Efter vind kommer stiltje sanna mina ord. Solen bränner men vågorna lyser med sin frånvaro. Östersjön ligger blank och fridfull. Det är tidig morgon, ganska så tidig morgon! Tio meter framför mig lurar djupet vid pallkanten, fullt utkast.......plupp.
Det är det första kastet så jag håller egentligen bara på att komma igång. Men jag vill inte går för nära kanten för man vet aldrig vad som står och lurar nedanför. Jag skall precis avbryta och lyfta spöt för att göra en ny ansats.....PANG! Från ingenstans, lugnet avbryts av en piskande virvelvind. Jag sätter hjärtat i halsgropen snurrar runt åt höger och vänster. Det finns ingen hejd på odjuret, han drar och sliter, hoppar runt och avslutar men en tunnel på mig.
Till sist lyckas jag stävja en riktigt ryggbred silverpjäs, nu börjar det krångliga. Fisken krokade av sig själv i nätet, kameran ställs på en sten mitt i vattnet, tidtagare...fokus...hmmm finns inget att fokusera på ..ja det får bli som det blir.....tick tick tick, jag lyfter ur Öringen backar till trolig fokuspunkt och ler så där lagom barnsligt...så himla gött.
En sådan här Öring förtjänar sin frihet, ut på nya äventyr och fixa lite i åarna framöver. Jag kan inte få bort flinet i nyllet, det har liksom smetat sig fast på klassiskt kolavis. Fullt utkast......plupp.....jag är fortfarande spak efter bataljen. PANG! På fullt utkast.....låååångt ut går en ännu större Öring till väders, piskar ytan med sin breda spole....nu är jag inte bara koncentrerad, nu är det allvar på riktigt. Öringen dyker....snäpp...den där tomma känslan ni vet som får vilken flin som helst att förångas. Linan har gått av, 0.17 Fireline....?
Tiden går och jag börjar skaka av mig episoden med StorÖringen och börjar få tillbaka den där sköna "jag fick ändå landa en riktig fining" känslan. Fullt utkast....plupp....två vevtag.....Tvärnit och jag menar tvärnit. Jag är helt övertygad om att jag fastnat i en pallö någonstans därute. Men sen börjar det hända saker, tunga tunga gung och linan vandrar snabbt i sidled. Fisken dyker, jag försöker kontra upp honom mot ytan men jag tar inte en meter. Paniken börjar göra sig påmind då pallöarna inte ser så vänliga ut med en stor fisk på kroken. Jag tar i för kung och fosterland. Går linan av så går den av, men jag måste få upp honom så han inte går ner bland pallarna.
Men jag får inte en meter....han knallar på precis som han vill....linan stumnar och jag måste konstatera det faktum att vi har gått fast.....nu kommer pratbubblan upp över mitt huvud full av wingding symboler. Jag provar allt från att flytta mig i olika vinklar, vänta ut fisken för och se om han går loss själv osv. Men det är kört, bara att greppa linan och backa. Utgången är oundviklig, snäpp.....moloken över att 2 otroliga Öringar simmar runt med bling bling i munnen, men samtidigt ödmjuk över det faktum att jag fick chansen att känna på den brutala kraft en StorÖring besitter beger jag mig tillbaka till fastlandet.
Nya tag nya tider.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!
söndag 20 maj 2012
torsdag 10 maj 2012
Stilstudie!
Dagarna flyter lite ihop, fiske här och fiske där och så till slut vet man inte riktigt vart man varit eller vart man är på väg. Det spritter till i spöt! En matbordslaglig fjällrasslare hoppar och far. Jag är helt inne på att återge han till havet men något fångar min blick. Denna häringa har fettfenan kvar men något annat skvallrar och en pelletsracer.
En studie i Rak och Krokig, Vild och Odlad tar sin början.
Fenrötan sätter sina spår mer eller mindre på odlad fisk. Detta exemplar hade tecken på gammal läkt röta på samtliga fenor som brukar drabbas.
En vild och vacker HavsÖring har oftast raka och oförstörda fenor. Visst kan de ha skavanker och spreta lite hit och dit. Men det går ofta att avgöra om den har vilda gener i blodet.
Jag granskar lite till innan jag bestämmer mig, Nä det får bli bonk på denna raggare så han inte går upp och lever om i Gotlands Öringsbäckar. Nya tag efter bumlingen, dagarna går och tiden löper på!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!
Knäckt ryggfena och sneda bröstfenor. |
Fenrötan sätter sina spår mer eller mindre på odlad fisk. Detta exemplar hade tecken på gammal läkt röta på samtliga fenor som brukar drabbas.
klanderfri |
Knäck |
Vackert rak |
Vild paddel |
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!
måndag 7 maj 2012
Djupa Grund och Blåsiga Lävikar!
Vinden har vänt, bös i vattnet som ideligen fastnar på lekaren då vågorna bryter mot djupkantad grundpall. Det tilltar så vi flyr över till andra sidan ön. Vi bli något förvånade då vi kliver ut på pallen. Här blåser det lika mycket…om inte mer och skit i vattnet!
Kartan granskas åter, in i bilen och iväg till en långvik.
Surprise….lika eländigt. Över till andra sidan viken…..men si, tji, blåser det motvind i varenda riktning man
pekar snoken? Otroligt, för att inte säga overkligt. Vi sätter oss i solen men
benen i körs i ren protest. Andra kommer
att få problem att sjösätta i år. Kanske Öringens hämnd på nätläggarna.
söndag 6 maj 2012
Lokalt Lågvatten!
Fisketrycket har varit hårt på Gotland den senaste tiden,
speciellt på de mest kända öringlokalerna. Vi har bestämt oss för att utforska
för oss helt nya pallkanter och vikar. Mickael
drar ett par Torskar på djupet, jag trattar på en Sprall på en grundflad.
Sparsamt med tanke på vind och väder. Det kan se så hett ut att ivern inte har
någon gräns men ändå vara totalt tomt på fisk.
Vi springer på en Lokal förmåga vid ett par fiskebodar där
jag just fiskat av, han pratar på och säger att han tog minsann 3st fina fiskar
där igår, det är ett bra ställe det här. Kul tänker jag först men när historian
trallar på visar det sig att han lägger näten från knähögt vatten och utåt. –
Ja i år har jag nog tagit runt 200 Öringar, fortsätter han. Vi har svårt att
avgöra om han skrävlar eller talar sanning men han visar gärna sitt lilla tillhåll
vilket visar sig vara en fullfjädrad mördarbod där näten hänger tätt på rad.
Något missmodiga och småsvärandes åker vi från platsen.
Vilka är vi att läxa upp lokalbefolkningen? Vi som får på pälsen för att vi
besöker Ön av ” en del ” individer vilka hävdar att det blir för hårdfiskat. Nog
tar vi upp en och annan matöring då vi är på besök men jag är
övertygad om att det måste djupdykas lite i de egna leden i detta ärende.
Denna Eka lägger inga fler nät!
Michaels rygg stretar och klagar med jämna mellanrum, det
kostar på att svinga klinga. Han sätter sig på en sten och kastar lite
förstrött ut i lugnvattnet. På andra sidan river vinden i och där finns
Öringen. Men så fel man kan ha ibland. -Fiiisk! Tycker jag mig höra i
vindbruset och vänder mig om. Mycket riktigt, Spöt står i båge och fisken är stark
och blank.
Dagen tar slut och jag får vänta på min blanking men jag har
inte bråttom, 5 dagars fiske återstår så ännu har jag ingen panik.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)