söndag 15 juli 2012

Blixtvisit i ÖsterdalÄlven!

Smattret börjar reta mig en aning, idel regn i tre dagar. Internet och lokala kontakter är i det här laget ovärdeliga. Det finns så oändligt många bäckar, åar, gölar, träsk, sjöar och älvar att utforska här uppe.
Skall man ha någon chans över huvud taget att blöta flugan i ett hett vatten utan att ödsla tid bör man ha en lokal kontakt eller förmåga till hjälp.
Enslig väg, jag blir tvungen att gå ut och känna med en pinne för att se om vattengroparna är för djupa för mig att ta mig förbi. Jag vill inte bli ståendes utan täckning här ute i vildmarken "Tänk vad mobilen gjort oss känsliga". Vattnet är högt och snabbt, det knakar till i skogen bakom mig, jag vänder mig om men ser ingenting. Plötsligt kommer jag på att jag är i Björnland.....
Med jämna mellanrum kikar jag till höger, vänster och bakom mig bara för att försäkra mig om min ensamhet. Jag drar hem flugan snabbt efter fullt utlöp....det tar stopp, det börjar gunga sakteliga....fisk, jag flinar lite lagom för att jag tycker det är kul att det biter på.
I nästa sekund inser jag att det är en drömöring som bittit på grunt vatten, han går upp och rullar, visar hela sin helhet för att sedan som på vanligt Öringsätt kliva rätt ner i nacken och gnugga av linan....bannelse vad de här gamla indrivna raggarna kan sin sak....
Åter igen står man där med tom lina och svär för sig själv men jag ger inte upp, en vacker dag sitter den där, DrömÖringen i rinnande norrlänskt vatten. Jag kan vänta, tror jag!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

tisdag 10 juli 2012

Tidigt Bergeforsen!

Laxen har åter börjat sin vandring för att stånga sig trött mot brunnen betong.
Merparten är ändock uppväxt i bassängerna vid sidan om älven och har nog aldrig saknat eller funderat närmare på varför det helt plötsligt reser sig en vägg i deras väg.
Jag är helt ensam vid älven, stigningen är fortfarande sparsmakad. Reglerna för fisket har blivit hårdare, inget fiske med skedrag, spinnare eller wobler är tillåtet vid den här tiden. Mest för att stävja ryckfisket kan tänkas och det verkar fungera.
En och annan Lax vältrar sig på retsamt nära avstånd men tillräckligt långt ut för att jag inte skall nå med flugan.Men det gör mig inget, jag har ingen som helst förväntan att det skall bita på, men det kan ju göra det så varför inte prova.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!