Stockholms ström !

Stockholms ström, Stockholms ström, Stockholms ström. Där hoppar en Lax från östersjön och skrämmer fröken Sik från en mälar vik, man får ta det med ro, ja ta det med ro när det nappar på en gammal sko….
Aston Reymers Rivalers sångtext blossar upp i minnet när dagens tunggung närmar sig kajkanten. Man får ta det med ro, jeansen är klara, en hatt, så nu är det bara ett par skor och en tröja, sen har jag krokat en full mundering.

Här i strömmande betongträsk är det mer sanning än undantag. Man vet Aldrig vad nästa kast för med sig!

Ihållande upprepningar !

Det finns tid! Gott om tid! Impregneringsmedlet har stått och grott på hyllkanten länge. 4 år i ur och skur har gnagit sig in i tyget på overallen. Men det finns tid!

Nu står jag och stirrar på den oanvända flaskan och min flytoverall. Nu är timmen helt plötsligt sen. Bannelse, tidsoptimist och elände. Jag har redan bestämt mig för att ge mig ut så det får bli som det blir. Regnet kastar fram och tillbaka i sinuskurvor, fullt ös till lagom skur. Sakta kommer en sträv kall känsla krypande över benen, overallen har gett vika för den ihållande nederbörden.

Jag gnetar på men skalet blir tyngre och tyngre. Jag vet knappt om det är läkage eller svetten som lackar igenom när jag trampar upp och ner längs bergkammar och uddar. Det verkar som fisken tagit en paus i regneländet likaså. Nu är första bomturen för hösten avklarad och man får väl finna sig i att detta kommer att upprepa sig mången gång framöver.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Tyttbo !

Jag har länge funderat och sneglat på att prova på sportfiskarnas vatten i Tyttbo. Forsfiske på tre nackar i dalälvens vatten. Harren här är en naturlig stam men Öringen är inplanterad på ett lite mer annorlunda p&t vis. Det finns inga hinder för fisken att gå upp eller ner i älvsystemet.

En trogen fiskebroder var inte sen att utvidga sina vyer i nya former av fiskevatten. Han var till och med ivrigare än så, han var på plats kvällen före och övernattade i vindskyddet. Jag trodde inte mina öron när han ringde och undrade var jag höll hus någonstans.

Vattnet var högt vilket gjorde det lite knepigt att komma till bra positioner på den snabbflytande flugfiskesträckan. Med Tjuonajokk färskt i minnet såg det både bekant och obekant ut på en och samma gång. Detta kan bara bli bra!
Med barnslig förtjusning och nyfikenhet stampar vi ut fulla av fiskerus. Dagen går och vilt svingande övergår till kaffepauser, lunchprat och mer kaffe. Nä, inte är det något Tjuonajokkvatten direkt. Men det hade vi o andra sidan inte förväntat oss. Jag gick tyvärr torr hela dagen medans Ted kliver in med en Harr på för att vara dalälvsharr respektingivande 42cm.

Nu har vi provat och någon gång kommer jag säkert tillbaka, men det finns andra vatten att utforska så man vet aldrig var man hamnar någonstans nästa gång och för den delen man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Havsöringspremiär !

Idag har tiden runnit ut för våra fiskebröder i väst för mig har den bara börjat. Kusten suger, ja! inte på det sätt det i dagligt betongmål skulle uppfattas som dåligt. Kusten drar helt enkelt, varken ornitologer, vardagsstrosare eller surfare av alla de slag syns till.

Visslande vingar av sträckande sjöfågel och en och annan mås trumpetar ut sin närvaro annars hörs bara havets musik. Solen värmer i ansiktet och vattnet är klart med en lagom vind för att hålla flugan i luften.

Frågan var bara, finns det någon silverblänkande raket på grundfladerna en sådan härlig höstdag. Ja! si det fanns det, det kan kännas som evigheter och man tror att det är glömt. Men i samma sekund som det karaktäristiska knäppet i draget kommer så vaknar alla sinnen.

Vad var det? Det kändes inte som en grundstötning, jag fortsätter att veva.....knäpp....några vevtag till, vevstopp. Smack! Upp i luften i en trippelroll och spöböj. Härliga känsla, efter en kortare kamp bedömmer jag fisken till straxt under 50 och lätt krokad så han får sprattla sig loss vid mina fötter.

Kvällen kommer med dropptunga moln fronterat av en röd solnedgång. Vilken start!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Hökensås !

Nio små Muååpepåjkar skulle ut och fiska!

Att packa var välan inte deras starka sida? Inte lätt att hitta, trassla, vrida och knåpa fram utrustninga. Men det löste sig mot slutet. Fisken var o andra sidan inte så förtjust i vad som presenterades.

Mot kvällningen skulle det ätas middag i restaurangen. Den stackars tjejen basade över både servering och butik. Inte lätt med ett fullt stekbord och kunder som vill handla annat i butiken. Full fart fram o tillbaka så svetten lackar, Herr D rycker till undsättning med stekspaden i högsta hugg.

Fiske i alla möjliga former skall utövas och malt av olika valörer avnjutas. Kanske blev det lite för mycket av det goda....? Man får väl säga att alla hade sina egna sätt att utöva lite taktikvila.

Mörkret smyger sig på och 4 små muååpepåjkar trallar iväg till en liten tjärn. I det skumma ljuset döljer sig en del överraskningar. Något som kan se ut som en stig med en liten oskyldig vattenpöl förvandlas till en djup geggig avgrund. Herr K-Mark försvinner ner till midjan i ett stinkande hål.

En symbolisk bild med mina vadare hängandes bredvid en fullt påklädd något irriterad herre får avsluta en förhållandevis fiskelös helg. Men vad gör väl det med ett så gott sällskap, det var länge sedan jag skrattade så mycket utan att få någon fisk.

Genmanipulerad Lax !

Majs och andra grödor har ju varit på tapeten en längre tid. Nu kommer vi till Laxen, gener från andra arter med snabbare tillväxt skall få laxen att växa sig stor och stark på halva tiden.

Hur påverkar det vildlaxen om den manipulerade Laxen rymmer från sina kassar, inte alls påstår Aqua Bounty. - Vi gör fisken steril.
http://www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/bioteknik/article2468357.ece

Jasså! Men vad bra, hur skall ni då kunna krama den på rom och mjölke. Då behövs det vild eller annan odlad fisk bara för att tillverka en hybridart! Någon i ekvationen haltar tror jag. Det kommer alltså att behövas dubbelt så mycket foder som normalt bara för att tillgodose denna art. Foder som måste tas från haven vilket redan idag bidrar med ett sinande urtag.

Borde man inte behöva dubbelt så många odlingskassar också, jag tror ju inte att de låter all fisk gå i samma kassar för att sedan jaga runt i kassen för att hitta den fisk som skall säljas som gödkyckling. Blir det dubbelt så mycket Laxlus då och dubbelt så hög risk för sjukdomar?
Visst jag har inte alla fakta, jag bara spånar och funderar.

Förlåt mitt språk, men jag blir heligt förbannad på denna kortsiktiga profithunger som omger oss. Varför inte satsa på att få igång naturen på det sätt den en gång var och förvalta det underlag vi en gång fått. Det har bevisats gång på gång att ett vilt välmående vattendrag är långt mer produktivt och lönande för samhället än både yrkesfisket och odlingar.

Visst det måste finnas fisk både i frysen och över disk i affärerna. Nä! måste det egentligen det. Jag skulle inte ha något emot att några dagar innan jag bestämt mig för att äta fisk som jag INTE fångat själv gå och beställa över disk för att senare hämta den. Istället för all den fisk som inte blir såld och kasseras till ingen nytta. Detta gäller även andra varor.

Överkunsumeringen är en riktig slamkrypare och kommer att bli vår död, lev gott så länge det finns något att äta.

Taivek !

Åter tillbaka i den Harrtäta strömmen Taivek.
Efter en vecka i Tjuonajokk har man gått och blivit fartblind. Nu är en Harr på 42cm en liten fisk! Jakten på 50+ har pågått hela veckan men den visar sig vara svårlurad. Det är nog inte så konstigt när man väl tänker efter. En så stor Harr har många år på nacken och är en vis gammal nöt att knäcka.

Under tiden i Taivek har vi lyckats kroka några märkta fiskar. Tjuonajokk kampen har under många år fört statistik över Harren i älven för att se hur de förflyttar sig och hur de växer. Vi fick utförlig information över alla fiskar vi fångade. En Harr jag fick äran att möta var märkt 2002 och hade enligt utsago aldrig rapporterats som fångad tidigare. Tillväxten på 8 år var endast 4cm och nu var Harren 41cm lång.
Dagen efter fångar Henrik samma fisk? Den har hållt sig undan i "8" år för att sedan bli drillad två dagar i rad. Intressant!

Det har visat sig att vissa Harrar inte blir större medans andra har gener att bli riktigt stora. Det är därför av största vikt att de stora Harrarna måste få gå tillbaka för att sprida dessa gener vidare. Regler finns av så kallat luckmått. Endast 1 Harr/dag och person mellan 35-45cm får tas upp i Taivek.

Sorgligt nog är inte ens en avlägsen plats som Tjuonajokk fredat från folk som tycker att de står över regler och förordningar. Man kan tro att det endast är sanna fiskevänner som lägger en större peng på denna typ av fiske men nyrika tillresta ser det tydligen från en annan sida. Lådor av Harr saltas för att fraktas hem......sorgligt att det får fortgå.

På väggen nere vid båtbryggan hänger bevisen på att det inte är helt lätt att orientera sig i dessa vatten.

Sista kvällen kommer således med en skön bastukväll och friskt dopp i älven. Den storslagna naturen med en glödande himmel ger oss ett avsked som jag aldrig kommer att glömma. Det kan inte vara en slump att Harrens fenor lyser av stänk från en sjunkande sol.

Kuhkak !

Kuhkakforsen, en del av älven vilken delas av en ö med en strid strömfåra på norra sidan och ett lugnare grundare parti på den södra. En plats som fått sitt namn efter en samefamiljs tragiska öde från svunnen tid.

Hit får man ta sig till fots om man gillar träsk, snår, mygg och en lång promenad. Annars kan man ta en guidebåt för en nätt slant. Bestäm när du vill åka och när du vill bli hämtad. Vi har turen att få den evigt leende guiden Anders till kapten. Det lyser i hans ansikte, han behöver inte säga det själv, han har ett av världens bästa jobb.

Djuphålor om vart annat, skeva strömmande svängar med direkt kontakt från grunt till djupt vatten skvallrar om stor Harr och Öring. Solen kikar fram när jag står intill en djuphåla.

Jag kan se de stora stillsamt pendlande med sina fenor i motvattnet. Svävande, helt kraftlöst motverkar de tyngden från älven. Kan man kanske lura en så vis gammal fisk tro……Nä, det visar sig att de har varit med förut. Hur många klinkhammers, superpuppor och guldskallar har de inte sett i sina dar.

Nä, nya strömfåror och nya hålor. Fisk, ja fisk får man hela tiden…..frågan är hur stora och av vilken sort? Den berömda Harrkvarten är inte en myt, på given signal står så gott som alla med bugade spön och det hugger i varje kast för att sedan gå ner till ett lägre tempo med sporadiskt intresserade fiskar.

Detta är så långt ifrån mitt vanliga gnetande efter HavsÖringens sparsamma huggsexor man kan komma. Men allt är relativt ……... mången gång har jag och kommer att knorra över de 20:talet turer jag tar runt kuster och betong utan att känna ett endaste pill från en HavsÖring.
Nu, knorrar jag efter 20 minuters fisklösa kast…….tankarna kommer, vad gör jag nu för fel, flugval, torrt, nymf eller streamer. Bortskämd, ja vad säger man det är väl nuet som spelar hjärnan ett spratt. Man anpassar sig kanske förvånansvärt snabbt efter vad man tycker är normalt fiske.

Jag låter flugan hänga i strömmen medans jag tar ett par steg snett uppströms. Pang, resolut hugg och det är tungt. Fiskarna är otroligt starka i strömmen så det är lätt att lura sig på storleken. Vid första ögonkontakten ser jag att det är en stor Harr, det kan till och med vara en 50+. Efter en koncentrerad drill kommer facit….ännu en 49:a. Jaja, 50 kommer kanske senare.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Tjirtjam !

Efter 1 timme och 15 minuters båtfärd på den mellersta Kaitumsjön når vi Tjirtjam. Även fast avståndet är kort ner till Taivek så är både luft och vatten kännbart svalare. Det är svårt att få nog av naturen runt omkring. Förundrat står man och kikar åt alla väderstreck och bara njuter.

En kall pilsner med tilltugg smakar sällan så gott som här. Men man kan inte hålla sig från vattnet allt för länge, fisketarmen suger lika hårt fortfarande trots att fisken biter i hela tiden.
Öringen som lurade mig första dagen sitter fortfarande kvar under rocken och retas.
Vi har vädrens makter med oss hela dagen och solen ger oss återigen ett stämningsfullt återtåg ner mot bergstopparna. Det är dags för refrängen, fyrtaktaren puttrar på medans vi småflinandes sitter och myser i båten. Kan man ha det så mycket bättre än så här?

Det är nog svårslaget!

Tjuonajokk !

En lång väntan är över och förbi. Den digitala världen är blockerad, informationsflödets frekvensflimmer når inte över kala fjäll och djupa dalar. Tjuonajokk!
Ett Harrvatten av dignitet vid en av Sveriges äldsta kamper välkomnar oss med öppna armar. Helikoptern trycker medarna mot marken, vi svischar rask ut och en sorgsen skara tar våra platser för att lämna denna samens moderna boning.

Efter att inte fiskat i sommarhettan över huvud taget förutom ett sporadiskt försök att lura indalslaxen en förmiddag och en kväll så brinner det i kroppen. Jag vill ut, ut i vad som helst, men nu står jag inte vart som helst, jag står i Taiveks övre nacke. Mitt första besök i de norra strömmarna efter grov Harr och Öring.

Det dröjer inte länge innan en 45:a bockar mitt spö, Harren spänner ut sitt segel och stretar ilsket emot, de är starka i strömmen. Ett vackert ryggsegel lyser rött i solen, det finns fisk överallt. Jag mosar ut en svart streamer i djuprännan. Det stramar till ordentligt……tunga gung, vad i harrans namn har tuggat i sig min fluga.

Plötsligt bryts en lugn strömmande yta av en otrolig Örings vilda hopp. Jag inser att detta är mitt livs fisk i ett strömmande vatten. Pulsen pumpar så febrilt att mina tånaglar värker. Tiden försvinner i ett töcken och jag är i Öringens makt, jag kan ingenting göra än att reglera, följa och hoppas att jag gör allting rätt.
Jag hör Henkan i ett dovt dämpat mumlande. – Det här går inte, min håv är för liten. Jag måste ta fisken på lång lina. Mellan mig och Henke finns en djuphåla med gott om sten. Öringen trycker ner sig i en rusning och snepp…….linan går av mot en sten. Jag stirrar tomt ner i vattnet en lång stund. –Satan! Att jag fick hela fajten är väl en tröst i sig men ändå……vem vill inte gå hela vägen.

Kvällen kommer och det är dags att återgå mot kampen till solens kluriga ljusspel mellan molnen. Nu är det 7 dagar kvar i Harrens rike.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En sann Fiskehistoria !

För många år sedan och som grön i en ny familj satt jag och funderade över varför en Torskpirk hängde inramad på altanväggen i svärföräldrarnas sommarstuga. Förklaringen kom att bli en av de mer osannolika fiskehistorier jag hört till dags datum.
”Det var strömmingstider någon gång på 1900-talet. Tage (svärfar) med sällskap satt och pirkade strömming från en segelbåt drivande med den något byiga sommarvinden. Pirken fastnar i något på djupet och linan går av, det är bara att sätta på en ny pirk, inget konstigt med det.
Nu hade de drivit förbi strömmingsstimmet och gör en ny lov upp mot vinden för att driva samma sträcka åter igen. Det tar stopp i ryckarmen, något har fastnat på kroken. Tage vevar upp och till alla ombordvarandes förvåning så hänger pirken han nyligen tappade krok i krok med den nya. Osannolikt! Ja en hel del med tanke på djupet och den fria driften av båten.

Det är åter strömmingstider ett antal år senare. Grundare vatten och lugnare väder. Strömmingen har letat sig in i viken. Tage och en av matroserna som tidigare härjade på segelbåten plus en ovetande släpper ner pirkarna. Det dröjer inte länge innan Tages Pirk lossnar och försvinner till botten. Skrattandes rullar historien om segelturen upp för den tredje personen i båten och matrosen svär att om Tage får upp Pirken denna gång äter han upp hatten han har på sig.

En kort stund förlöper och det blir åter tungt i Tages lina……De stirrar häpet på varandra, kan det….nä…inte…..upp ur djupet kommer Pirken krok i krok med den andre…..- Den här Pirken skall aldrig mer i sjön förkunnar svärfar. Nu hänger den på väggen som sagt och alla nyfikna kan få en riktig fiskehistoria att ta med sig hem.
Hatten! Nej han åt aldrig upp hatten.

Green Green Grass of..

Smygande under ytan frodas och gror det. "Det" njuter av värme och övergödning. Över en natt är hela viken en grön smörja. Småfisken flyr till ytan, lägger sig på sidan för att få gälarna över ytan i brist på syre.

Jag gör som småfisken, jag flyr men jag har förmånen att välja vatten som inte är kontaminerat av grönalger och elände. Rinnande vatten från landets inre skall åter konfronteras i jakten på bumlingen.

MSX Test Emerald Final!

Då var det dags att avgöra om MSX Emerald fyller mina krav på ett medeldistans/medel snabbt spö.
Som tidigare nämnts så gav jag mig ut till kusten i jakten på Silverpilen, då det blev en bomomgång var jag tvungen att ge det en chans till så klart och visst nu hade de hittat fram. Men…..de rackarna var inte det minsta intresserade av min flugor inte ens några följare. Jag ville ju verkligen känna fisk på spöet, hur det beter sig, böjs och vibrerar.
Då jag tog spinnspöt så small det till omedelbart…vad är det som inte duger men fluga? Jag har gjort det förr! Varför inte testa Emeralden med lite okonventionella metoder. Skruv och plock, vips satt spinnrullen på Emeraldspöt. Nu så, nu ska vi se vad som händer?

Laddad med en 20g hammer, ett lätt sving och man kom riktigt långt, spötoppen vibrerade hetsigt vid snabb intagning och brutala mothugg är inte att tänka på, nej låt fisken kroka sig själv var melodin.
Då jag hade spunnen lina känns minsta lilla pet på draget.

Hej och hå vilken fart det blev. En krokad Näbbis på 40m lina blev en rejäl fajt, spöt niger djupt men kontrollerat. Då fisken slingrar sig vildsint fram och tillbaka framför, runt och bakom mig följer Emeralden klockrent från knapp spötoppsböj till grov krökning vid utras utan att jag tappar den minsta kontroll. Det ger heller inte den klassiska fjäderstudsen vid snabbt skiftande tryck utan är som en programmerad arm efter fisken och även i kasten. Jag måste testa detta på grövre Regnbåge står jag flinar för mig själv.

Ut på den lilla sjön som håller fisk på upp till 3-4 pannor. Vulgata kläcker runt mig men vaken är sporadiska. En rosasvart zonker av egen kreation åker på och det stramar till rejält i linan. En arg 2,3 kilos gormar runt i sjön.
Emeralden ger mig samma respons som tidigare mjuk, förlåtande men på samma gång stark och medgörlig. Actionen reagerar i spöet från toppen mjuk och böjlig ända ner till handtagen där styrkan tar över vid andra spösektionen.
Vid kusten hade jag en WF- flytlina klass 6 som fungerade bra trots att den har 6 år på nacken, något raspig gav den inte det följsamma glidet i holkarna som man kan önska vilket inte gjorde spöet rättvisa, där måste jag köpa ny lina minst sagt.

Nu hade jag laddat på en annan rulle med en DT lina klass 7. Skulle detta funka? Ja visst! Riktigt bra faktiskt. Både med WF och DT linan ger Emeralden kontrollerade kast med bra precision vid kort och hel klump utanför spötoppen. Det går att lyfta mer än hela klumpen från vattnet med lite extra kraft och när linan väl lämnar vattnet styvar spöet upp sig och endast ett drag behövs för att rikta om linan för ett nytt kast. (jag sitter i båten).
Många gånger kom jag på mig själv att ta i för mycket då jag ville få lite distans, när jag sedan la ut lika lina men slappnade av och lät spöet göra jobbet så klev linan iväg längre än jag faktiskt kunde tro. Visst flugfiske har inget med kraft att göra men som sagt, jag är inget proffs i denna golfens fisketeknik.

+ Förlåtande spö som passar både nybörjare som avancerade (och säkert proffs).
Klarar olika linklasser med bravur, (dock så behövs ingen överklassning)
Bra presentationsförmåga med små som stora flugor.
Extra spötopp om olyckan är framme.
Passar perfekt för olika typer av fiske/lätt kustfiske efter HÖ/Insjö Båge/Öring/Harr mm.
Håller man på med denna typ av fiske så behövs bara ett spö.
(skulle det vara svårtrugat kan man ladda på ett drag och sutta J)
Du har förmånen att prova innan du köper!! (med vissa restriktioner)
Livstid garanti/ja med vissa restriktioner.

- Jag skulle önska att varje spösektion hade ett litet märke som visar i vilket läge ringarna skall sitta när man sätter ihop det, kuriosa kanske men ändå.
Ett varningens ord för att spöfodralet är lite stelt, den extra spötoppen är mjuk och är man oförsiktig och glömmer detta är det lätt att i ett svagt ögonblick vika ihop det.

Ja, jag ska väl i ärlighetens namn erkänna att plasten på korkhandtaget försvann kanska raskt.
Ett mycket bra spö som klarar allt ett spö skall klara för en blygsam peng med förmånen att prova innan man bestämmer sig. Livstids garanti kan ju betyda mycket, finns MSX kvar på marknaden i framtiden? Andra märken har ju försvunnit och garantin är värdelös. Men då kan man ju fundera på vad 1795 kr betyder för dig som flugfiskare. En krogkväll med trerätters och lite gottgott att dricka x 2, ja det var kul då sedan var det över.
MSX spöet har du kvar och kan njuta av längre än så om du sköter det som du skall och jag tror i alla fall att MSX är här för att stanna.

Åter igen, detta är mina åsikter och synpunkter och inget för andra att anamma och jag är mer än nöjd, ni andra får prova själva.

Skitfiske på er !

Den lille o Havet !

Regn i storstan, sol på kusten!
Nyfiket trampar jag ut på klippkanten för att se om de snabba krumbuktsimmande Silverormarna intagit kusten. Inte behöver jag vänta allt för länge innan ett kok blossar upp vid sidan om mig. Det knackar långt ner i spöhandtaget då de fäktandes med sin näbb attackerar draget.
Plötsligt hör jag ett villrådigt ljud bakom mig. En ensam Ejderunge kommer spatserande med livligt paddlande simfötter. Jag sonderar terrängen! Jag såg en grupp för en stund sedan på andra sidan udden, men nu syns ingen längre till. Han måste tagit fel sväng och i ett svagt ögonblick tappat kontakten med de andra.

Jag iaktar den lille en stund och pejlar av läget. Nu har han fått syn på mig och till min förvåning sätter rak kurs mot mig, stannar till en liten bit ut som för att avgöra om jag är ond eller god. Jag böjer mig ner och småvisslar lite falskt. Då trampar han på och kliver upp på berget bredvid mig, stannar åter upp och analyserar den tondöva figuren.

Efter en kort stund bestämmer han sig tydligen för att jag är ofarlig, på mjuka vingliga fötter knallar han fram och ställer sig snett bakom mig. Den lille sneglar bort mot andra sidan udden som om han ville säga något. Tankarna far runt i skallen på mig. Kan jag ge han lite extra skjuts till andra sidan udden och ge han en ärlig chans att återförenas med de sina?

Jag kan se Ejdrar sitta på baksidan av den lilla ön runt udden…..borde jag? Gör jag något dumt då? Njaa! Jag borde nog försöka i alla fall. Jag blöter händerna, vad vet jag kanske lukten av homosapiens minskar lite? Den lilla småsprattlar men kommer till rätta i handen och ligger o kikar medans jag raskt smiter över till andra sidan. Sätter försiktigt ner han på klippkanten vid vattnet på sidan av ön där Ejdrarna ligger.
Men si den lille har inte brått, han kilar in mellan benen på mig, lägger sig ner och tittar runt lite. Plötsligt reser han sig och pilar ut i vattnet i rak linje mot ön. Kanske hörde han något jag inte kan uppfatta kanske var det något annat som fick han att ta beslutet. Det får jag aldrig veta. Jag kommer heller aldrig få veta hur framtiden för den lille blev efter vårt möte.
Hur det än går så är jag glad över den upplevelse jag fick en skön dag i Maj.

Dripp Dropp!

Nordvästan driver på, piskande regn i sidled. Fullt munderad i Gore Tex söker jag någon plats där ett mothugg kan skingra molnen. Dvala infinner sig i det sövande smattret mot tyget.

Nej, ny plats nya möjligheter. Måsar, tärnor och trut dyker och jagar varandra febrilt i stimmen av småfisk. Någonstans under massan av beten går jägarna och väntar på sin chans. Varje kast är fyllt av spänning och det pirrar vid varje vevstopp.

Det tar stopp, liv i linan och spögung. Koncentrationen går i topp, regn och vind är bortglömt för en stund. När medvetenheten återgår till smatter och blåst sätter jag mig en stund och iaktar en vacker HavsÖring.

Nu kan jag åka hem och ladda för en ny vecka på jobbet.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!