Artificiellt Virus!

Osynliga urtidsorganismer smyger in i kroppen. Luftburna och på ytor du inte anar attackerar de i bakhåll en intet ont anande neoprenstinn fisketok. Jag slår bort tanken, sjuk!...jag....nää, jag ska ju ut och sutta Öring till helgen. Jag är ju frisk som ett granitblock, inget stoppar mig......pustande som en lungsjuk anjovis reser jag mig ur sängen och inser det omöjliga läge jag befinner mig i. Nja, va fan "spik i foten" det finns de som har det värre.

Tanken på Tobisen som jag råkade felkroka i lördags förbryllar mig fortfarande, vad gjorde han där? nu? så här års? och fler fanns det. Det kan ju bara betyda att HavsÖringen finns hack i häl. Tyckte jag inte att det känns lite bättre nu...nähä inte det.

Vi kastar artificiella beten i djupet i försöken att lura havets invånare till hugg. Undrar om de blir lika förvånade som vi, när vi helt plötsligt utan synbar anledning blir tvugna att kröka rygg, landa under täcket och snorproduktionen skenar.

Man vet aldrig vad nästa bacill för med sig!