Real Turmat !

Efter kaos i storstan skiner åter solen. Gårdagens oväder har sopat bort alla spår av tidigare aktivitet på sjön. Snön ligger så oantastad att jag nästan tycker det är synd att gå ut på isen. Det blir varmt i flytoverallen efter en stunds pulsande i snön, borren gör verkan och räkan dinglar ner i djupet. Nu är det bara att vänta!

Väntan visar sig bli längre än jag trott, nya hål borras och nya hål och så nya hål. Nä nu kurrar det allt till i magtrakten, en påse Real Turmat apteras med varmvatten och ännu en kort väntan tar sin början. Smidigt och gott med varm mat måste jag säga, riktigt gesvint!

Timmarna går och isen penetreras gång på gång och en ny väntan påbörjas vid varje nytt hål. Men det blir minsann till att krypa hem med svansen mellan benen denna dag. Även om maten smakade bra så gav den mig inte någon Tur i alla fall.

Åter vid strandkanten vänder jag mig om och studerar det kaos jag efterlämnar i snön, det ser ut som ett desorienterat fyllo dragit fram i sällskap med en mullvad.

Måtte snart våren göra antré!

Nya tider!

En ny sol stiger bakom ryggen på mig medans jag borrar det första hålet för året. Det dröjer en liten stund innan jag anar ett ryck i djupet. En stridbar RegnBåge bonkar mot istaket innan jag lyckas lirka upp en gångare ur hålet. Fenorna och den slanka kroppen skvallrar om att den gått en längre tid i sjön.
Nytt år nya möjligheter, så brukar det låta runt om i fiskeriket. Men vad är det som händer runt om i världens alla hörn. Fåglar störtar döda till marken på helt skilda håll, fiskar och krabbor spolas upp döda i tusental i helt oberoende av varandra världsdelar och förmodade orsaker. Metertjocka isar låser in fartyg utanför Ryssland och regnet förvandlar arealer stora som Frankrike och Holland till sjöar i Australien.

Det får en tänka lite, en naturens nyck? Ingen vet varför, ingen kan förklara? Domedagsprofeter höjer varnande fingrar medans de lärda påtalar fyrverkerier. Knappast i vattnet väl? Jag tycker nog det är både olustigt och skrämmande vad det än beror på.

Vi får nog hopppas på att detta är en företeelse som bara händer då och då utan att vi kan förklara varför. Jag tänker i alla fall hålla ett höga och öra öppet under mina framtida fisketurer.

Nytt år Nya möjligheter, kanske en tid för ordentlig eftertanke!

God Jul o Gott Nytt År!

Snön ligger vit på taken,

Endast en tokig fiskare är vaken,

Tittar ut och funderar om drömmen,

Att fånga något stort och blankt i strömmen,

Svunna tider han minnas,

Ett nytt härligt fiskeår på andra sidan den 31:a kanske finnas!

God Jul o Gott Nytt År på er alla fiskebröder o systrar!

Bilden är tagen av fiskebroder Michael när jag drillar bumlingÖring i Tjuonajokk, jag längtar!

Psykisk Parantes !

Är man knasig, annorlunda eller rent ut sagt psykiskt luddig? Om man lyssnar på den stora massan i bekantskapskretsen så är nog svaret entydigt. Lite knasig är du nog....eller mycket just för tillfället. Vem ger sig ut i 10 minus, pulsar fram i knädjup snö genom skog och upp över berg för att med livet som insatts slira runt på glaserade stenar. Allt för att "kanske" men förmodligen inte lura en HavsÖring till hugg.

Hälften vågat hälften vunnet. Att våga är en sak att vinna en annan. En stor dos insikt och eftertanke bör man dock bära med sig i denna typ av landskap. Säkerheten måste gå först och detta gäller även fast det ser oliiidligt hett ut just där snön ligger djup på bergskammen och döljer en och annan fallgrop. Det skulle inte vara kul att åka i sjön så här års, ännu värre med en bruten lem eller i medvetslöst tillstånd.

Nä, viss klokhet är att föredra, detta gäller även vid isburet fiske. Snön kom tidigt i samband med isläggning. Det ger oftast en dålig kärnis med porös dubbelis.

Lite idiot är man nog, men jag klassar det som psykiskt sunt att vilja uppleva det lugn naturen ger alla tider på året. Snart är det Jul, kanske kommer tomten med en stark silverpjäs på linänden!

ÖringBonanza !

Nej, inte direkt. Två av tävlingarna som hoppades ge svar på kommande Öringsäsong har avverkats med ett skralt resultat. 19 förhoppningsfulla lag med 51 personer gav sig ut på Sandhamnsöringen, 2 Öringar vägdes in. Dalaröbonanzan gav 1 godkänd Öring på 15 team. Med detta skall kommas ihåg att de har båt och kunskap om Öringens tillhåll och kommer åt vart de helst vill.

Det sätter en del griller i huvudet på en granittrampare som en an. Hur stor chans har jag att lura på en Öring med mina begränsningar som landburen fläckputsare?

En dag då snö och vind gör livet surt för både bilister och fotgängare i storstada ger sig Herr D ut på äventyr bland betongens hotspots. Det stumnar segt, med nylonlina blir känslan mest som bottennapp. Jag knycker till och höjer spötoppen, håller den still för att förkunna mig om vad som försiggår i andra änden.

Det gungar till, Fisk! Ett fruset flin breder ut sig innanför luvan. Några tappra turister stannar till för att se vad som är på gång men blir bortjagade av yrande snö och kyla.
Man kan nog kalla det för bonanza! För inte är det ofta det biter i de första kasten när undertecknad är ute för en stunds rekreation. En mager lekfisk stångar köldstelt några gånger innan håven omsluter den samme.

Jag låter Öringen ligga håvad i vattnet medans frusna fingrar knappar igång kameran, ställer in fokus och automatiskt lullull. Upp ur vattnet, snabb avkrokning och in framför objektivet. Åter i vattnet är Öringen snabbt iväg mot nya göromål.

Nu får det vara bra, isringsrensning efter varje kast tär på kastlusten och nu har jag ju redan varit lyckosam. Ibland räcker det med en kort seans för att tina fiskesuget.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Naturbio !

Sittandes på första parkett betraktande naturens skådespel med solen i huvudrollen, en kopp kaffe i handen och pirrande fiskeiver när HavsÖrnen glider förbi ovetande om filuren under tallen.
Få saker är så rogivande, att få sitta ensam och njuta av havets tystnad med soluppgången är terapi på hög nivå.
Kisandes sonderar jag vattenytan framför mig. Ytan bryts av ett ynkligt vak, ännu ett och ett till. Vad kan detta vara för otyg? Plötsligt hoppar det strömming överallt framför mig.
Näven far ut och greppar klingan och i samma steg trampar jag på mitt skosnöre, jag far i backen som en fällkniv. Innan jag ens reagerat på vad som hänt har första kasten lämnat strandkanten och plåten landar mitt i vimlet av flyende strömmingar.

Det måste gå en Bumling under stimmet…..ojoj…denna spänning kan få vilken ärrad kusträv som helts att tappa all sans och reson.
Många kast blir det och strömmingarna återfår sin ro på djupare vatten. Jag nöter på en stund i ren förtvivlan. Vilken pulshöjare, jag går tom även denna dag men det kunde slagit på ett riktigt monster.
Man veta aldrig vad nästa kast för med sig!

Långt o Kort !

Två beastmasters, nä inte vi utan spöna....huserar djurgårdens hotspots. Kort om tid, kanaler, uddar, stenblock och fyrar avverkas. Mörkret kryper på, dagarna blir kortare och kortare. Någon vis man sa att många korta turer ger större utdelning än få långa. Må så vara, men jag gör både ock, det kostar på att vara HÖ-Jägare.

Rapporter skvallrar om att det bonkas lekfisk hej vilt i gettots träsk, men det är inte vår melodi, vår kråksång är skinande blank utan bruna stänk och läderhud. Någonstans därute glider en tjock välnärd öring runt utan hormonsvallningar i skyddet av motorbuller från finlandsfärjor och bogserbåtar.
Juha jagar på!

En dag, rätt tid, rätt plats, då smäller det, det är det vi jagar. Det kan ta tid, det kan ske i nästa vevtag, det är Havsöringsfiske!

Stockholms ström !

Stockholms ström, Stockholms ström, Stockholms ström. Där hoppar en Lax från östersjön och skrämmer fröken Sik från en mälar vik, man får ta det med ro, ja ta det med ro när det nappar på en gammal sko….
Aston Reymers Rivalers sångtext blossar upp i minnet när dagens tunggung närmar sig kajkanten. Man får ta det med ro, jeansen är klara, en hatt, så nu är det bara ett par skor och en tröja, sen har jag krokat en full mundering.

Här i strömmande betongträsk är det mer sanning än undantag. Man vet Aldrig vad nästa kast för med sig!

Ihållande upprepningar !

Det finns tid! Gott om tid! Impregneringsmedlet har stått och grott på hyllkanten länge. 4 år i ur och skur har gnagit sig in i tyget på overallen. Men det finns tid!

Nu står jag och stirrar på den oanvända flaskan och min flytoverall. Nu är timmen helt plötsligt sen. Bannelse, tidsoptimist och elände. Jag har redan bestämt mig för att ge mig ut så det får bli som det blir. Regnet kastar fram och tillbaka i sinuskurvor, fullt ös till lagom skur. Sakta kommer en sträv kall känsla krypande över benen, overallen har gett vika för den ihållande nederbörden.

Jag gnetar på men skalet blir tyngre och tyngre. Jag vet knappt om det är läkage eller svetten som lackar igenom när jag trampar upp och ner längs bergkammar och uddar. Det verkar som fisken tagit en paus i regneländet likaså. Nu är första bomturen för hösten avklarad och man får väl finna sig i att detta kommer att upprepa sig mången gång framöver.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Tyttbo !

Jag har länge funderat och sneglat på att prova på sportfiskarnas vatten i Tyttbo. Forsfiske på tre nackar i dalälvens vatten. Harren här är en naturlig stam men Öringen är inplanterad på ett lite mer annorlunda p&t vis. Det finns inga hinder för fisken att gå upp eller ner i älvsystemet.

En trogen fiskebroder var inte sen att utvidga sina vyer i nya former av fiskevatten. Han var till och med ivrigare än så, han var på plats kvällen före och övernattade i vindskyddet. Jag trodde inte mina öron när han ringde och undrade var jag höll hus någonstans.

Vattnet var högt vilket gjorde det lite knepigt att komma till bra positioner på den snabbflytande flugfiskesträckan. Med Tjuonajokk färskt i minnet såg det både bekant och obekant ut på en och samma gång. Detta kan bara bli bra!
Med barnslig förtjusning och nyfikenhet stampar vi ut fulla av fiskerus. Dagen går och vilt svingande övergår till kaffepauser, lunchprat och mer kaffe. Nä, inte är det något Tjuonajokkvatten direkt. Men det hade vi o andra sidan inte förväntat oss. Jag gick tyvärr torr hela dagen medans Ted kliver in med en Harr på för att vara dalälvsharr respektingivande 42cm.

Nu har vi provat och någon gång kommer jag säkert tillbaka, men det finns andra vatten att utforska så man vet aldrig var man hamnar någonstans nästa gång och för den delen man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Havsöringspremiär !

Idag har tiden runnit ut för våra fiskebröder i väst för mig har den bara börjat. Kusten suger, ja! inte på det sätt det i dagligt betongmål skulle uppfattas som dåligt. Kusten drar helt enkelt, varken ornitologer, vardagsstrosare eller surfare av alla de slag syns till.

Visslande vingar av sträckande sjöfågel och en och annan mås trumpetar ut sin närvaro annars hörs bara havets musik. Solen värmer i ansiktet och vattnet är klart med en lagom vind för att hålla flugan i luften.

Frågan var bara, finns det någon silverblänkande raket på grundfladerna en sådan härlig höstdag. Ja! si det fanns det, det kan kännas som evigheter och man tror att det är glömt. Men i samma sekund som det karaktäristiska knäppet i draget kommer så vaknar alla sinnen.

Vad var det? Det kändes inte som en grundstötning, jag fortsätter att veva.....knäpp....några vevtag till, vevstopp. Smack! Upp i luften i en trippelroll och spöböj. Härliga känsla, efter en kortare kamp bedömmer jag fisken till straxt under 50 och lätt krokad så han får sprattla sig loss vid mina fötter.

Kvällen kommer med dropptunga moln fronterat av en röd solnedgång. Vilken start!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Hökensås !

Nio små Muååpepåjkar skulle ut och fiska!

Att packa var välan inte deras starka sida? Inte lätt att hitta, trassla, vrida och knåpa fram utrustninga. Men det löste sig mot slutet. Fisken var o andra sidan inte så förtjust i vad som presenterades.

Mot kvällningen skulle det ätas middag i restaurangen. Den stackars tjejen basade över både servering och butik. Inte lätt med ett fullt stekbord och kunder som vill handla annat i butiken. Full fart fram o tillbaka så svetten lackar, Herr D rycker till undsättning med stekspaden i högsta hugg.

Fiske i alla möjliga former skall utövas och malt av olika valörer avnjutas. Kanske blev det lite för mycket av det goda....? Man får väl säga att alla hade sina egna sätt att utöva lite taktikvila.

Mörkret smyger sig på och 4 små muååpepåjkar trallar iväg till en liten tjärn. I det skumma ljuset döljer sig en del överraskningar. Något som kan se ut som en stig med en liten oskyldig vattenpöl förvandlas till en djup geggig avgrund. Herr K-Mark försvinner ner till midjan i ett stinkande hål.

En symbolisk bild med mina vadare hängandes bredvid en fullt påklädd något irriterad herre får avsluta en förhållandevis fiskelös helg. Men vad gör väl det med ett så gott sällskap, det var länge sedan jag skrattade så mycket utan att få någon fisk.

Genmanipulerad Lax !

Majs och andra grödor har ju varit på tapeten en längre tid. Nu kommer vi till Laxen, gener från andra arter med snabbare tillväxt skall få laxen att växa sig stor och stark på halva tiden.

Hur påverkar det vildlaxen om den manipulerade Laxen rymmer från sina kassar, inte alls påstår Aqua Bounty. - Vi gör fisken steril.
http://www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/bioteknik/article2468357.ece

Jasså! Men vad bra, hur skall ni då kunna krama den på rom och mjölke. Då behövs det vild eller annan odlad fisk bara för att tillverka en hybridart! Någon i ekvationen haltar tror jag. Det kommer alltså att behövas dubbelt så mycket foder som normalt bara för att tillgodose denna art. Foder som måste tas från haven vilket redan idag bidrar med ett sinande urtag.

Borde man inte behöva dubbelt så många odlingskassar också, jag tror ju inte att de låter all fisk gå i samma kassar för att sedan jaga runt i kassen för att hitta den fisk som skall säljas som gödkyckling. Blir det dubbelt så mycket Laxlus då och dubbelt så hög risk för sjukdomar?
Visst jag har inte alla fakta, jag bara spånar och funderar.

Förlåt mitt språk, men jag blir heligt förbannad på denna kortsiktiga profithunger som omger oss. Varför inte satsa på att få igång naturen på det sätt den en gång var och förvalta det underlag vi en gång fått. Det har bevisats gång på gång att ett vilt välmående vattendrag är långt mer produktivt och lönande för samhället än både yrkesfisket och odlingar.

Visst det måste finnas fisk både i frysen och över disk i affärerna. Nä! måste det egentligen det. Jag skulle inte ha något emot att några dagar innan jag bestämt mig för att äta fisk som jag INTE fångat själv gå och beställa över disk för att senare hämta den. Istället för all den fisk som inte blir såld och kasseras till ingen nytta. Detta gäller även andra varor.

Överkunsumeringen är en riktig slamkrypare och kommer att bli vår död, lev gott så länge det finns något att äta.

Taivek !

Åter tillbaka i den Harrtäta strömmen Taivek.
Efter en vecka i Tjuonajokk har man gått och blivit fartblind. Nu är en Harr på 42cm en liten fisk! Jakten på 50+ har pågått hela veckan men den visar sig vara svårlurad. Det är nog inte så konstigt när man väl tänker efter. En så stor Harr har många år på nacken och är en vis gammal nöt att knäcka.

Under tiden i Taivek har vi lyckats kroka några märkta fiskar. Tjuonajokk kampen har under många år fört statistik över Harren i älven för att se hur de förflyttar sig och hur de växer. Vi fick utförlig information över alla fiskar vi fångade. En Harr jag fick äran att möta var märkt 2002 och hade enligt utsago aldrig rapporterats som fångad tidigare. Tillväxten på 8 år var endast 4cm och nu var Harren 41cm lång.
Dagen efter fångar Henrik samma fisk? Den har hållt sig undan i "8" år för att sedan bli drillad två dagar i rad. Intressant!

Det har visat sig att vissa Harrar inte blir större medans andra har gener att bli riktigt stora. Det är därför av största vikt att de stora Harrarna måste få gå tillbaka för att sprida dessa gener vidare. Regler finns av så kallat luckmått. Endast 1 Harr/dag och person mellan 35-45cm får tas upp i Taivek.

Sorgligt nog är inte ens en avlägsen plats som Tjuonajokk fredat från folk som tycker att de står över regler och förordningar. Man kan tro att det endast är sanna fiskevänner som lägger en större peng på denna typ av fiske men nyrika tillresta ser det tydligen från en annan sida. Lådor av Harr saltas för att fraktas hem......sorgligt att det får fortgå.

På väggen nere vid båtbryggan hänger bevisen på att det inte är helt lätt att orientera sig i dessa vatten.

Sista kvällen kommer således med en skön bastukväll och friskt dopp i älven. Den storslagna naturen med en glödande himmel ger oss ett avsked som jag aldrig kommer att glömma. Det kan inte vara en slump att Harrens fenor lyser av stänk från en sjunkande sol.

Kuhkak !

Kuhkakforsen, en del av älven vilken delas av en ö med en strid strömfåra på norra sidan och ett lugnare grundare parti på den södra. En plats som fått sitt namn efter en samefamiljs tragiska öde från svunnen tid.

Hit får man ta sig till fots om man gillar träsk, snår, mygg och en lång promenad. Annars kan man ta en guidebåt för en nätt slant. Bestäm när du vill åka och när du vill bli hämtad. Vi har turen att få den evigt leende guiden Anders till kapten. Det lyser i hans ansikte, han behöver inte säga det själv, han har ett av världens bästa jobb.

Djuphålor om vart annat, skeva strömmande svängar med direkt kontakt från grunt till djupt vatten skvallrar om stor Harr och Öring. Solen kikar fram när jag står intill en djuphåla.

Jag kan se de stora stillsamt pendlande med sina fenor i motvattnet. Svävande, helt kraftlöst motverkar de tyngden från älven. Kan man kanske lura en så vis gammal fisk tro……Nä, det visar sig att de har varit med förut. Hur många klinkhammers, superpuppor och guldskallar har de inte sett i sina dar.

Nä, nya strömfåror och nya hålor. Fisk, ja fisk får man hela tiden…..frågan är hur stora och av vilken sort? Den berömda Harrkvarten är inte en myt, på given signal står så gott som alla med bugade spön och det hugger i varje kast för att sedan gå ner till ett lägre tempo med sporadiskt intresserade fiskar.

Detta är så långt ifrån mitt vanliga gnetande efter HavsÖringens sparsamma huggsexor man kan komma. Men allt är relativt ……... mången gång har jag och kommer att knorra över de 20:talet turer jag tar runt kuster och betong utan att känna ett endaste pill från en HavsÖring.
Nu, knorrar jag efter 20 minuters fisklösa kast…….tankarna kommer, vad gör jag nu för fel, flugval, torrt, nymf eller streamer. Bortskämd, ja vad säger man det är väl nuet som spelar hjärnan ett spratt. Man anpassar sig kanske förvånansvärt snabbt efter vad man tycker är normalt fiske.

Jag låter flugan hänga i strömmen medans jag tar ett par steg snett uppströms. Pang, resolut hugg och det är tungt. Fiskarna är otroligt starka i strömmen så det är lätt att lura sig på storleken. Vid första ögonkontakten ser jag att det är en stor Harr, det kan till och med vara en 50+. Efter en koncentrerad drill kommer facit….ännu en 49:a. Jaja, 50 kommer kanske senare.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Tjirtjam !

Efter 1 timme och 15 minuters båtfärd på den mellersta Kaitumsjön når vi Tjirtjam. Även fast avståndet är kort ner till Taivek så är både luft och vatten kännbart svalare. Det är svårt att få nog av naturen runt omkring. Förundrat står man och kikar åt alla väderstreck och bara njuter.

En kall pilsner med tilltugg smakar sällan så gott som här. Men man kan inte hålla sig från vattnet allt för länge, fisketarmen suger lika hårt fortfarande trots att fisken biter i hela tiden.
Öringen som lurade mig första dagen sitter fortfarande kvar under rocken och retas.
Vi har vädrens makter med oss hela dagen och solen ger oss återigen ett stämningsfullt återtåg ner mot bergstopparna. Det är dags för refrängen, fyrtaktaren puttrar på medans vi småflinandes sitter och myser i båten. Kan man ha det så mycket bättre än så här?

Det är nog svårslaget!

Tjuonajokk !

En lång väntan är över och förbi. Den digitala världen är blockerad, informationsflödets frekvensflimmer når inte över kala fjäll och djupa dalar. Tjuonajokk!
Ett Harrvatten av dignitet vid en av Sveriges äldsta kamper välkomnar oss med öppna armar. Helikoptern trycker medarna mot marken, vi svischar rask ut och en sorgsen skara tar våra platser för att lämna denna samens moderna boning.

Efter att inte fiskat i sommarhettan över huvud taget förutom ett sporadiskt försök att lura indalslaxen en förmiddag och en kväll så brinner det i kroppen. Jag vill ut, ut i vad som helst, men nu står jag inte vart som helst, jag står i Taiveks övre nacke. Mitt första besök i de norra strömmarna efter grov Harr och Öring.

Det dröjer inte länge innan en 45:a bockar mitt spö, Harren spänner ut sitt segel och stretar ilsket emot, de är starka i strömmen. Ett vackert ryggsegel lyser rött i solen, det finns fisk överallt. Jag mosar ut en svart streamer i djuprännan. Det stramar till ordentligt……tunga gung, vad i harrans namn har tuggat i sig min fluga.

Plötsligt bryts en lugn strömmande yta av en otrolig Örings vilda hopp. Jag inser att detta är mitt livs fisk i ett strömmande vatten. Pulsen pumpar så febrilt att mina tånaglar värker. Tiden försvinner i ett töcken och jag är i Öringens makt, jag kan ingenting göra än att reglera, följa och hoppas att jag gör allting rätt.
Jag hör Henkan i ett dovt dämpat mumlande. – Det här går inte, min håv är för liten. Jag måste ta fisken på lång lina. Mellan mig och Henke finns en djuphåla med gott om sten. Öringen trycker ner sig i en rusning och snepp…….linan går av mot en sten. Jag stirrar tomt ner i vattnet en lång stund. –Satan! Att jag fick hela fajten är väl en tröst i sig men ändå……vem vill inte gå hela vägen.

Kvällen kommer och det är dags att återgå mot kampen till solens kluriga ljusspel mellan molnen. Nu är det 7 dagar kvar i Harrens rike.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En sann Fiskehistoria !

För många år sedan och som grön i en ny familj satt jag och funderade över varför en Torskpirk hängde inramad på altanväggen i svärföräldrarnas sommarstuga. Förklaringen kom att bli en av de mer osannolika fiskehistorier jag hört till dags datum.
”Det var strömmingstider någon gång på 1900-talet. Tage (svärfar) med sällskap satt och pirkade strömming från en segelbåt drivande med den något byiga sommarvinden. Pirken fastnar i något på djupet och linan går av, det är bara att sätta på en ny pirk, inget konstigt med det.
Nu hade de drivit förbi strömmingsstimmet och gör en ny lov upp mot vinden för att driva samma sträcka åter igen. Det tar stopp i ryckarmen, något har fastnat på kroken. Tage vevar upp och till alla ombordvarandes förvåning så hänger pirken han nyligen tappade krok i krok med den nya. Osannolikt! Ja en hel del med tanke på djupet och den fria driften av båten.

Det är åter strömmingstider ett antal år senare. Grundare vatten och lugnare väder. Strömmingen har letat sig in i viken. Tage och en av matroserna som tidigare härjade på segelbåten plus en ovetande släpper ner pirkarna. Det dröjer inte länge innan Tages Pirk lossnar och försvinner till botten. Skrattandes rullar historien om segelturen upp för den tredje personen i båten och matrosen svär att om Tage får upp Pirken denna gång äter han upp hatten han har på sig.

En kort stund förlöper och det blir åter tungt i Tages lina……De stirrar häpet på varandra, kan det….nä…inte…..upp ur djupet kommer Pirken krok i krok med den andre…..- Den här Pirken skall aldrig mer i sjön förkunnar svärfar. Nu hänger den på väggen som sagt och alla nyfikna kan få en riktig fiskehistoria att ta med sig hem.
Hatten! Nej han åt aldrig upp hatten.

Green Green Grass of..

Smygande under ytan frodas och gror det. "Det" njuter av värme och övergödning. Över en natt är hela viken en grön smörja. Småfisken flyr till ytan, lägger sig på sidan för att få gälarna över ytan i brist på syre.

Jag gör som småfisken, jag flyr men jag har förmånen att välja vatten som inte är kontaminerat av grönalger och elände. Rinnande vatten från landets inre skall åter konfronteras i jakten på bumlingen.