Vi springer på en Lokal förmåga vid ett par fiskebodar där
jag just fiskat av, han pratar på och säger att han tog minsann 3st fina fiskar
där igår, det är ett bra ställe det här. Kul tänker jag först men när historian
trallar på visar det sig att han lägger näten från knähögt vatten och utåt. –
Ja i år har jag nog tagit runt 200 Öringar, fortsätter han. Vi har svårt att
avgöra om han skrävlar eller talar sanning men han visar gärna sitt lilla tillhåll
vilket visar sig vara en fullfjädrad mördarbod där näten hänger tätt på rad.
Något missmodiga och småsvärandes åker vi från platsen.
Vilka är vi att läxa upp lokalbefolkningen? Vi som får på pälsen för att vi
besöker Ön av ” en del ” individer vilka hävdar att det blir för hårdfiskat. Nog
tar vi upp en och annan matöring då vi är på besök men jag är
övertygad om att det måste djupdykas lite i de egna leden i detta ärende.
Denna Eka lägger inga fler nät!
Michaels rygg stretar och klagar med jämna mellanrum, det
kostar på att svinga klinga. Han sätter sig på en sten och kastar lite
förstrött ut i lugnvattnet. På andra sidan river vinden i och där finns
Öringen. Men så fel man kan ha ibland. -Fiiisk! Tycker jag mig höra i
vindbruset och vänder mig om. Mycket riktigt, Spöt står i båge och fisken är stark
och blank.
Dagen tar slut och jag får vänta på min blanking men jag har
inte bråttom, 5 dagars fiske återstår så ännu har jag ingen panik.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar