söndag 30 oktober 2011

Plåster på Såret!

Resväskan var packad och klar. Nyinvesterat teleskopspö stark lina och gäddtaffs. Om tid fanns skulle tropiska muskedunder utmanas och listan på övriga arter fyllas på.
Tanken var en affärsresa till Australien och Singapore där min ”expertis” inom yrket skulle sättas på prov.
Qantas ville annat….STREJK! Flera frustrerande timmar av trixande och fixande med resebyråer gav ingen vettig lösning på problemet så det var bara att bita i det sura och avboka hela arrangemanget.
Aningen nedstämd med känslan av att jag skulle göra något men inte kommer ihåg vad beger jag mig istället ut på en mer familjär utmaning, HavsÖring! Då mitt facit som granittrampare är något skral förväntar jag mig inget drillande denna gången heller.
Men nu är det ju så att vi inbitna HavsÖringsfantaster lätt glömmer, eller rättare sagt väljer att inte tänka så mycket på alla bomturer vi har i ryggsäcken. En ny dag är alltid en ny dag, nya möjligheter osv. Denna dag skulle bli en sådan dag.
Detta är lönen för mödan av ett oändligt nötande längs kuststränder och berghällar. Vacker blank fisk, stark och hoppvillig, en skumpiskande raket som plöjer och lever runt mellan stenarna. Nu har jag åter energi för några bomturer till.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

onsdag 26 oktober 2011

Granit i Kubik!

Travandes och pustandes, flåsandes och med jämna mellanrum ifrågasättande vad jag egentligen håller på med avverkar jag meter efter meter.
Över berg, genom skog, runt den ena udden efter den andra i hopp om att halvön snart skall ta slut så min resa kan börja åt andra hållet, mot bilen! Men nya sträckor dyker upp runt varje hörn och nästa bergsmassiv.

Inte för att jag har något emot att trampa granit, men tiden kommer inte att räcka till för att sutta av hela sträckan innan det blir mörkt.

Jag passerar ett monument som skvalrar om svunna storhetstider, där näten hängdes upp för rens och torkning. Idag är fiskeriverksamheten lika bruten som ena tvärslån, men en hänger fortfarande kvar. Den får symbolisera den gren vi måste sträcka oss efter för att vända en ohållbar trend.
Måtte allt slit denna dag ge mig någon belöning lullar jag på för mig själv. Fisken ville annat och jag kom till slut fram till bilen, trött och anfådd. Nu måste jag ligga på plus till nästa gång!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

lördag 15 oktober 2011

Mångfald med singularitet!

Äntligen har tiden kommit!
Friska krispiga mornar, inte för kallt inte för varmt, en lagom vind ligger på från sydväst. Vattnet är högt och klart grönt, strömsatta uddar och sund. Nu börjar det!
Med pirr i kroppen och en moderat förväntan kliver jag ut på spetsen. En handfull kast penetrerar motvinden....sprattel i vatten. Yes! Det har börjat.
En något övermodig HavsÖring har tagit min Heksen. Han är inte mer än dubbelt så lång eller draget inte mer än hälften så kort som han själv. Han är lätt krokad, precis när jag låter klicket gå studsar han iväg på nya äventyr. Bra! Då slipper jag bråka med honom i onödan.

Ny lokal nytt gung, känslan bekant och rapp men inte det jag är ute efter. Stark och vild i begynnande höstvatten bjuder han upp på bra motstånd för sin storlek. Irriterat blängande under fotoseansen håller han sig lugn och sekunderna senare simmar han åter ut mot andra göromål.


Heksen, detta förhäxande drag. Av någon anledning har jag som fisken fastnat för dess vaggande gång. Jag vet att det levererar, jag har "nästan" bevis på att det ger mer fisk än andra drag. Visst kan jag bli frustrerad ibland och kasta mig in i en vild dans i dragboxen. Men jag återkommer alltid till Heksen och då levererar det, konstigt?
HavsÖring, Gädda, Brax och grov Abborre har hypnotiserats av dess väsen. Kan bara le.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

måndag 10 oktober 2011

C&R på Moral vid P&T

Finns det något förhållande mellan C&R och P&T i de stora sjöarna?
Visst! Om du mot förmodan släpper tillbaka en fisk i en p&t sjö så är det c&r. Det finns ju faktisk sjöar/vattendrag som uteslutande har c&r som regel även fast det är ett p&t vatten. Men mer då?
Ja, nu börjar det bli knepigare. Om vi fiskar i de stora sjöarna eller Östersjön där fritt handredskapsfiske råder då? Ja, släpper vi tillbaka fisken vi lyckas kroka då är det c&r, men kan det kallas för ett p&t vatten?
I vissa lägen skulle jag säga, ja! Det är ingen hemlighet att det stöd-inplanteras HavsÖring och Lax i våra Vatten, både i de stora sjöarna samt Östersjön. Detta för att gynna fisket i det stora hela. Egentligen inte för att bevara eller hjälpa en population som är på väg att sakta dö ut. Näe, just för att vi skall få ett bättre fiske. Dessa odlade fiskar vill man inte att de ska virra sig upp i lekbäckar och vilda revir av naturella populationer, just för att inte besudla de gener en ”ren” fisk bär på.

Motsägande? Ja, kanske. Men nu ser det ut så och kommer att göra en lång tid framöver. Vad gör man då med en fisk som är framtagen för att gynna ett fiskande folk? Den skall väl ätas upp?
Då kommer nästa pilsner. Äta lekfisk, moraliskt förkastligt eller bara otjänlig som föda? Här får man nog titta lite närmare på i vilken pool man leker samt vad man själv anser vara sin egen riktlinje.
I ett ”vilt” vatten är det inget snack, fisken skall tillbaka (om den är vild). Är det däremot en broiler då skall den upp! Eller? Här måste man tänka till. Är det en efterleksfisk har den med stor sannolikhet redan ställt till det i barnkammaren och är otjänlig som föda. Borde den få gå tillbaka och förhoppningsvis bli blank för att senare hamna fet och fin på middagsbordet? Eller nackar vi för säkerhets skull så den inte kommer tillbaka nästa år och förstör igen?
Om det är före leken och det inte råder fiskeförbud där du fiskar men lekån är i närheten så är den förmodligen på väg upp och borde således också hamna på matbordet för att inte kunna ställa till det för den vilda fisken.

Sen finns det då vatten där fisken inte har en chans att reproducera sig och där isättningar görs årligen. Ett sådant vatten är jag ofta vid, Stockholms Ström. Här blir det inte många yngel till världen. Kan hända att en och annan fisk tar sig in och härjar runt i Mälarens lekvatten men de är nog lätträknade.
Detta borde med lite vilja kallas för ett p&t vatten. Fisk sätts i och fisk tas upp. En fisk som vandrat in i strömmen utan att påbörjat leken har fortfarande gott om fett på kroppen och torde inte vara helt fel att servera med lite goda primörer. Men är det rätt att nacka den? En fisk som gått in i leken och som stått och skrotat en längre tid har däremot förbrukat det mesta av fettdepåerna och blir inte samma gastronomiska upplevelse. En efterleksfisk bör man inte ens fundera på att lägga på matbordet.

Hur gemena man gör i det här fallet är helt och hållet upp till densamme. Det är trots allt inte olagligt att avliva lekfisk. Jag personligen låter färgad fisk gå tillbaka men det är mitt förhållningsätt och jag predikar inte hur andra skall göra i dessa p&t vatten men jag informerar gärna. Jag har själv under min begynnelse som HavsÖringsfiskare tagit upp tveksamma exemplar av ren okunnighet, men man lär sig med tiden.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig, det kan vara en Blanking J