Herr D:s Fiskeblogg

En Smakbit!

2012-02-13T20:42:00.003+01:00

Locket är på sedan en tid tillbaka. För min del blir det något lugnare på fiskefronten. Pimpla är ju rogivande det också, gärna med solen i ansiktet men inget priofiske.

Varje hål får sin tid, man måste ge de köldstela en chans att närma sig sitt byte. När tålamodet gett vika och funderingar på förflyttning bonkar på brukar jag säga till mig själv -en liten stund till bara. Det är då det brukar rycka till i djupet, inte alltid men ofta.

En Regnbåge i kilosklassen nyper på, åter igen syns bevisen på att det finns elaka rackare där nere. Rovgiriga småmonster som inte drar sig för att gapa efter så mycket att de inte orkar hålla kvar bytet.

Skulle vara lite intressant att jaga gammelmor i dessa vatten....med en riktigt fet betesfisk..

Kirurgiskt finlir!

2012-01-16T21:40:00.011+01:00

Dag 2 ger mig ännu en procentuell träffpunkt. Även denna gång är det två småttingar som gapar efter mycket. De måste ha ett stort knippe hybris dessa små Öringar. Vid första anblicken ser det inte ut att bli svårt att knäppa loss den kaxiga krabaten. Men när jag tar tag i draget och vänder honom blir jag lite missmodig.
Hur i allsin dar har han lyckats få in kroken på detta vis? Jag får låta han vila på sidan medans alla tänkbara kirurgiska precisionsverktyg plockas fram. Det är svårt att säga åt öringen att ligga still då man vill ha lite lugn och ro på operationsbordet. På något outgrundligt sätt knixar han till så kroken lossnar så pass att jag kan få loss den utan att skada ögat.

Inget blod, inga slamsor. Skön känsla! Jag hade inte mycket hopp om denna lilling från början.

Det verkar som det finns en del småöring runt kusterna, vart är de stora kan undras....ja, när man står och sneglar ut över havet så inser man.

Så mycket vatten så lite tid!

2 Procents träffsäkerhet!

2012-01-16T20:24:00.011+01:00

Att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt är A och O det vet vi alla som jagar silver. Det kan bli mycket tydligt då man travar runt bland grynnor och uddar, förflyttar sig från lokal till lokal utan en skugga i släptåg. 4,5 timmars trevande gav 5 minuters action på en och samma plats, två kast gav två fiskar och sedan var man tillbaka i dödläge igen.
Den lillen spolades upp i en lite pöl på bergskammen, stod där en stund och funderade nog på vart väggarna kom ifrån innan han tog fart över kanten och for iväg som ett skott.

Man kan även träffa på likasinnade profiler då man minst anar det. Då jag fiskat färdigt en udde möter jag två strövande personer "utan spö i hand" en av dem viker bestämt av rakt mot mig då han ser mig. Detta måste vara en fisketok med den reaktionen tänker jag. Mycket riktigt känner jag också igen honom då han närmar sig. Bosse Nettelbladt och Annika http://bosse.fiskejournalen.se/ funderar lite över hur det gått för mig, då hade inte mina 5 minuter infunnit sig ännu. Vi språkades en stund för att sedan åter gå åt varsit håll.

En naturupplevelse vid kusten med solnedgång och sprattel i spöt ger energi, man kan till och med ta sig tid till lite fotoaktivitet utan att drill ivern svider i kastarmen.

Vinterkusten kan vara riktigt skön!

Proffs och Amatörer!

2012-01-16T19:56:00.006+01:00

Att införliva nya förmågor till Bonkaträsket kan vara förödande för självförtroendet .Första gången jag fick med mig min arbetskamrat knep han en HavsÖring mitt framför snoken på mig. Denna gången blev en stilla repris.

Jimmy som jag träffade på Gotland för ett år sedan följde med ut på jakt för andra gången i träsket. Jag förkunnade att det varit trögt fiske och en dag som denna som är så pass lugn är inte något vidare.....jahaja.....där satt den, nej inte jag utan Jimmy, kul...javisst jag unnar honom detta men det svider ändå lite i själen.
Jimmy tycker att fisken förtjänar att gå tillbaka till sina göromål och släpper stjärten med stelfrusna fingrar.

Kort därpå bryter ett riktigt HavÖringsproffs ytan, en Gråsäl sneglar runt sin omgivning. Det var det det, med en sådan predator i området kan vi lika gärna ge upp. Vi funderar lite på om det var bra och släppa Öringen rakt i armarna på ett sådant monster.

Ett par dagar senare åker jag ner i min ensamhet, ingen annan omkring mig, inget orosmoment i sikte. Nu borde jag kunna knipa en rackare......vem dyker upp 20 meter rakt ut.....Herr Säl. Jaja, det är bara att ge sig av, så länge sälen härjar lokalerna så är det svårare än vanligt att lura upp silvret.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Herr Gurka!

2011-12-31T10:16:00.002+01:00

Ett stenhårt påslag i djupet, stånkande hit och dit, grinigt följer han med till kajkanten. Öringen har lämnat lokalen, nu har Herr Gurka tagit över domänerna för denna gång. En kraftig välnärd predator får posera på sista inslaget av fiske för 2011.

Gott Nytt SkitfiskeÅr Önskar Herr D!

Våren är kommen?

2011-12-27T20:32:00.006+01:00

Jag vaknar mitt i natten av att grannens alla pinaler dansar runt i en osynkroniserad plåtbalett mellan balkongväggarna. Trädgrenar gnider och slår bekymrat mot allt i dess närhet. När jag sedermera stegar ut på gården ligger soptunnor, grillar, grenar och allt möjligt bråte utkastat, stormen hade fest igår och bakfyllan är uppenbar.

Högt vatten i grumlig nyans möter en sliten kusträv, det som nådde till midjan vid mitt sista besök räcker nu över brösthöjd. Jag kan inte ta mig till revet jag vill. Jag kan inte nå det från där jag står och jag kan inte vada ut genom djuphålorna. Jag får helt enkelt söka nytt som gammalt och hoppas på det bästa.

Väder och vind löper amok i ren schizofreni. Solen skiner i mitt ansikte med 8 grader, småfåglar trallar runt i träden, det känns vår. Vinden biter i och ryster hårt i både spö och kropp, en känsla av Höst. Men enligt almanackan är det Vinter....kontrasten från i fjol är påtagande. Det bästa infann sig dock inte, hem traskar jag med en desorienterad årstidskänsla men ändå glad att jag fortfarande kan jaga HÖ på öppet hav.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Dagar då fisken ligger still!

2011-12-23T18:24:00.023+01:00

Bannelse vad det blivit klent med fisketid!
Kastarmen har tappat muskelmassa, förtvinad och slapp hängandes vid sidan av kroppen fladdrar han lelös....
Resor hit och dit utan spö! Umgängesbokade helger och vinterns korta dagar tar ut sin rätt. Suktandes glider jag förbi allt göttigt havsgodis i La boqueria. Tänk vad mycket smaskigt man kan finna under havets yta. Kommer på mig själv smådräglandes och drömmande när någon stöter till mig.

Jag måste nog ut härifrån innan jag får ett sammanbrott. Barcelona, ett paradis i sig med vissa påträngande och irriterande element så som allahanda tjuvfiskare. Inte i min fiskemening utan ficktjuvfiskemening. Hade inte Mörtcheriffbrickan med mig, skulle vart kul och se deras miner om jag drog upp den och fråga om de hade ficktjuvfiskekort.

Tapas efter tapas avverkas med lite gött och dricka, värre kan man ju ha, men det svider ändå lite stelt i kastarmen

Det är år sedan jag varit så ofiskad. En och annan timme i träsket har jag hunnit med men det har som sig bör gett ett skralt resultat. Inget att belasta en för övrigt fångstklen blogg med. Nä, nya tag i julhelgen...ska jag lyckas lura upp en silverpjäs innan året är till ända.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig! (Då det blir nått)

Laxens Nya Utmaningar!

2011-11-29T21:37:00.002+01:00

Helgens kontraster blandas av grå betong i skapligt väder till Storm och regn ute vid kustbandet.
Lyckan var störst i träsket med en gråblek tillnyktrare som raskt sprattlade vidare, kusten bjöd på ett blixtsnabbt anfall med en miss i så pass hög fart att Öringen höll på att flyga rakt in i mig. Vi synade varandra öga mot öga i en nanosekund innan han åter dök och försvann livrädd för den fula figur han just mött.
Surfandes på youtube efter laxfiske dyker en intressant sekvens upp. Översvämningar av vädrets förvirring gör till lika laxen disorienterad till synes. Frågan är väl vad som kan klassas som tjuvfiske? Under min utbildning till mörtcheriff kunde man inte läsa hur man skall hantera detta senarium.
Kan vattnet utanför naturligt habetat ha någon ägare? Vägverket? Kan en hund tjuvfiska eller är det ägerens ansvar att tillrättavisa hunden? Ja, vem vet men det ser rätt kul ut.
Salmon Fishing Dog

White Box!

2011-11-13T22:49:00.005+01:00

Den kallaste höstmorgonen isar till i näsborrarna då jag öppnar dörren. Det är fortfarande mörkt när jag kliver ur bilen nere vid hamnen. Jag har lurat ut en gammal ungdomsvän på HavsÖringsäventyr…..lurat förresten han är lika galen som jag!
Vi sneglar lite vemodigt ut mot väggen. Någon har plockat ner himlen till vattenbrynet, inte en vindpust, sikten lika kort som bardisken på en rökig Londonpub.

Man är väl lite idiot som ger sig ut i dessa förhållanden. I dag är det inte lika svårt som det var då Peter och jag härjade dessa vatten som unga. Då fick man förlita sig på kompass och lite tur. Nu ger vi oss ut med kompass och inte mindre än 2 GPS:er. Det borde ju ta oss helskinnade hem. Men det finns andra faror därute….andra båtar.

Vi må kanske se vart vi befinner oss bland öar och grynnor men vi ser inte att smack längre än 50 meter. Två genskjutande båtar i skaplig fart har inte en chans i detta läge. Än mindre om man skulle få motorstopp mitt i farleden och få en kall påminnelse om att det finns större plåtskrov här ute genom ett dovt ljudande horn någonstans i smeten. Det gäller att ha ögon och öron på spänn.

Det är en känsla av att befinna sig i en datoriserad värld. Basen en vit låda som bara ändrar den närmsta omgivningen för en stund för att åter bli helt vit under en knapptrycknings förflyttning och sedan ge en ny arkipelagisk illusion.
Bild Peter Johansson
Det drar ordentligt i vattnet mellan sunden, hela Bråviken verkar vara på väg ut i Östersjöns djup. Betet far genast i sidled då det landar, det virvlar och bildas rännilar runt sten och båt.
Jag suttar ett kast över en sten som ännu ligger under ytan. En plog dyker upp bakifrån stenen, ett snabbt bett men fisken missar. Halvvägs in till båten biter han igen. En liten rackare som några kast senare visade sig ha tvillingbrorsan bakom en annan sten.

Två release, några följare, en avhoppare några snipor samt en stadig Abborre. Det får klassas som en lyckad fiskedag i en ljuddämpande vit låda med kristallklart och spökligt spegellugnt vatten.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Plåster på Såret!

2011-10-30T20:06:00.002+01:00

Resväskan var packad och klar. Nyinvesterat teleskopspö stark lina och gäddtaffs. Om tid fanns skulle tropiska muskedunder utmanas och listan på övriga arter fyllas på.
Tanken var en affärsresa till Australien och Singapore där min ”expertis” inom yrket skulle sättas på prov.
Qantas ville annat….STREJK! Flera frustrerande timmar av trixande och fixande med resebyråer gav ingen vettig lösning på problemet så det var bara att bita i det sura och avboka hela arrangemanget.
Aningen nedstämd med känslan av att jag skulle göra något men inte kommer ihåg vad beger jag mig istället ut på en mer familjär utmaning, HavsÖring! Då mitt facit som granittrampare är något skral förväntar jag mig inget drillande denna gången heller.
Men nu är det ju så att vi inbitna HavsÖringsfantaster lätt glömmer, eller rättare sagt väljer att inte tänka så mycket på alla bomturer vi har i ryggsäcken. En ny dag är alltid en ny dag, nya möjligheter osv. Denna dag skulle bli en sådan dag.
Detta är lönen för mödan av ett oändligt nötande längs kuststränder och berghällar. Vacker blank fisk, stark och hoppvillig, en skumpiskande raket som plöjer och lever runt mellan stenarna. Nu har jag åter energi för några bomturer till.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Granit i Kubik!

2011-10-26T18:18:00.009+02:00

Travandes och pustandes, flåsandes och med jämna mellanrum ifrågasättande vad jag egentligen håller på med avverkar jag meter efter meter.
Över berg, genom skog, runt den ena udden efter den andra i hopp om att halvön snart skall ta slut så min resa kan börja åt andra hållet, mot bilen! Men nya sträckor dyker upp runt varje hörn och nästa bergsmassiv.

Inte för att jag har något emot att trampa granit, men tiden kommer inte att räcka till för att sutta av hela sträckan innan det blir mörkt.

Jag passerar ett monument som skvalrar om svunna storhetstider, där näten hängdes upp för rens och torkning. Idag är fiskeriverksamheten lika bruten som ena tvärslån, men en hänger fortfarande kvar. Den får symbolisera den gren vi måste sträcka oss efter för att vända en ohållbar trend.
Måtte allt slit denna dag ge mig någon belöning lullar jag på för mig själv. Fisken ville annat och jag kom till slut fram till bilen, trött och anfådd. Nu måste jag ligga på plus till nästa gång!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Mångfald med singularitet!

2011-10-15T20:51:00.009+02:00

Äntligen har tiden kommit!
Friska krispiga mornar, inte för kallt inte för varmt, en lagom vind ligger på från sydväst. Vattnet är högt och klart grönt, strömsatta uddar och sund. Nu börjar det!
Med pirr i kroppen och en moderat förväntan kliver jag ut på spetsen. En handfull kast penetrerar motvinden....sprattel i vatten. Yes! Det har börjat.
En något övermodig HavsÖring har tagit min Heksen. Han är inte mer än dubbelt så lång eller draget inte mer än hälften så kort som han själv. Han är lätt krokad, precis när jag låter klicket gå studsar han iväg på nya äventyr. Bra! Då slipper jag bråka med honom i onödan.

Ny lokal nytt gung, känslan bekant och rapp men inte det jag är ute efter. Stark och vild i begynnande höstvatten bjuder han upp på bra motstånd för sin storlek. Irriterat blängande under fotoseansen håller han sig lugn och sekunderna senare simmar han åter ut mot andra göromål.

Heksen, detta förhäxande drag. Av någon anledning har jag som fisken fastnat för dess vaggande gång. Jag vet att det levererar, jag har "nästan" bevis på att det ger mer fisk än andra drag. Visst kan jag bli frustrerad ibland och kasta mig in i en vild dans i dragboxen. Men jag återkommer alltid till Heksen och då levererar det, konstigt?
HavsÖring, Gädda, Brax och grov Abborre har hypnotiserats av dess väsen. Kan bara le.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

C&R på Moral vid P&T

2011-10-10T22:29:00.003+02:00

Finns det något förhållande mellan C&R och P&T i de stora sjöarna?
Visst! Om du mot förmodan släpper tillbaka en fisk i en p&t sjö så är det c&r. Det finns ju faktisk sjöar/vattendrag som uteslutande har c&r som regel även fast det är ett p&t vatten. Men mer då?
Ja, nu börjar det bli knepigare. Om vi fiskar i de stora sjöarna eller Östersjön där fritt handredskapsfiske råder då? Ja, släpper vi tillbaka fisken vi lyckas kroka då är det c&r, men kan det kallas för ett p&t vatten?
I vissa lägen skulle jag säga, ja! Det är ingen hemlighet att det stöd-inplanteras HavsÖring och Lax i våra Vatten, både i de stora sjöarna samt Östersjön. Detta för att gynna fisket i det stora hela. Egentligen inte för att bevara eller hjälpa en population som är på väg att sakta dö ut. Näe, just för att vi skall få ett bättre fiske. Dessa odlade fiskar vill man inte att de ska virra sig upp i lekbäckar och vilda revir av naturella populationer, just för att inte besudla de gener en ”ren” fisk bär på.

Motsägande? Ja, kanske. Men nu ser det ut så och kommer att göra en lång tid framöver. Vad gör man då med en fisk som är framtagen för att gynna ett fiskande folk? Den skall väl ätas upp?
Då kommer nästa pilsner. Äta lekfisk, moraliskt förkastligt eller bara otjänlig som föda? Här får man nog titta lite närmare på i vilken pool man leker samt vad man själv anser vara sin egen riktlinje.
I ett ”vilt” vatten är det inget snack, fisken skall tillbaka (om den är vild). Är det däremot en broiler då skall den upp! Eller? Här måste man tänka till. Är det en efterleksfisk har den med stor sannolikhet redan ställt till det i barnkammaren och är otjänlig som föda. Borde den få gå tillbaka och förhoppningsvis bli blank för att senare hamna fet och fin på middagsbordet? Eller nackar vi för säkerhets skull så den inte kommer tillbaka nästa år och förstör igen?
Om det är före leken och det inte råder fiskeförbud där du fiskar men lekån är i närheten så är den förmodligen på väg upp och borde således också hamna på matbordet för att inte kunna ställa till det för den vilda fisken.

Sen finns det då vatten där fisken inte har en chans att reproducera sig och där isättningar görs årligen. Ett sådant vatten är jag ofta vid, Stockholms Ström. Här blir det inte många yngel till världen. Kan hända att en och annan fisk tar sig in och härjar runt i Mälarens lekvatten men de är nog lätträknade.
Detta borde med lite vilja kallas för ett p&t vatten. Fisk sätts i och fisk tas upp. En fisk som vandrat in i strömmen utan att påbörjat leken har fortfarande gott om fett på kroppen och torde inte vara helt fel att servera med lite goda primörer. Men är det rätt att nacka den? En fisk som gått in i leken och som stått och skrotat en längre tid har däremot förbrukat det mesta av fettdepåerna och blir inte samma gastronomiska upplevelse. En efterleksfisk bör man inte ens fundera på att lägga på matbordet.

Hur gemena man gör i det här fallet är helt och hållet upp till densamme. Det är trots allt inte olagligt att avliva lekfisk. Jag personligen låter färgad fisk gå tillbaka men det är mitt förhållningsätt och jag predikar inte hur andra skall göra i dessa p&t vatten men jag informerar gärna. Jag har själv under min begynnelse som HavsÖringsfiskare tagit upp tveksamma exemplar av ren okunnighet, men man lär sig med tiden.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig, det kan vara en Blanking J

Laxrace i Storstada!

2011-08-30T19:44:00.004+02:00

Nu händer det en hel del utanför maktens boningar. Den av så många efterlängtade Laxen har gjort sen antré mellan gråmulna betongmurar. Laxen har stått och stångat en längre tid mot stängda luckor men sedan en vecka tillbaka har vattnet strömmat från sött till "salt".
Många är det som vill åt den tunga krigaren i plåtkostym. En del lyckas, andra kämpar på med armbågs lucka. 30-40 ivriga spösvingare kan stå på rad och kast i ett "ofta"strukturerat flöde. Men ibland blir det fågelbo o det bestämdaste då någon inte följer de oskrivna regler att kasta i följd.

Jeze drar en Lax framför ögonen på oss andra, Fiiisk... hörs rungandes och alla vevar som besatta upp sina don för att ge fritt spelrum.

Inte det roligaste fiske man kan ängna sig åt men drömmen om lite tunggung är övermäktig så det är bara att sutta på.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Back on Track!

2011-08-24T22:01:00.013+02:00

Tiden går....fort!Inte för att jag under denna stillsamma bloggpaus varit helt frånvarande från kluckande vågor och vakande fisk. Nejdå, inte alls.
Inte för att min mest aktiva period pågår just under sommaren men nog spänner jag lina allt.
En dag tex drev min abstinens mig på en endagstur 17 mil enkel resa bara för att få känna lite strömmande vatten runt vadarna. Trodde inte att jag skulle ge mig av till Tyttbo igen så snart men det gick bara inte att sitta och glo på ett flöte eller jaga inplanterad gödpotatis.En fin Öring bet på mellan tusenbröder, mört och gädda.
Provade även på Torskfiske på ren vinst eller förlust.....det blev förlust! Men men, dagarna går och kylan tränger sig snart på.
Då börjar min riktigt aktiva period.

Show me your teeth !

2011-06-01T23:34:00.003+02:00

Något förhistoriskt är det allt med Atlantormen som besöker oss under några få veckor på våren. De kan tyckas ovanligt lätta att lura till hugg, men vem skulle inte vara utsvulten efter en sådan simtur. Mängden fisk som uppehåller sig i området gör ju inte saken svårare, det kan sägas vara fångstgaranti!

En syn som de mindre invånarna hels inte vill se! Två klapprande spjut fullt utrustade med sylvassa gaddar. Hualigen, jag skulle då fly för glatta livet.

En spegel av pallkust!

2011-05-11T21:18:00.000+02:00

Ville bara dela med mig av en stunds ögonblick när man egentligen inte ser vad som blir resultatet av ett snabbt foto i polariserade glasögon. Pallkanter i solgassande ljus dyker upp i datorn vid närmare granskning. En glimt av ett "ögonblick" vid en av Sveriges vackraste fiskeplatser. Jag längtar redan tillbaka!

Senrapport på Brasfiske!

2011-05-09T22:34:00.009+02:00

Tiden är knapp, man hinner inte snyta sig mellan pollenattackerna så är det en ny dag. En något förlegad rapport kommer ömsom smygandes i etern.

En grundvik mellan pallkanterna smyckad med stora och små stenar utkastat huller om buller. Ett kast viner genom luften snett mot vinden, vid halvt intagen lina smackar det på rejält med en sidrusning i formelfart, Tomt! Bannelse....Några kast senare biter det i ännu en gång, nu sitter han! En tillblänkare i något slank form får syna linsen innan han går tillbaka bland tång och stenar.
Valborgskvällen kommer smygandes med varma brasor och förfriskningar. Men ensam i det blå står fortfarande en handfull Öringjägare med drömmen om en blank slingrandes på linänden.
Slut från Gotland för denna gång.

Nu är det Kust och betongöring för min del att tag framöver.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Blodvite med tveksamheter!

2011-05-05T22:13:00.021+02:00

Lyrisk ser jag hur en HavsÖring mitt i en våg tar ett snabbt svep runt draget för att nypa det från utsidan, rörelsen är så smidig, snabb och träffsäker att det ser overkligt ut. Bara att få uppleva den bilden är mödan värt att stå i isande nordan med bränningar över midjan.

Men glädjen förtas när jag ser hur träffsäker Öringen varit. Kroken sitter in i gälbågarna, även fast jag finlirar med kirurgisk precision så ser jag hur blodet rinner utmed sidan. Jag sätter fisken åter och låter han vila i sjögräset. Vattnet färgas smått rött.

jag puffar till han lite för att få lite fart. Han far iväg några meter för att åter stanna. Jag ger han en stund till, han börjar smått få lite slagsida, jag petar igen, samma sak händer. Livet rann ifrån honom.En fråga jag ställer mig när jag står där på pallen är hur man skall hantera detta tråkiga cenario. Skall man låta fisken få sitt öde i naturen eller skall man ta hand om den även fast det är en efterleksfisk? Dock i skaplig kondition!

Finns det en moralisk linje att gå på? Det är inte så ofta Öringen biter så djupt men som sagt det händer!

Vad säger ni ärrade HÖ-jägare där ute?

Mörka snabba skuggor!

2011-05-02T21:38:00.011+02:00

Man kan ana något i kölvattnet när draget far fram in över pallen. Vågorna förvränger bilden men ändå är det något som fångar blicken i svall och krusningar. Vågorna slätar ut sig och en mörk gestalt glider in i släptåg, i synkroniserad rörelse niger både draget och Öringen i ett vevstopp. Fast fisk! Nu blir det fart, i klassisk manér rasar Öringen runt, sprätter och virvlar, blank fisk. Jag blir lite osäker på om den är straxt över eller under 50 lagliga så bättre fria än att fälla, tillbaka i spat.

Timmen går och meter efter meter avverkas, ny skugga, snabbare och mer resolut. Inget vevstopp behövdes här inte. En kort och välnärd tillnyktrare i guldnyans biter till. Så vacker, så perfekt i sitt element. Snabb bild avkrokning och i vattnet du gå.

Pallfiske på hög nivå!

2011-04-28T22:04:00.012+02:00

Mnja, lite humor då fisketorkan slår till höjer moralen.
Döm om min förvåning då en Brax drar i sig min Heksen med full aptit. Äter Brax så stor fisk? Teorier och sanna som osanna historier ruller upp bakom ett solgassat skjul.
Färger mot en grå bakgrund......något bekant med detta, ser ut som i bonkaträsket, familjärt och mysigt, nä fy tusan här regerar miljonårig fosil och står för den briljanta grånyansen....klass ska det vara!
Kentas silverfisk går till väders med slak line som resultat, ett par kontakter och en missad pallklykaÖring blir dagens facit.

I morgon är en ny dag, nya möjligheter.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Nordan och Silver !

2011-04-27T21:39:00.004+02:00

Tillbaka trampande kalsten och fosiler hoppas vår trio på blank Öring. Av någon outgrundlig orsak vänder vinden precis lagom till vår ankomst till Nordan. Vädran skvallrar om att det skall hålla i sig till Måndag och vrida över till Ostlig, då har vi åkt hem. Kan någon förstå hur man kan pricka in detta varje gång man skall ut och dänga krycka?

Men men, än så länge stormar det inte i alla fall, men det kommer väl det också!

foto: Kenta

Den blanke höll sig undan denna dag men en ärrad BesaBertil Högg hårt i Heksen och gick snabbt åter. Det verkar som om den stora strömmen är över vad det gäller Öringjägare på ön, men det får vi se imorgon då vi blir bilburna runt ön i jakten på glitter.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Blank eller Vild ?

2011-04-17T21:57:00.003+02:00

Nej, ingetdera faktiskt. Fjällen lossnar men den är tillblänkt, dvs BonkaBlank, i träsket skulle den av många tas som blank men den har en del kvar till den är riktigt blank. Vild! Nej inte det heller, fettfena ja, men ryggfenan skvallrar om annat, en markant knäck är ett förmodat bevis på odlad fisk.

Man lär sig nya saker hela tiden och jag hade tagit den för blank för ett antal år sedan jag också, idag är jag visare och kunskapsbanken rikare. Den hade säkert dugit som matfisk men jag valde att ge den ett tag till i vattnet.

Jobba kämpa, snart rasslar skinande fjäll.

Gotland föser samman!

2011-04-12T20:57:00.019+02:00

Jag har tydligen en dragande kraft till Nordanvinden. När vinden kliver på värre än en turbotrimmad Carolafläkt, ja då är det jag som står på pallen i ett försök att lura HavsÖringen.

Då hela Västkusten står i svåra bränningar sker en annan utmanande prövning, att hitta en plats att fiska på! Inte för att det inte finns gott om platser, nej! Men det föser ihop alla tillresta Öringfantaster på Östsidan. Foto Juha Aura

Dessa har blivit allt fler år efter år och kommer från hela norra Europa. Då blir det helt enkelt trångt "i Gotland mått mätt" men det är en utveckling som man måste finna sig i helt enkelt. Fiskehistorierna var dock ett ekande lika samanfattande från de tillresta. Trögt och riktigt trögt, samma lika var det för undertecknad med sällskap. En vacker efterlekfisk fick dock syna kameralinsen innan han gick tillbaka. Foto Juha Aura

Då vi smiter in på en smal grusväg och tror oss vara för oss själva så tittar det fram en figur bakom ett strandskjul. Vi tvärnitar, lägger i baken och inser att platsen är upptagen. Filuren tittar till, ser vår reaktion och börjar stega mot oss. Vi stoppar bakåtrörelsen, det visar sig vara en av guiderna från Fish your dreams med 2 finnpajsare i släptåg. På glatt gotlänskt vokabulär talar han om att de skall gå åt ena hållet så vi kan gärna gå åt andra hållet så slipper vi åka tillbaka.

Vi tycker så klart att det är en vänlig gest och trampar gladeligen ut i det klara vattnet. Det blev dock inget här heller. Men vem är jag som klagar, vi hade strålande sol och sköna fiskekvällar. Det kunde ha varit mycket värre. Drygt 2 veckor kvar sen står jag där igen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Matematisk Fisketeori !

2011-04-03T17:11:00.018+02:00

I stort sätt så finns det alltid Lust. I större utsträckning finns det aldrig Tid! Men ibland "sällan" men ibland finns det Tid men ingen Lust?

Om Olust och Otid ger både Lust och Tid, lika två minus blir plus, det borde resultera i mer fisketid. Är det inte bara att övertyga den mentala delen av hjärnan att Olust är Lust och Otid är Tid? Denna ekvation infinner sig dock betydligt mer sällan än Otid och Lust som står för merparten av summan TidLust.

Låt oss säga att:

Tid och Lust ger Fiske,

Otid och Lust ger Inget fiske,

Tid och Olust ger Fiske (Egen mental övertalning),

Otid och Olust skulle matematiskt ge Fiske!

Det ger alltså 3 mot 1 till förmån för fiske. Kanske kan det vara en fiskares relativitetsteori?

Hur som helst, när Tiden är mindre än Lusten så blir det Bonkatimme i strömmen och det kan ge ett rungande resultat!

Jag har alltid tanken att det kan bita i första kastet. Detta resulterar ofta i att koncentrationen har en nedåtgående exponentiell kurva. Denna dag fanns ingen kurva, det blev en tangent med horisontell riktningskoefficient, rak som ett spett. Första kastet, tredje kastet och inom en knapp timme hade tre B3-Öringar synat ytan med topp på 5,1 kg.

Vilken härligt uträknad dag!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Linkorg för en spotstyver !

2011-04-01T15:27:00.036+02:00

En söndag på Ikea! En lönesöndag på Ikea!! Nej du, aldrig i livet!!! Men så blev det, 3 mot 1 och det vara bara att vika ner sig. Trängsel, vagnar och en omänsklig samling grova kassar som svingas hej vilt utan en tanke på att det finns andra människor här i världen. Mitt i allt grumlande elände stelnar jag till, men vad skådar mitt trötta öga.... En Linkorg! -Det är en barnpall! säger de andra. -Nej! det är en Linkorg, det ser väl jag hur lätt som helst! Ett stadigt grepp och resten av vistelsen är inte alls så förfärlig. Jag har nämligen fullt upp i mina tankar om hur denna skall bli så bra som möjligt.

Bauhaus får bistå med silikon pipar a 5 kr/st och snabblim. Ett gammalt vadarbälte finns i garderoben. Borrar finns lite var stans i verkstaden. Då kör vi!

Efter lite borrande för linavskiljare, vattendränering och Bälte kapas piparna i godtycklig längd. Putsa runt, tvätta av.

Fram med snabblim och pytsa på runt piparna, montera. In med vadarbälte och vips så är vi klara. Summa summarum ca 60 kr exkl Bälte.

När jag senare letar runt lite på nätet ser jag att fler har hittat denna guldklimp på Ikea runt 2008, men jag tycker den är tillräckligt bra för att uppmärksammas på nytt.

Jag säger April April till dyra Danska Linkorgar. Nu skall jag ut och sutta!

Världen O Öringen !

2011-03-19T18:49:00.007+01:00

Jag har passerat mången gång under vintern, isen ligger där i spillror och block, stadigt förhindrat allt tänkbart fiske. En morgon då världen håller andan för det elände som händer kors o tvärs runt vår glob smiter jag återigen förbi, tankarna är klistrade mot radiosurret.

Instinktivt och intränat vrider jag huvudet åt sidan bara för att förvissa mig om att allt är samma lika. Jag vrider tillbaka huvudet utan att egentligen reflektera på vad jag såg, radioljudet försvinner och i ett grisblink far huvudet tillbaka........Isfritt!!

Vinden har vänt och tryckt bort all drivis. Rubiks Kub knackar runt i hjärnan, dagens planer omstruktureras, vrids och formateras. Jag måste bara prova, finns det fisk på plats brukar det inte dröja allt för länge innan något händer.

Det är ett lotteri att svepa draget över ruinstenar, cyklar och annat skrot, man vet aldrig vad som kan krokas om övermodet kliver in (jeans t.e.x).

Snapp!...Ett distinkt klapp i draget....men mer blir det inte, musslan på krokändan skvallrar om lågsniff på den yttersta gränsen. Mitt i ett vevstopp ruskar det i och muthugget stumnar, det blir liv i spöet och känslan är bekant men än dock så välkommet.

BesaBertil stonkar och bonkar i djupet, fajten blir ingen långfilm direkt och avkrokningen bekväm.

Då var årets första HavsÖring bärgad, inget monster och inget silver men det vore oförskämt att klaga. Saker som dåligt väder, fel vind och vattennyanser förefaller som infinitesimalt lyxgnäll i dagar som dessa.

Man vet aldrig vad nästa dag för med sig!

MSX nqa Garanti !

2011-02-21T08:23:00.002+01:00

Vintern behåller sitt grepp, 30cm is i havsvikarna gör ingen granittrampare glad. När flugfiskeabstinensen blir mig övermäktig letas rinnande vatten i närområden. -10 i luften och -1 i vattnet kan inte kallas flugfiskeväder direkt.

Isen bygger lika snabbt på klingan som att stöpa ljus på julafton. Blodet i fingrarna håller inte mer än 2 grader vilket gör isrensning i spöringarna till en mer eller mindre omöjlig aktivitet. Inte allt för långt in i denna knepiga utflykt knäpper det till straxt nedanför toppögglan.....man tror att man är fingerfärdig i kylan men svaret på knäppen är entydigt, toppen har gått av!!

Nu är det ju en himlans tur att man får en extra spötopp med på köpet annars hade denna stelfrusna tur fått ett abrupt slut. På med reservdelarna och kör igen men med ett varsammare handlag.

Då jag kontaktar MSX och följer de direktiv som krävs för deras " No Question Asked" Garanti så har jag egentligen inga förväntingar om att jag skall få en ny spötopp på garantin, det var ju trots allt jag själv som med knapriga fingrar i ett för flugfiskeväder sett inte optimalt förhållande var ute och dängde krycka.

Det tar inte många dagar innan en ny spötopp dinglar ner på posten. Inte nog med att jag är helnöjd med flugspöt, MSX håller vad de lovar. Nu ser jag fram mot mitt andra MSX spö, Sapphire 790-4 skall få tämja HavsÖringar på löpande band.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Real Turmat !

2011-02-14T17:22:00.005+01:00

Efter kaos i storstan skiner åter solen. Gårdagens oväder har sopat bort alla spår av tidigare aktivitet på sjön. Snön ligger så oantastad att jag nästan tycker det är synd att gå ut på isen. Det blir varmt i flytoverallen efter en stunds pulsande i snön, borren gör verkan och räkan dinglar ner i djupet. Nu är det bara att vänta!

Väntan visar sig bli längre än jag trott, nya hål borras och nya hål och så nya hål. Nä nu kurrar det allt till i magtrakten, en påse Real Turmat apteras med varmvatten och ännu en kort väntan tar sin början. Smidigt och gott med varm mat måste jag säga, riktigt gesvint!

Timmarna går och isen penetreras gång på gång och en ny väntan påbörjas vid varje nytt hål. Men det blir minsann till att krypa hem med svansen mellan benen denna dag. Även om maten smakade bra så gav den mig inte någon Tur i alla fall.

Åter vid strandkanten vänder jag mig om och studerar det kaos jag efterlämnar i snön, det ser ut som ett desorienterat fyllo dragit fram i sällskap med en mullvad.

Måtte snart våren göra antré!

Nya tider!

2011-01-09T18:49:00.006+01:00

En ny sol stiger bakom ryggen på mig medans jag borrar det första hålet för året. Det dröjer en liten stund innan jag anar ett ryck i djupet. En stridbar RegnBåge bonkar mot istaket innan jag lyckas lirka upp en gångare ur hålet. Fenorna och den slanka kroppen skvallrar om att den gått en längre tid i sjön.
Nytt år nya möjligheter, så brukar det låta runt om i fiskeriket. Men vad är det som händer runt om i världens alla hörn. Fåglar störtar döda till marken på helt skilda håll, fiskar och krabbor spolas upp döda i tusental i helt oberoende av varandra världsdelar och förmodade orsaker. Metertjocka isar låser in fartyg utanför Ryssland och regnet förvandlar arealer stora som Frankrike och Holland till sjöar i Australien.

Det får en tänka lite, en naturens nyck? Ingen vet varför, ingen kan förklara? Domedagsprofeter höjer varnande fingrar medans de lärda påtalar fyrverkerier. Knappast i vattnet väl? Jag tycker nog det är både olustigt och skrämmande vad det än beror på.

Vi får nog hopppas på att detta är en företeelse som bara händer då och då utan att vi kan förklara varför. Jag tänker i alla fall hålla ett höga och öra öppet under mina framtida fisketurer.

Nytt år Nya möjligheter, kanske en tid för ordentlig eftertanke!

God Jul o Gott Nytt År!

2010-12-24T10:26:00.003+01:00

Snön ligger vit på taken,

Endast en tokig fiskare är vaken,

Tittar ut och funderar om drömmen,

Att fånga något stort och blankt i strömmen,

Svunna tider han minnas,

Ett nytt härligt fiskeår på andra sidan den 31:a kanske finnas!

God Jul o Gott Nytt År på er alla fiskebröder o systrar!

Bilden är tagen av fiskebroder Michael när jag drillar bumlingÖring i Tjuonajokk, jag längtar!

Psykisk Parantes !

2010-12-12T15:50:00.011+01:00

Är man knasig, annorlunda eller rent ut sagt psykiskt luddig? Om man lyssnar på den stora massan i bekantskapskretsen så är nog svaret entydigt. Lite knasig är du nog....eller mycket just för tillfället. Vem ger sig ut i 10 minus, pulsar fram i knädjup snö genom skog och upp över berg för att med livet som insatts slira runt på glaserade stenar. Allt för att "kanske" men förmodligen inte lura en HavsÖring till hugg.

Hälften vågat hälften vunnet. Att våga är en sak att vinna en annan. En stor dos insikt och eftertanke bör man dock bära med sig i denna typ av landskap. Säkerheten måste gå först och detta gäller även fast det ser oliiidligt hett ut just där snön ligger djup på bergskammen och döljer en och annan fallgrop. Det skulle inte vara kul att åka i sjön så här års, ännu värre med en bruten lem eller i medvetslöst tillstånd.

Nä, viss klokhet är att föredra, detta gäller även vid isburet fiske. Snön kom tidigt i samband med isläggning. Det ger oftast en dålig kärnis med porös dubbelis.

Lite idiot är man nog, men jag klassar det som psykiskt sunt att vilja uppleva det lugn naturen ger alla tider på året. Snart är det Jul, kanske kommer tomten med en stark silverpjäs på linänden!

ÖringBonanza !

2010-11-28T22:19:00.006+01:00

Nej, inte direkt. Två av tävlingarna som hoppades ge svar på kommande Öringsäsong har avverkats med ett skralt resultat. 19 förhoppningsfulla lag med 51 personer gav sig ut på Sandhamnsöringen, 2 Öringar vägdes in. Dalaröbonanzan gav 1 godkänd Öring på 15 team. Med detta skall kommas ihåg att de har båt och kunskap om Öringens tillhåll och kommer åt vart de helst vill.

Det sätter en del griller i huvudet på en granittrampare som en an. Hur stor chans har jag att lura på en Öring med mina begränsningar som landburen fläckputsare?

En dag då snö och vind gör livet surt för både bilister och fotgängare i storstada ger sig Herr D ut på äventyr bland betongens hotspots. Det stumnar segt, med nylonlina blir känslan mest som bottennapp. Jag knycker till och höjer spötoppen, håller den still för att förkunna mig om vad som försiggår i andra änden.

Det gungar till, Fisk! Ett fruset flin breder ut sig innanför luvan. Några tappra turister stannar till för att se vad som är på gång men blir bortjagade av yrande snö och kyla.
Man kan nog kalla det för bonanza! För inte är det ofta det biter i de första kasten när undertecknad är ute för en stunds rekreation. En mager lekfisk stångar köldstelt några gånger innan håven omsluter den samme.

Jag låter Öringen ligga håvad i vattnet medans frusna fingrar knappar igång kameran, ställer in fokus och automatiskt lullull. Upp ur vattnet, snabb avkrokning och in framför objektivet. Åter i vattnet är Öringen snabbt iväg mot nya göromål.

Nu får det vara bra, isringsrensning efter varje kast tär på kastlusten och nu har jag ju redan varit lyckosam. Ibland räcker det med en kort seans för att tina fiskesuget.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Naturbio !

2010-11-14T19:20:00.004+01:00

Sittandes på första parkett betraktande naturens skådespel med solen i huvudrollen, en kopp kaffe i handen och pirrande fiskeiver när HavsÖrnen glider förbi ovetande om filuren under tallen.
Få saker är så rogivande, att få sitta ensam och njuta av havets tystnad med soluppgången är terapi på hög nivå.
Kisandes sonderar jag vattenytan framför mig. Ytan bryts av ett ynkligt vak, ännu ett och ett till. Vad kan detta vara för otyg? Plötsligt hoppar det strömming överallt framför mig.
Näven far ut och greppar klingan och i samma steg trampar jag på mitt skosnöre, jag far i backen som en fällkniv. Innan jag ens reagerat på vad som hänt har första kasten lämnat strandkanten och plåten landar mitt i vimlet av flyende strömmingar.

Det måste gå en Bumling under stimmet…..ojoj…denna spänning kan få vilken ärrad kusträv som helts att tappa all sans och reson.
Många kast blir det och strömmingarna återfår sin ro på djupare vatten. Jag nöter på en stund i ren förtvivlan. Vilken pulshöjare, jag går tom även denna dag men det kunde slagit på ett riktigt monster.
Man veta aldrig vad nästa kast för med sig!

Långt o Kort !

2010-11-12T21:11:00.009+01:00

Två beastmasters, nä inte vi utan spöna....huserar djurgårdens hotspots. Kort om tid, kanaler, uddar, stenblock och fyrar avverkas. Mörkret kryper på, dagarna blir kortare och kortare. Någon vis man sa att många korta turer ger större utdelning än få långa. Må så vara, men jag gör både ock, det kostar på att vara HÖ-Jägare.

Rapporter skvallrar om att det bonkas lekfisk hej vilt i gettots träsk, men det är inte vår melodi, vår kråksång är skinande blank utan bruna stänk och läderhud. Någonstans därute glider en tjock välnärd öring runt utan hormonsvallningar i skyddet av motorbuller från finlandsfärjor och bogserbåtar.
Juha jagar på!

En dag, rätt tid, rätt plats, då smäller det, det är det vi jagar. Det kan ta tid, det kan ske i nästa vevtag, det är Havsöringsfiske!

Stockholms ström !

2010-10-31T17:46:00.003+01:00

Stockholms ström, Stockholms ström, Stockholms ström. Där hoppar en Lax från östersjön och skrämmer fröken Sik från en mälar vik, man får ta det med ro, ja ta det med ro när det nappar på en gammal sko….
Aston Reymers Rivalers sångtext blossar upp i minnet när dagens tunggung närmar sig kajkanten. Man får ta det med ro, jeansen är klara, en hatt, så nu är det bara ett par skor och en tröja, sen har jag krokat en full mundering.

Här i strömmande betongträsk är det mer sanning än undantag. Man vet Aldrig vad nästa kast för med sig!

Ihållande upprepningar !

2010-10-24T19:54:00.003+02:00

Det finns tid! Gott om tid! Impregneringsmedlet har stått och grott på hyllkanten länge. 4 år i ur och skur har gnagit sig in i tyget på overallen. Men det finns tid!

Nu står jag och stirrar på den oanvända flaskan och min flytoverall. Nu är timmen helt plötsligt sen. Bannelse, tidsoptimist och elände. Jag har redan bestämt mig för att ge mig ut så det får bli som det blir. Regnet kastar fram och tillbaka i sinuskurvor, fullt ös till lagom skur. Sakta kommer en sträv kall känsla krypande över benen, overallen har gett vika för den ihållande nederbörden.

Jag gnetar på men skalet blir tyngre och tyngre. Jag vet knappt om det är läkage eller svetten som lackar igenom när jag trampar upp och ner längs bergkammar och uddar. Det verkar som fisken tagit en paus i regneländet likaså. Nu är första bomturen för hösten avklarad och man får väl finna sig i att detta kommer att upprepa sig mången gång framöver.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Tyttbo !

2010-10-10T18:58:00.008+02:00

Jag har länge funderat och sneglat på att prova på sportfiskarnas vatten i Tyttbo. Forsfiske på tre nackar i dalälvens vatten. Harren här är en naturlig stam men Öringen är inplanterad på ett lite mer annorlunda p&t vis. Det finns inga hinder för fisken att gå upp eller ner i älvsystemet.

En trogen fiskebroder var inte sen att utvidga sina vyer i nya former av fiskevatten. Han var till och med ivrigare än så, han var på plats kvällen före och övernattade i vindskyddet. Jag trodde inte mina öron när han ringde och undrade var jag höll hus någonstans.

Vattnet var högt vilket gjorde det lite knepigt att komma till bra positioner på den snabbflytande flugfiskesträckan. Med Tjuonajokk färskt i minnet såg det både bekant och obekant ut på en och samma gång. Detta kan bara bli bra!
Med barnslig förtjusning och nyfikenhet stampar vi ut fulla av fiskerus. Dagen går och vilt svingande övergår till kaffepauser, lunchprat och mer kaffe. Nä, inte är det något Tjuonajokkvatten direkt. Men det hade vi o andra sidan inte förväntat oss. Jag gick tyvärr torr hela dagen medans Ted kliver in med en Harr på för att vara dalälvsharr respektingivande 42cm.

Nu har vi provat och någon gång kommer jag säkert tillbaka, men det finns andra vatten att utforska så man vet aldrig var man hamnar någonstans nästa gång och för den delen man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Havsöringspremiär !

2010-10-01T21:33:00.006+02:00

Idag har tiden runnit ut för våra fiskebröder i väst för mig har den bara börjat. Kusten suger, ja! inte på det sätt det i dagligt betongmål skulle uppfattas som dåligt. Kusten drar helt enkelt, varken ornitologer, vardagsstrosare eller surfare av alla de slag syns till.

Visslande vingar av sträckande sjöfågel och en och annan mås trumpetar ut sin närvaro annars hörs bara havets musik. Solen värmer i ansiktet och vattnet är klart med en lagom vind för att hålla flugan i luften.

Frågan var bara, finns det någon silverblänkande raket på grundfladerna en sådan härlig höstdag. Ja! si det fanns det, det kan kännas som evigheter och man tror att det är glömt. Men i samma sekund som det karaktäristiska knäppet i draget kommer så vaknar alla sinnen.

Vad var det? Det kändes inte som en grundstötning, jag fortsätter att veva.....knäpp....några vevtag till, vevstopp. Smack! Upp i luften i en trippelroll och spöböj. Härliga känsla, efter en kortare kamp bedömmer jag fisken till straxt under 50 och lätt krokad så han får sprattla sig loss vid mina fötter.

Kvällen kommer med dropptunga moln fronterat av en röd solnedgång. Vilken start!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Hökensås !

2010-09-12T19:37:00.014+02:00

Nio små Muååpepåjkar skulle ut och fiska!

Att packa var välan inte deras starka sida? Inte lätt att hitta, trassla, vrida och knåpa fram utrustninga. Men det löste sig mot slutet. Fisken var o andra sidan inte så förtjust i vad som presenterades.

Mot kvällningen skulle det ätas middag i restaurangen. Den stackars tjejen basade över både servering och butik. Inte lätt med ett fullt stekbord och kunder som vill handla annat i butiken. Full fart fram o tillbaka så svetten lackar, Herr D rycker till undsättning med stekspaden i högsta hugg.

Fiske i alla möjliga former skall utövas och malt av olika valörer avnjutas. Kanske blev det lite för mycket av det goda....? Man får väl säga att alla hade sina egna sätt att utöva lite taktikvila.

Mörkret smyger sig på och 4 små muååpepåjkar trallar iväg till en liten tjärn. I det skumma ljuset döljer sig en del överraskningar. Något som kan se ut som en stig med en liten oskyldig vattenpöl förvandlas till en djup geggig avgrund. Herr K-Mark försvinner ner till midjan i ett stinkande hål.

En symbolisk bild med mina vadare hängandes bredvid en fullt påklädd något irriterad herre får avsluta en förhållandevis fiskelös helg. Men vad gör väl det med ett så gott sällskap, det var länge sedan jag skrattade så mycket utan att få någon fisk.

Genmanipulerad Lax !

2010-09-07T21:43:00.004+02:00

Majs och andra grödor har ju varit på tapeten en längre tid. Nu kommer vi till Laxen, gener från andra arter med snabbare tillväxt skall få laxen att växa sig stor och stark på halva tiden.

Hur påverkar det vildlaxen om den manipulerade Laxen rymmer från sina kassar, inte alls påstår Aqua Bounty. - Vi gör fisken steril.
http://www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/bioteknik/article2468357.ece

Jasså! Men vad bra, hur skall ni då kunna krama den på rom och mjölke. Då behövs det vild eller annan odlad fisk bara för att tillverka en hybridart! Någon i ekvationen haltar tror jag. Det kommer alltså att behövas dubbelt så mycket foder som normalt bara för att tillgodose denna art. Foder som måste tas från haven vilket redan idag bidrar med ett sinande urtag.

Borde man inte behöva dubbelt så många odlingskassar också, jag tror ju inte att de låter all fisk gå i samma kassar för att sedan jaga runt i kassen för att hitta den fisk som skall säljas som gödkyckling. Blir det dubbelt så mycket Laxlus då och dubbelt så hög risk för sjukdomar?
Visst jag har inte alla fakta, jag bara spånar och funderar.

Förlåt mitt språk, men jag blir heligt förbannad på denna kortsiktiga profithunger som omger oss. Varför inte satsa på att få igång naturen på det sätt den en gång var och förvalta det underlag vi en gång fått. Det har bevisats gång på gång att ett vilt välmående vattendrag är långt mer produktivt och lönande för samhället än både yrkesfisket och odlingar.

Visst det måste finnas fisk både i frysen och över disk i affärerna. Nä! måste det egentligen det. Jag skulle inte ha något emot att några dagar innan jag bestämt mig för att äta fisk som jag INTE fångat själv gå och beställa över disk för att senare hämta den. Istället för all den fisk som inte blir såld och kasseras till ingen nytta. Detta gäller även andra varor.

Överkunsumeringen är en riktig slamkrypare och kommer att bli vår död, lev gott så länge det finns något att äta.

Taivek !

2010-08-31T09:29:00.017+02:00

Åter tillbaka i den Harrtäta strömmen Taivek.
Efter en vecka i Tjuonajokk har man gått och blivit fartblind. Nu är en Harr på 42cm en liten fisk! Jakten på 50+ har pågått hela veckan men den visar sig vara svårlurad. Det är nog inte så konstigt när man väl tänker efter. En så stor Harr har många år på nacken och är en vis gammal nöt att knäcka.

Under tiden i Taivek har vi lyckats kroka några märkta fiskar. Tjuonajokk kampen har under många år fört statistik över Harren i älven för att se hur de förflyttar sig och hur de växer. Vi fick utförlig information över alla fiskar vi fångade. En Harr jag fick äran att möta var märkt 2002 och hade enligt utsago aldrig rapporterats som fångad tidigare. Tillväxten på 8 år var endast 4cm och nu var Harren 41cm lång.
Dagen efter fångar Henrik samma fisk? Den har hållt sig undan i "8" år för att sedan bli drillad två dagar i rad. Intressant!

Det har visat sig att vissa Harrar inte blir större medans andra har gener att bli riktigt stora. Det är därför av största vikt att de stora Harrarna måste få gå tillbaka för att sprida dessa gener vidare. Regler finns av så kallat luckmått. Endast 1 Harr/dag och person mellan 35-45cm får tas upp i Taivek.

Sorgligt nog är inte ens en avlägsen plats som Tjuonajokk fredat från folk som tycker att de står över regler och förordningar. Man kan tro att det endast är sanna fiskevänner som lägger en större peng på denna typ av fiske men nyrika tillresta ser det tydligen från en annan sida. Lådor av Harr saltas för att fraktas hem......sorgligt att det får fortgå.

På väggen nere vid båtbryggan hänger bevisen på att det inte är helt lätt att orientera sig i dessa vatten.

Sista kvällen kommer således med en skön bastukväll och friskt dopp i älven. Den storslagna naturen med en glödande himmel ger oss ett avsked som jag aldrig kommer att glömma. Det kan inte vara en slump att Harrens fenor lyser av stänk från en sjunkande sol.

Kuhkak !

2010-08-17T22:02:00.036+02:00

Kuhkakforsen, en del av älven vilken delas av en ö med en strid strömfåra på norra sidan och ett lugnare grundare parti på den södra. En plats som fått sitt namn efter en samefamiljs tragiska öde från svunnen tid.

Hit får man ta sig till fots om man gillar träsk, snår, mygg och en lång promenad. Annars kan man ta en guidebåt för en nätt slant. Bestäm när du vill åka och när du vill bli hämtad. Vi har turen att få den evigt leende guiden Anders till kapten. Det lyser i hans ansikte, han behöver inte säga det själv, han har ett av världens bästa jobb.

Djuphålor om vart annat, skeva strömmande svängar med direkt kontakt från grunt till djupt vatten skvallrar om stor Harr och Öring. Solen kikar fram när jag står intill en djuphåla.

Jag kan se de stora stillsamt pendlande med sina fenor i motvattnet. Svävande, helt kraftlöst motverkar de tyngden från älven. Kan man kanske lura en så vis gammal fisk tro……Nä, det visar sig att de har varit med förut. Hur många klinkhammers, superpuppor och guldskallar har de inte sett i sina dar.

Nä, nya strömfåror och nya hålor. Fisk, ja fisk får man hela tiden…..frågan är hur stora och av vilken sort? Den berömda Harrkvarten är inte en myt, på given signal står så gott som alla med bugade spön och det hugger i varje kast för att sedan gå ner till ett lägre tempo med sporadiskt intresserade fiskar.

Detta är så långt ifrån mitt vanliga gnetande efter HavsÖringens sparsamma huggsexor man kan komma. Men allt är relativt ……... mången gång har jag och kommer att knorra över de 20:talet turer jag tar runt kuster och betong utan att känna ett endaste pill från en HavsÖring.
Nu, knorrar jag efter 20 minuters fisklösa kast…….tankarna kommer, vad gör jag nu för fel, flugval, torrt, nymf eller streamer. Bortskämd, ja vad säger man det är väl nuet som spelar hjärnan ett spratt. Man anpassar sig kanske förvånansvärt snabbt efter vad man tycker är normalt fiske.

Jag låter flugan hänga i strömmen medans jag tar ett par steg snett uppströms. Pang, resolut hugg och det är tungt. Fiskarna är otroligt starka i strömmen så det är lätt att lura sig på storleken. Vid första ögonkontakten ser jag att det är en stor Harr, det kan till och med vara en 50+. Efter en koncentrerad drill kommer facit….ännu en 49:a. Jaja, 50 kommer kanske senare.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Tjirtjam !

2010-08-15T21:47:00.010+02:00

Efter 1 timme och 15 minuters båtfärd på den mellersta Kaitumsjön når vi Tjirtjam. Även fast avståndet är kort ner till Taivek så är både luft och vatten kännbart svalare. Det är svårt att få nog av naturen runt omkring. Förundrat står man och kikar åt alla väderstreck och bara njuter.

En kall pilsner med tilltugg smakar sällan så gott som här. Men man kan inte hålla sig från vattnet allt för länge, fisketarmen suger lika hårt fortfarande trots att fisken biter i hela tiden.
Öringen som lurade mig första dagen sitter fortfarande kvar under rocken och retas.
Vi har vädrens makter med oss hela dagen och solen ger oss återigen ett stämningsfullt återtåg ner mot bergstopparna. Det är dags för refrängen, fyrtaktaren puttrar på medans vi småflinandes sitter och myser i båten. Kan man ha det så mycket bättre än så här?

Det är nog svårslaget!

Tjuonajokk !

2010-08-10T21:12:00.030+02:00

En lång väntan är över och förbi. Den digitala världen är blockerad, informationsflödets frekvensflimmer når inte över kala fjäll och djupa dalar. Tjuonajokk!
Ett Harrvatten av dignitet vid en av Sveriges äldsta kamper välkomnar oss med öppna armar. Helikoptern trycker medarna mot marken, vi svischar rask ut och en sorgsen skara tar våra platser för att lämna denna samens moderna boning.

Efter att inte fiskat i sommarhettan över huvud taget förutom ett sporadiskt försök att lura indalslaxen en förmiddag och en kväll så brinner det i kroppen. Jag vill ut, ut i vad som helst, men nu står jag inte vart som helst, jag står i Taiveks övre nacke. Mitt första besök i de norra strömmarna efter grov Harr och Öring.

Det dröjer inte länge innan en 45:a bockar mitt spö, Harren spänner ut sitt segel och stretar ilsket emot, de är starka i strömmen. Ett vackert ryggsegel lyser rött i solen, det finns fisk överallt. Jag mosar ut en svart streamer i djuprännan. Det stramar till ordentligt……tunga gung, vad i harrans namn har tuggat i sig min fluga.

Plötsligt bryts en lugn strömmande yta av en otrolig Örings vilda hopp. Jag inser att detta är mitt livs fisk i ett strömmande vatten. Pulsen pumpar så febrilt att mina tånaglar värker. Tiden försvinner i ett töcken och jag är i Öringens makt, jag kan ingenting göra än att reglera, följa och hoppas att jag gör allting rätt.
Jag hör Henkan i ett dovt dämpat mumlande. – Det här går inte, min håv är för liten. Jag måste ta fisken på lång lina. Mellan mig och Henke finns en djuphåla med gott om sten. Öringen trycker ner sig i en rusning och snepp…….linan går av mot en sten. Jag stirrar tomt ner i vattnet en lång stund. –Satan! Att jag fick hela fajten är väl en tröst i sig men ändå……vem vill inte gå hela vägen.

Kvällen kommer och det är dags att återgå mot kampen till solens kluriga ljusspel mellan molnen. Nu är det 7 dagar kvar i Harrens rike.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En sann Fiskehistoria !

2010-07-24T13:45:00.005+02:00

För många år sedan och som grön i en ny familj satt jag och funderade över varför en Torskpirk hängde inramad på altanväggen i svärföräldrarnas sommarstuga. Förklaringen kom att bli en av de mer osannolika fiskehistorier jag hört till dags datum.
”Det var strömmingstider någon gång på 1900-talet. Tage (svärfar) med sällskap satt och pirkade strömming från en segelbåt drivande med den något byiga sommarvinden. Pirken fastnar i något på djupet och linan går av, det är bara att sätta på en ny pirk, inget konstigt med det.
Nu hade de drivit förbi strömmingsstimmet och gör en ny lov upp mot vinden för att driva samma sträcka åter igen. Det tar stopp i ryckarmen, något har fastnat på kroken. Tage vevar upp och till alla ombordvarandes förvåning så hänger pirken han nyligen tappade krok i krok med den nya. Osannolikt! Ja en hel del med tanke på djupet och den fria driften av båten.

Det är åter strömmingstider ett antal år senare. Grundare vatten och lugnare väder. Strömmingen har letat sig in i viken. Tage och en av matroserna som tidigare härjade på segelbåten plus en ovetande släpper ner pirkarna. Det dröjer inte länge innan Tages Pirk lossnar och försvinner till botten. Skrattandes rullar historien om segelturen upp för den tredje personen i båten och matrosen svär att om Tage får upp Pirken denna gång äter han upp hatten han har på sig.

En kort stund förlöper och det blir åter tungt i Tages lina……De stirrar häpet på varandra, kan det….nä…inte…..upp ur djupet kommer Pirken krok i krok med den andre…..- Den här Pirken skall aldrig mer i sjön förkunnar svärfar. Nu hänger den på väggen som sagt och alla nyfikna kan få en riktig fiskehistoria att ta med sig hem.
Hatten! Nej han åt aldrig upp hatten.

Green Green Grass of..

2010-07-04T21:38:00.005+02:00

Smygande under ytan frodas och gror det. "Det" njuter av värme och övergödning. Över en natt är hela viken en grön smörja. Småfisken flyr till ytan, lägger sig på sidan för att få gälarna över ytan i brist på syre.

Jag gör som småfisken, jag flyr men jag har förmånen att välja vatten som inte är kontaminerat av grönalger och elände. Rinnande vatten från landets inre skall åter konfronteras i jakten på bumlingen.

MSX Test Emerald Final!

2010-06-20T22:57:00.017+02:00

Då var det dags att avgöra om MSX Emerald fyller mina krav på ett medeldistans/medel snabbt spö.
Som tidigare nämnts så gav jag mig ut till kusten i jakten på Silverpilen, då det blev en bomomgång var jag tvungen att ge det en chans till så klart och visst nu hade de hittat fram. Men…..de rackarna var inte det minsta intresserade av min flugor inte ens några följare. Jag ville ju verkligen känna fisk på spöet, hur det beter sig, böjs och vibrerar.
Då jag tog spinnspöt så small det till omedelbart…vad är det som inte duger men fluga? Jag har gjort det förr! Varför inte testa Emeralden med lite okonventionella metoder. Skruv och plock, vips satt spinnrullen på Emeraldspöt. Nu så, nu ska vi se vad som händer?

Laddad med en 20g hammer, ett lätt sving och man kom riktigt långt, spötoppen vibrerade hetsigt vid snabb intagning och brutala mothugg är inte att tänka på, nej låt fisken kroka sig själv var melodin.
Då jag hade spunnen lina känns minsta lilla pet på draget.

Hej och hå vilken fart det blev. En krokad Näbbis på 40m lina blev en rejäl fajt, spöt niger djupt men kontrollerat. Då fisken slingrar sig vildsint fram och tillbaka framför, runt och bakom mig följer Emeralden klockrent från knapp spötoppsböj till grov krökning vid utras utan att jag tappar den minsta kontroll. Det ger heller inte den klassiska fjäderstudsen vid snabbt skiftande tryck utan är som en programmerad arm efter fisken och även i kasten. Jag måste testa detta på grövre Regnbåge står jag flinar för mig själv.

Ut på den lilla sjön som håller fisk på upp till 3-4 pannor. Vulgata kläcker runt mig men vaken är sporadiska. En rosasvart zonker av egen kreation åker på och det stramar till rejält i linan. En arg 2,3 kilos gormar runt i sjön.
Emeralden ger mig samma respons som tidigare mjuk, förlåtande men på samma gång stark och medgörlig. Actionen reagerar i spöet från toppen mjuk och böjlig ända ner till handtagen där styrkan tar över vid andra spösektionen.
Vid kusten hade jag en WF- flytlina klass 6 som fungerade bra trots att den har 6 år på nacken, något raspig gav den inte det följsamma glidet i holkarna som man kan önska vilket inte gjorde spöet rättvisa, där måste jag köpa ny lina minst sagt.

Nu hade jag laddat på en annan rulle med en DT lina klass 7. Skulle detta funka? Ja visst! Riktigt bra faktiskt. Både med WF och DT linan ger Emeralden kontrollerade kast med bra precision vid kort och hel klump utanför spötoppen. Det går att lyfta mer än hela klumpen från vattnet med lite extra kraft och när linan väl lämnar vattnet styvar spöet upp sig och endast ett drag behövs för att rikta om linan för ett nytt kast. (jag sitter i båten).
Många gånger kom jag på mig själv att ta i för mycket då jag ville få lite distans, när jag sedan la ut lika lina men slappnade av och lät spöet göra jobbet så klev linan iväg längre än jag faktiskt kunde tro. Visst flugfiske har inget med kraft att göra men som sagt, jag är inget proffs i denna golfens fisketeknik.

+ Förlåtande spö som passar både nybörjare som avancerade (och säkert proffs).
Klarar olika linklasser med bravur, (dock så behövs ingen överklassning)
Bra presentationsförmåga med små som stora flugor.
Extra spötopp om olyckan är framme.
Passar perfekt för olika typer av fiske/lätt kustfiske efter HÖ/Insjö Båge/Öring/Harr mm.
Håller man på med denna typ av fiske så behövs bara ett spö.
(skulle det vara svårtrugat kan man ladda på ett drag och sutta J)
Du har förmånen att prova innan du köper!! (med vissa restriktioner)
Livstid garanti/ja med vissa restriktioner.

- Jag skulle önska att varje spösektion hade ett litet märke som visar i vilket läge ringarna skall sitta när man sätter ihop det, kuriosa kanske men ändå.
Ett varningens ord för att spöfodralet är lite stelt, den extra spötoppen är mjuk och är man oförsiktig och glömmer detta är det lätt att i ett svagt ögonblick vika ihop det.

Ja, jag ska väl i ärlighetens namn erkänna att plasten på korkhandtaget försvann kanska raskt.
Ett mycket bra spö som klarar allt ett spö skall klara för en blygsam peng med förmånen att prova innan man bestämmer sig. Livstids garanti kan ju betyda mycket, finns MSX kvar på marknaden i framtiden? Andra märken har ju försvunnit och garantin är värdelös. Men då kan man ju fundera på vad 1795 kr betyder för dig som flugfiskare. En krogkväll med trerätters och lite gottgott att dricka x 2, ja det var kul då sedan var det över.
MSX spöet har du kvar och kan njuta av längre än så om du sköter det som du skall och jag tror i alla fall att MSX är här för att stanna.

Åter igen, detta är mina åsikter och synpunkter och inget för andra att anamma och jag är mer än nöjd, ni andra får prova själva.

Skitfiske på er !

Den lille o Havet !

2010-05-28T20:26:00.012+02:00

Regn i storstan, sol på kusten!
Nyfiket trampar jag ut på klippkanten för att se om de snabba krumbuktsimmande Silverormarna intagit kusten. Inte behöver jag vänta allt för länge innan ett kok blossar upp vid sidan om mig. Det knackar långt ner i spöhandtaget då de fäktandes med sin näbb attackerar draget.
Plötsligt hör jag ett villrådigt ljud bakom mig. En ensam Ejderunge kommer spatserande med livligt paddlande simfötter. Jag sonderar terrängen! Jag såg en grupp för en stund sedan på andra sidan udden, men nu syns ingen längre till. Han måste tagit fel sväng och i ett svagt ögonblick tappat kontakten med de andra.

Jag iaktar den lille en stund och pejlar av läget. Nu har han fått syn på mig och till min förvåning sätter rak kurs mot mig, stannar till en liten bit ut som för att avgöra om jag är ond eller god. Jag böjer mig ner och småvisslar lite falskt. Då trampar han på och kliver upp på berget bredvid mig, stannar åter upp och analyserar den tondöva figuren.

Efter en kort stund bestämmer han sig tydligen för att jag är ofarlig, på mjuka vingliga fötter knallar han fram och ställer sig snett bakom mig. Den lille sneglar bort mot andra sidan udden som om han ville säga något. Tankarna far runt i skallen på mig. Kan jag ge han lite extra skjuts till andra sidan udden och ge han en ärlig chans att återförenas med de sina?

Jag kan se Ejdrar sitta på baksidan av den lilla ön runt udden…..borde jag? Gör jag något dumt då? Njaa! Jag borde nog försöka i alla fall. Jag blöter händerna, vad vet jag kanske lukten av homosapiens minskar lite? Den lilla småsprattlar men kommer till rätta i handen och ligger o kikar medans jag raskt smiter över till andra sidan. Sätter försiktigt ner han på klippkanten vid vattnet på sidan av ön där Ejdrarna ligger.
Men si den lille har inte brått, han kilar in mellan benen på mig, lägger sig ner och tittar runt lite. Plötsligt reser han sig och pilar ut i vattnet i rak linje mot ön. Kanske hörde han något jag inte kan uppfatta kanske var det något annat som fick han att ta beslutet. Det får jag aldrig veta. Jag kommer heller aldrig få veta hur framtiden för den lille blev efter vårt möte.
Hur det än går så är jag glad över den upplevelse jag fick en skön dag i Maj.

Dripp Dropp!

2010-05-23T21:35:00.003+02:00

Nordvästan driver på, piskande regn i sidled. Fullt munderad i Gore Tex söker jag någon plats där ett mothugg kan skingra molnen. Dvala infinner sig i det sövande smattret mot tyget.

Nej, ny plats nya möjligheter. Måsar, tärnor och trut dyker och jagar varandra febrilt i stimmen av småfisk. Någonstans under massan av beten går jägarna och väntar på sin chans. Varje kast är fyllt av spänning och det pirrar vid varje vevstopp.

Det tar stopp, liv i linan och spögung. Koncentrationen går i topp, regn och vind är bortglömt för en stund. När medvetenheten återgår till smatter och blåst sätter jag mig en stund och iaktar en vacker HavsÖring.

Nu kan jag åka hem och ladda för en ny vecka på jobbet.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

MSX Test Emerald !

2010-05-22T20:48:00.008+02:00

Då den svingande klingan sapphire satt som en smekning i kustlabben och levererade trevliga avslappnade longshots ut i det blå, så började grävandet i fiskeskåpet. Kan jag behöva något mer?

Hmm, ett klass 6 spö med lite snällare aktion kanske. Men man vill ju inte köpa grisen i säcken! Sagt och gjort, MSX ger 30 dagars öppet köp "är du inte nöjd" så är det bara att skicka tillbaka.

Ja, men då är det väl bara att prova då! Redan dagen efter beställningen vibrerar det i fickan och ett sms talar om att det är bara att hämta på posten.

MSX Emerald 690-4 9" #6 snyggt förpackad i stryktålig Corduratub. Tanken var att ge det en tuff början vid kusten i 6 m/s i jakten på NäbbGäddan. Vinden var det inget fel på men HornGäddan hade inte hunnit upp till våra breddgrader i det kyliga vattnet tyvärr.

För att vara ett medium-snabbt spö hanterar det vinden bra och nog får jag trycka till lite extra för att klappa ut linan i motvinden. Men o andra sidan är det nog inte i denna applikation som tillverkaren tänkt sig att detta spö skall användas.

I ren sidvind kan jag avslappnat låta klumpen lagom kliva utanför toppöglan för att lägga ut kontrollerade kast utan problem. Välbalanserat och så där trevligt nöjaktigt flinar jag över att jag faktiskt kan flugfiska och det är spöt som hjälper mig på vägen. Då vinden tilltar börjar det bli lite knepigt att få till motvindskast så jag lägger ner för dagen.

Jag får återkomma med en mer beprovad rapport i framtiden för er som funderar men inte riktigt bestämt er för att syna Msx i sömmarna.

25 dagar kvar att testa!

Karp eller Brax ?

2010-05-18T05:56:00.004+02:00

Tillbaka i det exploderande landet Kina. Åter stirrandes till höger o vänster gång på gång i ett försök att ta mig till andra sidan vägen utan att bli överkörd.

Bara Peking har 5 miljoner bilar, hur många finns i hela sverige? Lägg till cyklar, mopeder och alla andra fordon jag inte kan namnge.

Åter vid middagsbordet för nya smakupplevelser. Vad sägs om Karp, ja..eller Brax. Jag kan inte direkt artbestämma fenan som sticker upp ur skålen toppad med chili. Men en sak är densamma som vid alla andra tillfällen. Inget går till spillo. Här filèar men inte fisken. Hacka upp med grov yxa och så ner i byttan. En stadig tugga, tryck till med tungan o ut ur truten kommer trehundra ben, det ser ut som jag svalt ett piggsvin. Smaken, ja den var det inget fel på i alla fall.

Mot nya middagsäventyr.

Dolda Hål i Tiden!

2010-05-07T23:08:00.004+02:00

Alla inbitna Öringjägare nynnar på samma mantra "En gnutta tur, hitta platsen och finn Luckan i tiden" Det kan vara skillnaden på framgång eller total tomhet.

Förvirrat i en grå hård massa har jag irrat runt i jakten på skimmer i vardagen utan att ens vara nära. -Något är fel! Så låter det längs med betongmurens storstadsbröder och jag är inte sen att hålla med. Något är annorlunda! Besorna lyser med sin frånvaro, dom brukar ge lite gung i mellanperioderna.

Endast sporadiska rapporter dyker upp om en o annan lillblanking och lagom-mått fisk i storstadsurret. Alla jagar vi från partärer, getton, kajkanter och trappor. Men inget vettigt vill egentligast bita i.

I ren hopplöshet ger jag mig av till ett "mindre hett" betongunderlag för att ""vad spelar det för roll" mentaliteten har tagit över mig. Plötsligt...en spricka i betongen, en lucka i tiden, på rätt plats vid rätt tillfälle. Timmar o åter timmar av oändligt många kast ger 15 minuter strålande fiske. Tänk att så lite kan göra så mycket. Dessa fantastiska fiskar, man kan bara älska dom och hata dom öm som sides.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

MSX Test !

2010-04-28T19:56:00.010+02:00

Jag klassar mig själv som glad amatör inom flugfisket då jag bara har svingat flugklingan i dryga 10 år. Då jag inte svänger mig med komplicerade benämningar på fackspråk och inte har full koll på vad alla fina uttryck egentligen innebär för mig som novis, så får jag ta det på vanligt grabbsnack.
För kustfisket använder jag ett Loop Multi 9.6” #7 med skaplig ryggrad och kraftfull aktion för att motstå tillräckligt knepig vind för denna typ av fiske. Med rätt lina går det ganska lätt att trycka igenom måttligt vinande vind utan att ta i för kung och fosterland.

MSX Sapphire 790 9.0” #7 känns genast lättare då jag greppar korken. Nästan som om det skulle vara någon klass mindre. Loopen väger enligt lärda siffror 123g medans MSX ligger på 129g. Ändå känns Sapphiren lättare att både hålla i och hantera.

Om man går direkt från Loopen till Sapphiren så känns MSX spöt mjukt och lite svajigt.
Men genast då man släpper lös linan och börjar kasta så slappnar det av och tillverkar trevliga linbågar med skön kontroll. Med i princip ingen kraft och ett dubbeldrag försvinner linan lekande lätt iväg lika långt som Loopen. Dock måste jag säga att det känns som det krävs mindre ansträngning och energi för att åstadkomma detta med MSX spöt.

Då jag går tillbaka till Loopen efter att bekantat mig med Sapphiren så greppar jag plötsligt ett kvastskaft. Mycket märkligt! Loopen känns tung och styv och i början stel. Men efter en liten stund kommer kroppen ihåg sin gamla trotjänare och kasten kommer tillbaka. Men känslan är fortfarande att det krävs mindre kraft för att åstadkomma lika långa kast med MSX.
Spontant säger jag att Loopen känns mer kust än Sapphiren till en början men man inser snart att detta inte är fallet. Jag är övertygad om att Sapphiren däremot inte skulle kännas lika tungt att svinga en hel dag längs kusten.
MSX har kommit för att stanna, det är jag säker på och mitt nästa spö kommer att bli ett MSX utan tvekan. Prislappen är inte bara överkomlig det är faktiskt riktigt bra med tanke på vad du betalar för och även får på köpet.
Fotnot:
Detta är min känsla och uppfattning av MSX. Inte någon riktlinje för övriga att anamma.

Kalkens Barriärrev !

2010-04-24T22:59:00.006+02:00

En lång väntan är över. Åter står vi med kalksten under sulorna där blåstången vajar och gömmer lömska skrevor och hålor. Man måste hålla koll på stegen för att inte överskrida vadarbyxornas maxdjup.
Vi har till denna resa fått förmånen att granska det nya flugfiskesmärket på marknaden MSX. Nu är ju inte jag någon spöexpert vad gäller flugfiske men det är just det som är det fina i kråksången. Denna spöserie är ju inte ämnad bara för proffs utan även för oss dödliga med en normal penning i lomma.
Nu har inte vinden helt samarbetat vad gäller plats och läge för denna sköna konst men vi har några dagar framför oss fortfarande. Vi återkommer med mer om detta.
För övrigt verkar Öringen gäcka de flesta silverjagande bröder vi mött längs med pallkanterna. Jag mosar iväg en Heksen i grön/silver längs med kalkstenens barriärrev, med sju meter kvar på linan blixtrar det till bakom en sten. En kraftig Besabertil bjuder på hårt motstånd.

Med sina stadiga 80cm tvingar han mig i cirklar innan jag snabbt kan måtta fisken längs spöhantaget för att sedan kroka av och låta denna framtida monsterblänkare gå fri.
Dagen slutar med två missade snabbattacker framför mina fötter utan att jag ser vad som skulle kunnat förgylla min dag än mer. Imorgon är en ny dag full av nya möjligheter.

Man vet aldrig Vad nästa kast för med sig!

Reinfeldt Hunger!

2010-04-18T19:37:00.005+02:00

Politik och fiske går inte ihop, eller gör det det. Mnja, fiskarna skiter i vilket, de simmar där de simmar vare sig det är i havet eller utanför maktens boning.

Nu hade väl denna betongbroder hoppats på en fisk av mer ädel art än en rovgirig rosenbadgädda. "finns det fler av denna art inne i huset månne".

Jag tänker inte gå in i en politiskt intrasslad debatt om vem vet vad och hur gör djur monolog men nog finns det jobb att utföra.

Nåja, Öringen verkar svårväckt denna långdragna vintervår. Mälaren pumpar ut sötvatten i saltsjön med så mycket kubik i minuten att det är konstigt att det är lågvatten på andra sidan luckan.
Medan fisken verkar ha det svårt att forsera denna mängd vatten för att ta sig fram till mitt glim glim på tafsänden läggs bomturerna på hög. En och annan B3-Öring mister dock livet runt omkring mig och jag får gott finna mig i att idag inte var min dag.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

April April....

2010-04-01T19:17:00.008+02:00

Ja, nog kände jag mig lurad när första öringen för året vinkade retfullt med ryggfenan och försvann i en solglänsande virvel.

Föga anade jag att en ny chans skulle dyka upp en lurendrejardag som denna. En betongbroder smyger upp runt hörnet och undrar om jag haft någon lycka och om jag brukar fånga Öring där jag står.

-Brukar o brukar grimaserar jag lite skämtsamt. Det är en sanning med modifikation och för att inte säga ett olidligt gnetande och trampande i timmar bakom varje fisk.

-Men man vet aldrig! Avslutar jag i ett vevstopp.........pang! En liten Sprallraggare biter till i Mälarens grumliga smältvatten. Vad ska man säga?

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Fiske i Arktis !

2010-03-14T19:15:00.010+01:00

Solen skiner, det droppar från taken och små bäckar bildas längs vägkanten. Det kliar i kroppen, kan det vara så att det finns en glugg någonstans längs kustbandet som går att sutta av.

Jag tvekar en sekund, åka en timme enkel väg för att kanske se draget studsa ut på isen....

Satsar man inget så vinner man inget, det får bära eller brista. Spänningen stiger när kusten börjar skönjas mellan skogen.

En kall kår drar genom ryggen när jag kliver förbi den sista tallen. IS! Men det är något annat som får mig att stanna till lite extra. Detta skulle kunna vara någon helt annanstans. Arktis, stora böljande isblock reser sig som en barriär mot havet. Ett felsteg och hela benet fösvinner ner i ett dolt hål.

Jag sneglar bort mot udden, kan det var öppet vatten. Väl på parkeringen möter jag en lika ivrig FiskeBroder i full gång med att rigga spön och vadarbrallor. Han har redan rekat udden och ger mig det svar jag önskar. Det finns en liten sträcka öppet vatten att doppa fluga som drag i, Gött.

Vattnet är så kallt ett det inte fryser? -1 visar termometern men vattnet rör på sig i skvalpet och hindrar isen att ta fäste.

KustPremiären blev en solskön frisk fisklös dag med islag av HavsÖrn, Sångsvan och trevligt sällskap. Nu är det på gång!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En förfluten framtid!

2010-03-01T09:02:00.003+01:00

Känslan och frustrationen börjar bli övermäktig. Nu vill jag sitta på strandbrinken iaktagande en tidig soluppgång med en frisk bris och brytande musik mot putsade stenar. Jag vill sitta med den pirrande rastlösheten av att få göra det första kastet ut i det blå, nyfikenheten av vad dagen kommer att ge. Tvinga mig själv att dricka upp kaffet och ha tålamod några minuter till.

Ivrigt scannar jag igenom all tänkbar fiskelitteratur i mina lådor. Det hjälper inte, snarare tvärtom.

Jag binder några flugor, försöker tränga bort de yttre elementen. Men tankarna återkommer. NU får det vara slut på detta elände.

Snö och Is, överallt.

Fishing in Tokyo !

2010-02-04T21:34:00.016+01:00

Då internetcensuren i Kina inte tillåter oss bloggare att förmedla våra välformulerade och olidligt intressanta inlägg för omvärlden så får man vänta tills tillfälle ges.
Hur som haver så hade jag spanat in en något annorlunda fisketur i centrala Tokyo då några timmar fanns till övers.
Ihara-san guidade mig till den tilltänkta platsen.
Vad skådar mitt norra öga, en bommad grind med en något otydlig text för en svenne som mig. Hmm, jag behöver inte veta vad det står. Den tomma och de något halvfulla bassängerna är tillräckligt som svar. Stängt! Bannelse!
Känns inte som att jag skall ta en plats bland de yngre entusiasterna i guldfiskbassängen.
Ihara-san greppar telefonen snabbt som en iller, diskuterar en stund, flinar och säger.
-I know another place not so far. In i tunnelbanan igen och iväg.
Bilar till höger och vänster, känslan är bekant, B3-träsket i annan tappning.
Nyfikna fotgängare studerar den något skraltiga figur med det underdimensionerade spinnspöt i hand.

(Photo by Ihara-san)

Småtjejerna flinar och drar fisk efter fisk. Muttrande suttar jag till vänster och till höger, rakt ut och längs med sidan. Inte nåe!
Jag hade egentligen velat fiska på något mer exotiskt än regnbåge men man får ta vad som står till buds ibland. Jag frågar vänligt om jag får ta en bild på herrarna som sitter i båten och fiskar. Den ena är för koncentrerad för att höra. Den andre reser sig i givakt, spontanfoto.
En timmes fiske har förbrukats och det är dags för middag och en kall Sapporo. Nä, nu för det bli HÖ jakt i det riktiga bonkaträsket istället.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Krabba på Krabba!

2010-01-28T15:10:00.014+01:00

Nedsänkt i golvet på fuskjapanvis så vi stela västerlänningar inte bryter våra långa skraltiga ben sitter jag nu förväntansfull på vad som skall serveras.
Jag är på en krabbrestaurang någonstans i Nagoya.

Förrätten skvallrar om vad som komma skall. Bläckfisk, rom i olika slag, tofu och kokt kungskrabba och jag har inget att klaga på än så länge. Sashimi på kungskrabba dyker upp, det ser helt fantastiskt ut....men, ja för första gången måste jag säga att detta var ingen höjdare.

Jag är inte kinkig men det segar och glider runt i munnen. Kan inte komma på något annat än....nä, jag kan faktiskt inte ens komma på vad det kan jämföras med.

Men sen rinner det bara på! Krabbor i alla dess former. En hårig krabat dyker upp filead och skuren som bara en Japan kan göra. Gudomligt!
Inte alls en dålig början på denna resa. Kanske får man tillfälle att kroka något levande också!

Pest eller Kolera !

2010-01-17T18:36:00.008+01:00

Med ryggen mot vinden o luvan på topp hinner jag lagom ta ett första sipp av honungslent te. Spöböj o det bestämdaste. Jag stirrar på mina upptagna händer, blicken far vilt efter en plats att lägga ifrån mig barlasten. Kroken sitter lätt i läppen så jag väljer att lossa den i hålet och ge han friheten åter.

Men han har inte alls brottom därifrån utan dröjer sig kvar i hålet som om han fruktar något i det mörka djupet. Jag får lite tid att färdigställa min frukost innan det knycker till igen. Denna är mer försiktig, jag anar Röding.

Detta måste vara den vackraste fisk vi har på våra breddgrader i hård kunkurrens med Blågyltan.

Alla har vi nog stått inför val som till synes är lika illa men ett måste genomföras. Ska jag bita i krokförsedd räkbit och få det överstökat eller återgå till terrorn av den gröne jägaren som ständigt ligger på lur efter ett skrovmål.

Kanske var det den tveksamheten som fick RegnBågen att stanna till och fundera under hålet. För att till sist ta sitt mod till fånga och chansa på ett liv efter isen och totalt mörker.

Orört Mörker !

2010-01-16T18:24:00.007+01:00

Det är dagen D.
Varm nyponsoppa i termosen, "nya" skär på isborren. Jag nålar fast två plåtbitar på overallfickan, det är dags. MörtSheriff Herr D är fokuserad, laddad och obeveklig.
Stående vid iskanten iaktar han premiäropportunisterna som sprider ut sig vind för våg runt sjön.
Ögonbrynen stramar åt ner mot näsroten, rynkorna i pannan får en Korp att hest flyga till skogs. Ett stadigt grepp om isborren sen bär det iväg. Idag är jag fast beslutsam, ingen skall slippa undan mitt själsliga raseri. Blicken är spikrak, första offret har ingen aning om vad som komma skall.
Ett knyck i mörkret, ett till, linan drar mot Väst i hålet, mothugg, fast fisk.....Iiihaaa! Den onde och den fule har lämnat borgen, spegelbilden i hålet är ett barn vid sockervaddståndet. Alla hurrar runt om på sjön, fisken är på humör vilket genast färgar av sig på stor som liten i färggranna värmeplagg. Ett knippe vilsna Rödingar fick lämna djupet för att senare få gomseglet att surra.
Jag tror ingen gick hem utan full pott. Imorgon är en annan dag för MörtSheriffen men han har ett lenare drag i nunan.

Hål utan Hål!

2010-01-10T21:19:00.002+01:00

En fiskedag kan ta sin början på många sätt. Man kan vara senare än man tänkt sig ut på tilltänkt skådeplats. Man kan ha plånboken i innefickan på jackan som hänger kvar i stugvärmen där man startade. Det är inte bra om det krävs ett fiskekort!

Isborren kan vara så slö att det krävs två man att borra "ett" hål på 20 minuter. Detta kan bero på att man beställt fel skär till borren och får stå sitt kast.

Som tur var finns det vänliga fiskebröder. Utan att tveka får vi låna en borr under dagen av en gentleman vid namn Arne. Nu hjälpte tyvärr inte ens det för att lura Bågarna Söder O Öster men utan denna välgärning hade vi inte orkat borra ett hål till.

Inte den start men vill ha på första fiskeäventyret för året, men nu kan det bara bli bättre, eller?

En glimt av Silver !

2009-12-25T16:32:00.008+01:00

Storstadssurrets julpuls är dämpad där snön passerar mig horisontellt. Turisterna drar igen kragen, böjer ner huvudet och biter ihop längs med kajpromenaden. Fåglarna tar det dock med ro och fortsätter som vanligt med sina bestyr i strömmen.

Inne i min egna fjäderdräkt flytoverallen är det varmt och hemtrevligt, med ryggen mot vinden och luvan på topp står jag bara och myser. Grå betong har blivit vit med ett stänk av silver. En redan ärrad liten junior dokumenteras i brådraskets kastvindar för att snabbt få återgå till dess lika kalla element som mitt. Inte lätt att få fukus med en mobilkamera i byarna inte.

I morgon kanske en äldre herre behagar syna mina trumfkort.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

God Jul o Gott Nytt År

2009-12-24T09:49:00.002+01:00

Året lider mot sitt slut. Men ännu finns det några få dagar kvar som skall kramas på Öringtid innan ett nytt år tar sin början.

Från Herr D till er alla!

En riktigt God Jul o ett Gott Nytt Skitfiskeår på er!

Död Kust !

2009-12-06T19:48:00.009+01:00

En Smörgås med gravad Betongtrutta smakar smaskens vid en väderbiten kust. K-Mark, räddaren i nöden har med sig hett kaffe då jag för en gångs skull travar ut i det vilda utan denna exotiska dryck.

I tryggt sällskap slirar vi runt på såphala berg som i vissa lägen endast ger oss chansen att stå högt över hav i våra försök att truga HavsÖringen. Inte för att vi på något sätt hade förväntat oss en kavalkad av huggvillig HÖ men inom oss plirar hoppet.

Varje sten, vik och tångbeklädd udde ger en ny boost. Är dom här? Kommer det att bita i?
Men idag är kusten död! En dag som många andra tar sitt slut och vi har väl tur ändå att vi inte är födda till Svan i HavsÖrnens Territorium!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Kork, Trä o Silver !

2009-11-27T22:13:00.003+01:00

Gummisulorna vilar stadigt på armerad betong. Höger hand greppar vilsamt runt korkhandtaget, vänster snurrar orytmiskt varierat mellan korta och långa stopp. Ett knyck i spötoppen, kutlingen drar i sidled faller mot botten, ett vevtag och Beastmastern bockar djupt……!
Härliga B3-träsk!
Inget är hugget i sten. Dagar kommer och dagar går. Jag tror mig bli mer vis för varje tur men man blir pinsamt påmind om att kortleken är större än så hos denna magiska filur. Jag är inte den enda som har tur idag, flera av mina ärrade betongbröder lägger silver på trä i rad.
En härlig tid i strömmen kanske tar sin början, kanske tog det just slut.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Varierad Kvalité

2009-11-21T22:11:00.008+01:00

Efter ihållande regn, timmars vadning i 5 gradigt vatten vilket resulterade i absolut ingenting. Inte en känning inte en skugga och min arbetskamrat utbrister ändå.

-Det här var kul! Det kan jag göra igen!

Då förstod jag att jag har väkt ett virus i hans kropp, fiskevirus. Samme man var således inte sen att hänga med och urforska Betongträskets steninga kanter en eftermiddag efter jobbet. En snabb känning i mitt spö och flera vak skvallrar om att Öringen är på plats. En svampangripen HavsÖring i 4 kilosklassen simmar trögt och sjukt förbi nedanför våra fötter. Ingen vidare kvalité på den stackarn.

Straxt innan mörkret sänker sig över storstaden hojtar Juha till. -kolla, kolla! Spöt är böjt och levande. Härligt, det är inte bara hans första HavsÖring, det är bra klass på den också. Inte dåligt för att vara andra försöket på denna kluriga sportfisk. Jag kan bara glädjas åt hans förtjusning, nu är han nog ännu mer smittad! Grattis till en fin HÖ mannen!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Fredagen den 13:e

2009-11-13T23:52:00.008+01:00

En dag då många tvivlar och vidskepligheten bygger broar ser jag en lucka med möjligheter. Timmen är sen och mörkret knappar in på minutvisaren dag för dag.
Då kommer den! Den egenartade vibrationen som bara en HavsÖring kan göra på metervis utlagt lina.
Vad mer kan rusa hjärtat så snabbt som detta? Euforin är total, månader av slit och allt är glömt! Nu är det bara jag och varelsen i andra änden som kämpar på var sitt håll med skilda mål.
Idag är det jag som vinner! En bredryggad välnärd Öring får se sig besegrad i den snabba solglimten mellan betongens murar. Nu är jag på gång igen, nu är allt gnetande nollställt och en ny jakt kan ta sin början. Det kan ta känslan av evigheter, det kan räcka med ett sutt.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Svart o Vitt, Minst o Störst!

2009-11-08T17:02:00.010+01:00

En degig grå smet klär kusten. Lukten av fuktiga löv och skog blandas med en frisk bräckt pålandsvind, det luktar ÖringVäder. Hela kusten är färglös, svartvit på något vis. Kan en dag som denna förgylla ett hösttyngt sinne med glänsande Silver och knarrande rulle.

Nä, inte det! Naturen bjuder på lite annat istället. Bakom min rygg piper nordens minsting Kungsfågeln, snett över min axel glider Havsörnen majestätisk. Det är tyst och dunkelt, vadderat transporteras ljuden från mina kast ut i det grå.
Ingenting! Och ingenting! Skulle jag ta betalt per fisketimme hade mina HavsÖringar varit den dyraste fisken/kilo i världen. Men det gör föga, det är lugnet, stillheten det däringa Kanske som ger ro och sinnesfrid.

Gott om bytesfisk finns det tydligen. En liten spigg spänner ut sina taggar och fastnar mellan krokböjen och följer med upp i den fuktiga luften. Han får hoppa tillbaka han som många andra.
Jag ser redan fram emot nästa sinnesstund, man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Omkastade dagar!

2009-10-17T22:00:00.008+02:00

Ankommer sent Torsdag kväll till ett dimmigt Gotland.
Mer regel än undantag har blivit ett slagord om den yrkesgrupp som ständigt kan trampa i klaveret utan att få sparken, man kanske skulle bli metrolog på SMHI? Eller är det kanske bara TV4 som inte öppnar dörren och tittar ut, bor i en källare och siar om vädret i ett gammalt ålskinn? Nä, kuling för mig är inte en smekande vindpust med kvarliggande dimbankar.
Fel blev även dagens jakt på silver. Endast två ivriga sprall jagade lekande ikapp efter mitt drag ända fram fötterna. De bestämde sig kvickt för att stolpen mitt i vattnet inte hör hemma i deras lokaler och avvek i det bestämdaste ut över pallen igen.
Döm om våran förvåning när det vädermedium (yr.no) som man ”oftast” kan lita på sätter upp lätt bris på hemsidan till Lördagen och vi vaknar till gormande hav och rivande vind. Är Fredag Lördag och Lördag Fredag?
Tur att Gotland bjuder möjligheter för alla väder. Ett gott i allt det onda är att nya pallkanter måste upptäckas och nya erfarenheter lagras för framtiden. Det första stoppet ger inte något resultat, vi bestämmer oss för en annan position. Väl framme kliver vi ur bilen, Tedden tittar uppgivet rakt in i mina ögon.
-Jag glömde spöt!
Du snackar säger jag och flinar.
–Nej jag glömde spöhelvetet på det andra stället! In i bilen och iväg i ett dundrande tempo.
Det var fler människor i krokarna men vi har med ärliga Gotlänningar att göra. Tedden utbringar ett rungande ”Mos” när han återförenas med sin klinga. Det blev ingen laglig raggare denna dag heller, endast en sprall väljer att bita i stålet för att snabbt få kila tillbaka över djupkanten.
Nya tag imorgon. Man vet aldrig var nästa kast för med sig!
(bild 2 och 4 Tedden)

Knepiga svängar!

2009-10-11T19:51:00.017+02:00

Turbulenta kast, kvicksilvret hinner inte ner för att sedan jagas upp igen. Solen skiner för att minuter senare tryckas undan bakom mörka fronter med regn och hård vind.

Då ett trånande HavsÖringsfiske står för dörren ger jag de pelletstunga Bågarna i mitt gamla hemmavatten ett försök. Det kan tyckas enkelt ibland men vansinnigt trögt andra dagar. Fisk visar sig runt om i sjön, bara meter ifrån mig och mina beten men inget tycks duga.

Frustration, hur knepigt kan det vara, spinn, fluga, spinnfluga men det verkar som om det är det stilla bottenmetet som skördar de största triumferna. Den typen av fiske är jag för rastlös för att utöva.
Nä, det är en sån dag bara. Fronten kommer närmare och själ Solens sista chans till en stilla vandring ner bakom trädtopparna.

Nu är det bara dagar kvar till det fiske jag brinner för.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Kulor i ryggen !

2009-10-04T20:49:00.008+02:00

En dag som denna kan men inte sitta hemma. Hård vind, regn, sol och högvatten, Öringväder! Även fast jag vet att hela udden är full av surfare i alla modeller så måste jag ut. Man får helt enkelt anpassa sig efter andras intressen och förehavanden.

Regnet smiskar in i ryggen som kulor när vinden pressar på. Vågorna river upp bottenslammet i viken och skapar en knivskarp gräns mellan klart och grumligt vatten. Mitt i eggen smäller det till, en elak syn möter kameralinsen. Han tycks stirra på mig i ondo och undran över vad jag är för satyg.

Inte en Öring denna gång suckar jag något kutryggad, men efter en inte kanske så gastronomisk lunchupplevelse men ändock god är humöret åter på topp. Ut i böljan igen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Outside the Box !

2009-09-13T19:09:00.021+02:00

Evinruden puttrar på och skjuter mig fram över Bråviken, det är höst på gång. Vattnet tappar badtemperatur för varje dag som går och har en klar blåggrön nyans. Siktdjupet är enastående, grynnor och grund ser ut att ligga bara cm under ytan.

Det pirrar i kroppen, jag har siktat in mig på djupet idag. Kan det vara så att Torsken är tillbaka. Ja, det måste provas i alla fall. Då mellantiden för HavsÖringen ännu inte är över måste jag kliva utanför ramarna och prova lite udda ting. Höstströmmingen är tydligen på väg in i viken, en och annan råkar fastna på pirkens vinglande dans över botten.

Det suger till, det känns inte som strömming, inte heller något yrväder men ändå lite konstig tung snurrande känsla.

Mycket har jag fantiserat om att få i djupets mörka vatten, men inte denna lilla krabat. En Hornsimpa har fattat tycke för pirken i jakten på en saftig lunch. Vi stirrar förvånat på varandra! -Det var som tusan! Säger jag menande som om jag skulle få ett svar tillbaka av denna taggiga, knöliga och vackra fisk. Ja, jag tycker faktiskt att den är vacker i hela sin fulhet.

Det visar sig snart att det fanns fler hungriga monster i djupet. En efter en gapar stort efter mitt bete och får sig en resa fram och tillbaka till obesökt mark för oss båda. Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Laxen i strömmen....

2009-09-06T21:23:00.003+02:00

.....den finns ännu bara i drömmen! Mången är vi som delar tankarna om en vild stridbar lax i slutet på linänden. Jag, Andreas och Olle, alla tre ärrade betongkrigare med märkbara spår och repor i själ och benmärg från dagarna bland strömmens gråa väggar. Alla med glimten i ögat och hoppet hängande som en god vän över axeln. Men det vill sig inte! Inte idag heller.

Ideer, teorier, historier rullar på och var det inte en fisk som visade sig där...? Alla stirrar till för en kort sekund, jo en firre var det allt men resultatet var inte en klagande klinga av komposit....nä denna är fortfarande fri, fri som fritt fiske i strömmen. Är det inte rätt så fantastiskt att vi kan fiska Lax och Havsöring mitt i cenrala Stockholm, vilken mer huvudstad i världen kan stoltsera med det?

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Segel som Segel!

2009-08-30T09:39:00.008+02:00

I min iver och klena eftertanke chockas jag när jag svänger runt hörnet och ser parkeringen.

-Vissst F-n! Det är forfarande "Sommar", inte en tanke ängnades åt det troliga senarium som utspelar sig på kusten vid bra vind, sol och skapliga vågor. SensommarÖringen flaxar långt bort in i ett dunkelt tankehörn.

Småabborren var på hugget trots att den gång på gång fick ducka för KiteSurfing och Vindsurfingbrädor som svischande och plaskandes lekte i vattnet. Nog är di färggranna i all sköns kulörer, mönster och former, men jag slår ett slag för Abborrens Ryggsegel, det är något alldeles eget, det finns en mening, en tanke bakom varje krök, tagg och muskel och är inte konstgort på något sätt.

Min längtan efter Silver fortsätter, dag efter dag, månad efter månad......

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Med Rumpan Bar!

2009-08-11T21:58:00.013+02:00

Med finkänsliga spöknyck låter jag draget svepa fram precis över den strömmande botten. Laxen står på Menyn. Inte i Bergeforsen denna gång utan i Bonkaträskets mörka vatten där sött möter salt. Det suger i, det blir tungt, ett typiskt bottennapp med linbåge runt en sten. Ännu ett drag åt pipan knorrar jag ilsket på min övermodighet i lågsniffning.

Men! Det följer ju faktisk med, segt och helvetiskt tungt med det följer faktiskt med? Ett ryggkrökande och pumpade påbörjas med ett spö bockat till bristningsgränsen.

-Konstig känsla detta! Kan det vara...?

Nej, inte det minsta gung känns. Vem det än må ha varit så får man hoppas att det var sommar då Jeansen lämnade sin ägare prydligt knäppta för en lång, ensam tid i strömmen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Nyfunnen Harmoni !

2009-07-27T21:01:00.006+02:00

Små cumulusmoln av mygg och knott trilskas framför min näsa och mun. Solen trycker igenom sina tidiga strålar genom lövverket, det är tidigt! Nyköping har inte vaknat till från semestertöcknet och Ån flyter sakta men bestämt runt mina ben.

Lusten har inte riktigt infunnit sig på ett tag. Det har varit många intryck att smälta efter resan över Atlanten. Inget fiske hans det med, om man inte räknar pimpla öl förstås, napp varje gång! Jaja, USA ligger ju kvar, nästa gång så vet man mer. Det kallas rekning på fackspråk säger de lärda.

Tankar och funderingar försvinner i ett poff...! Något lever i andra änden av linan.

-Äntligen! Hostar jag silande mygg mellan tänderna. Men det skall visa sig att det inte är en välnärd Öring eller lekglad Lax som avbryter mitt stilla flummande.

Jag fortsätter min mantra men staden börjar vakna till liv igen. En Öring kliver av innan jag bestämmer mig för att dagen har gett mig ny energi.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Research i Väntan!

2009-06-30T22:06:00.002+02:00

Här står man nu och studerar! Var, när och hur jag skall få till en fiskedag får tiden utvisa. Efter flera dagar i New York är det befriande att komma ut till havet och den salta luften. Variationen av arter man kan fiska efter är stor. Ska det bli Bluefish, Catfish, Snapper, Flatheads och ja vem vet vad, som sagt det får tiden utvisa. Ivern brinner i kroppen i kapp med en stekande sol. Nä, nu lär jag forska vidare efter min jakt på övriga arter.

See you!

Skiftbyte!

2009-06-13T20:09:00.003+02:00

Ett virrvarr av bojar flytbryggor och bråte har invaderat strömmens vatten. Trots detta kan jag inte hålla mig borta från chansen att lura en sen juniÖring eller en nyanländ Lax. Det visar sig vara lättare sagt än gjort. Jag beger mig upp på Mälarsidan i förhoppning om att det finns inlåst fisk efter luckstängning. De välkända Öringlokalerna har fått nya predatorer! Sommarens skift har gått på vid stenröset, 5 kast och 4 välnärda Gäddor får gå tillbaka.
Det visar sig att de delar ruinerna av det gamla badhuset med vattnets gröna tiger. Regnet slutar aldrig att smattra på huvudet men jag trivs alldeles utmärks med det ändå. För visst kan man ha det både värre och tråkigare!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Kompromiss av Längd o Känsla !

2009-06-01T22:21:00.005+02:00

Sen eftermiddag och iver är aldrig en bra kombination när man skall åka en längre sträcka. Väl på plats visar det sig att även HornGäddan har ett ess i rockärmen. De håller sig på ett retsamt betryggande avstånd för att nå med flugspö. Men min vana trogen så brukar jag inte ge mig ut obeväpnad. Både kustspöt och en klass högre flugspö ligger i bilen som backup.

Efter en kortare biltur och promenad till något tillgängligare lokal upptäcker jag till min fasa att flugrullen blev kvar på biltaket.......Hmmm, jag orkar inte gå tillbaka nu. Parkering var full av bilar då jag lämnade platsen. Satan, jaja rullen var ingen dyr historia än då!

Men vad gör jag nu...? Nöden har ingen lag så på med haspelrullen på loopen sen bar det av, och jisses vilket drag. Långa drillningar på hugg långt ut i det blå gav en riktig rysning genom kroppen. När jag sedermera vankat tillbaka till bilen ser jag till min förvåning att parkeringen är tom och min rulle ligger kvar på biltaket.......Det finns fortfarande hopp för mänskligheten till synes, härligt med ärliga människor.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Silverormen är här!

2009-05-20T21:58:00.006+02:00

En långhelg står för dörren. Kompledig och klämdag, det ger fisketid!
Då jag snurrat runt i Asiens fuktiga storstadssurr har tanken vilat i mitt bakhuvud ” biter HavsÖringen på kusten nu, har tiden sprungit mig förbi eller är det så trögt/sent som det muttras om i fiskebutikerna”?

Kan det vara så att den silverbeklädda ormen redan hunnit slingra sig ända upp hit från de djupa haven? Många frågor kräver svar! In i plåtkanonen, på med ryggrads GPS:en och iväg.
Vattnet är klart och grönt, kanske något klen vind. Jag vet att det inte kommer att krävas många kast för att se om HornGäddan har anlänt. Ingenting! En timme svischar förbi utan ett nyp, inte ens en siluett av något havslevande som nyfiket följer mitt bete. Då så! Då blir det HavsÖring vi jagar idag basunerar jag inom mig.

I samma sekund får jag kontakt, skuggor av en,två,tre följsamt slingrande varelser ”Sidär ja” då var de här i alla fall. Har man väl fått kontakt ser man dem över allt. Det är lite som att Plocka svamp, du måste hitta den första sen är alla gula löv helt plötsligt kantareller.
Livet leker, de är inte helt lätt att kroka men kul är det. Var och vartannat kast är fisk på och naggar, tuggar, tappas och krokas. Mellan varven blossar koken upp som små grytor bara metrar ifrån mig. Fisk överallt!

Det smäller till i spöt! Detta känns tyngre och elakare…..tyckte jag mig se en Öringsiluett i vågorna. En blank krigare med fettfenan i behåll får gå tillbaka efter att jag smått förvånad slagit ihop käken igen. Ja! Jag har ju sett att det går att lura Öringen trots att NäbbGäddan intagit kusten i ”HavsÖringens Hemligheter” men det var i Danmark? Det funkar tydligen här också.
En dag gången men mången kvar till och fången.
Man vet aldrig Vad nästa kast för med sig!

Isabella Lövin till EU !

2009-05-13T12:33:00.006+02:00

Samla artilleriet!
Efter Sveriges nationaldag kan vi fulla av Sill, Gravad eller rökt HavsÖring, Färskpotatis och mycket annat gott göra ett rejält avtryck i Fiskehistoriens dunkla EU-korridorer. Nu har vi chansen att rösta in en driven kritiker till EU:s fiskeripolitik i åtminstone 5 år framåt.

Kommer Isabella att klara 5 år bland de hårdförda sydeuropeiska blindstyren som för tillfället påstår att det inte finns ett hot mot fisken i världshaven. Vill vi fortsätta att äta Sill, Havskräftor och annat gott från havet? Ja! Då är det läge att lyfta röven från soffan hur lite politiskt driven man än är och "kanske" vara med om att ändra kurs och styra trålaren till land för en hållbar fiskeripolitik åt oss alla.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/euvalet/article5133525.ab
http://www.europarl.europa.eu/elections2009/whyvote/default.htm;jsessionid=948C5F42BF887CD519FEE4C9D839EBF1.node2?language=SV

Betong Race !

2009-05-08T21:34:00.008+02:00

Inga förväntningar, inga krav, endast förhoppningar strömmar i blodet då jag parkerar vid en av Betong träskets hot spots. Turen i Onsdags gav en otroligt stark 45:a och några stötar. För att inte fresta Smolten som nyligen sats ut har jag grovt artilleri på linänden. Inga förväntningar! Solen står högt och det blåser friskt. En stöt, en bredsida. Det blir en första bekantskap av en tid i strömmen jag aldrig upplevt.

Det biter i! Ännu en stark liten rackare visar vad en Öring kan bjuda på. Men si där! Vi har finbesök i strömmen. En FettFeneprydd silvertorped får ögonblickligen gå tillbaka till sina göromål i det Mälarblandade ÖsterSjön. Riktigt kul att se en vild fisk på besök. Visst, han kan ha smitit från sin baneman med nagelsax innan frisättning, men jag väljer att tro att den är vild. Det känns bättre.
Flera fiskar går tillbaka efter riktiga bataljer och huggen duggar tätt. Jag står både stum, förvånad och lyrisk i denna kavalkad av huggvillig HavsÖring. Till slut gungar det tyngre och Beastmastern bockar så där härligt följsamt. En lagom matfisk får följa med hem till frysen som sedan länge gapat tom på nyfångad fisk.

Huggen klingar av och jag bestämmer mig för att göra ett par kast till innan jag…….Smack!! Tvärnit! Nu står jag med en ostbåge i handen. Tunga gung drar ut lina meter efter meter, en kraftig virvel bryter ytan och en bred rygg välver 50 meter ut i strömmen. Vid det här laget har jag maxpuls! En turist påpekar att den fisken är det klass på.
Jag svarar något småstammandes att det tyvärr är rätt ofta att just dessa går förlorade. I samma ögonblick går Öringen upp till ytan, virvlar runt, knycker till och något glimmar till vid ytan. Tomt! Huj vilket elände, Bumling kliver av igen.
Men en dag som denna är det svårt att känna frustration, det blir inte mycket bättre än så här. Inte här, inte i strömmen.

Jag är glad, nöjd och tacksam att få uppleva dessa dagar då allt stämmer. Det gör att man orkar vidare de dagar, veckor som allt känns tomt och öde.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

När Tiden räcker till!

2009-05-03T15:47:00.008+02:00

Fisket i Kina uteblev! Det beror nog mest på mig själv, en klocka som tickar alldeles för fort då fritid infinner sig och långa avstånd till förmodade fiskevatten.

Malaysia och Kuala Lumpur skulle bli annat! Nu hade jag tid! 2 dagar utan jobb och historier om närliggande dammar med fiskeredskap tillgängliga att hyra för en galen Svenne. Efter tio timmar i sträck på hotellrummet framför datorn, utan kaffe och lunch non stopp försvann den första dagen. En dag kvar! Nu måste jag hinna med att kolla fiskeaffär, Shimano tillverkar ju många av sina rullar här. Kanske går det att fynda. Fisket? Nä det hanns inte med denna gången heller.

Efter att jag checkat in på hotellet i Singapore går jag med tungt hjärta ner till kanalen som löper in från havet. Där brukar det stå lite folk och fiska, kanske kan jag få se någon få en fisk i alla fall. Mycket riktigt, där står två parvlar med ett antal djupmeten och, ja vad ska jag kalla det…kastflöte med tacklet ovanför flötet. Detta för att kunna hålla betet vid ytan.

Nedanför simmar olika arter av mindre fiskar. Jag får berättat för mig att de prickiga är de fiskar som spottar vatten på sitt byte som sedermera faller ner i vattnet. De andra är en knasig korsning mellan Näbbgädda och Nors med vidunderligt underbett. Efter att betraktat hans fiskemetod en stund frågar jag om jag skulle kunna få prova (Ivrig). –No problem Sir!
Ha!....nu djävlar ska vi se om Herr D kan lura upp en NäbbNors.

Full av förtroende och självsäkerhet droppar, glider, knixar och lyfter jag betet och fisken är intresserad, men de är knepiga att kroka di där. Till slut så kniper jag till och rackarns om den inte sitter där. Övriga arter blir uppdaterat med en fisk utan namn? Någon som vet?

Då jag minst anade det och då tid egentligen inte fanns, då kliver möjligheten in och levererar en kul upplevelse. Killarna skrattar åt min barnsliga förtjusning när jag lyriskt frågar om de kan ta en bild.

Nu är det kväller här i Singapore och imorgon åker jag hem. Jag hoppas att HÖ-Fisket inte är över riktigt än hemma i Svedala. Jag är laddad som aldrig förr!

Man vet aldrig vad nästa dag för med sig!

Då fisket uteblir!

2009-04-25T17:42:00.007+02:00

Tiden går och kunder skall tillfredställas. I brist på tid och research på tillgängliga fiskevatten får man ta till supplement. Vad passar inte bättre än att besöka en restaurang med egen P&T? Kocken trampar ner över gatan till bassängen och lurar upp en tilltänkt middagsfirre i god kondition.
Färskare än så är det ju svårt att få tag i utan att man själv dänger krycka hemma i svedala. Alla tänkbara läckerheter från havets djupa och grunda vatten går att få tag på.
Vid frågan på vad jag äter blir svaret. -Sea animal but not fish. Hmm? Måste med bestämdhet säga att detta kan bara vara delar av en vattenlevande Ödla då jag fiskar upp en skank ur soppskålen.
Intressant, mört men benigt.
Min tid i Shanghai börjar lida mot sitt slut och nya tag i sökandet på fiskbart vatten får fortsätta i Kuala Lumpur.

Man vet aldrig vad nästa dag för med sig!

I Shanghai utan spö!

2009-04-22T16:54:00.007+02:00

Har nu slagit ner rompan i mitt första stopp på Asientouren. Nog hittade jag vatten allt men ingen fisk? Skulle nog inte vara så poppis att dänga ut ett mete i cantralt belägen bassäng.

Men skam den som ger sig, kanske hittar jag en Karpdamm så jag kan utöka listan med övriga arter.

Man vet aldrig vad nästa dag för med sig!

Trångt och öde!

2009-04-11T22:12:00.012+02:00

Då invasionen blir mer och mer påtaglig "även vi ingår ju i den skaran" smider vi kluriga planer på att frångå alla HotSpots runt ön. Det måste finnas guldklimpar som inte gemene fisketurist hunnit hamra hål på med sitt ihärdiga suttande. Fram med kartan och luppen, de minsta små röda trådarna över Gotland tokgranskas. Efter lite tisseltassel, snällprat med markägare och leriga bilturer står vi framför en öde kust. Inte den minsta kontur av spösvingare så långt ögat når, Gött!

Det känns som obruten mark och entusiasmen stiger åter. Resultatet låter inte dröja på sig allt för länge. Följare och snabbnaffs övergår i vilda hugg vid pallkanterna. Fiskar går tillbaka och en fisk får bli mat. När de väl beslutade sig för att bita i så var det med beslutsamhet. Men med lite klur och hemmagjorda operationsverktyg kan jag släppa tillbaka fisken utan att jag behöver ta i den och som grädde på moset så hålls mun öppen under ingreppet, bara att släppa ner och låta fisken gå. Smidigt och skonsamt.

Väl tillbaka vid basstationen med tankar om ett sista kvällspass möts vi av, ja en smärre armè av likasinnade som packar för dagen.

Vi låter vattnet vila en längre stund men sätter oss senare på en sten och muttrar lite i kör om att det är ingen ide att sutta vidare. Från ingenstans bryts den blanka ytan av en projektil rätt upp i luften. Våra blickar möts och i samma sekund står vi vid pallkanten. Ett lätt knack i draget bara metrar framför mina fötter, ytan bryts återigen av en virvel, några vevtag till och en grov plog följer efter draget. Han missar precis innan jag måsta lyfta.

Sen brakar det loss, kast efter kast är fisk på, hoppar av släpps tillbaka. Alla är blanka som stål, vansinningt roligt. Ett långt kast har lagts ut, till höger kommer ännu en raket upp ur vattnet. Han hade kurs mot mitt drag ylar jag ivrigt till Tedden, SMACK, full fart mer flygfisk än HavsÖring.

Vattnet återtar sitt grepp om lugnet och racet är över. Detta är HavsÖringfiske när det är som bäst. Vilket avslut på en otroligt härlig dag.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Glögg med armbågs lucka !

2009-04-11T00:28:00.008+02:00

Med ryggsäckarna packade av mången goda och även udda ting trampar vi iväg till planerat basläger. Det dröjer inte länge innan Tedden står med vinande rulle och akrobatiska Öringknyckar.
En skaplig Öring får gå tillbaka då vi anser att denna inte tillhör den välnärda silverglans vi önskar. När det 3 gradiga vattnet krupit in till märgen ger vi oss in till stranden för en lockande dryck i termosen. Hjärnan slår volter, juletider blixtrar förbi i aprilväder, Gravänder, Tussilago och blåsippor.
Varm Glögg i koppen värmer. Smaken är som den brukar men omgivningen och atmosfären är allt annat än Jul. Kontrast med mersmak, annorlunda! Ett antal avhoppare och silverglänsande sprall fick gå tillbaka efter en kortare kamp med krombukter och torpedrusningar.
Under alla år vi vandrat pallens kanter har vi oftast varit för oss själva, nu är det andra tider. Fiskereportage i all sköns tidskrifter och TV-inslag har satt Öringfisket på Gotland på kartan ordentligt. Aldrig har vi upplevt en sådan anstormning av likasinnade Öringjägare som nu. Detta kanske på gott och ont, men ”nästan” armbågslucka är aldrig roligt.
Jag är således van vid detta då jag kommer från en stad/kust då detta är mer regel än undantag men en viss fiskeetik kan vara på sin plats. Nog om detta!
Eftermiddagen kom med värme och nästintill spegelblankt vatten, endast dyningarna störde den blanka ytan och hoppet om bumlingen får övergå till morgondagens äventyr. Nyrökt Torsk, Najjad HavsÖring med färsk sparris och potäter står på kvällens gourmetmeny. Det blir inte mycket bättre än så här. Go spis!

Badankerace !

2009-04-09T23:22:00.001+02:00

Väder och vind tillåter för dagen ett vinglande par att beträda pallens kanter ifrån utsidan. Under pompa och ståt trumpetar vi ut vår entusiasm över bottenstrukturens Öringvänlighet som inte kan skönjas från vår vanliga skådeplats. Det biter i, Tedden landar en matÖring. Jag å andra sidan får vänta på påslag. Drar iväg ett kast mest på skoj och håller spötoppen högt och paddlar för glatta livet. Hojtar lite om trolling i badenkemanér och plötsligt blir det tungt? Tångruska mumlar jag och knycker till, svaret är tunga gung på lång lina. Känslan är bekant men ändå så främmande. Torsk! In i kylen pallras gravad Öring som senare skall bli najjad tillsammans med Saltad Torsk som skall rökas till morgondagens kvällsmiddag.
Efter en härlig dag med frösen rumpa å tår trampar vi i land med gott humör. I möra kanske bumlingen kliver på.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Påskpyssel !

2009-04-09T09:34:00.002+02:00

Många nyfikna och undrande blickar svepte över påskpysslet som pågick under överresan till Öringarnas Ö. Tiden måste fördrivas när ivern elektrifierar varje sena och muskel i kroppen.
Väl på plats är vi åter igen som barn på julafton, vi vill ut, öppna paketen! Fisket pågår till långt efter solen orkar hålla sig uppe. En utlekt Öringhane, efterföljare och nafs blir dagens samling i äggkorgen. Imorgon står en hel dag för dörren och ivern, ja den finns kvar men av en mjukare variant.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Almost there !

2009-04-02T22:36:00.004+02:00

I tankarna har jag varit på plats länge. Varje kväll innan John Blund grusat mina ögon har jag placerat kasten med precision över pallens hålor och undervattensöar. Linor har stramat i och tunga fajter har utspelats om och om igen.
Tekniker har finslipats, nya platser uppdagats men varje morgon har jag vaknat i min egen säng.

Om endast sex dagar vandrar jag åter i min verklighets dröm, på plats, åter nötande uråldrig kalksten under sulorna. Kommer det att strama i, vrida, dansa i bränningar och sjunga i en fiskares hjärta?
Jag och min fiskebroder Teddens väntan är snart över och vi vet att den tid vi så länge väntat på kommer att förbrukas i ett grisblink. Därför är väntan och njutningen på plats så mycket mer värd.
(foto Tedden)
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Höga Odds !

2009-03-08T17:20:00.012+01:00

En professor i sannolikhetslära berättade en gång om oddsen att vinna på lotto.

Stapla en pelare av lottokupponger lika hög som Eiffeltornet, i den stapeln finns en rätt rad. Ta hissen ner och ryck en kupong i farten, drog du rätt kupong, grattis!

Detta poppar upp i mitt huvud när jag krokar något tungt i strömmens djupa vatten och får upp en kastvikt så finurligt krokad som i fästögglan. Hur stor är sannolikheten för detta? Att just komma så precis i detta myller av cyklar, plåt, grenar, sten och ja vem vet vad.

Kanske skulle jag struntat i en fisketur, trampat in på första bästa ATG-ombud och dragit en lott i högen istället. Det kanske hade varit min tur att vara osannolik en dag som denna?

Som sagt, man vet aldrig vad nästa kast för med sig?

Dagar då Motgång leder till Framgång !

2009-03-01T20:59:00.015+01:00

Driftar in draget med smygande vevtag och små ryck, måste ligga så nära botten som möjligt. Jag känner att det studsar till och segar i när det träffar stenar och gräs. Mitt i driften tar det stopp, varje DNA-spiral i kroppen känner igen den rörelsen, FISK!! Lika förvånad som glad återutsätter jag en liten glad men köldstel sprätt.
Efter 2 fruktlösa dagar nötande betong och klippor med en och annan fluga i nacken vid allt för hård sidvind kan jag inte hålla mig borta en dag som denna. Solen skvallrar om en Öringdag, kvicksilvret säger dock något helt annat. Men jag måste ut, ut dit jag funderat på länge. Väl framme kan jag bara konstatera att isflak och sörjan ligger tät längs alla vikar och uddar. På vägen ut såg jag en udde fri från is, sagt och gjort full fart tillbaka. Efter en längre promenad kommer jag fram till en….issörja med isflak som vinden drivit in under tiden det tog att ta sig tillbaka. Mutter, jämmer, lika lång väg tillbaka. Bilder från resan hit snabbspolas i minnet och sorteras, vart ska jag, hur såg det ut där? Ja så får det bli, jag har inget val om jag skall mätta min hunger.
Det var nu, åter i betongträsket vid en liten öppen yta framför betongpelare och strömt vatten som den lille bet i.
Glad över att jag lurat min första HavsÖring för året står jag mest och lullar i tankar om ditt o datt. Jag är nöjd egentligen helt enkelt när känslan slår till igen, FISK!! Denna är större, seg men större, denna Öring är inte bara utlekt den är även ett offer för den Gröne Jägaren. Elaka sår på båda sidor vittnar om ett ordentligt grepp rakt över kroppen. Livet kommer med stor sannolikhet att ta slut alldeles för tidigt för denna Öring. Skonsammast kanske hade varit att avlida den på plats. Men jag väljer att sätta den åter och låta naturen ha sin gång med viss inverkan från min stelfrusna hand.
Kvällen kommer krypande inpå småtimmarna och tankar om hemresa börjar poppa up. FISK!! Det här är ju helt overkligt och denna är Stor! Tunga sega knyck pressar fruset spö till vid båge, sen blev det tomt…..osch. Jag skrattar rakt ut ”den var stor”. –Ja, jag såg det! Säger en röst bakom mig. Jag har tydligen haft lite publik i mina ensamma tankar.
Vissa dagar händer det bara och det är dessa dagar som vi raderar alla bomturer ur minnet och börjar på ny kula igen.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Gatlopp i Vitt !

2009-02-22T21:04:00.006+01:00

Vill man ge sig själv en utmaning så grov att bara tanken borde slagits bort redan vid soffkanten. Ja , då ska man bege sig ner till Bonkaträsket en solig februarifredag. Bland strosande turister, vajande isflak, issörja, gräsänder, Kanadagäss, skrak, ålkråka, knipa, vigg och jag slutade räkna vid 97 Svanar.
Att få ut ett rent kast i denna eufori av levande och döda ting är inte bara en utmaning det är ett rent helvete.
Lyckas du så får inte draget lång stund på sig innan det kommer rammande simfötter och nerdansande bevingade monster i kollisionskurs. Till ekvationen lägger vi -6 och isiga spöringar så är gökboet fulländat. Jag brukar inte vara allt för lättskrämd när det gäller utmaningar men detta spelbord lämnade jag utan att se mig om efter en kort sittning.
Söndagen blev befrielsen för en sargad betongkrigare vars värsta fiskeabstinens måste dövas. Ymnigt snöoväder, bitande vind, turisterna är som bortblåsta och fågellivet finns där men inte mer störande än att det går att planera sina kast. Nu fanns bara den "vanliga" utmaningen, fånga en HavsÖring. Ännu har jag inte spräckt den ovala cirkeln i statistiken, men för varje gång jag kommer ut måste ettan komma närmare och närmare och mer och mer spännande blir det. Snart stramar det i linan det är jag säker på.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Filter med Censur !

2009-02-15T19:24:00.009+01:00

Två stora Havsörnar störs av min ankomst till kusten, breder ut sina vingar och glider ljudlöst ut mot havet.
På andra sidan mitt filtrerande blickfång dansar fantasin i tvära bågar. Önskar jag bara tillräckligt mycket så ska du se att en skugga kommer smygandes efter flugan snart. Eller kanske en blixtrande snabb attack från en tångruska bakom en sten.
Men inget händer, kan filtret vara så bra att även fisken försvinner bakom mina glasögon. De finns där men jag kan bara inte se dom?
Medans jag sitter och intar en kopp java kommer fåglarnas Jumbojet tillbaka på låg höjd rakt emot mig. De kommer på led, precis som på Arlanda in på finalen. Den första ryggar till och viker av, jag är avslöjad.
Den andre reagerar lika snabbt och försvinner bakom träden. Ett av mina andra sinnen kvicknar till, lungorna fylls av en söt rutten odör som kletar sig fast under huden och fastnar i näshåren. Lika fort som den kom är den borta, men känslan i kroppen är kvar. Jag ser mig om, va kan detta vara för otyg?
Med kaffe i spirorna trampar jag vidare mot den andra sidan viken. Jag hinner bara ett tiotalet meter, svaret på gåtan ligger framför mina fötter. Ett vildsvinskadaver ligger och jäser i solen. Det var det som Havsörnarna hade siktat in sig på. Efter en snabb snurr med blicken ser jag att detta var inte det enda som dessa giganter har smaskat på. Jag står tydligen mitt i deras skafferi.
Aj då! Nu förstörde jag deras frukost muttrar jag och travar vidare. De filtrerade invånarna under ytan var inte heller denna dag sugna på vad jag hade att erbjuda. Men en strålande dag var det, kusten myllrar av liv och solen visar sitt bästa humör. Det känns att det går mot drillningstider.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En chans med möjligheter !

2009-01-31T20:34:00.006+01:00

Nytt försök, nya tag, nymåne!
Några timmar hinner jag tillbringa längs Bråvikens kust innan solen åter lägger en dag till historien.

Denna historiens dag blir inte så annorlunda än de jag tidigare upplevt med flugspöt i hand. Men å andra sidan har siktet varit riktat åt ett annat håll denna helg.

HavsÖring kan jag jaga så länge det finns öppet vatten men isen vet man inte hur länge man får ha kvar. Jag har svårt att bara ha ett verktyg till förfogande när jag ger mig ut, alla möjligheter måste tillgodoses. Dyker ett HÖ läge upp vill jag inte stå 10 mil från ett vilande spö i garderoben, nu fick jag en chans och redskapen var med. Det gav inget men det kunde det ha gjort.
Det är morgondagen jag siktat på, en dag på isen i regnbågens tecken. Inte mitt favoritfiske men även det harmoniskt, spännande och fridfullt.
I en tagen chans finns alltid en möjlighet, en missad chans var en möjlighet du förlorade ;-)

Sillbio!

2009-01-25T19:24:00.021+01:00

Pulveriserat vatten, dis, dimma, stoft. Den letar sig in i alla skrymslen som möjligen kan absorbera fukt. En rysning elektrifierar kroppen som snabbt svarar med ståpäls. Huvudstaden känns blöt, dov och seg på ett snorigt sätt. Efter en veckas flunsa och frossande i Havsöringens Hemligheter flödar abstinensen ur öronen.
Måste bara ut och vädra redskapen. Ett kast räcker, kastdobben kommer tillbaka i två delar.
Hmm, det här börjar ju bra! Ett objekt i vattnet drar till sig min nyfikenhet. En Tv-dosa....Fantasin skenar! Sidärja, inte undra på att fisken vet vad vi håller på med. De smygtittar naturligtvis på Fiskedrag, jakt & fiske mm. Alla nya knep o trix reflekteras direkt ner till invånarna i den undre världen. Timmar kommer timmar går men det är bara fukten innanför overallen som får mig att kvickna till med jämna mellanrum.
Förvånade turister stannar upp i sina fotoorgier när en mörk gestalt smyger in på Stadshusområdet. Jag verkar vara lika exotisk som jultomten. Tissel, tassel och fnitter surrar i den mättade luften.
Det var jag som fick ge bort en turistupplevelse istället för att bli bjuden på en Öringupplevelse denna dag. Men de bju ja på!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Historiskt HavsÖringsfiske!

2009-01-11T20:42:00.007+01:00

Den värsta nyårshetsen efter Öring har lagt sig till ro, endast de inbitna opportunisterna svingar sina lansar i de gamla konungarnas strömmande vatten. 1317 kastades hertigarna Erik och Valdemar i fängelsehålan av Kung Birger för att dö den plågsamma svältdöden.
Spösvingarna blev dock sura och drev Kung Birger på flykt till det heliga Öringlandet Gotland. Hans vistelse blev dock här inte långvarig utan blev tvungen att söka allians hos Danskarna. Kan det vara en slump att Öringfisket är så bra på Gotland och Danmark? Har Birger något med detta att göra? Naaaaa.........inte då, men frågan återstår.
Varför kliver en handfull dårar ut i vatten som håller 0 grader när det äntligen blivit +5 i luften?
Ja si det kan bara vi svara på ;-)