Då en mer oerfaren flugviftare än idag men med samma längtan och förväntan av ett rinnande vatten förbi den svenska landsgränsen.
Det är något speciellt med rinnande vatten, torrflugor och vakande vild Harr och Öring. Spänningen att följa flugans lugna flykt på ytan över StorHarrens djuphål kan vara riktigt nervpirrande. Jag kan dock ha ett otåligt sinne mellan varven, tar inte fisken är jag inte sen att knyta på lite allt möjligt på tafsen.
På min första resa till Tjuonajokk så hade jag lite knasiga ideér vid bindstädet. Då mina fiskebröder knöt på superpuppor, myror och Europa 12:or så laddade jag med min egen kreation som de andra så småning om började kalla "Gröna Faran". Denna lite udda HarrFluga visade sig vara otroligt effektiv om den fiskades rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar