Egentligast är en förklaring långt överflödig!
Tiden går i höstens fotspår, till och med himlen vill replikera höst.
Gårdagens livfulla harrkvarter har bytts ut mot tveksamma följare och bristfälligt vågskvalp, lika motspeglad som Yang är mot Ying. Det är egendomligt vilken påverkan detta med väder och vind verkar ha egentligen.
Men jag har inget val, min tid är begränsad här på öjn, jag kan bara sutta och sutta så länge kastarmen håller och bilen brummar på. Men vad gör väl det egentligast, att bara vara här är en själslig bummulstuss i sig.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar