Midvinterns köld är Hård!

Så var man igång igen.
Då merparten av befolkningen tvekar att köra ut snoken så kliver en annan ner för att om möjligt i bitande snöstorm kanske kroka på en HavsÖring.
Jag har lite tur, jag kan gå längs kanten med vinden i ryggen och lä innanför huvan. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite mysigt. Lite knäpp? Ja kan tänkas enligt många men själv känns det sunt och naturligt, det är ju nu i detta inferno som Öringen trivs.

Vänder man sig om bara i en sekund så penetrerar ett kosmiskt partikelstingande snökaos rakt in i luvan, det känns som att stå i vägen för en sandbläster....Vindbyarna sliter tag i ryggslutet och puttar till en då och då. Det är tur att det finns gott om livbojar ifall man skulle trilla i spat.

Öring fanns det, men de ville inte följa med hela vägen in till land denna dagen!
Man vet aldriga vad nästa kast för med sig!