God Jul o Gott Nytt År

En Bild!

                                                                                                Ibland räcker det med bara en bild!

Ofrivillig tvång !

Den sista Heksen i min favoritfärg sitter som berget i kalken. Inte bara färgen utan även vikten 24g börjar gapa tom i boxen. Minspel och svordomar, linan slakar och det blir sådär tråkigt lätt att ta hem det som finn kvar av utanför rullen.

Jag vet att det förmodligen går lika bra med Vicke/Gladsax och diverse andra beten men det känns inte lika bra. Jag blir mer eller mindre tvingad att frilansa i boxen med varierat resultat. Visst följer fisk efter, de petar och smånafsar men ingen vill riktigt bita i. 

Jag hittar en gammal vit/mossgrön Heksen i ett lönnfack i väskan. Glädjen höjs ett snäpp, färgen är dock inte min favorit men det får bli som det blir, det är dock en Heksen. Ett kast räcker......hur är det möjligt? Det är med den absolut största sannolikhet en brutal slump men det är dessa tillfällen som grundar en djup tro för sina favoritbeten.  

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

 

Fyra Nyanser av Brunt !

Det är höstfärger som är överrepresenterade en dag som denna.
I mina ögon brinner det i bruna nyanser när Öringhanen dundrar runt bland stenarna. I solen däremot lyser han av guld. Lite pill hit och dit, en snabb bild och sen iväg.

Oktober, 17 grader i solen och 12 i vattnet. Ja frysa behöver man ju inte i alla fall.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En lucka i molnen!

Jag har lyckats ta mig tillbaka till min Oas för rekreation och återhämtning.
Nu står jag vid strandkanten och kommer mig inte riktigt för att stolpa ner i vattnet. Jag väntar på något....vad vet jag inte riktigt, men känslan är inte som den brukar vara.
Normalt hinner jag knappt få i mig frukost innan jag står utvadad, nu har visarna på uret nästan blivit lunch.Ivern har inte brunnit i mig lika hårt på sista tiden och det kan nog bero på många olika saker. Men det kan vi ta vid ett senare tillfälle.

 Det hänger ett grått draperi över Östersjön. En lite raggare biter på, viftar runt och hoppar loss. Jag har bestämt mig för att köra hullinglöst. Det stryker runt mycket lekfisk den här tiden. 
En glugg i molnen tillåter solen att bryta fram en kort stund. Om det är just det som får den stridbara silvertonade torpeden att bita kan ingen svara på men fart blir det på pallkanten.

Dagen smiter som vanligt förbi bakom ryggen medans det skvätter lite här och där av olika nyanser när en helt otippad farkost dyker upp mitt framför snoken på mig. En båt! Vem fiskar från båt på Gotland?
Det visar sig vara ett par Letter som även de söker lite luckor i tillvaron för rekreation.

 Ja varför inte, Kan erkänna att vi diskuterat detsamma vid olika tillfällen. Allt är möjligt!
Imorgon drar jag till nya outforskade Pallkanter.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

MSX bygger broar!

                                                                                                    Kan en Keps ge tur, på riktigt?
 

Nog har man hört talas om turplagg i form av kepsar och andra intima munderingar. Men skrock är ju en sak, det förmodade ödet ett annat. Hur som helst, jag hade bestämt mig. Jag skulle ner till min barndoms vatten med utmynnande å och hjälpa till med biotopvård för HavsÖringens lek, rulla sten och langa hink med lekgrus.

En resa över dagen på 20mil t&r var egentligen inte så svårt att övertala sig själv om att utföra. Inte om syftet var att förbättra mitt eget framtida fiske och en fortsatt existens för HavsÖringen. En fisk jag brinner för och älskar att hata i sitt lynniga beteende. 

Näveåns HavsÖring tillsammans med Sportfiskarna hade utlyst frivilliga eldsjälar till evenemanget och vi var många entusiaster som slöt upp. Den samlade skaran var ett blandat eldorado av generationer. Från 6 år och uppåt pensionärsstrecket, alla var där. Fantastiskt att ett fritidsintresse kan vara så drivande. 

-Flugfiskar du? Frågan kommer mitt i en langning av en hink sten. Ja! Svara jag, varför tror du det?

-Jag ser det på Kepsen säger främlingen som tar emot hinkarna. Jag har hälsat på honom tidigare men sen briserade alla åt varsitt håll i sina göromål.  Var bor du, vad jobbar du med osv……

Samtalet glider vidare och utan att jag vet ordet av har jag träffat min framtida hyresvärd. Vi har jagat i månader, tänkt och funderat i år men inte hittad vad vi söker i boende i den stad jag ämnar att retirera till. Helt plötsligt dyker den upp, chansen, tillfället och ödet att bara greppa och vara tacksam över.

 Allt detta på grund av en viss beslutsamhet, en Keps och lite socialt nätverkande. När jag tänker efter är det precis som Öringfiske, beslutsamhet, rätt plats och rätt tid……då händer det! 

Man vet aldrig vad nästa möte för med sig J

Harr I Ljungan

2014! Ett år av variation och förändring. Nya möjligheter med oväntade och förväntade resultat. Ingen vet hur det blir eller vad som kommer att hända. Livet går in i ett nytt skede, okänd mark men ändå på ett semikänt vis. Jag har sett det på distans, hört, diskuterat och tyckt till. Men egentligen vet jag ingenting om det som komma skall.

Det är som att komma till ett nytt fiskevatten. Du försöker vara påläst av kartor och webforum men när du väl står där känner du dig ändå lost. Har du lite tur träffar du någon som kan leda dig åt rätt håll, ge dig lite tips och tricks om vart och hur du skall bete dig. Men den krassa sanningen är att du måste lära dig själv och skaffa dig din egen erfarenhet för att lyckas på ditt sätt.

Harren visade sig att vara på helt andra ställen än där jag var, småÖringen högg dock villigt på Gröne Faran (Mr Green)

Allt har sin tid! Jag tror jag kommer att hitta min väg och lyckas på mitt sätt i mina nya fiskevatten.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig J.

Stilla AbborrKväll!

Värmen håller kvar sitt järngrepp över viken. Vattnet är fisljummet och fisken vaknar inte förens sent in på småtimmarna.

Abborrjakten tar sin början runt omkring oss, de små stimmen som tycks finnas i överflöd över hela viken, de flyr åt alla håll det kan tänkas finnas en glugg från de randiga predatorerna.

Vi och andra sidan har ingen större lycka i den ljumma kvällen. Det biter på en och annan borre men de stora håller sig effektivt undan.

Vi snurrar runt en stund men vi har ingen brådska, inte heller spelar det så stor roll en kväll som denna. Det räcker gott och väl att bara sitta och titta på det skådespel som spelas upp.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Ensamhetens sista timmar!

Jag är helt ensam på Kvarnsjön. Vinden lägger sig till ro under koltrastens kvällssång ackompanjerad av en hackspett som irriterat knackar i skogsbrynet.

Solen tycks påverkad av Jordens dragningskraft i en smått accelererande nedåtgående rörelse bakom skogen. En ensam slända kläcker och söker mitt sällskap. Hen tycks sitta och undra vart alla andra håller hus?

Det undrar faktiskt jag också, vart är alla andra fiskare en kväll som denna? Vart är de andra sländorna? Det är bara hen och jag sittandes tysta kikandes ut mot fören.

Och vart är fisken?

Bland kobbar och sund!

Det är vackert så här på vårkantens sista timmar.
Öringens tid har mer eller mindre passerat, de sista ströfiskarna retas sådär lagom ointresserat. Det är dags för Öringen att jaga större stim då strömmingen börjar traska närmare kustlinjerna och vattnet värms upp.

Våren har inte alls varit den jag önskat i jakten på vår blänkande mystiker. Men jag får ta igen det till hösten. DÅ är dom välnärda, ryggbreda och brutalt starka. Men det är då, nu är nu och en annan liten krabat gästar några väl utvalda kustvikar, viktmässigt inte i närheten av en välnärd Öring men dock så sprallig i sin egen ormliknande skrud.

Det kan ju bita på en mystiker också!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En ärbar Man!

Då var det klart!
Högen av listor, bokningar och komihåglappar har nått ett slut.
Nu är man en Ärbar man till synes. Det betyder ju inte bara att jag ser världen med nya ögon jag har även mer tid att smida andra planer.......!
Abstinensen har gjort sig påmind mången gång, muntorrhet, ryckningar i ett otal delar av finmuskulaturen....etc.
Nu kan det kanske låta som om det varit en pina att få detta evenemang av stapeln men så har det givetvis inte varit. Det har varit lite som inför en fiskeresa.
-Planering
-Utförande
-Eftertanke och Goda historier
Dock men en väsentlig skillnad.......jag tänker bara göra denna resa en gång!

Nu är det dags för Fiske!!!!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig :-)

När livet knackar på!

Mången gång har jag dikterat tidens raska passgång över kalenderns blad. Ibland måste man stanna upp och intala sig själv att det du nu upplever är en del av livet, ett fragment av den tid du har till ditt förfogande.

Livet står nu inför stora ting, enligt vissa större än att drilla sitt livs fisk och att ge den livet åter.
(kan det vara så ;-)
Detta skapar förstås ringar på vattnet, jag vrider och vänder på tabeller, scheman och måstegöralappar. Tiden tickar, hur ska man få till det, finns det en lucka?

Jag griper efter halmstrån, pressar och bänder för att få till ett fragment av livskvalité. De finns där, små, korta och nödanpassade men nu är nu och jag har fokus på någor helt annat.

Man vet aldrig vad livet för med sig!

Gråa Vårkänslor!

Betongen har varit grå, blaskig, kall och livlös en längre tid nu. Mitt intresse att patrullera densamma har även det varit förhållandevis svalt.
Men något har förändrats de senaste dagarna. Tallgoxen visslar något ringrostigt men högljutt på sin vårsång, solen har även tittat fram och tryckt upp kvicksilvret ett par tre nivåer. Hela omgivningen tycks bli förtrollad av det plötsliga vårruset. Svordomarna och tutandet är inte lika påtagligt bland stressade bilister, människor går omkring och ler.....faktiskt.
För egen del sätter det igång en hel del impulser i kroppen. Lusten att klampa ner i träsket är tillbaka även fast nollfaktorn är påtaglig. Men en sån här dag gör det egentligen ingenting, man känner sig lite vårberusad mitt i egentlig vintertid.

För att spä på mitt leende än mer så verkar smittan gått ner i vattnet likaså. En stadig Silverpjäs klipper en riktig lågsniff under ytan, stonkar och vrider runt. Bred över ryggen och i god kondition får denna första B3 Öring för året simma vidare ut i vårvädret.
På vägen hem kör en bilist rätt ut framför näsan på mig så jag får hoppa på hejdarn....men jag ler bara, inte lönt att svära och tuta en dag som denna.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Varmt och Rött!

Årets första fisk!

För övrigt svårt att tro att vi klivit över tröskeln till 2014. Frånvaron av både snö och kyla håller mig mentalt kvar i varmgradigt höstrusk. Hörde på Nyheterna att SMHI kan ge dispens från vintern…?

Alltså att helt enkelt hoppa över vintern och deklarera vår direkt, intressant!

Lite skillnad från förra året vid den här tiden.

Jag är å andra sidan glad om jag kan trampa granit i jakten på Östersjöns Silver så länge som möjligt. Nu blev det i och för sig ett snedkliv in på supplementsfiske då jag blev varse om att Nävsjön fortfarande åter blivit öppen för lite Regnbågsjakt. De brukar vara lite revirhävdande så här inför stundande lek och stora drag med skrikiga färger kan göra susen.   

En Kvinnlig romstinn variation av Rudolf med röde mulen bet aggressivt i Heksen.  Ja! Heksen fungerar faktiskt även på denna odlade Fettfenepredator.

 Nytt år Nya Kast!