söndag 8 mars 2009

Höga Odds !

En professor i sannolikhetslära berättade en gång om oddsen att vinna på lotto.
Stapla en pelare av lottokupponger lika hög som Eiffeltornet, i den stapeln finns en rätt rad. Ta hissen ner och ryck en kupong i farten, drog du rätt kupong, grattis!
Detta poppar upp i mitt huvud när jag krokar något tungt i strömmens djupa vatten och får upp en kastvikt så finurligt krokad som i fästögglan. Hur stor är sannolikheten för detta? Att just komma så precis i detta myller av cyklar, plåt, grenar, sten och ja vem vet vad.
Kanske skulle jag struntat i en fisketur, trampat in på första bästa ATG-ombud och dragit en lott i högen istället. Det kanske hade varit min tur att vara osannolik en dag som denna?
Som sagt, man vet aldrig vad nästa kast för med sig?

söndag 1 mars 2009

Dagar då Motgång leder till Framgång !

Driftar in draget med smygande vevtag och små ryck, måste ligga så nära botten som möjligt. Jag känner att det studsar till och segar i när det träffar stenar och gräs. Mitt i driften tar det stopp, varje DNA-spiral i kroppen känner igen den rörelsen, FISK!! Lika förvånad som glad återutsätter jag en liten glad men köldstel sprätt.
Efter 2 fruktlösa dagar nötande betong och klippor med en och annan fluga i nacken vid allt för hård sidvind kan jag inte hålla mig borta en dag som denna. Solen skvallrar om en Öringdag, kvicksilvret säger dock något helt annat. Men jag måste ut, ut dit jag funderat på länge. Väl framme kan jag bara konstatera att isflak och sörjan ligger tät längs alla vikar och uddar. På vägen ut såg jag en udde fri från is, sagt och gjort full fart tillbaka. Efter en längre promenad kommer jag fram till en….issörja med isflak som vinden drivit in under tiden det tog att ta sig tillbaka. Mutter, jämmer, lika lång väg tillbaka. Bilder från resan hit snabbspolas i minnet och sorteras, vart ska jag, hur såg det ut där? Ja så får det bli, jag har inget val om jag skall mätta min hunger.
Det var nu, åter i betongträsket vid en liten öppen yta framför betongpelare och strömt vatten som den lille bet i.
Glad över att jag lurat min första HavsÖring för året står jag mest och lullar i tankar om ditt o datt. Jag är nöjd egentligen helt enkelt när känslan slår till igen, FISK!! Denna är större, seg men större, denna Öring är inte bara utlekt den är även ett offer för den Gröne Jägaren. Elaka sår på båda sidor vittnar om ett ordentligt grepp rakt över kroppen. Livet kommer med stor sannolikhet att ta slut alldeles för tidigt för denna Öring. Skonsammast kanske hade varit att avlida den på plats. Men jag väljer att sätta den åter och låta naturen ha sin gång med viss inverkan från min stelfrusna hand.
Kvällen kommer krypande inpå småtimmarna och tankar om hemresa börjar poppa up. FISK!! Det här är ju helt overkligt och denna är Stor! Tunga sega knyck pressar fruset spö till vid båge, sen blev det tomt…..osch. Jag skrattar rakt ut ”den var stor”. –Ja, jag såg det! Säger en röst bakom mig. Jag har tydligen haft lite publik i mina ensamma tankar.
Vissa dagar händer det bara och det är dessa dagar som vi raderar alla bomturer ur minnet och börjar på ny kula igen.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!