Instinktivt och intränat vrider jag huvudet åt sidan bara för att förvissa mig om att allt är samma lika. Jag vrider tillbaka huvudet utan att egentligen reflektera på vad jag såg, radioljudet försvinner och i ett grisblink far huvudet tillbaka........Isfritt!!
Vinden har vänt och tryckt bort all drivis. Rubiks Kub knackar runt i hjärnan, dagens planer omstruktureras, vrids och formateras. Jag måste bara prova, finns det fisk på plats brukar det inte dröja allt för länge innan något händer.
Det är ett lotteri att svepa draget över ruinstenar, cyklar och annat skrot, man vet aldrig vad som kan krokas om övermodet kliver in (jeans t.e.x). 
Snapp!...Ett distinkt klapp i draget....men mer blir det inte, musslan på krokändan skvallrar om lågsniff på den yttersta gränsen. Mitt i ett vevstopp ruskar det i och muthugget stumnar, det blir liv i spöet och känslan är bekant men än dock så välkommet.
BesaBertil stonkar och bonkar i djupet, fajten blir ingen långfilm direkt och avkrokningen bekväm.
Då var årets första HavsÖring bärgad, inget monster och inget silver men det vore oförskämt att klaga. Saker som dåligt väder, fel vind och vattennyanser förefaller som infinitesimalt lyxgnäll i dagar som dessa.
Man vet aldrig vad nästa dag för med sig!
