Kalkens Barriärrev !

En lång väntan är över. Åter står vi med kalksten under sulorna där blåstången vajar och gömmer lömska skrevor och hålor. Man måste hålla koll på stegen för att inte överskrida vadarbyxornas maxdjup.
Vi har till denna resa fått förmånen att granska det nya flugfiskesmärket på marknaden MSX. Nu är ju inte jag någon spöexpert vad gäller flugfiske men det är just det som är det fina i kråksången. Denna spöserie är ju inte ämnad bara för proffs utan även för oss dödliga med en normal penning i lomma.
Nu har inte vinden helt samarbetat vad gäller plats och läge för denna sköna konst men vi har några dagar framför oss fortfarande. Vi återkommer med mer om detta.
För övrigt verkar Öringen gäcka de flesta silverjagande bröder vi mött längs med pallkanterna. Jag mosar iväg en Heksen i grön/silver längs med kalkstenens barriärrev, med sju meter kvar på linan blixtrar det till bakom en sten. En kraftig Besabertil bjuder på hårt motstånd.

Med sina stadiga 80cm tvingar han mig i cirklar innan jag snabbt kan måtta fisken längs spöhantaget för att sedan kroka av och låta denna framtida monsterblänkare gå fri.
Dagen slutar med två missade snabbattacker framför mina fötter utan att jag ser vad som skulle kunnat förgylla min dag än mer. Imorgon är en ny dag full av nya möjligheter.

Man vet aldrig Vad nästa kast för med sig!

Reinfeldt Hunger!

Politik och fiske går inte ihop, eller gör det det. Mnja, fiskarna skiter i vilket, de simmar där de simmar vare sig det är i havet eller utanför maktens boning.

Nu hade väl denna betongbroder hoppats på en fisk av mer ädel art än en rovgirig rosenbadgädda. "finns det fler av denna art inne i huset månne".

Jag tänker inte gå in i en politiskt intrasslad debatt om vem vet vad och hur gör djur monolog men nog finns det jobb att utföra.

Nåja, Öringen verkar svårväckt denna långdragna vintervår. Mälaren pumpar ut sötvatten i saltsjön med så mycket kubik i minuten att det är konstigt att det är lågvatten på andra sidan luckan.
Medan fisken verkar ha det svårt att forsera denna mängd vatten för att ta sig fram till mitt glim glim på tafsänden läggs bomturerna på hög. En och annan B3-Öring mister dock livet runt omkring mig och jag får gott finna mig i att idag inte var min dag.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

April April....

Ja, nog kände jag mig lurad när första öringen för året vinkade retfullt med ryggfenan och försvann i en solglänsande virvel.

Föga anade jag att en ny chans skulle dyka upp en lurendrejardag som denna. En betongbroder smyger upp runt hörnet och undrar om jag haft någon lycka och om jag brukar fånga Öring där jag står.

-Brukar o brukar grimaserar jag lite skämtsamt. Det är en sanning med modifikation och för att inte säga ett olidligt gnetande och trampande i timmar bakom varje fisk.

-Men man vet aldrig! Avslutar jag i ett vevstopp.........pang! En liten Sprallraggare biter till i Mälarens grumliga smältvatten. Vad ska man säga?

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Fiske i Arktis !

Solen skiner, det droppar från taken och små bäckar bildas längs vägkanten. Det kliar i kroppen, kan det vara så att det finns en glugg någonstans längs kustbandet som går att sutta av.

Jag tvekar en sekund, åka en timme enkel väg för att kanske se draget studsa ut på isen....

Satsar man inget så vinner man inget, det får bära eller brista. Spänningen stiger när kusten börjar skönjas mellan skogen.

En kall kår drar genom ryggen när jag kliver förbi den sista tallen. IS! Men det är något annat som får mig att stanna till lite extra. Detta skulle kunna vara någon helt annanstans. Arktis, stora böljande isblock reser sig som en barriär mot havet. Ett felsteg och hela benet fösvinner ner i ett dolt hål.

Jag sneglar bort mot udden, kan det var öppet vatten. Väl på parkeringen möter jag en lika ivrig FiskeBroder i full gång med att rigga spön och vadarbrallor. Han har redan rekat udden och ger mig det svar jag önskar. Det finns en liten sträcka öppet vatten att doppa fluga som drag i, Gött.

Vattnet är så kallt ett det inte fryser? -1 visar termometern men vattnet rör på sig i skvalpet och hindrar isen att ta fäste.

KustPremiären blev en solskön frisk fisklös dag med islag av HavsÖrn, Sångsvan och trevligt sällskap. Nu är det på gång!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En förfluten framtid!

Känslan och frustrationen börjar bli övermäktig. Nu vill jag sitta på strandbrinken iaktagande en tidig soluppgång med en frisk bris och brytande musik mot putsade stenar. Jag vill sitta med den pirrande rastlösheten av att få göra det första kastet ut i det blå, nyfikenheten av vad dagen kommer att ge. Tvinga mig själv att dricka upp kaffet och ha tålamod några minuter till.

Ivrigt scannar jag igenom all tänkbar fiskelitteratur i mina lådor. Det hjälper inte, snarare tvärtom.

Jag binder några flugor, försöker tränga bort de yttre elementen. Men tankarna återkommer. NU får det vara slut på detta elände.

Snö och Is, överallt.

Fishing in Tokyo !

Då internetcensuren i Kina inte tillåter oss bloggare att förmedla våra välformulerade och olidligt intressanta inlägg för omvärlden så får man vänta tills tillfälle ges.
Hur som haver så hade jag spanat in en något annorlunda fisketur i centrala Tokyo då några timmar fanns till övers.
Ihara-san guidade mig till den tilltänkta platsen.
Vad skådar mitt norra öga, en bommad grind med en något otydlig text för en svenne som mig. Hmm, jag behöver inte veta vad det står. Den tomma och de något halvfulla bassängerna är tillräckligt som svar. Stängt! Bannelse!
Känns inte som att jag skall ta en plats bland de yngre entusiasterna i guldfiskbassängen.
Ihara-san greppar telefonen snabbt som en iller, diskuterar en stund, flinar och säger.
-I know another place not so far. In i tunnelbanan igen och iväg.
Bilar till höger och vänster, känslan är bekant, B3-träsket i annan tappning.
Nyfikna fotgängare studerar den något skraltiga figur med det underdimensionerade spinnspöt i hand.

(Photo by Ihara-san)

Småtjejerna flinar och drar fisk efter fisk. Muttrande suttar jag till vänster och till höger, rakt ut och längs med sidan. Inte nåe!
Jag hade egentligen velat fiska på något mer exotiskt än regnbåge men man får ta vad som står till buds ibland. Jag frågar vänligt om jag får ta en bild på herrarna som sitter i båten och fiskar. Den ena är för koncentrerad för att höra. Den andre reser sig i givakt, spontanfoto.
En timmes fiske har förbrukats och det är dags för middag och en kall Sapporo. Nä, nu för det bli HÖ jakt i det riktiga bonkaträsket istället.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Krabba på Krabba!

Nedsänkt i golvet på fuskjapanvis så vi stela västerlänningar inte bryter våra långa skraltiga ben sitter jag nu förväntansfull på vad som skall serveras.
Jag är på en krabbrestaurang någonstans i Nagoya.

Förrätten skvallrar om vad som komma skall. Bläckfisk, rom i olika slag, tofu och kokt kungskrabba och jag har inget att klaga på än så länge. Sashimi på kungskrabba dyker upp, det ser helt fantastiskt ut....men, ja för första gången måste jag säga att detta var ingen höjdare.

Jag är inte kinkig men det segar och glider runt i munnen. Kan inte komma på något annat än....nä, jag kan faktiskt inte ens komma på vad det kan jämföras med.

Men sen rinner det bara på! Krabbor i alla dess former. En hårig krabat dyker upp filead och skuren som bara en Japan kan göra. Gudomligt!
Inte alls en dålig början på denna resa. Kanske får man tillfälle att kroka något levande också!

Pest eller Kolera !

Med ryggen mot vinden o luvan på topp hinner jag lagom ta ett första sipp av honungslent te. Spöböj o det bestämdaste. Jag stirrar på mina upptagna händer, blicken far vilt efter en plats att lägga ifrån mig barlasten. Kroken sitter lätt i läppen så jag väljer att lossa den i hålet och ge han friheten åter.

Men han har inte alls brottom därifrån utan dröjer sig kvar i hålet som om han fruktar något i det mörka djupet. Jag får lite tid att färdigställa min frukost innan det knycker till igen. Denna är mer försiktig, jag anar Röding.

Detta måste vara den vackraste fisk vi har på våra breddgrader i hård kunkurrens med Blågyltan.

Alla har vi nog stått inför val som till synes är lika illa men ett måste genomföras. Ska jag bita i krokförsedd räkbit och få det överstökat eller återgå till terrorn av den gröne jägaren som ständigt ligger på lur efter ett skrovmål.

Kanske var det den tveksamheten som fick RegnBågen att stanna till och fundera under hålet. För att till sist ta sitt mod till fånga och chansa på ett liv efter isen och totalt mörker.

Orört Mörker !

Det är dagen D.
Varm nyponsoppa i termosen, "nya" skär på isborren. Jag nålar fast två plåtbitar på overallfickan, det är dags. MörtSheriff Herr D är fokuserad, laddad och obeveklig.
Stående vid iskanten iaktar han premiäropportunisterna som sprider ut sig vind för våg runt sjön.
Ögonbrynen stramar åt ner mot näsroten, rynkorna i pannan får en Korp att hest flyga till skogs. Ett stadigt grepp om isborren sen bär det iväg. Idag är jag fast beslutsam, ingen skall slippa undan mitt själsliga raseri. Blicken är spikrak, första offret har ingen aning om vad som komma skall.
Ett knyck i mörkret, ett till, linan drar mot Väst i hålet, mothugg, fast fisk.....Iiihaaa! Den onde och den fule har lämnat borgen, spegelbilden i hålet är ett barn vid sockervaddståndet. Alla hurrar runt om på sjön, fisken är på humör vilket genast färgar av sig på stor som liten i färggranna värmeplagg. Ett knippe vilsna Rödingar fick lämna djupet för att senare få gomseglet att surra.
Jag tror ingen gick hem utan full pott. Imorgon är en annan dag för MörtSheriffen men han har ett lenare drag i nunan.

Hål utan Hål!

En fiskedag kan ta sin början på många sätt. Man kan vara senare än man tänkt sig ut på tilltänkt skådeplats. Man kan ha plånboken i innefickan på jackan som hänger kvar i stugvärmen där man startade. Det är inte bra om det krävs ett fiskekort!

Isborren kan vara så slö att det krävs två man att borra "ett" hål på 20 minuter. Detta kan bero på att man beställt fel skär till borren och får stå sitt kast.

Som tur var finns det vänliga fiskebröder. Utan att tveka får vi låna en borr under dagen av en gentleman vid namn Arne. Nu hjälpte tyvärr inte ens det för att lura Bågarna Söder O Öster men utan denna välgärning hade vi inte orkat borra ett hål till.

Inte den start men vill ha på första fiskeäventyret för året, men nu kan det bara bli bättre, eller?

En glimt av Silver !

Storstadssurrets julpuls är dämpad där snön passerar mig horisontellt. Turisterna drar igen kragen, böjer ner huvudet och biter ihop längs med kajpromenaden. Fåglarna tar det dock med ro och fortsätter som vanligt med sina bestyr i strömmen.

Inne i min egna fjäderdräkt flytoverallen är det varmt och hemtrevligt, med ryggen mot vinden och luvan på topp står jag bara och myser. Grå betong har blivit vit med ett stänk av silver. En redan ärrad liten junior dokumenteras i brådraskets kastvindar för att snabbt få återgå till dess lika kalla element som mitt. Inte lätt att få fukus med en mobilkamera i byarna inte.

I morgon kanske en äldre herre behagar syna mina trumfkort.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

God Jul o Gott Nytt År

Året lider mot sitt slut. Men ännu finns det några få dagar kvar som skall kramas på Öringtid innan ett nytt år tar sin början.

Från Herr D till er alla!

En riktigt God Jul o ett Gott Nytt Skitfiskeår på er!

Död Kust !

En Smörgås med gravad Betongtrutta smakar smaskens vid en väderbiten kust. K-Mark, räddaren i nöden har med sig hett kaffe då jag för en gångs skull travar ut i det vilda utan denna exotiska dryck.








I tryggt sällskap slirar vi runt på såphala berg som i vissa lägen endast ger oss chansen att stå högt över hav i våra försök att truga HavsÖringen. Inte för att vi på något sätt hade förväntat oss en kavalkad av huggvillig HÖ men inom oss plirar hoppet.

Varje sten, vik och tångbeklädd udde ger en ny boost. Är dom här? Kommer det att bita i?
Men idag är kusten död! En dag som många andra tar sitt slut och vi har väl tur ändå att vi inte är födda till Svan i HavsÖrnens Territorium!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Kork, Trä o Silver !

Gummisulorna vilar stadigt på armerad betong. Höger hand greppar vilsamt runt korkhandtaget, vänster snurrar orytmiskt varierat mellan korta och långa stopp. Ett knyck i spötoppen, kutlingen drar i sidled faller mot botten, ett vevtag och Beastmastern bockar djupt……!
Härliga B3-träsk!
Inget är hugget i sten. Dagar kommer och dagar går. Jag tror mig bli mer vis för varje tur men man blir pinsamt påmind om att kortleken är större än så hos denna magiska filur. Jag är inte den enda som har tur idag, flera av mina ärrade betongbröder lägger silver på trä i rad.
En härlig tid i strömmen kanske tar sin början, kanske tog det just slut.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Varierad Kvalité

Efter ihållande regn, timmars vadning i 5 gradigt vatten vilket resulterade i absolut ingenting. Inte en känning inte en skugga och min arbetskamrat utbrister ändå.

-Det här var kul! Det kan jag göra igen!

Då förstod jag att jag har väkt ett virus i hans kropp, fiskevirus. Samme man var således inte sen att hänga med och urforska Betongträskets steninga kanter en eftermiddag efter jobbet. En snabb känning i mitt spö och flera vak skvallrar om att Öringen är på plats. En svampangripen HavsÖring i 4 kilosklassen simmar trögt och sjukt förbi nedanför våra fötter. Ingen vidare kvalité på den stackarn.

Straxt innan mörkret sänker sig över storstaden hojtar Juha till. -kolla, kolla! Spöt är böjt och levande. Härligt, det är inte bara hans första HavsÖring, det är bra klass på den också. Inte dåligt för att vara andra försöket på denna kluriga sportfisk. Jag kan bara glädjas åt hans förtjusning, nu är han nog ännu mer smittad! Grattis till en fin HÖ mannen!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Fredagen den 13:e

En dag då många tvivlar och vidskepligheten bygger broar ser jag en lucka med möjligheter. Timmen är sen och mörkret knappar in på minutvisaren dag för dag.
Då kommer den! Den egenartade vibrationen som bara en HavsÖring kan göra på metervis utlagt lina.
Vad mer kan rusa hjärtat så snabbt som detta? Euforin är total, månader av slit och allt är glömt! Nu är det bara jag och varelsen i andra änden som kämpar på var sitt håll med skilda mål.
Idag är det jag som vinner! En bredryggad välnärd Öring får se sig besegrad i den snabba solglimten mellan betongens murar. Nu är jag på gång igen, nu är allt gnetande nollställt och en ny jakt kan ta sin början. Det kan ta känslan av evigheter, det kan räcka med ett sutt.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Svart o Vitt, Minst o Störst!

En degig grå smet klär kusten. Lukten av fuktiga löv och skog blandas med en frisk bräckt pålandsvind, det luktar ÖringVäder. Hela kusten är färglös, svartvit på något vis. Kan en dag som denna förgylla ett hösttyngt sinne med glänsande Silver och knarrande rulle.

Nä, inte det! Naturen bjuder på lite annat istället. Bakom min rygg piper nordens minsting Kungsfågeln, snett över min axel glider Havsörnen majestätisk. Det är tyst och dunkelt, vadderat transporteras ljuden från mina kast ut i det grå.
Ingenting! Och ingenting! Skulle jag ta betalt per fisketimme hade mina HavsÖringar varit den dyraste fisken/kilo i världen. Men det gör föga, det är lugnet, stillheten det däringa Kanske som ger ro och sinnesfrid.

Gott om bytesfisk finns det tydligen. En liten spigg spänner ut sina taggar och fastnar mellan krokböjen och följer med upp i den fuktiga luften. Han får hoppa tillbaka han som många andra.
Jag ser redan fram emot nästa sinnesstund, man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Omkastade dagar!

Ankommer sent Torsdag kväll till ett dimmigt Gotland.
Mer regel än undantag har blivit ett slagord om den yrkesgrupp som ständigt kan trampa i klaveret utan att få sparken, man kanske skulle bli metrolog på SMHI? Eller är det kanske bara TV4 som inte öppnar dörren och tittar ut, bor i en källare och siar om vädret i ett gammalt ålskinn? Nä, kuling för mig är inte en smekande vindpust med kvarliggande dimbankar.
Fel blev även dagens jakt på silver. Endast två ivriga sprall jagade lekande ikapp efter mitt drag ända fram fötterna. De bestämde sig kvickt för att stolpen mitt i vattnet inte hör hemma i deras lokaler och avvek i det bestämdaste ut över pallen igen.
Döm om våran förvåning när det vädermedium (yr.no) som man ”oftast” kan lita på sätter upp lätt bris på hemsidan till Lördagen och vi vaknar till gormande hav och rivande vind. Är Fredag Lördag och Lördag Fredag?
Tur att Gotland bjuder möjligheter för alla väder. Ett gott i allt det onda är att nya pallkanter måste upptäckas och nya erfarenheter lagras för framtiden. Det första stoppet ger inte något resultat, vi bestämmer oss för en annan position. Väl framme kliver vi ur bilen, Tedden tittar uppgivet rakt in i mina ögon.
-Jag glömde spöt!
Du snackar säger jag och flinar.
–Nej jag glömde spöhelvetet på det andra stället! In i bilen och iväg i ett dundrande tempo.
Det var fler människor i krokarna men vi har med ärliga Gotlänningar att göra. Tedden utbringar ett rungande ”Mos” när han återförenas med sin klinga. Det blev ingen laglig raggare denna dag heller, endast en sprall väljer att bita i stålet för att snabbt få kila tillbaka över djupkanten.
Nya tag imorgon. Man vet aldrig var nästa kast för med sig!
(bild 2 och 4 Tedden)

Knepiga svängar!

Turbulenta kast, kvicksilvret hinner inte ner för att sedan jagas upp igen. Solen skiner för att minuter senare tryckas undan bakom mörka fronter med regn och hård vind.

Då ett trånande HavsÖringsfiske står för dörren ger jag de pelletstunga Bågarna i mitt gamla hemmavatten ett försök. Det kan tyckas enkelt ibland men vansinnigt trögt andra dagar. Fisk visar sig runt om i sjön, bara meter ifrån mig och mina beten men inget tycks duga.

Frustration, hur knepigt kan det vara, spinn, fluga, spinnfluga men det verkar som om det är det stilla bottenmetet som skördar de största triumferna. Den typen av fiske är jag för rastlös för att utöva.
Nä, det är en sån dag bara. Fronten kommer närmare och själ Solens sista chans till en stilla vandring ner bakom trädtopparna.




Nu är det bara dagar kvar till det fiske jag brinner för.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Kulor i ryggen !

En dag som denna kan men inte sitta hemma. Hård vind, regn, sol och högvatten, Öringväder! Även fast jag vet att hela udden är full av surfare i alla modeller så måste jag ut. Man får helt enkelt anpassa sig efter andras intressen och förehavanden.

Regnet smiskar in i ryggen som kulor när vinden pressar på. Vågorna river upp bottenslammet i viken och skapar en knivskarp gräns mellan klart och grumligt vatten. Mitt i eggen smäller det till, en elak syn möter kameralinsen. Han tycks stirra på mig i ondo och undran över vad jag är för satyg.

Inte en Öring denna gång suckar jag något kutryggad, men efter en inte kanske så gastronomisk lunchupplevelse men ändock god är humöret åter på topp. Ut i böljan igen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Outside the Box !

Evinruden puttrar på och skjuter mig fram över Bråviken, det är höst på gång. Vattnet tappar badtemperatur för varje dag som går och har en klar blåggrön nyans. Siktdjupet är enastående, grynnor och grund ser ut att ligga bara cm under ytan.

Det pirrar i kroppen, jag har siktat in mig på djupet idag. Kan det vara så att Torsken är tillbaka. Ja, det måste provas i alla fall. Då mellantiden för HavsÖringen ännu inte är över måste jag kliva utanför ramarna och prova lite udda ting. Höstströmmingen är tydligen på väg in i viken, en och annan råkar fastna på pirkens vinglande dans över botten.

Det suger till, det känns inte som strömming, inte heller något yrväder men ändå lite konstig tung snurrande känsla.

Mycket har jag fantiserat om att få i djupets mörka vatten, men inte denna lilla krabat. En Hornsimpa har fattat tycke för pirken i jakten på en saftig lunch. Vi stirrar förvånat på varandra! -Det var som tusan! Säger jag menande som om jag skulle få ett svar tillbaka av denna taggiga, knöliga och vackra fisk. Ja, jag tycker faktiskt att den är vacker i hela sin fulhet.

Det visar sig snart att det fanns fler hungriga monster i djupet. En efter en gapar stort efter mitt bete och får sig en resa fram och tillbaka till obesökt mark för oss båda. Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Laxen i strömmen....

.....den finns ännu bara i drömmen! Mången är vi som delar tankarna om en vild stridbar lax i slutet på linänden. Jag, Andreas och Olle, alla tre ärrade betongkrigare med märkbara spår och repor i själ och benmärg från dagarna bland strömmens gråa väggar. Alla med glimten i ögat och hoppet hängande som en god vän över axeln. Men det vill sig inte! Inte idag heller.

Ideer, teorier, historier rullar på och var det inte en fisk som visade sig där...? Alla stirrar till för en kort sekund, jo en firre var det allt men resultatet var inte en klagande klinga av komposit....nä denna är fortfarande fri, fri som fritt fiske i strömmen. Är det inte rätt så fantastiskt att vi kan fiska Lax och Havsöring mitt i cenrala Stockholm, vilken mer huvudstad i världen kan stoltsera med det?

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!