måndag 23 april 2012

Durkblank!

Jag är åter på besök vid Bråvikens dunkla vatten. Peter står för båt och Kaffe, ja det blev lite snabba boliner och blixtrande spontanitet. Hiva in grejorna i bilen och klädbyte i farten. Den gamla Johnson 35:an står redan och bluddrar då jag kliver ur bilen.
Det är ganska fantastisk att motorn fortfarande fungerar. Den var begagnad redan då vi var unga för 30 år sen. Jag kan inte låta bli att sitta och lyssna på symfonin av knack och klonk, det glappar och skramlar. Man väntar nästan på att ett och annat kullager skall komma studsande längs fötterna. Men så fort man ger lite gas så spinner hon till och ungdomens glada dagar kommer åter.

HavsÖringsfisket har tydligen varit lite klent även i Bråviken detta år. Efter att nästan blivit nedstänkta av en Guidebåt som tydligen inte tyckte att vi hade på deras udde att göra beger vi oss till en lävik för lite lunch och kaffe. Vi kastar av några stenrös innan vi äter men ingenting. Efter lunchen drar Peter ett kast på samma ställe vi kastat på precis innan lunchen och helt plötsligt så var det liv i linänden. En riktig bruning visar att det finns fisk i viken ändå.
-Nä! Säger Peter.
-Vi testar några ställen som ingen åker till knappt ens jag. Väl framme vid första stoppet ser det lite Öring ut men inget ställe man skulle haja till på, mera Gädda kanske.
Men det dröjer inte länge innan vi får lön för mödan av att prova lite annat. Det ruskar och biter i, fisk går loss och andra viker vid båten, flera lämnas åter. Några minuter av buskul fiske sen dör det ut som vanligt.

Mobilfoto Peter J
Nästa stopp ser lika samma ut och scenariot spelas upp igen, fisk hit och fisk dit, virvlar och vändningar. En liten grundflad skymtar en bit bort, Peter drar ett kast rakt över och får omgående gensvar. En Durkblank fisk som håller mått får syna stupstocken.
Min tur! Jag lägger draget nästan på samma ställe, en diffus bottennappseg känsla uppenbarar sig men jag ser en grov virvel vid draget. Jag rätar lite fundersamt upp spöt, fast fisk! Ännu en smal efterlekare dock i grövre kaliber får gå åter och avsluta en riktigt härlig dag på viken.Tack Peter för den upplevelsen. 
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

tisdag 17 april 2012

Efter regn kommer sol!

Ett talesätt som ger omvänd betydelse! Vinden vrider 45 grader och solen sveddar snoken utan att vi märker hur fyllenäsan växer i rött. Igår var det fart bland ruskor och sten, idag är de ginklara grundfladerna helt öde. Jag sitter och funderar på hur olika det kan vara och vad väder och vind egentligen betyder för ett bra fiske.

Det finns säkert de som har bra fiske denna dag också, men då har de en annan grund att stå på, andra förutsättningar osv. Vi tar ett rygglut i solen som för att bättra på snoken lite extra innan vi beger oss över till andra sidan Öjn. Havet har mojnat betydligt under dagen och det är nästan helt lugnt. Vi kämpar på till solen lämnar in men denna dag är vi besegrade.

Vi vaknar till ännu en soldränkt pall med en lugn bris från NordVäst vridande Ostlig. Vi inser ganska snart att det kommer att bli en svår uppgift att lura något till hugg även denna dag. Då vi vadat ut mot pallkanten kommer tre herrar från andra hållet gåendes på land. De två första går bara vidare med den tredje väljer att genskjuta oss och knallar helt ogenerat ut framför oss och börjar fiska av sträckan vi tänkte granska i samma riktning. Kul kille!

Man orkar inte ens lägga energi på otänksamhet och nonchalans. Att inte vara själv på kusten har jag accepterat sen länge och är van vid men ett sådant beteende är inte helt ok!

En spöklik dimbank glider ljudlöst fram och omsluter oss totalt, man tappar kontakten med allt runtomkring. Det här brukar trigga öringen förkunnar jag till min kollega och det dröjer inte allt för länge innan Juha har fast fisk, själv går jag tom.

Nu ser jag fram emot nästa äventyr, det blir längre, mer varierat och framför allt hoppas jag på en riktig kanonblänkare.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

måndag 16 april 2012

Upptaget, var god vänd!


Regnet strilar ner och nordan ligger på som sig bör då jag äntrar pallkanterna. Det är inte längre en regel, detta har nu uppgraderats till en paragraf och ett stycke i Sveriges Rikes Lag.

Bild Juha

”Vi tror att” inte kan det vara många som ger sig ut en morgon som denna om man nu inte är lika graderat galen som oss två betongluffare. Om vi har fel! Första stopp, 3 fordon redan på plats. Vi ids inte ens titta ner hur många som patrullerar kanten. Vi vänder och drar ett strå ur idéhatten samtidigt inser vi att det är på vinst och förlust man i dessa dagar jagar frivatten längs Gotlands kust.

Bild Juha

Men vi har lite tur idag, nästa stopp är ostörd kust med lagom vind. Regnet fortsätter att smattra, avta för att sedan grina i lite extra för att på pin kiv göra livet något svårare. Efter att halva den tänkta kusträckan avverkats släpper allt.

På ett mörkt parti smäller det i rejält, en stark hög rackare bjuder på en snirklande dans. Några minuter senare, ny riktning på kasten och det smackar på ännu en gång. Nu är regnet sekundärt och vinden vår vän. Vi travar på i ett lugnt tempo och kastar av området på solfjäders vis.

Det blir tvärstopp mitt i vevningen, fisken går till väders och släpper vid nedslaget, jag hinner bara ta två vevtag så biter det till igen men den släpper……det kan bara betyda att det finns flera fiskar i lokalerna, jag hojtar på Juha att släpa sig ikapp för här var det med största sannolikhet ett stim inne för middag.

Bild Juha

Fast fisk hit och fast fisk dit, vi dubbeldrillar och skrattar ikapp. Ibland kan det vara ödets nyck som leder till ett förträffligt fiske. När eftermiddagen rullat på har vi motionerat 6 individer med topp på 4.7kg.

Juha återlämnar

Regnet? Ja det fortsätter, men sådant glömmer man så lätt när koncentration och fokus ligger på nästa tångruska, pallskreva eller stenparti.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

lördag 7 april 2012

MSX Sapphire 7100

Påskhelgen som blev ett fiskefiasko.
Efter en mässvecka i Hamburg lyckades jag dra på mig ett KartoffelStrudelvirus. Planen på att hårdtesta det nyinköpta MSX Sapphire spöet inför kommande Gotlandsäventyr grusades o det bestämdaste.
Jag har inte varit utanför dörren sedan i måndags. Solen skiner om vart annat och frustrationen bygger sig större och större. Två lediga dagar kvar, frågan är om orken kommer tillbaka tillräckligt för att släpa sig ut i vågsvallet.

Samtidigt är jag glad att skräpet kom nu och inte näste helg....då hade det varit riktigt illa. Jag får nog finna mig i att ta det nya spöet på skarpt fiske direkt. Det skall bli mycket intressant och se hur det uppför sig.