torsdag 27 december 2012

Mellandagar mellan gluggar!

Jakten på öppet vatten har visat sig vara långdragen och hal.
Töandet igår då jag gled i slasken fram o tillbaka mellan dikeskanterna har nu frusit och förvandlats till ren blankis.
På tredje försöket hittar jag en glimt till glugg men det tar inte lång stund innan det packar på sig så var det över för dagen, 3 timmars farande gav ett 10-tal kast. Inte mycket till chans att lura något till hugg, o andra sidan har det ju bitit på vid första kasten förut.
Man får väl helt enkelt fortsätta att brottas på rean istället för att söka silver och lugn vid kusten.  

söndag 23 december 2012

Midvinterns köld är Hård!

Så var man igång igen.
Då merparten av befolkningen tvekar att köra ut snoken så kliver en annan ner för att om möjligt i bitande snöstorm kanske kroka på en HavsÖring.
Jag har lite tur, jag kan gå längs kanten med vinden i ryggen och lä innanför huvan. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite mysigt. Lite knäpp? Ja kan tänkas enligt många men själv känns det sunt och naturligt, det är ju nu i detta inferno som Öringen trivs.
Vänder man sig om bara i en sekund så penetrerar ett kosmiskt partikelstingande snökaos rakt in i luvan, det känns som att stå i vägen för en sandbläster....Vindbyarna sliter tag i ryggslutet och puttar till en då och då. Det är tur att det finns gott om livbojar ifall man skulle trilla i spat.

Öring fanns det, men de ville inte följa med hela vägen in till land denna dagen!
Man vet aldriga vad nästa kast för med sig!

fredag 14 december 2012

Fishing In Dubai !

Nya kontinenter och nya möjligheter, bortom snö o elände.
Teleskopresekitet följer med vart jag än styr kosan nu för tiden, ni vet...tillfället gör tjuven!
Nu vart det inte tillfälle dock. I Dubai var det för långt till stranden och för kort om tid och mellan städerna var det, ja rena Öken och i Abu Dhabi skulle jag få böta 10.000:- om jag försökte.....det kändes som lite väl mycket kosing även fast vattnet låg precis nedanför hotellet.....ruskigt lockande.

Till slut blev det för mycket för Herr D, han tacklar utrustninga och far ut på poolområdet...turister och personal  höjer på ögonbrynen...högt. Jag frågar badvakten om han kan ta en bild......-Yes, haha no problem......vid det här laget har folk rest sig upp i solstolarna för att beskåda dåren vid poolen.

Heksen går ruskigt fint i det klara poolvattnet, jassar med höfterna som en riktig magdansös, inte konstigt att HavsÖringen faller för det förföriska rörelsemönstret. Det skulle varit riktigt kul och se om fiskarna talar samma språk över hela världen.
Vi får väl se vad som komma skall, nya möjligheter nya språk, men Heksen blir det!

söndag 2 december 2012

Nyfikna Oegentligheter!

Vi patrullerar mellan öar, vikar och grund.
Folisofen i mig fundera på hur likt vårat irrande mellan tänkta spots kan liknas med livet själv. På unga dar vek man av åt det håll som tycktes godtyckligt för stunden utan aftertanke på vad beslutet egentligen kunde ge för konsekvenser.
Ibland gav den invalda vägen helt nya perpektiv på livet och en ren lyckoträff, andra val gav mig ett elände och startade en process som krävde ånger och eftertanke.
Idag vet man bättre eller så kanske man bara tänker efter lite mer? Inte för att alla val idag är till guld framvaskat, nejdå inte alls, nog finns det stunder man önskar man vaknat upp tidigare och gjort ett annat val. Men så är livet och så är HavsÖringsfiske. Du kan ångra det du gjort men du kan inte göra det ogjort lik förbannat. Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och fatta de rätta besluten är A och O.
Som ung såg jag endast 1 = en Säl i Östersjön, en! Exotiskt kallades det då. Idag ses de som en invasiv art i vår skärgård. Skulle jag nu vara ute på ornitologiskt ärenda hade jag nog fortfarande tyckt att det var lite roligt att se en säl. Men jag fiskar ju HavsÖring och då vill man inte ha en nyfiken säl simmandes i cirklar runt båten på 20m avstånd.

Men det var en skön dag i trevligt sällskap (förutom Sälen då).
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

fredag 2 november 2012

StealHead till StålGubbar!

Vi har kommit överens om att träffas vid hamnen kl 7, innan det ljusnar!
Jag vaknar av att regnet piskar asfalten utanför. Jäkla skitväder mumlar jag för mig själv. Något tveksam till vad Peter tycker om tillvaron slår jag en signal.
Vad gör du?
-Dricker Kaffe! svarar Peter
Hur tycker du det ser ut....paus....ska vi ge oss ut?
-Jaja.....visst!
Ok, tänker jag och fortsätter. Men du måste ju sitta regnet i 15 minuter bara för att hämta mig?
-Men det är inga problem!
Ok, då kör vi kontrar jag.
Nu står jag där, i mörker och regn och stirrar ut i ett svart inferno. Jag hör en båt därute, Peter kommer farande i begynnande ljus. Han stänger av motorn och glider in den sista biten. Det blir tyst, vi är tysta och sneglar på varandra.
-Fan va skönt att det finns fler idioter än jag! Utbrister Peter.

Vi skrattar åt varandra och far ut i ovädret. Det regnar hela dagen utan uppehåll. Peter tappar en fisk men i nästa kast fastnar en StealHead och vi resonerar nog att den första var en likasinnad rymling.

Några följare och Gäddushlingar håller humöret uppe. Skitväder är fiskeväder eller hur är det med det där igentligen.
Imorgon kör vi igen, det skall bli bättre väder, fiskeväder?
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

måndag 8 oktober 2012

HöstFärger!

Det är ju inte bara löven som färgas i höstens släptåg.
En V formad pallklyka syns tydligt mellan vågbryten, Heksen glider sakta in över kanten, en snabb skugga viker upp i en gymnastisk vänstersväng, det darrar till. Vi står bara och stirrar på varandra, jag kommer mig inte ens för att göra mothugg,  jag lyfter spöt bara för att se om han bet tag eller bara puffade till draget innan det landade på berget.
Explosionen låter inte vänta på sig, rakt upp i luften och sen iväg i en galen dans runt på pallen. Jag backar in till kanten där det finns mjukt gräs som han kan ligga på medans jag pillar bort kroken.

Vilken härlig fisk. Han får självklart knalla vidare mot sitt mål att träffa galanta damer i någon trevlig Å.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

lördag 6 oktober 2012

KapitalFiske!

Jag står och studerar två båtar som ger sig ut långt inne i viken på ont försåt. 40 minuter senare ligger 5 längder nät på grundvattnet, 2 av dom utanför Åmynningen!
När jag kommer fram kan jag ställa mig bredvid ett av näten i knähögt vatten. De är knappast ute efter bara flundra...eller? Även om nu så var fallet så är det med STOR sannolikhet och risk att lekfisken kliver in i dödsfällan. Sur blir jag, rent av förbannad......jag kan tänka mig att det ser likadant ut i många av lekvikarna.
Nåja, någon gång i framtiden kanske vi kan få stopp på eländet!

 Det var tur att våra gamla vänner bjudit in oss på en bartömmning senare på kvällen så man kunde få lite skönare känsla innan man borrade huvudet i kudden.

torsdag 4 oktober 2012

FiskeVäder!

Regn och rusk, ihållande vindar och vågskvalp. De flesta bannar den regniga hösten, de få börjar sakteliga leva upp.
Tempen ligger på 15 grader och regnet är ihållande rakt i ansiktet, det är rena högsommaren för en Öringfiskare, inga rosade kinder eller stelfrusna fingrar trots att de är bara i regnet. Nä, detta är rena rama Fiskevädret och visst biter det i.
Foto By Kent
Ett långt kast resulterar i ett knäpp, misstänksamheten retar mig till att kasta åt samma håll. Mitt i ett vestopp sliter det till, sen blir det åka av. Ett riktigt krutpaket river runt och hoppar ikring. fisken är otroligt bred över ryggen, tjock och välnärd efter sommarens djupvattenbestyr dansar han runt i cirklar.
Foto By Kent
Ute vid en stor sten löper vattnet amok, jag petar iväg ett kast som landar så där förnöjfullt exakt bredvid stenen. Lagom stolt över hur pricksäker jag är börjar jag veva.....men det är tvärnit redan från början? Fisken har dräpt draget vid nedslaget, även denna fisk är bred, välnärd och otroligt stark. Men den häringa damen har andra bestyr i tankarna.
Kents release
Det fortsätter att peta, darra och hoppa av fisk lika ihärdigt som det ihållande regnet.  Framåt kvällningen kikar solen blygt fram för en stund. Ett tacksamt avslut på en fantastisk fiskedag.

Glömde jag säga.....all fisk gick tillbaka oskadda och välmående.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

tisdag 11 september 2012

Sommarnyanser!

Sommaren har lämnat in tofflorna för denna gång.
Var det någon sommar, var blev den av? Ett fåtal dagar med solen som sällskap och spö i hand har man lyckats fånga upp, de andra har regnet men framför allt tiden lagt beslag på.

 Flytringsfiske i barndoms insjövatten, lugnt harmoniskt med svårflörtat regnbåge i 22 gradigt vatten. 

                          Abborrfiske i goda vänner lag.

 Tidigt HavsÖringsfiske i Nyköpingsån med huggvillig smolt och småabborre som retsamt tar i flugan vart och vartannat kast.

                   ÖLaguner i bråviken i jakten på en fluggädda.
 
Nu står hösten för dörren....jag älskar vår och sommar men när hösten sen kommer börjar suget krypa på, vindpinad kust, vågsvall och frisk luft som rensar näsborrar och järnspöken!

Snart är det dags!  

söndag 15 juli 2012

Blixtvisit i ÖsterdalÄlven!

Smattret börjar reta mig en aning, idel regn i tre dagar. Internet och lokala kontakter är i det här laget ovärdeliga. Det finns så oändligt många bäckar, åar, gölar, träsk, sjöar och älvar att utforska här uppe.
Skall man ha någon chans över huvud taget att blöta flugan i ett hett vatten utan att ödsla tid bör man ha en lokal kontakt eller förmåga till hjälp.
Enslig väg, jag blir tvungen att gå ut och känna med en pinne för att se om vattengroparna är för djupa för mig att ta mig förbi. Jag vill inte bli ståendes utan täckning här ute i vildmarken "Tänk vad mobilen gjort oss känsliga". Vattnet är högt och snabbt, det knakar till i skogen bakom mig, jag vänder mig om men ser ingenting. Plötsligt kommer jag på att jag är i Björnland.....
Med jämna mellanrum kikar jag till höger, vänster och bakom mig bara för att försäkra mig om min ensamhet. Jag drar hem flugan snabbt efter fullt utlöp....det tar stopp, det börjar gunga sakteliga....fisk, jag flinar lite lagom för att jag tycker det är kul att det biter på.
I nästa sekund inser jag att det är en drömöring som bittit på grunt vatten, han går upp och rullar, visar hela sin helhet för att sedan som på vanligt Öringsätt kliva rätt ner i nacken och gnugga av linan....bannelse vad de här gamla indrivna raggarna kan sin sak....
Åter igen står man där med tom lina och svär för sig själv men jag ger inte upp, en vacker dag sitter den där, DrömÖringen i rinnande norrlänskt vatten. Jag kan vänta, tror jag!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

tisdag 10 juli 2012

Tidigt Bergeforsen!

Laxen har åter börjat sin vandring för att stånga sig trött mot brunnen betong.
Merparten är ändock uppväxt i bassängerna vid sidan om älven och har nog aldrig saknat eller funderat närmare på varför det helt plötsligt reser sig en vägg i deras väg.
Jag är helt ensam vid älven, stigningen är fortfarande sparsmakad. Reglerna för fisket har blivit hårdare, inget fiske med skedrag, spinnare eller wobler är tillåtet vid den här tiden. Mest för att stävja ryckfisket kan tänkas och det verkar fungera.
En och annan Lax vältrar sig på retsamt nära avstånd men tillräckligt långt ut för att jag inte skall nå med flugan.Men det gör mig inget, jag har ingen som helst förväntan att det skall bita på, men det kan ju göra det så varför inte prova.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig! 

söndag 10 juni 2012

Torös Silver Surfare!

Som på många ställen runt våra kuster kommer de på besök en gång om året. Det gäller att passa på den korta tid den långväga slingerbulten behagar stanna till. Men det är inte bara silverormen som surfar vågorna längs denna kust.
När vinden ligger på tillräckligt så dyker de tvåbenta surfarna upp även de. Det är Vågsurfing, Kitesurfing och Vindsurfing. Tre lite olika  men ändå lika element som utnyttjar vågorna och vinden.
Vi har parkerat oss innanför udden, vi har följare, landar en och annan och missar fler. Jag behöver lite gott till röken i midsommar. Då vi hållit på i knappt en timme börjar uppsamlingen av Kitesurfare bakom oss att bli lite oroväckande.
Den första ger sig ut på böljan, han håller sig på bra avstånd och respekterar oss spösvingare. Men sedan kliver no 2 i vattnet......han skiter fullständigt i att vi står och fiskar på kanten, han tycker det är roligt att hoppa mitt i vändningen ett tiotal meter framför snoken på oss, fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Vi ids inte ens vänta på att resten av terroristerna kliver i vattnet fisket är redan förstört.
Det är inte första gången jag blivit abrupt avbruten av respektlösa surfare här ute. Frågan är hur dom tänker? Men det är väl just det de inte gör misstänker jag.  Dom har ju bara hela havet att leka på.

Undrar vad de skulle tycka om en treans krok i röven? Det skulle bli en kul drillning kan tänkas, men jag anser mig högre utvecklad än så, att stånga sig blodig mot ignoransens mur anser jag lönlöst.

söndag 20 maj 2012

En slutkläm i solen!

Efter vind kommer stiltje sanna mina ord. Solen bränner men vågorna lyser med sin frånvaro. Östersjön ligger blank och fridfull. Det är tidig morgon, ganska så tidig morgon! Tio meter framför mig lurar djupet vid pallkanten, fullt utkast.......plupp.
Det är det första kastet så jag håller egentligen bara på att komma igång. Men jag vill inte går för nära kanten för man vet aldrig vad som står och lurar nedanför. Jag skall precis avbryta och lyfta spöt för att göra en ny ansats.....PANG! Från ingenstans, lugnet avbryts av en piskande virvelvind. Jag sätter hjärtat i halsgropen snurrar runt åt höger och vänster. Det finns ingen hejd på odjuret, han drar och sliter, hoppar runt och avslutar men en tunnel på mig.

Till sist lyckas jag stävja en riktigt ryggbred silverpjäs, nu börjar det krångliga. Fisken krokade av sig själv i nätet, kameran ställs på en sten mitt i vattnet, tidtagare...fokus...hmmm finns inget att fokusera på ..ja det får bli som det blir.....tick tick tick, jag lyfter ur Öringen backar till trolig fokuspunkt och ler så där lagom barnsligt...så himla gött.
En sådan här Öring förtjänar sin frihet, ut på nya äventyr och fixa lite i åarna framöver. Jag kan inte få bort flinet i nyllet, det har liksom smetat sig fast på klassiskt kolavis. Fullt utkast......plupp.....jag är fortfarande spak efter bataljen. PANG! På fullt utkast.....låååångt ut går en ännu större Öring till väders, piskar ytan med sin breda spole....nu är jag inte bara koncentrerad, nu är det allvar på riktigt. Öringen dyker....snäpp...den där tomma känslan ni vet som får vilken flin som helst att förångas. Linan har gått av, 0.17 Fireline....?

Tiden går och jag börjar skaka av mig episoden med StorÖringen och börjar få tillbaka den där sköna "jag fick ändå landa en riktig fining" känslan. Fullt utkast....plupp....två vevtag.....Tvärnit och jag menar tvärnit. Jag är helt övertygad om att jag fastnat i en pallö någonstans därute. Men sen börjar det hända saker, tunga tunga gung och linan vandrar snabbt i sidled. Fisken dyker, jag försöker kontra upp honom mot ytan men jag tar inte en meter. Paniken börjar göra sig påmind då pallöarna inte ser så vänliga ut med en stor fisk på kroken. Jag tar i för kung och fosterland. Går linan av så går den av, men jag måste få upp honom så han inte går ner bland pallarna.
 Men jag får inte en meter....han knallar på precis som han vill....linan stumnar och jag måste konstatera det faktum att vi har gått fast.....nu kommer pratbubblan upp över mitt huvud full av wingding symboler. Jag provar allt från att flytta mig i olika vinklar, vänta ut fisken för och se om han går loss själv osv. Men det är kört, bara att greppa linan och backa. Utgången är oundviklig, snäpp.....moloken över att 2 otroliga Öringar simmar runt med bling bling i munnen, men samtidigt ödmjuk över det faktum att jag fick chansen att känna på den brutala kraft en StorÖring besitter beger jag mig tillbaka till fastlandet.

Nya tag nya tider.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

torsdag 10 maj 2012

Stilstudie!

Dagarna flyter lite ihop, fiske här och fiske där och så till slut vet man inte riktigt vart man varit eller vart man är på väg. Det spritter till i spöt! En matbordslaglig fjällrasslare hoppar och far. Jag är helt inne på att återge han till havet men något fångar min blick. Denna häringa har fettfenan kvar men något annat skvallrar och en pelletsracer.
Knäckt ryggfena och sneda bröstfenor.
En studie i Rak och Krokig, Vild och Odlad tar sin början. 
Fenrötan sätter sina spår mer eller mindre på odlad fisk. Detta exemplar hade tecken på gammal läkt röta på samtliga fenor som brukar drabbas.

klanderfri
Knäck
En vild och vacker HavsÖring har oftast raka och oförstörda fenor. Visst kan de ha skavanker och spreta lite hit och dit. Men det går ofta att avgöra om den har vilda gener i blodet.

Vackert rak
Vild paddel
Jag granskar lite till innan jag bestämmer mig, Nä det får bli bonk på denna raggare så han inte går upp och lever om i Gotlands Öringsbäckar. Nya tag efter bumlingen, dagarna går och tiden löper på!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

måndag 7 maj 2012

Djupa Grund och Blåsiga Lävikar!


Vinden har vänt, bös i vattnet som ideligen fastnar på lekaren då vågorna bryter mot djupkantad grundpall. Det tilltar så vi flyr över till andra sidan ön. Vi bli något förvånade då vi kliver ut på pallen. Här blåser det lika mycket…om inte mer och skit i vattnet!
Kartan granskas åter, in i bilen och iväg till en långvik. Surprise….lika eländigt. Över till andra sidan viken…..men si, tji,  blåser det motvind i varenda riktning man pekar snoken? Otroligt, för att inte säga overkligt. Vi sätter oss i solen men benen i körs i ren protest.  Andra kommer att få problem att sjösätta i år. Kanske Öringens hämnd på nätläggarna.  
Vinden kantrar framåt kvällen och det börjar spritta i spöt igen. Solen målar om och avslutar dagens bravader.   

söndag 6 maj 2012

Lokalt Lågvatten!

Fisketrycket har varit hårt på Gotland den senaste tiden, speciellt på de mest kända öringlokalerna. Vi har bestämt oss för att utforska för oss helt nya pallkanter och vikar.  Mickael drar ett par Torskar på djupet, jag trattar på en Sprall på en grundflad. Sparsamt med tanke på vind och väder. Det kan se så hett ut att ivern inte har någon gräns men ändå vara totalt tomt på fisk.
Vi springer på en Lokal förmåga vid ett par fiskebodar där jag just fiskat av, han pratar på och säger att han tog minsann 3st fina fiskar där igår, det är ett bra ställe det här. Kul tänker jag först men när historian trallar på visar det sig att han lägger näten från knähögt vatten och utåt. – Ja i år har jag nog tagit runt 200 Öringar, fortsätter han. Vi har svårt att avgöra om han skrävlar eller talar sanning men han visar gärna sitt lilla tillhåll vilket visar sig vara en fullfjädrad mördarbod där näten hänger tätt på rad. 

Något missmodiga och småsvärandes åker vi från platsen. Vilka är vi att läxa upp lokalbefolkningen? Vi som får på pälsen för att vi besöker Ön av ” en del ” individer vilka hävdar att det blir för hårdfiskat. Nog tar vi upp en och annan matöring då vi är på besök men jag är övertygad om att det måste djupdykas lite i de egna leden i detta ärende. 
                                                Denna Eka lägger inga fler nät!
Michaels rygg stretar och klagar med jämna mellanrum, det kostar på att svinga klinga. Han sätter sig på en sten och kastar lite förstrött ut i lugnvattnet. På andra sidan river vinden i och där finns Öringen. Men så fel man kan ha ibland. -Fiiisk! Tycker jag mig höra i vindbruset och vänder mig om. Mycket riktigt, Spöt står i båge och fisken är stark och blank.
Dagen tar slut och jag får vänta på min blanking men jag har inte bråttom, 5 dagars fiske återstår så ännu har jag ingen panik.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

måndag 23 april 2012

Durkblank!

Jag är åter på besök vid Bråvikens dunkla vatten. Peter står för båt och Kaffe, ja det blev lite snabba boliner och blixtrande spontanitet. Hiva in grejorna i bilen och klädbyte i farten. Den gamla Johnson 35:an står redan och bluddrar då jag kliver ur bilen.
Det är ganska fantastisk att motorn fortfarande fungerar. Den var begagnad redan då vi var unga för 30 år sen. Jag kan inte låta bli att sitta och lyssna på symfonin av knack och klonk, det glappar och skramlar. Man väntar nästan på att ett och annat kullager skall komma studsande längs fötterna. Men så fort man ger lite gas så spinner hon till och ungdomens glada dagar kommer åter.

HavsÖringsfisket har tydligen varit lite klent även i Bråviken detta år. Efter att nästan blivit nedstänkta av en Guidebåt som tydligen inte tyckte att vi hade på deras udde att göra beger vi oss till en lävik för lite lunch och kaffe. Vi kastar av några stenrös innan vi äter men ingenting. Efter lunchen drar Peter ett kast på samma ställe vi kastat på precis innan lunchen och helt plötsligt så var det liv i linänden. En riktig bruning visar att det finns fisk i viken ändå.
-Nä! Säger Peter.
-Vi testar några ställen som ingen åker till knappt ens jag. Väl framme vid första stoppet ser det lite Öring ut men inget ställe man skulle haja till på, mera Gädda kanske.
Men det dröjer inte länge innan vi får lön för mödan av att prova lite annat. Det ruskar och biter i, fisk går loss och andra viker vid båten, flera lämnas åter. Några minuter av buskul fiske sen dör det ut som vanligt.

Mobilfoto Peter J
Nästa stopp ser lika samma ut och scenariot spelas upp igen, fisk hit och fisk dit, virvlar och vändningar. En liten grundflad skymtar en bit bort, Peter drar ett kast rakt över och får omgående gensvar. En Durkblank fisk som håller mått får syna stupstocken.
Min tur! Jag lägger draget nästan på samma ställe, en diffus bottennappseg känsla uppenbarar sig men jag ser en grov virvel vid draget. Jag rätar lite fundersamt upp spöt, fast fisk! Ännu en smal efterlekare dock i grövre kaliber får gå åter och avsluta en riktigt härlig dag på viken.Tack Peter för den upplevelsen. 
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

tisdag 17 april 2012

Efter regn kommer sol!

Ett talesätt som ger omvänd betydelse! Vinden vrider 45 grader och solen sveddar snoken utan att vi märker hur fyllenäsan växer i rött. Igår var det fart bland ruskor och sten, idag är de ginklara grundfladerna helt öde. Jag sitter och funderar på hur olika det kan vara och vad väder och vind egentligen betyder för ett bra fiske.

Det finns säkert de som har bra fiske denna dag också, men då har de en annan grund att stå på, andra förutsättningar osv. Vi tar ett rygglut i solen som för att bättra på snoken lite extra innan vi beger oss över till andra sidan Öjn. Havet har mojnat betydligt under dagen och det är nästan helt lugnt. Vi kämpar på till solen lämnar in men denna dag är vi besegrade.

Vi vaknar till ännu en soldränkt pall med en lugn bris från NordVäst vridande Ostlig. Vi inser ganska snart att det kommer att bli en svår uppgift att lura något till hugg även denna dag. Då vi vadat ut mot pallkanten kommer tre herrar från andra hållet gåendes på land. De två första går bara vidare med den tredje väljer att genskjuta oss och knallar helt ogenerat ut framför oss och börjar fiska av sträckan vi tänkte granska i samma riktning. Kul kille!

Man orkar inte ens lägga energi på otänksamhet och nonchalans. Att inte vara själv på kusten har jag accepterat sen länge och är van vid men ett sådant beteende är inte helt ok!

En spöklik dimbank glider ljudlöst fram och omsluter oss totalt, man tappar kontakten med allt runtomkring. Det här brukar trigga öringen förkunnar jag till min kollega och det dröjer inte allt för länge innan Juha har fast fisk, själv går jag tom.

Nu ser jag fram emot nästa äventyr, det blir längre, mer varierat och framför allt hoppas jag på en riktig kanonblänkare.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!