En spegel av pallkust!

Ville bara dela med mig av en stunds ögonblick när man egentligen inte ser vad som blir resultatet av ett snabbt foto i polariserade glasögon. Pallkanter i solgassande ljus dyker upp i datorn vid närmare granskning. En glimt av ett "ögonblick" vid en av Sveriges vackraste fiskeplatser. Jag längtar redan tillbaka!

Senrapport på Brasfiske!

Tiden är knapp, man hinner inte snyta sig mellan pollenattackerna så är det en ny dag. En något förlegad rapport kommer ömsom smygandes i etern.

En grundvik mellan pallkanterna smyckad med stora och små stenar utkastat huller om buller. Ett kast viner genom luften snett mot vinden, vid halvt intagen lina smackar det på rejält med en sidrusning i formelfart, Tomt! Bannelse....Några kast senare biter det i ännu en gång, nu sitter han! En tillblänkare i något slank form får syna linsen innan han går tillbaka bland tång och stenar.
Valborgskvällen kommer smygandes med varma brasor och förfriskningar. Men ensam i det blå står fortfarande en handfull Öringjägare med drömmen om en blank slingrandes på linänden.
Slut från Gotland för denna gång.

Nu är det Kust och betongöring för min del att tag framöver.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Blodvite med tveksamheter!

Lyrisk ser jag hur en HavsÖring mitt i en våg tar ett snabbt svep runt draget för att nypa det från utsidan, rörelsen är så smidig, snabb och träffsäker att det ser overkligt ut. Bara att få uppleva den bilden är mödan värt att stå i isande nordan med bränningar över midjan.

Men glädjen förtas när jag ser hur träffsäker Öringen varit. Kroken sitter in i gälbågarna, även fast jag finlirar med kirurgisk precision så ser jag hur blodet rinner utmed sidan. Jag sätter fisken åter och låter han vila i sjögräset. Vattnet färgas smått rött.

jag puffar till han lite för att få lite fart. Han far iväg några meter för att åter stanna. Jag ger han en stund till, han börjar smått få lite slagsida, jag petar igen, samma sak händer. Livet rann ifrån honom.En fråga jag ställer mig när jag står där på pallen är hur man skall hantera detta tråkiga cenario. Skall man låta fisken få sitt öde i naturen eller skall man ta hand om den även fast det är en efterleksfisk? Dock i skaplig kondition!

Finns det en moralisk linje att gå på? Det är inte så ofta Öringen biter så djupt men som sagt det händer!

Vad säger ni ärrade HÖ-jägare där ute?

Mörka snabba skuggor!

Man kan ana något i kölvattnet när draget far fram in över pallen. Vågorna förvränger bilden men ändå är det något som fångar blicken i svall och krusningar. Vågorna slätar ut sig och en mörk gestalt glider in i släptåg, i synkroniserad rörelse niger både draget och Öringen i ett vevstopp. Fast fisk! Nu blir det fart, i klassisk manér rasar Öringen runt, sprätter och virvlar, blank fisk. Jag blir lite osäker på om den är straxt över eller under 50 lagliga så bättre fria än att fälla, tillbaka i spat.

Timmen går och meter efter meter avverkas, ny skugga, snabbare och mer resolut. Inget vevstopp behövdes här inte. En kort och välnärd tillnyktrare i guldnyans biter till. Så vacker, så perfekt i sitt element. Snabb bild avkrokning och i vattnet du gå.

Pallfiske på hög nivå!

Mnja, lite humor då fisketorkan slår till höjer moralen.
Döm om min förvåning då en Brax drar i sig min Heksen med full aptit. Äter Brax så stor fisk? Teorier och sanna som osanna historier ruller upp bakom ett solgassat skjul.
Färger mot en grå bakgrund......något bekant med detta, ser ut som i bonkaträsket, familjärt och mysigt, nä fy tusan här regerar miljonårig fosil och står för den briljanta grånyansen....klass ska det vara!
Kentas silverfisk går till väders med slak line som resultat, ett par kontakter och en missad pallklykaÖring blir dagens facit.

I morgon är en ny dag, nya möjligheter.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Nordan och Silver !

Tillbaka trampande kalsten och fosiler hoppas vår trio på blank Öring. Av någon outgrundlig orsak vänder vinden precis lagom till vår ankomst till Nordan. Vädran skvallrar om att det skall hålla i sig till Måndag och vrida över till Ostlig, då har vi åkt hem. Kan någon förstå hur man kan pricka in detta varje gång man skall ut och dänga krycka?

Men men, än så länge stormar det inte i alla fall, men det kommer väl det också!

foto: Kenta

Den blanke höll sig undan denna dag men en ärrad BesaBertil Högg hårt i Heksen och gick snabbt åter. Det verkar som om den stora strömmen är över vad det gäller Öringjägare på ön, men det får vi se imorgon då vi blir bilburna runt ön i jakten på glitter.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Blank eller Vild ?

Nej, ingetdera faktiskt. Fjällen lossnar men den är tillblänkt, dvs BonkaBlank, i träsket skulle den av många tas som blank men den har en del kvar till den är riktigt blank. Vild! Nej inte det heller, fettfena ja, men ryggfenan skvallrar om annat, en markant knäck är ett förmodat bevis på odlad fisk.

Man lär sig nya saker hela tiden och jag hade tagit den för blank för ett antal år sedan jag också, idag är jag visare och kunskapsbanken rikare. Den hade säkert dugit som matfisk men jag valde att ge den ett tag till i vattnet.

Jobba kämpa, snart rasslar skinande fjäll.

Gotland föser samman!

Jag har tydligen en dragande kraft till Nordanvinden. När vinden kliver på värre än en turbotrimmad Carolafläkt, ja då är det jag som står på pallen i ett försök att lura HavsÖringen.

Då hela Västkusten står i svåra bränningar sker en annan utmanande prövning, att hitta en plats att fiska på! Inte för att det inte finns gott om platser, nej! Men det föser ihop alla tillresta Öringfantaster på Östsidan. Foto Juha Aura

Dessa har blivit allt fler år efter år och kommer från hela norra Europa. Då blir det helt enkelt trångt "i Gotland mått mätt" men det är en utveckling som man måste finna sig i helt enkelt. Fiskehistorierna var dock ett ekande lika samanfattande från de tillresta. Trögt och riktigt trögt, samma lika var det för undertecknad med sällskap. En vacker efterlekfisk fick dock syna kameralinsen innan han gick tillbaka. Foto Juha Aura

Då vi smiter in på en smal grusväg och tror oss vara för oss själva så tittar det fram en figur bakom ett strandskjul. Vi tvärnitar, lägger i baken och inser att platsen är upptagen. Filuren tittar till, ser vår reaktion och börjar stega mot oss. Vi stoppar bakåtrörelsen, det visar sig vara en av guiderna från Fish your dreams med 2 finnpajsare i släptåg. På glatt gotlänskt vokabulär talar han om att de skall gå åt ena hållet så vi kan gärna gå åt andra hållet så slipper vi åka tillbaka.

Vi tycker så klart att det är en vänlig gest och trampar gladeligen ut i det klara vattnet. Det blev dock inget här heller. Men vem är jag som klagar, vi hade strålande sol och sköna fiskekvällar. Det kunde ha varit mycket värre. Drygt 2 veckor kvar sen står jag där igen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Matematisk Fisketeori !

I stort sätt så finns det alltid Lust. I större utsträckning finns det aldrig Tid! Men ibland "sällan" men ibland finns det Tid men ingen Lust?

Om Olust och Otid ger både Lust och Tid, lika två minus blir plus, det borde resultera i mer fisketid. Är det inte bara att övertyga den mentala delen av hjärnan att Olust är Lust och Otid är Tid? Denna ekvation infinner sig dock betydligt mer sällan än Otid och Lust som står för merparten av summan TidLust.

Låt oss säga att:

Tid och Lust ger Fiske,

Otid och Lust ger Inget fiske,

Tid och Olust ger Fiske (Egen mental övertalning),

Otid och Olust skulle matematiskt ge Fiske!

Det ger alltså 3 mot 1 till förmån för fiske. Kanske kan det vara en fiskares relativitetsteori?

Hur som helst, när Tiden är mindre än Lusten så blir det Bonkatimme i strömmen och det kan ge ett rungande resultat!

Jag har alltid tanken att det kan bita i första kastet. Detta resulterar ofta i att koncentrationen har en nedåtgående exponentiell kurva. Denna dag fanns ingen kurva, det blev en tangent med horisontell riktningskoefficient, rak som ett spett. Första kastet, tredje kastet och inom en knapp timme hade tre B3-Öringar synat ytan med topp på 5,1 kg.

Vilken härligt uträknad dag!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Linkorg för en spotstyver !

En söndag på Ikea! En lönesöndag på Ikea!! Nej du, aldrig i livet!!! Men så blev det, 3 mot 1 och det vara bara att vika ner sig. Trängsel, vagnar och en omänsklig samling grova kassar som svingas hej vilt utan en tanke på att det finns andra människor här i världen. Mitt i allt grumlande elände stelnar jag till, men vad skådar mitt trötta öga.... En Linkorg! -Det är en barnpall! säger de andra. -Nej! det är en Linkorg, det ser väl jag hur lätt som helst! Ett stadigt grepp och resten av vistelsen är inte alls så förfärlig. Jag har nämligen fullt upp i mina tankar om hur denna skall bli så bra som möjligt.

Bauhaus får bistå med silikon pipar a 5 kr/st och snabblim. Ett gammalt vadarbälte finns i garderoben. Borrar finns lite var stans i verkstaden. Då kör vi!

Efter lite borrande för linavskiljare, vattendränering och Bälte kapas piparna i godtycklig längd. Putsa runt, tvätta av.

Fram med snabblim och pytsa på runt piparna, montera. In med vadarbälte och vips så är vi klara. Summa summarum ca 60 kr exkl Bälte.

När jag senare letar runt lite på nätet ser jag att fler har hittat denna guldklimp på Ikea runt 2008, men jag tycker den är tillräckligt bra för att uppmärksammas på nytt.

Jag säger April April till dyra Danska Linkorgar. Nu skall jag ut och sutta!

Världen O Öringen !

Jag har passerat mången gång under vintern, isen ligger där i spillror och block, stadigt förhindrat allt tänkbart fiske. En morgon då världen håller andan för det elände som händer kors o tvärs runt vår glob smiter jag återigen förbi, tankarna är klistrade mot radiosurret.

Instinktivt och intränat vrider jag huvudet åt sidan bara för att förvissa mig om att allt är samma lika. Jag vrider tillbaka huvudet utan att egentligen reflektera på vad jag såg, radioljudet försvinner och i ett grisblink far huvudet tillbaka........Isfritt!!

Vinden har vänt och tryckt bort all drivis. Rubiks Kub knackar runt i hjärnan, dagens planer omstruktureras, vrids och formateras. Jag måste bara prova, finns det fisk på plats brukar det inte dröja allt för länge innan något händer.

Det är ett lotteri att svepa draget över ruinstenar, cyklar och annat skrot, man vet aldrig vad som kan krokas om övermodet kliver in (jeans t.e.x).

Snapp!...Ett distinkt klapp i draget....men mer blir det inte, musslan på krokändan skvallrar om lågsniff på den yttersta gränsen. Mitt i ett vevstopp ruskar det i och muthugget stumnar, det blir liv i spöet och känslan är bekant men än dock så välkommet.

BesaBertil stonkar och bonkar i djupet, fajten blir ingen långfilm direkt och avkrokningen bekväm.

Då var årets första HavsÖring bärgad, inget monster och inget silver men det vore oförskämt att klaga. Saker som dåligt väder, fel vind och vattennyanser förefaller som infinitesimalt lyxgnäll i dagar som dessa.

Man vet aldrig vad nästa dag för med sig!

MSX nqa Garanti !

Vintern behåller sitt grepp, 30cm is i havsvikarna gör ingen granittrampare glad. När flugfiskeabstinensen blir mig övermäktig letas rinnande vatten i närområden. -10 i luften och -1 i vattnet kan inte kallas flugfiskeväder direkt.

Isen bygger lika snabbt på klingan som att stöpa ljus på julafton. Blodet i fingrarna håller inte mer än 2 grader vilket gör isrensning i spöringarna till en mer eller mindre omöjlig aktivitet. Inte allt för långt in i denna knepiga utflykt knäpper det till straxt nedanför toppögglan.....man tror att man är fingerfärdig i kylan men svaret på knäppen är entydigt, toppen har gått av!!

Nu är det ju en himlans tur att man får en extra spötopp med på köpet annars hade denna stelfrusna tur fått ett abrupt slut. På med reservdelarna och kör igen men med ett varsammare handlag.

Då jag kontaktar MSX och följer de direktiv som krävs för deras " No Question Asked" Garanti så har jag egentligen inga förväntingar om att jag skall få en ny spötopp på garantin, det var ju trots allt jag själv som med knapriga fingrar i ett för flugfiskeväder sett inte optimalt förhållande var ute och dängde krycka.

Det tar inte många dagar innan en ny spötopp dinglar ner på posten. Inte nog med att jag är helnöjd med flugspöt, MSX håller vad de lovar. Nu ser jag fram mot mitt andra MSX spö, Sapphire 790-4 skall få tämja HavsÖringar på löpande band.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Real Turmat !

Efter kaos i storstan skiner åter solen. Gårdagens oväder har sopat bort alla spår av tidigare aktivitet på sjön. Snön ligger så oantastad att jag nästan tycker det är synd att gå ut på isen. Det blir varmt i flytoverallen efter en stunds pulsande i snön, borren gör verkan och räkan dinglar ner i djupet. Nu är det bara att vänta!

Väntan visar sig bli längre än jag trott, nya hål borras och nya hål och så nya hål. Nä nu kurrar det allt till i magtrakten, en påse Real Turmat apteras med varmvatten och ännu en kort väntan tar sin början. Smidigt och gott med varm mat måste jag säga, riktigt gesvint!

Timmarna går och isen penetreras gång på gång och en ny väntan påbörjas vid varje nytt hål. Men det blir minsann till att krypa hem med svansen mellan benen denna dag. Även om maten smakade bra så gav den mig inte någon Tur i alla fall.

Åter vid strandkanten vänder jag mig om och studerar det kaos jag efterlämnar i snön, det ser ut som ett desorienterat fyllo dragit fram i sällskap med en mullvad.

Måtte snart våren göra antré!

Nya tider!

En ny sol stiger bakom ryggen på mig medans jag borrar det första hålet för året. Det dröjer en liten stund innan jag anar ett ryck i djupet. En stridbar RegnBåge bonkar mot istaket innan jag lyckas lirka upp en gångare ur hålet. Fenorna och den slanka kroppen skvallrar om att den gått en längre tid i sjön.
Nytt år nya möjligheter, så brukar det låta runt om i fiskeriket. Men vad är det som händer runt om i världens alla hörn. Fåglar störtar döda till marken på helt skilda håll, fiskar och krabbor spolas upp döda i tusental i helt oberoende av varandra världsdelar och förmodade orsaker. Metertjocka isar låser in fartyg utanför Ryssland och regnet förvandlar arealer stora som Frankrike och Holland till sjöar i Australien.

Det får en tänka lite, en naturens nyck? Ingen vet varför, ingen kan förklara? Domedagsprofeter höjer varnande fingrar medans de lärda påtalar fyrverkerier. Knappast i vattnet väl? Jag tycker nog det är både olustigt och skrämmande vad det än beror på.

Vi får nog hopppas på att detta är en företeelse som bara händer då och då utan att vi kan förklara varför. Jag tänker i alla fall hålla ett höga och öra öppet under mina framtida fisketurer.

Nytt år Nya möjligheter, kanske en tid för ordentlig eftertanke!

God Jul o Gott Nytt År!

Snön ligger vit på taken,

Endast en tokig fiskare är vaken,

Tittar ut och funderar om drömmen,

Att fånga något stort och blankt i strömmen,

Svunna tider han minnas,

Ett nytt härligt fiskeår på andra sidan den 31:a kanske finnas!

God Jul o Gott Nytt År på er alla fiskebröder o systrar!

Bilden är tagen av fiskebroder Michael när jag drillar bumlingÖring i Tjuonajokk, jag längtar!

Psykisk Parantes !

Är man knasig, annorlunda eller rent ut sagt psykiskt luddig? Om man lyssnar på den stora massan i bekantskapskretsen så är nog svaret entydigt. Lite knasig är du nog....eller mycket just för tillfället. Vem ger sig ut i 10 minus, pulsar fram i knädjup snö genom skog och upp över berg för att med livet som insatts slira runt på glaserade stenar. Allt för att "kanske" men förmodligen inte lura en HavsÖring till hugg.

Hälften vågat hälften vunnet. Att våga är en sak att vinna en annan. En stor dos insikt och eftertanke bör man dock bära med sig i denna typ av landskap. Säkerheten måste gå först och detta gäller även fast det ser oliiidligt hett ut just där snön ligger djup på bergskammen och döljer en och annan fallgrop. Det skulle inte vara kul att åka i sjön så här års, ännu värre med en bruten lem eller i medvetslöst tillstånd.

Nä, viss klokhet är att föredra, detta gäller även vid isburet fiske. Snön kom tidigt i samband med isläggning. Det ger oftast en dålig kärnis med porös dubbelis.

Lite idiot är man nog, men jag klassar det som psykiskt sunt att vilja uppleva det lugn naturen ger alla tider på året. Snart är det Jul, kanske kommer tomten med en stark silverpjäs på linänden!

ÖringBonanza !

Nej, inte direkt. Två av tävlingarna som hoppades ge svar på kommande Öringsäsong har avverkats med ett skralt resultat. 19 förhoppningsfulla lag med 51 personer gav sig ut på Sandhamnsöringen, 2 Öringar vägdes in. Dalaröbonanzan gav 1 godkänd Öring på 15 team. Med detta skall kommas ihåg att de har båt och kunskap om Öringens tillhåll och kommer åt vart de helst vill.

Det sätter en del griller i huvudet på en granittrampare som en an. Hur stor chans har jag att lura på en Öring med mina begränsningar som landburen fläckputsare?

En dag då snö och vind gör livet surt för både bilister och fotgängare i storstada ger sig Herr D ut på äventyr bland betongens hotspots. Det stumnar segt, med nylonlina blir känslan mest som bottennapp. Jag knycker till och höjer spötoppen, håller den still för att förkunna mig om vad som försiggår i andra änden.

Det gungar till, Fisk! Ett fruset flin breder ut sig innanför luvan. Några tappra turister stannar till för att se vad som är på gång men blir bortjagade av yrande snö och kyla.
Man kan nog kalla det för bonanza! För inte är det ofta det biter i de första kasten när undertecknad är ute för en stunds rekreation. En mager lekfisk stångar köldstelt några gånger innan håven omsluter den samme.

Jag låter Öringen ligga håvad i vattnet medans frusna fingrar knappar igång kameran, ställer in fokus och automatiskt lullull. Upp ur vattnet, snabb avkrokning och in framför objektivet. Åter i vattnet är Öringen snabbt iväg mot nya göromål.

Nu får det vara bra, isringsrensning efter varje kast tär på kastlusten och nu har jag ju redan varit lyckosam. Ibland räcker det med en kort seans för att tina fiskesuget.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Naturbio !

Sittandes på första parkett betraktande naturens skådespel med solen i huvudrollen, en kopp kaffe i handen och pirrande fiskeiver när HavsÖrnen glider förbi ovetande om filuren under tallen.
Få saker är så rogivande, att få sitta ensam och njuta av havets tystnad med soluppgången är terapi på hög nivå.
Kisandes sonderar jag vattenytan framför mig. Ytan bryts av ett ynkligt vak, ännu ett och ett till. Vad kan detta vara för otyg? Plötsligt hoppar det strömming överallt framför mig.
Näven far ut och greppar klingan och i samma steg trampar jag på mitt skosnöre, jag far i backen som en fällkniv. Innan jag ens reagerat på vad som hänt har första kasten lämnat strandkanten och plåten landar mitt i vimlet av flyende strömmingar.

Det måste gå en Bumling under stimmet…..ojoj…denna spänning kan få vilken ärrad kusträv som helts att tappa all sans och reson.
Många kast blir det och strömmingarna återfår sin ro på djupare vatten. Jag nöter på en stund i ren förtvivlan. Vilken pulshöjare, jag går tom även denna dag men det kunde slagit på ett riktigt monster.
Man veta aldrig vad nästa kast för med sig!

Långt o Kort !

Två beastmasters, nä inte vi utan spöna....huserar djurgårdens hotspots. Kort om tid, kanaler, uddar, stenblock och fyrar avverkas. Mörkret kryper på, dagarna blir kortare och kortare. Någon vis man sa att många korta turer ger större utdelning än få långa. Må så vara, men jag gör både ock, det kostar på att vara HÖ-Jägare.

Rapporter skvallrar om att det bonkas lekfisk hej vilt i gettots träsk, men det är inte vår melodi, vår kråksång är skinande blank utan bruna stänk och läderhud. Någonstans därute glider en tjock välnärd öring runt utan hormonsvallningar i skyddet av motorbuller från finlandsfärjor och bogserbåtar.
Juha jagar på!

En dag, rätt tid, rätt plats, då smäller det, det är det vi jagar. Det kan ta tid, det kan ske i nästa vevtag, det är Havsöringsfiske!

Stockholms ström !

Stockholms ström, Stockholms ström, Stockholms ström. Där hoppar en Lax från östersjön och skrämmer fröken Sik från en mälar vik, man får ta det med ro, ja ta det med ro när det nappar på en gammal sko….
Aston Reymers Rivalers sångtext blossar upp i minnet när dagens tunggung närmar sig kajkanten. Man får ta det med ro, jeansen är klara, en hatt, så nu är det bara ett par skor och en tröja, sen har jag krokat en full mundering.

Här i strömmande betongträsk är det mer sanning än undantag. Man vet Aldrig vad nästa kast för med sig!

Ihållande upprepningar !

Det finns tid! Gott om tid! Impregneringsmedlet har stått och grott på hyllkanten länge. 4 år i ur och skur har gnagit sig in i tyget på overallen. Men det finns tid!

Nu står jag och stirrar på den oanvända flaskan och min flytoverall. Nu är timmen helt plötsligt sen. Bannelse, tidsoptimist och elände. Jag har redan bestämt mig för att ge mig ut så det får bli som det blir. Regnet kastar fram och tillbaka i sinuskurvor, fullt ös till lagom skur. Sakta kommer en sträv kall känsla krypande över benen, overallen har gett vika för den ihållande nederbörden.

Jag gnetar på men skalet blir tyngre och tyngre. Jag vet knappt om det är läkage eller svetten som lackar igenom när jag trampar upp och ner längs bergkammar och uddar. Det verkar som fisken tagit en paus i regneländet likaså. Nu är första bomturen för hösten avklarad och man får väl finna sig i att detta kommer att upprepa sig mången gång framöver.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Tyttbo !

Jag har länge funderat och sneglat på att prova på sportfiskarnas vatten i Tyttbo. Forsfiske på tre nackar i dalälvens vatten. Harren här är en naturlig stam men Öringen är inplanterad på ett lite mer annorlunda p&t vis. Det finns inga hinder för fisken att gå upp eller ner i älvsystemet.

En trogen fiskebroder var inte sen att utvidga sina vyer i nya former av fiskevatten. Han var till och med ivrigare än så, han var på plats kvällen före och övernattade i vindskyddet. Jag trodde inte mina öron när han ringde och undrade var jag höll hus någonstans.

Vattnet var högt vilket gjorde det lite knepigt att komma till bra positioner på den snabbflytande flugfiskesträckan. Med Tjuonajokk färskt i minnet såg det både bekant och obekant ut på en och samma gång. Detta kan bara bli bra!
Med barnslig förtjusning och nyfikenhet stampar vi ut fulla av fiskerus. Dagen går och vilt svingande övergår till kaffepauser, lunchprat och mer kaffe. Nä, inte är det något Tjuonajokkvatten direkt. Men det hade vi o andra sidan inte förväntat oss. Jag gick tyvärr torr hela dagen medans Ted kliver in med en Harr på för att vara dalälvsharr respektingivande 42cm.

Nu har vi provat och någon gång kommer jag säkert tillbaka, men det finns andra vatten att utforska så man vet aldrig var man hamnar någonstans nästa gång och för den delen man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Havsöringspremiär !

Idag har tiden runnit ut för våra fiskebröder i väst för mig har den bara börjat. Kusten suger, ja! inte på det sätt det i dagligt betongmål skulle uppfattas som dåligt. Kusten drar helt enkelt, varken ornitologer, vardagsstrosare eller surfare av alla de slag syns till.

Visslande vingar av sträckande sjöfågel och en och annan mås trumpetar ut sin närvaro annars hörs bara havets musik. Solen värmer i ansiktet och vattnet är klart med en lagom vind för att hålla flugan i luften.

Frågan var bara, finns det någon silverblänkande raket på grundfladerna en sådan härlig höstdag. Ja! si det fanns det, det kan kännas som evigheter och man tror att det är glömt. Men i samma sekund som det karaktäristiska knäppet i draget kommer så vaknar alla sinnen.

Vad var det? Det kändes inte som en grundstötning, jag fortsätter att veva.....knäpp....några vevtag till, vevstopp. Smack! Upp i luften i en trippelroll och spöböj. Härliga känsla, efter en kortare kamp bedömmer jag fisken till straxt under 50 och lätt krokad så han får sprattla sig loss vid mina fötter.

Kvällen kommer med dropptunga moln fronterat av en röd solnedgång. Vilken start!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Hökensås !

Nio små Muååpepåjkar skulle ut och fiska!

Att packa var välan inte deras starka sida? Inte lätt att hitta, trassla, vrida och knåpa fram utrustninga. Men det löste sig mot slutet. Fisken var o andra sidan inte så förtjust i vad som presenterades.

Mot kvällningen skulle det ätas middag i restaurangen. Den stackars tjejen basade över både servering och butik. Inte lätt med ett fullt stekbord och kunder som vill handla annat i butiken. Full fart fram o tillbaka så svetten lackar, Herr D rycker till undsättning med stekspaden i högsta hugg.

Fiske i alla möjliga former skall utövas och malt av olika valörer avnjutas. Kanske blev det lite för mycket av det goda....? Man får väl säga att alla hade sina egna sätt att utöva lite taktikvila.

Mörkret smyger sig på och 4 små muååpepåjkar trallar iväg till en liten tjärn. I det skumma ljuset döljer sig en del överraskningar. Något som kan se ut som en stig med en liten oskyldig vattenpöl förvandlas till en djup geggig avgrund. Herr K-Mark försvinner ner till midjan i ett stinkande hål.

En symbolisk bild med mina vadare hängandes bredvid en fullt påklädd något irriterad herre får avsluta en förhållandevis fiskelös helg. Men vad gör väl det med ett så gott sällskap, det var länge sedan jag skrattade så mycket utan att få någon fisk.