Mörker!

En chansning som givit resultat förut poppar upp från minnesbanken. Ja, varför inte, mosar iväg ett kast......halvt intagen lina stumnar i en tung vibration, några ilskna knyck sen blir det tomt. Aha, det står en raggare där i alla fall. Havsöringens "förmodade" korta minne får bearbetas i ett tjugotal minuter innan jag åter står beredd att syna hans kort. Det har fungerat förut även denna taktikvila. Nytt kast mitt i prick på samma punkt. Denna gång hinner inte draget lika långt, tvärnit......nu bestämde han sig för att bita i ordentligt tydligen, ryggradsreflexen gör ett mothugg.
Det blir pinsamt lätt i spöt, inte ens draget är kvar? Virveln som uppdagas skulle få en braksit från en val att se liten ut. Bannelse den var så långt ifrån sprall man kan komma. Återigen formas en mörk tankebubbla ovanför mitt röda nylle. Den fylls av konstiga figurer som inte ens wingdings kan uppbringa. Knuten mellan flätlina och nylon har gett vika.... Provar åter en taktikvila, kanske inte draget blev kvar i hans mungipa trots allt. Näpp, han gick nog till djupet för att försöka skaka av sig sin förföljare.
I morgon är det sista dagen på året, då står jag där igen med en vild förhoppning om att denna bumling åter intagit sin plats och är villig att bita i stålet. Kanske kan man få tillbaka draget som en bonus?
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Mödan värt!

Nordan viner in mot kusten,
Minusgrader svider så man nästan tappar lusten.
Månne det snart knacka i draget,
Jag har ingen lust att förlora även det här slaget.
Ack, nog fick jag äta upp min kunskap jag trodde mig lärt,
Men solens resa till sömn gjorde det mödan värt ;-)

.

Öronbedövande tystnad!

Blicken sveper över det stilla vattnet. Jag var tvungen att sätta mig ner på en sten. Aldrig har jag upplevt en sådan stillhet och tysthet. Det känns som om jag är ensam i hela världen. Inte ett minsta pip, ingen mås, inga flygplan eller båtar, total tystnad. Jag håller andan, inte ett ljud hörs, inte ens några vågor bryter lugnet. Fantastiskt! Julafton, alla har tagit ledigt, hela djurlivet verkar gått in i en stilla jullunk. Tänk om alla kunde få uppleva detta bara för ett ögonblick, bomull för själen. Opp, ett litet vak, vadan detta? Ett strömmingsstim kommer lugnt lojandes precis nedanför mina fötter. De som jag verkar vara rörande överens om att några predatorer finns inte i dessa stilla juletider. De tycks inte bry sig nämnvärt om att jag trycker min fula nuna mot vattnet och blixtrar med kameran. Inget kan störa friden som lagt sig över Bråviken. Ett långt knorrande med en brummande slutkläm bryter tystnaden, signalen till hjärnan är rapp, bilder på Prinskorv, köttbullar, sill, gravad regnbåge, rökt HavsÖring mm dyker upp i hjärnans hungercentrum. Som på beställning börjar det snöa, kan det bli mycket bättre. Ja en HavsÖring på kroken skulle ju ha suttit fint, men man kan inte få allt. Hopp hopp, ja lär hem och göra som resten av världen, fira Jul.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Vida vatten på små ytor!

Rapp, knack.....det där var ingen bottenkänning. Pulsen höjs, men lugnet återgår. Nytt kast, spänning......draget har nästan nått strandkanten, två snabba stötar men Öringen visar bara röven för mig och simmar ut igen. Det gör mig ingenting, efter min Hösttorka är jag glad med endast en beröring av Öring. Nytt kast...på något konstigt sätt känns det att det finns fler där ute och att denna dag är den dag jag så länge väntat på. Bra vind, klart vatten, ja! som det ska vara helt enkelt. Smack, bara tiotalet meter från strandkanten biter en gräddvisp i silverskrud på. Dopaminrushen väntar inte på sig, jag ler mitt bredaste leende även fast jag känner att denna filur inte kommer att hamna på julbordet. Känslan är härlig! Med några cm på sin sida får han gå tillbaka lika snabbt som bilden är tagen. Finns det fler?? Det gäller att smida medans järnet är varmt. Vänder mig om drar iväg ett kast....??? Va...F--....en vindsurfare kommer farandes från min högra sida. Vik ut för bövölen mumlar jag. Börjar sakta veva in.....viker blicken till vänster och ser till min fasa att ännu en beseglad raket kommer som ett skott bara meter från land. Ruskigt långt vevstopp följer med doppad spöspets, andningsuppehåll....han gick över. Är jag osynlig??? Tror dom att jag sitter och metar vid kanten? Hela havet har dom till förfogan med si det är tydligen bara här, mitt framför snoken på mig som det duger att surfa. Smått irriterad kan jag bara konstatera att den liga av silver som gick in för att jaga nu har blivit jagad ut mot djupet. Även jag känner mig bortjagad från ett tillfälle av fiske som inte allt för ofta infinner sig. Jag trampar vidare i jakten med det verkar som om det var chansen jag fick och förlorade. Påt igen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

C&R på Gott o Ont!

Efter två dagars jakt på laxen i Vättern, vilket resulterade i en tappad fisk i den sista skälvande halvtimmen av fiske har jag åter landat på kajkanten i tjockhult. Ovanligt många båtar har letat sig in i strömmen denna soldränkta dag, det är fisketävling!
I ögonvrån uppfattar jag en rörelse precis intill kajkanten, en Öring...Han simmar med slagsida i högervarv in i muren, tar ny fart ut mot djupet men krockar åter in i muren som om den vore magnetisk. Han lägger sig på sidan, då syns spåren efter en brutal C&R, käken och ögat är söndertrasade. Ett sista tappert försök får Öringen att vingla över stenhindret och simmar iväg på sidan innan han senare lägger sig på rygg och dör. Att släppa tillbaka fisk som inte håller måttet kan vara på gott och ont. Lagen säger att "All" fisk som inte håller måttet skall återutsättas oberoenda av skick. Denna lag kan bara ha för avsikt att stävja de oseriösa som om lagen inte fanns, på obra sportfiskemaner skulle behålla för liten fisk och mena att den var så skadad att den senare skulle dött ändå. Ett tips till alla sportfiskare där ute är att, ta alltid med er en bra tång för att knipsa av kroken om den gått rak igenom fisken och hullingen uppenbart kommer att trasa sönder den stackarn. En ny krok kostar inte så mycket och tjänslan att sätta tillbaka en glad och pigg fisk är mycket mer värd än att behålla en gammal krok.

Kolbullar och isiga spöringar!

Klipper upp ögonen och funderar nyfiket på om kvicksilvret orkat sig i närheten av nollan. Bugar mig lojt mot ytterglaset och sneglar på den runda uppfinningen som hänger lite på sned. Mumlar en svordomsramsa över SMHI:s vinglande prognoser ännu en gång. Jaja....det kan inte bli sämre än bättre så bra, det är bara att klä sig efter behag. Till min glädje får jag knappt plats på parkeringen när jag kommer ner till Bergeforsen. Området är fullt med neopren och flytoveraller, vissa tappra individer druttar i med andasvadare. I ett av vindskydden bjuder förre arrendatorn och eldsjälen Olle Graneheim på gravad lax, kaffe, julmust och varm janssons, riktigt gött. De skickliga bjöd på kastuppvisning, tips och trixs inför dagens och kommande bataljer med bumlingar. Lidas Kolbullar? japp så heter de. Stekt fläsk med någon sorts pankakssmet ger en riktig energiboost, värmer gott i magen så man klarar av några minuter till i bistert klimat. Sen var det ju det däringa med fisket.......0 grader i vattnet -6 i luften ger dig chansen till två kanske tre vettiga kast sen är det isrensning av hela spöt. De som trotsade strömmande vatten utan reträtt tog båt taxi ut på grundkanterna och skördade de största framgångarna, två tappade fiskar. Jag själv fick nöja mig med en dragning i flugan med följande virvel som minne, Öring eller Harr förblir en gåta. Men med dessa herrar som sällskap kan man bara känna värme och gemenskap så vad betyder en missad firre. Trevlig tillställning med många engagerade sportfiskare som tar ställning mot ryckfisket i Bergeforsen. Tack för en riktigt trevlig dag!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Flugfiskets dag Bergeforsen!

Skulle det nu mot förmodan vara så, Gud förbjude, att ni sitter i stugvärmen och är villrådiga över era kommande helgaktiviteter! Att tända ett ljus på första advent kan väl vara en plan det också, men det känns lite tunnt. Nä, riv fram flugspöt, smörj in linan med antifrysfett, greppa ett stadigt tag i neoprenvadarna, ta ett djupt andetag och bestäm dig för att utmana kylig HavsÖring i rinnande vatten samtidigt som du visar din ståndpunkt mot Ryckfisket i Bergeforsen. http://www.bazzflyfishing.com/Website/bergforsen.html ! Skitfiske på er.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Svidande konkurrens!

Många predatorer och få bytesfiskar ger mig en bra chans att lura bumlingen till hugg. Få predatorer och ett julbord av bytesfisk och andra sidan ger mig en nästan hopplös situation. Att sticka ut från mängden i denna anstorming av Nors och Strömming som nu fyller hamnbassängen inne i Huvudstaden är en riktig utmaning. Släpp in vilket barn som helst i en lösgodisbutik och stå sedan med torkad frukt och försök intala dom att det är lika gott....Jag kan bara tänka mig Havsöringens garv när han ser min stela tråkigt färgade onaturliga pinne svepa genom stimmen. Men jag försökte i alla fall och det är det som räknas!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Med frihet kommer ansvar!

Trodde i min enfald att jag var tidigt ute i jakten på silver denna dimmiga förvintermorgon. Då jag svänger runt hörnet tappar jag nästan andan! Hela perkeringen är full med flytoveraller och spinnspön.....Friluftsfrämjandet hade minsann vaknat tidigare än jag? När tankarna klarnat efter chocken smiter jag vidare till en annan del av kusten men det dröjer inte länge innan armén kommer stormandes runt hörnet. Jaha, då åker väl jag tillbaka dit jag tänkte vara från början då muttrar jag för mig själv. Sagt och gjort men si inte skulle det gå så lätt att få dänga skrot lite lagom ensamt inte. Där fanns tillkommet sällskap, det var värst, ja det är bara att gilla läget och fösas fram längs kusten tätt följd av likasinnade. Dags för fika, där jag trycker ner rumpan ser jag till min förvåning att det tydligen är någon som inte orkat göra rätt för sig. Om vi i fortsättningen skall kunna njuta av friheten i vår natur bör man förvalta det ansvar vi har blivit betrodda att vårda. Allemansrätten och strandskyddsregeln innebär inte att man kan lämna efter sig det man inte orkar ta hem. Kan man släpa dit det kan man också bemöda sig med att släpa hem det igen! Hade den som lämnade detta efter sig struntat i de två sista vågorna så kanske han/hon hade orkat lyfta med sig skräpet till tunnan! För övrigt så, vad jag vet, så gick vi alla hem tomhänta med endast skräp i ryggsäcken.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Börsnoterat väder!

Lågkonjunkturen slår hårt på ekonomin runt om i världen. Frågan är om inte vädret följer hack i häl? SMHI har det inte lätt att hinna med i svängarna mellan storm, snö, regn och sol om vartannat. Borde man inte börsnotera vädret också, släng in ett par börshajar i Smhi-studion så karusellen gungar igång ordentligt. Det verkar vara svart eller vitt vart man än vänder blicken, fredagen slets i småbitar av hård vind, regn och tsunamivågor. Lördagen blev yang i förhållande till fredagens yin, sol och lätt bris. Det är inte så konstigt att fisken blir yr i mössan och varken vet ut eller in. Är det huggperiod eller skall sjön frysa till is? Ska jag jaga spigg eller löja, simma ytligt eller på djupet? Och än värre blir det för en stackars fiskare som inte vet vad F-n han ska kasta i sjön för att fisken ska bita i. Vädret är ur led, så också vårat fiske-ego. En hel helg förlöpte och det enda som fick känna på hullingen var en stackars felkrokad spigg. Nä, nu gäller det att skaka av sig detta och lägga allt i minnesbanken som även den har toppar och dalar. Nya tag!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

I morgon är en annan dag!

Svetten rinner efter ryggraden då fisken trycker till i en rusning så jag tappar fotfästen för en sekund…….nä det är inte svett och inte någon fisk heller, det är Vätterns raseri som sköljer över oss….en våg kastar sig över min vapendragare Tedden som bara kan huka sig och hoppas på att han inte dras med ner i vattnet. Satan, skall det alltid bli storm då vi ger oss ut på äventyr? Det spelar ingen roll när, var, hur eller i vilken världsdel vi befinner oss …..stormen tycks följa oss som en utsvulten byracka efter att lass med Pedigree pal. Ett nytt kast, jag tar i så mycket jag orkar men kastdobben landar bara fjuttiga 20 meter ut, men linbågen har jag 10 meter bakom mig?? Det är bara att ge upp, kanske kan vi få till det bakom piren där vi skall husera över helgen, vad vi vet har ingen Lax någonsin bitit på där men det sista som överger en fiskare är ju hoppet. Väl på plats inser vi det hopplösa i vår jakt på Laxen för dagen. I morgon är en annan dag.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Förutsägbar Trutta!

Jag vet var dom är, jag vet hur de fungerar. Jag kan deras mönster och jag vet vad de äter för tillfället! Tänk om det vore så......
då skulle jag nog inte skrämt livet ur HavsÖringen som stod och solade sig i knähögt vatten bara en halvmeter från land, jag sväljer ner hjärtat under en svordom över mitt klantiga beteende. Man vet ju att de går upp och värmer sig när vattnet är kallt, därför trodde jag inte för ett ögonblick att han skulle stå så nära när vattnet håller 10 grader. Min kunskap verkar vara bristfällig, det är nog så att HavsÖringen inte har ett tydligt mönster. Efter varje ny upplevelse och erfarenhet blir de mer och mer mystiska. Bara en död fisk följer strömmen. Beroende på kust och väderstreck förändras deras beteende och mönster och man kan aldrig vara säker på deras förehavanden runt våra vatten. Denna morgon hade nog gett mig en fajt om jag inte hade klampat fram så oförsiktigt. Men men, en erfarenhet rikare och en strålande morgon vid kusten är en bra start på dagen.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Af Chapman!

Nu sitter en tung gam på min axel igen, han hackar ihärdigt in mitt misslyckade fiskapass långt in bakom skallbenet, han vill vara säker på att jag inte glömmer.......glömmer gör jag inte! Jag kommer nog ihåg alla bomturer lika väl som de lyckade om jag tänker efter, men jag vill inte tänka efter....skulle jag det, ja då tappade jag nog suget helt efter jakten på vår oberäkneliga vän klädd i silver. Efter mången km längs kusten så hamnar jag som vanligt i B3-träsket i hopp om att en blank letat sig in till stan för en shoppingrunda, men nej....inte så mycket som ett drag i flugan. Nyrenoverad ligger hon där Af Chapman, upplyst och vacker. En Öring vakar vid sidan om ankarkättingen en annan hoppar mitt framför snoken på mig. Ja va ska man säga, retas ni bara, jag ska nog knipa en av er vad det lider.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Artificiellt Virus!

Osynliga urtidsorganismer smyger in i kroppen. Luftburna och på ytor du inte anar attackerar de i bakhåll en intet ont anande neoprenstinn fisketok. Jag slår bort tanken, sjuk!...jag....nää, jag ska ju ut och sutta Öring till helgen. Jag är ju frisk som ett granitblock, inget stoppar mig......pustande som en lungsjuk anjovis reser jag mig ur sängen och inser det omöjliga läge jag befinner mig i. Nja, va fan "spik i foten" det finns de som har det värre.

Tanken på Tobisen som jag råkade felkroka i lördags förbryllar mig fortfarande, vad gjorde han där? nu? så här års? och fler fanns det. Det kan ju bara betyda att HavsÖringen finns hack i häl. Tyckte jag inte att det känns lite bättre nu...nähä inte det.

Vi kastar artificiella beten i djupet i försöken att lura havets invånare till hugg. Undrar om de blir lika förvånade som vi, när vi helt plötsligt utan synbar anledning blir tvugna att kröka rygg, landa under täcket och snorproduktionen skenar.

Man vet aldrig vad nästa bacill för med sig!

Grädde och Gurkmacka!

Premiären står för dörren. Mobilen har inte ens hunnit ge ifrån sig sin revelj, jag är redan vaken. Tidig morgon och bråvikens HavsÖringar skall få ett tidigt besök av en utmärglad fiskefanatiker. Båten packas omsorgsfullt med extra batteri, full tank, fiskeprylar, gottgottigottgott och inte att förglömma kompass!! och det var tur det. Solen har inte ens orkat upp över vattenkanten innan motorn brummar snällt ut från hamnen i Nävekvarn. Jag tar sikte på min destination som sitter i ryggmärgen och sneglar på kompassens gradtal, nu gäller det att lita på kompassen och inte bli rådvill och tveksam. Efter en något pirrig resa dyker min tänkta destination upp i grädden jag färdas i. Grundkanterna och grynnorna finkammas med spänning men ingen verkar vara hemma denna tidiga morgon. Jag fickparkerar i en vik i väntan på att dimman skall lätta. Jag tänker på vad min far sa "det finns bara två lägen, det kan bara bli sämre eller bättre" jag får hoppas på det senare. Varm nyponsoppa och Gurkmacka med leverpastej sitter som en smäck i magen där jag sitter och junar i min ensamhet. Plötsligt bryter 3:e världskriget ut bakom ryggen på mig. Fågeljakt....flera hagelbrakare dundrar loss innan tystnaden åter faller över havet. Till slut sveper diman bort och jag kan åter utforska nya lokaler i jakten på havets silver. Det blir endast två följare som lugnt men nyfiket följer draget ända in till båten. Tempen ligger endast på 12 grader så min förväntan var och andra sidan inte högre än så. Men det var kul att se att nya outforskade ställen håller öring som senare skall få besök av en taggad Jägare.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En Gäddas Samvete!

I mörkret lurar en dödlig predator i gröngult kamoflage. Blixtsnabbt attackerar han sitt byte utan pardon. Europas Baracuda har många attacker på sitt samvete, fisk, fåglar, råttor och även människor. Vissa överlever attacken med blotta förskräckelsen andra inte. Svårt sargad av en attack beslutade sig denna regnbåge ändå att hugga på min fluga. Många andra djur skulle dragit sig undan, slutat jaga och till sist gå en smärtsam död till mötes, men inte denna fisk, varför? Det sägs ju vara bevisat att fiskar känner smärta? Kan det vara så att de känner smärta men inte kan relatera sig till vad det är? Aj! det gjorde ont för att fem fenslag senare glömt vad de varit med om. Jag krokade en Båge som hade ett ärr över ryggen en gång c&r, 15 minuter senare högg samma Båge på samma ställe, Varför?
Det är mycket vi inte vet och mycket vi tror oss veta.

Karin Ahlborg Torsk recept !

Efter ett tips av Nicka Hellenberg fick jag chansen att uppleva ännu en svagsint miljö/naturterrorist och hycklare.
Hur resonerar Hon?
Har hon också bott i en skokartong?
Jag gör det för alla andra gör det ju ändå mentalitetet är väl härlig?
Kan vi inte döda alla valar också, Förbjudet?? men det finns ju andra som gör det ändå???
Skitsamma, jag drar upp till Bergeforsen och ryckfiskar lite, det gör ju alla andra ändå!!!!

http://www.aftonbladet.se/matvin/karinahlborg/article3243927.ab

Ryckfiske ett minne blott!

Hur är det möjligt att så fullständigt missa det så uppenbara fulefisket i ett fiskevatten. Man kan undra i vilken kartong dessa människor bott och tillbringat de senaste 3 månaderna . Förmodligen utan telefon, internet, tidningar och kontakt med den yttre värld de på egen hand sökt uppdrag till och med förtroende av länsstyrelsen fått att bevaka.
http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=757678
http://stage3.sr.se/cgi-bin/isidorpub/PrinterFriendlyArticle.asp?ProgramID=216&Max=2008-07-27&Min=2001-04-17&PeriodStart=2008-07-27&Period=2&Artikel=2206060

Har de bara haft otur, skygglappar, var de i rätt älv eller vill de inte konfrontera det skitfiske som förekommer mitt framför alla andra sportfiskares ögon? Kan det vara så att vi, det vill säga, vi som tror att vi håller på med ett riktigt sportfiske kanske inte vet att det är så man skall sportfiska??? Nej! jag tror nog att gemena man, även de som håller på med detta grisfiske vet att det är moraliskt åt helvete.
99% av alla artiklar i tidningar och forum på internet talar sitt tydliga språk, hur man sedan kan kliva ut i media och påstå att ryckfisket i Bergeforsen i princip är besegrat är för mig lika osannolikt som att jag blir Amerikas president i nästa val.
http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=746818
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=55868&a=1199494&lid=senasteNytt_648870&lpos=rubrik_1199494
http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=746819
Och många mer finns det!

Att fiskeriverket sedan förbjudit ryckfiske, (Äntligen…) har inget med detta att göra, det har varit förbjudet att ryckfiska i alla vattendrag och sjöar länge. Förbjudet gäller öppet hav.
Det är klart att det felkrokas fisk, det har jag själv gjort när det kommer stora hok med lax svepandes längs älven. Men om man har ett tungt pilformat drag utan någon som helst eggande gång apterat med en stor trekrok som går som en projektil genom vattnet, Ja inte är det reflexhugg man är ute efter. Det felkrokas till och med fisk med spinnfluga vilket är ett bevis på tätt gående fisk. Men detta är ju i alla fall ett försök att få fisken att hugga.

Att få bukt med detta meningslösa skitfiske krävs andra metoder. De som skall upprätthålla ordningen kan inte bo vid älven 24 timmar om dygnet. Även fast Olle Graneheim gjorde ett fullfjädrat försök i att göra Bergeforsen till ett riktigt sportfiskevatten och fritt från ryckfiske så gick det tyvärr inte att hålla ihop det ekonomiskt. All heder åt Olle för det.
Endast klassiskt flugfiske i zon 1 och zon 2 , och från zon 3:s början 600 meter nedanför märket. Vare sig det är från land eller båt. Visst, det är inte rättvist mot de som är sportfiskare och som inte flugfiskar, men det ger dom en chans att prova på ett nytt och trevligt fiske. Det fungerar på andra håll i Sverige så varför inte i Bergeforsen.

Flugor och Ballonger

En kväll vid strömmen är sällan långtråkig. Fiskebröder dänger flugor i hopp om att bumlingen väljer just deras fluga, samtal med turister från världens alla hörn och då och då kommer roliga kreationer flygandes över himlavalvet. HavsÖringar hoppar högt upp ur vattnet med stjärtfenan vibrerande på hög frekvens. Det enda som fattas är pulshöjaren och det däringa draget i flugan som man så gärna vill uppleva. Men som så många gånger förr så får man traska hemåt med svansen mellan benen och hoppas att nästa försök skall komma att bära frukt. Mången gång har jag fått frågan om hur jag orkar hålla på, det är just det, hur kul skulle det vara att bara gå ner och klappa ut flugan och veta att man får en fisk vilket kast som helst. Nä, det skall vara lite kämpa, det gör belöningen mången gång större då det stramar till ordentligt i linan.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Elektrifierat fiske!

Suget kommer sakta smygandes efter sol, varma vatten och seg fisk. Det pirrar lite sådär lagom trevligt i kroppen när jag lägger ut första flugan i den lilla sjön på värmdö. Nytt skalbaggsgrönt flugspö och ny lina gör inte saken tråkigare. Lintoppen sjunker sakta ner mot djupet, små ryckiga rörelser får hemmabunden flugan att dansa förföriskt över triggade inplantat. Två snabba stötar och linan spänns till ett fast medium mellan oss. Precis lagom då full pott hugger i flugan drar Tor igång en hissnande symfoni på kullerstenarna med ett dånande trumsolo rakt över huvudet på mig. Bannelse.....inte bra att sitta mitt på sjön i en aluminiumbåt med en 9.6" antenn i handen. In till stada och lite bonkafiske blev beslutet. På skeppsholmen hoppade glada HavsÖringar vart man än vände blicken, retfullt långt ut men ändå så nära. Men man vet ju att lura en lekstinn HÖ är lika lätt som att blåsa upp ett bildäck med en fis.....
Men hur man än ser på det, nu är det på gång.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Stirrande iakttagelse!

Försjunken i tankar, tom blick över sjön. Tänker jag över huvud taget? Nej, det är tomt, ekande tomma tankar studsar runt i huvudet. Känner mig iaktagen.....visst, jag har min gode vän och hans son med mig ut på äventyr men det här är något annat. Det liksom tränger igenom utan att det syns, det är något där ute....och det iaktar mig. Jag tar ett nytt tag för att lägga ut flugan igen och stirrar rakt in i ett par mörka ögon....Jasså du! Det är du din lilla bäverpäls som trängt in i min stilla harmoni. Med klister på fötterna sittar den lille insekten kvar i flera kast innan han bestämmer sig för att miljön är i svängigaste laget. Åter tom i tanken, tom sjö, tomt på kroken.......Det verkar som om fisken är lika chockad över första veckans arbete som jag eller har de kanske tagit semester nu, simmat upp i ena hörnet på sjön där ingen kommer åt och kalasar på nymfer med ena fenan vilandes på ett näckrosblad. Ja, ingen fisk blev det i alla fall, men....man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Bergeforsen ryckfiskeparadiset!

Lite mer tråkig läsning om svullryafisket i Indalsälven. Beklämmande och tråkigt. Jag undrar om någon avdankad styrelseledamot i sportfiskarna står och dänger huggkrok här också? Vad kan man göra? Fiskeförbud i hela älven, minera stränderna?
http://www.magentanews.com/cache.asp?n=3737043

Bergeforsen Blöder!

03:20-10.30 samt 19:00-24:00 igår gav jag laxen en sista chans att bevisa att min tur skulle hålla i sig från i fjol. Men det skulle visa sig att de ville annat. Många känningar och rapp i järntyngden och spinnflugan blev det men ingen ville ta det avgörande beslutet att hugga. Ibland vill det sig inte bara trots ihärdiga försök. Men det är något annat som oroat mig under min vistelse vid älven. Under många timmar har mitt engagemang kommit av sig då jag irriterat iakttagit ”fiskare” som inte hade för avsikt att få laxen att hugga på riktigt sätt. Med smala tunga drag som går som en torped i vattnet, apterade med den största tillåtna och ibland större trekroken så var det inte frågan om annat. En del var så fräcka att de ogenerat stod och drog spöt hej villt i sidled för att rycka fast fisken dvs ryckfiske. Andra vevade för fulla livet så draget höll 20 knop genom vattnet, dvs samma sak som ryckfiske. När de väl krokade en lax drillade de den stenhårt utan en tanke på att den kunde släppa och då få ett ödesdigert sår vilket skulle leda till en säker död, pumpade in den till land baklänges och bonkade den som om det var helt ok! Då jag misstroget frågade om det var policy att bonka felkrokad fisk så blev svaret ”bara den här, då har jag mat över sommaren” men då han redan bonkat en tidigare så blev svaret lika löjligt som fisket i sig. Rekordet slogs på kvällen då 2 ”fiskare” trampar ner på den fredade zon 2 som håller mycket fisk och dänger 50gr tyngder och rycker för glatta livet. När vi 5st (av 14 som försökte få laxen att hugga) konfronterade idioterna så blev bara svaret ”ja vi vet” sen gick de vidare. Ingen vakt har jag sett på hela tiden jag varit där och när jag talat med folk så är svaret entydigt, alla vet att ingen kommer!!!?? Bergeforsens svarta rykte har bevisats gång på gång och det är mer regel än undantag att rycka fast och att slå ihjäl felkrokad fisk.
Den mängd lax som går bara meter från land på zon2 är busenkel att med avsikt felkroka, regelvidrigt och oetiskt. (Killen på bilden var ingen ryckfiskare).
Efter denna resa har mitt intresse för Bergeforsen fått sig en rejäl törn, Jag vet inte om jag kommer tillbaka.

400 meter häck!

Anländer till Älven fram på kvällskanten, jag är inte ensam. 8st hoppfulla laxlusar står och dänger flugor och drag i älven i hopp om sitt livs lax. Vissa stigningar var alla Laxfiskares våtaste dröm (Bilden visar inte forsnacke utan stigning av lax strax under ytan). Trots den täta trafiken så felkrokades som tur var få laxar. Ibland, utan en krusning på ytan blir man upplyst om deras närvaro då linan glider över ryggen och ett distinkt rapp nästan får spöt att fara i spat. Straxt efter midnattstimmen slutar laxen att visa sig och lugnet tar över i älven. Kvar blir endast en tossig galning som tror på att nästa kast kan föra med sig något alldeles speciellt. Men tröttheten smyger sig på och jag tar in på Hotel Bergeforsen Hilton får någon timmes vila. Under stilla timmes dås hör jag fotsteg i gruset bakom mig, de stannar, ett svisch viner genom luften och sen ett plums. Kl är 3 på morgonen när jag trycker upp trynet över relingen för att se vem min till lika tokstolle kan vara. Han vänder sig om och håller på att hoppa i älven i ren färskräckelse över den fula varelse som behagar störa i den stilla natten....God morgon säger jag, han flinar till "God morgon, du får inte skrämmas så där" Njaa, det var inte meningen, ska du ha en kopp kaffe, frågar jag? sen rullar fiskehistorier i gång på löpande band i väntan på att fisken skall vakna till liv igen. Efter två tappade fiskar som inte satt där de skulle förmodar jag ,så kommer ett steg upp mot oss. Spänningen stiger då draget vevas långsamt in, en plog kommer alldeles intill när jag bara har 10 meter kvar.......Smällen i spöt känns som 24o volt genom kroppen, Jag hinner inte reagera innan linan försvinner som en avlöning från rullen, det finns inte en chans att stoppa laxen, han tar 170 meter i en våldsam rusning rakt ut över älven och viker sedan nerströms. Jag kan inte annat än springa för glatta livet. Jag har inte ens sett fisken vilket man brukar göra om det är en normalstor lax. Jag försöker att släppa på trycket för att han skall lugna ner sig men det hjälper föga. Nu kommer jag inte längre ut och jag måste bromsa honom med allt jag har, den svagare nylonlinan till betet ger vika och det blir tomt......vilken djä...la resa... Svettig men med ett brett leende börjar jag gå tillbaka de 400 meter han släpade mig nerför älven. Vilken kraft, tyvärr så var nog laxen felkrokad och simmar omkring med lite bling bling på sig, vi får hoppas att det rostar bort. De mindre invånarna i älven simmade lojt runt nedanför mina fötter ovetandes om den resa jag nyss genomgått. Hualigen, men i natt ska vi se om vi kan lura en bumling på riktigt sätt.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Laxfrossa!

Tidig morgon, älven flyter lugnt och stilla, ingen vind. Då och då störs ytan av kraftiga ryggfenor och tystnaden bryts av brutala plask . Laxen är här, med ett belåtet flin sitter jag och myser på räggsäcken och riggar spön och verktyg. Minnet från fjolåret sitter kvar som om det var igår jag var här, fajten med bumlingar och träningsvärk i ryggen. Det verkar inte som om det stigit lika mycket fisk i år ännu och zon 1 och 2 är fredade tack vare folk som inte har vett nog att fiska på ett riktigt sätt. Mumlandet över vad som skall få åka i vattnet först avbryts abrupt när ett monster kommer som en projektil ur vattnet, för en mikrosekund tror jag att han skall landa i knät på mig.......Djävul mig, här kan jag inte sitta och glo. Efter fem timmar av drag/flugbyten kommer missmodet smygandes, visst jag var en riktigt turknutte i fjol det får medges men vad är det som säger att det inte kan bli lika i år. Men laxen slutar att visa sig och vandringen upphör, de sista timmarna känns det som att stå och dänga i ett dött hav. Kommer plötsligt på att jag måste lätta på trycket, det skull jag gjort för flera timmar sen men det kom av sig.....Står och muttrar vid gräskanten, hör något bekant bakom ryggen, vänder mig om. Ett helt stim med bumlignar kommer simmandas 4 meter från land.......hel..--te...med vadarbyxorna nere vid knäna och draggen i hand kan jag inte mer än se på när de simmar in på förbjudet område. Jag får erkänna mig besegrad denna dag, men jag har fler chanser att ge dom en fajt framöver.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Hjortronbeklädd tjärn!

En och annan vild gissning hävde jag nog ur mig under resans gång och Ingen malt fick jag heller under den nästan tre timmer långa bilturen. Men tur var nog det för vid resans första stopp slog det mig plötsligt att det inte var till Karibien och Bonefishfiske som stod på schemat. På med ett par trälappar och i vattnet bar det bakom propellerförsett vrålåk. Nu var det välan runt 20år sen man kände sig någorlunda bekväm på vattenskidor men det gick förvånande bra ändå, men tro nu inte de gav sig utan att se till att jag fick döppa mig lite.
Framåt kvällningen spred sig doften av vedeld och varmt fuktigt trä över älven ackompanjerad av koltrastens sång, då och då bröts lugnet av ett gäng bleka spöken som inte stod ut i värmen längre, ut kom vi snubblandes i en strid ström för att kyla av både kropp och strupe.
På morgonkvisten trampade ett glatt led genom skogen för att sutta fluga på för ligan oprövad mark. Tattartjärn skulle bli bas för resten av dagen, grillen tändes, kaffe kokades, malt knäcktes och ett gäng Bågar fick bita i gräset under dagens gång för att senare bli kvällsmiddag. Precis lagom med vind för att hålla knotten borta men inte för mycket för att flugfisket skulle bli tebökat. Men si allt gott varar inte för evigt, han däroppe tröck på knappen och silade 2000 kubikmeter nederbörd över tjärn, efter det blev det lika vindstilla som på månen och solen tittade åter fram. Resultat…..mygstift, djungelolja, bikupeklädsel och alla trix möjliga provades för att hålla odjuren borta. Men vad hjälpte det, de hittar in över allt och molnen av knott förvandlade oss till homosapiska maskrosbollar, det gick inte att värja sig längre, tillbaka till bastun och kvällsmiddag.
Tack grabbar för en trevlig helg det gör jag gärna om.