Taivek !

Åter tillbaka i den Harrtäta strömmen Taivek.
Efter en vecka i Tjuonajokk har man gått och blivit fartblind. Nu är en Harr på 42cm en liten fisk! Jakten på 50+ har pågått hela veckan men den visar sig vara svårlurad. Det är nog inte så konstigt när man väl tänker efter. En så stor Harr har många år på nacken och är en vis gammal nöt att knäcka.

Under tiden i Taivek har vi lyckats kroka några märkta fiskar. Tjuonajokk kampen har under många år fört statistik över Harren i älven för att se hur de förflyttar sig och hur de växer. Vi fick utförlig information över alla fiskar vi fångade. En Harr jag fick äran att möta var märkt 2002 och hade enligt utsago aldrig rapporterats som fångad tidigare. Tillväxten på 8 år var endast 4cm och nu var Harren 41cm lång.
Dagen efter fångar Henrik samma fisk? Den har hållt sig undan i "8" år för att sedan bli drillad två dagar i rad. Intressant!

Det har visat sig att vissa Harrar inte blir större medans andra har gener att bli riktigt stora. Det är därför av största vikt att de stora Harrarna måste få gå tillbaka för att sprida dessa gener vidare. Regler finns av så kallat luckmått. Endast 1 Harr/dag och person mellan 35-45cm får tas upp i Taivek.

Sorgligt nog är inte ens en avlägsen plats som Tjuonajokk fredat från folk som tycker att de står över regler och förordningar. Man kan tro att det endast är sanna fiskevänner som lägger en större peng på denna typ av fiske men nyrika tillresta ser det tydligen från en annan sida. Lådor av Harr saltas för att fraktas hem......sorgligt att det får fortgå.

På väggen nere vid båtbryggan hänger bevisen på att det inte är helt lätt att orientera sig i dessa vatten.

Sista kvällen kommer således med en skön bastukväll och friskt dopp i älven. Den storslagna naturen med en glödande himmel ger oss ett avsked som jag aldrig kommer att glömma. Det kan inte vara en slump att Harrens fenor lyser av stänk från en sjunkande sol.

Kuhkak !

Kuhkakforsen, en del av älven vilken delas av en ö med en strid strömfåra på norra sidan och ett lugnare grundare parti på den södra. En plats som fått sitt namn efter en samefamiljs tragiska öde från svunnen tid.

Hit får man ta sig till fots om man gillar träsk, snår, mygg och en lång promenad. Annars kan man ta en guidebåt för en nätt slant. Bestäm när du vill åka och när du vill bli hämtad. Vi har turen att få den evigt leende guiden Anders till kapten. Det lyser i hans ansikte, han behöver inte säga det själv, han har ett av världens bästa jobb.

Djuphålor om vart annat, skeva strömmande svängar med direkt kontakt från grunt till djupt vatten skvallrar om stor Harr och Öring. Solen kikar fram när jag står intill en djuphåla.

Jag kan se de stora stillsamt pendlande med sina fenor i motvattnet. Svävande, helt kraftlöst motverkar de tyngden från älven. Kan man kanske lura en så vis gammal fisk tro……Nä, det visar sig att de har varit med förut. Hur många klinkhammers, superpuppor och guldskallar har de inte sett i sina dar.

Nä, nya strömfåror och nya hålor. Fisk, ja fisk får man hela tiden…..frågan är hur stora och av vilken sort? Den berömda Harrkvarten är inte en myt, på given signal står så gott som alla med bugade spön och det hugger i varje kast för att sedan gå ner till ett lägre tempo med sporadiskt intresserade fiskar.

Detta är så långt ifrån mitt vanliga gnetande efter HavsÖringens sparsamma huggsexor man kan komma. Men allt är relativt ……... mången gång har jag och kommer att knorra över de 20:talet turer jag tar runt kuster och betong utan att känna ett endaste pill från en HavsÖring.
Nu, knorrar jag efter 20 minuters fisklösa kast…….tankarna kommer, vad gör jag nu för fel, flugval, torrt, nymf eller streamer. Bortskämd, ja vad säger man det är väl nuet som spelar hjärnan ett spratt. Man anpassar sig kanske förvånansvärt snabbt efter vad man tycker är normalt fiske.

Jag låter flugan hänga i strömmen medans jag tar ett par steg snett uppströms. Pang, resolut hugg och det är tungt. Fiskarna är otroligt starka i strömmen så det är lätt att lura sig på storleken. Vid första ögonkontakten ser jag att det är en stor Harr, det kan till och med vara en 50+. Efter en koncentrerad drill kommer facit….ännu en 49:a. Jaja, 50 kommer kanske senare.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Tjirtjam !

Efter 1 timme och 15 minuters båtfärd på den mellersta Kaitumsjön når vi Tjirtjam. Även fast avståndet är kort ner till Taivek så är både luft och vatten kännbart svalare. Det är svårt att få nog av naturen runt omkring. Förundrat står man och kikar åt alla väderstreck och bara njuter.

En kall pilsner med tilltugg smakar sällan så gott som här. Men man kan inte hålla sig från vattnet allt för länge, fisketarmen suger lika hårt fortfarande trots att fisken biter i hela tiden.
Öringen som lurade mig första dagen sitter fortfarande kvar under rocken och retas.
Vi har vädrens makter med oss hela dagen och solen ger oss återigen ett stämningsfullt återtåg ner mot bergstopparna. Det är dags för refrängen, fyrtaktaren puttrar på medans vi småflinandes sitter och myser i båten. Kan man ha det så mycket bättre än så här?

Det är nog svårslaget!

Tjuonajokk !

En lång väntan är över och förbi. Den digitala världen är blockerad, informationsflödets frekvensflimmer når inte över kala fjäll och djupa dalar. Tjuonajokk!
Ett Harrvatten av dignitet vid en av Sveriges äldsta kamper välkomnar oss med öppna armar. Helikoptern trycker medarna mot marken, vi svischar rask ut och en sorgsen skara tar våra platser för att lämna denna samens moderna boning.

Efter att inte fiskat i sommarhettan över huvud taget förutom ett sporadiskt försök att lura indalslaxen en förmiddag och en kväll så brinner det i kroppen. Jag vill ut, ut i vad som helst, men nu står jag inte vart som helst, jag står i Taiveks övre nacke. Mitt första besök i de norra strömmarna efter grov Harr och Öring.

Det dröjer inte länge innan en 45:a bockar mitt spö, Harren spänner ut sitt segel och stretar ilsket emot, de är starka i strömmen. Ett vackert ryggsegel lyser rött i solen, det finns fisk överallt. Jag mosar ut en svart streamer i djuprännan. Det stramar till ordentligt……tunga gung, vad i harrans namn har tuggat i sig min fluga.

Plötsligt bryts en lugn strömmande yta av en otrolig Örings vilda hopp. Jag inser att detta är mitt livs fisk i ett strömmande vatten. Pulsen pumpar så febrilt att mina tånaglar värker. Tiden försvinner i ett töcken och jag är i Öringens makt, jag kan ingenting göra än att reglera, följa och hoppas att jag gör allting rätt.
Jag hör Henkan i ett dovt dämpat mumlande. – Det här går inte, min håv är för liten. Jag måste ta fisken på lång lina. Mellan mig och Henke finns en djuphåla med gott om sten. Öringen trycker ner sig i en rusning och snepp…….linan går av mot en sten. Jag stirrar tomt ner i vattnet en lång stund. –Satan! Att jag fick hela fajten är väl en tröst i sig men ändå……vem vill inte gå hela vägen.

Kvällen kommer och det är dags att återgå mot kampen till solens kluriga ljusspel mellan molnen. Nu är det 7 dagar kvar i Harrens rike.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En sann Fiskehistoria !

För många år sedan och som grön i en ny familj satt jag och funderade över varför en Torskpirk hängde inramad på altanväggen i svärföräldrarnas sommarstuga. Förklaringen kom att bli en av de mer osannolika fiskehistorier jag hört till dags datum.
”Det var strömmingstider någon gång på 1900-talet. Tage (svärfar) med sällskap satt och pirkade strömming från en segelbåt drivande med den något byiga sommarvinden. Pirken fastnar i något på djupet och linan går av, det är bara att sätta på en ny pirk, inget konstigt med det.
Nu hade de drivit förbi strömmingsstimmet och gör en ny lov upp mot vinden för att driva samma sträcka åter igen. Det tar stopp i ryckarmen, något har fastnat på kroken. Tage vevar upp och till alla ombordvarandes förvåning så hänger pirken han nyligen tappade krok i krok med den nya. Osannolikt! Ja en hel del med tanke på djupet och den fria driften av båten.

Det är åter strömmingstider ett antal år senare. Grundare vatten och lugnare väder. Strömmingen har letat sig in i viken. Tage och en av matroserna som tidigare härjade på segelbåten plus en ovetande släpper ner pirkarna. Det dröjer inte länge innan Tages Pirk lossnar och försvinner till botten. Skrattandes rullar historien om segelturen upp för den tredje personen i båten och matrosen svär att om Tage får upp Pirken denna gång äter han upp hatten han har på sig.

En kort stund förlöper och det blir åter tungt i Tages lina……De stirrar häpet på varandra, kan det….nä…inte…..upp ur djupet kommer Pirken krok i krok med den andre…..- Den här Pirken skall aldrig mer i sjön förkunnar svärfar. Nu hänger den på väggen som sagt och alla nyfikna kan få en riktig fiskehistoria att ta med sig hem.
Hatten! Nej han åt aldrig upp hatten.

Green Green Grass of..

Smygande under ytan frodas och gror det. "Det" njuter av värme och övergödning. Över en natt är hela viken en grön smörja. Småfisken flyr till ytan, lägger sig på sidan för att få gälarna över ytan i brist på syre.

Jag gör som småfisken, jag flyr men jag har förmånen att välja vatten som inte är kontaminerat av grönalger och elände. Rinnande vatten från landets inre skall åter konfronteras i jakten på bumlingen.

MSX Test Emerald Final!

Då var det dags att avgöra om MSX Emerald fyller mina krav på ett medeldistans/medel snabbt spö.
Som tidigare nämnts så gav jag mig ut till kusten i jakten på Silverpilen, då det blev en bomomgång var jag tvungen att ge det en chans till så klart och visst nu hade de hittat fram. Men…..de rackarna var inte det minsta intresserade av min flugor inte ens några följare. Jag ville ju verkligen känna fisk på spöet, hur det beter sig, böjs och vibrerar.
Då jag tog spinnspöt så small det till omedelbart…vad är det som inte duger men fluga? Jag har gjort det förr! Varför inte testa Emeralden med lite okonventionella metoder. Skruv och plock, vips satt spinnrullen på Emeraldspöt. Nu så, nu ska vi se vad som händer?

Laddad med en 20g hammer, ett lätt sving och man kom riktigt långt, spötoppen vibrerade hetsigt vid snabb intagning och brutala mothugg är inte att tänka på, nej låt fisken kroka sig själv var melodin.
Då jag hade spunnen lina känns minsta lilla pet på draget.

Hej och hå vilken fart det blev. En krokad Näbbis på 40m lina blev en rejäl fajt, spöt niger djupt men kontrollerat. Då fisken slingrar sig vildsint fram och tillbaka framför, runt och bakom mig följer Emeralden klockrent från knapp spötoppsböj till grov krökning vid utras utan att jag tappar den minsta kontroll. Det ger heller inte den klassiska fjäderstudsen vid snabbt skiftande tryck utan är som en programmerad arm efter fisken och även i kasten. Jag måste testa detta på grövre Regnbåge står jag flinar för mig själv.

Ut på den lilla sjön som håller fisk på upp till 3-4 pannor. Vulgata kläcker runt mig men vaken är sporadiska. En rosasvart zonker av egen kreation åker på och det stramar till rejält i linan. En arg 2,3 kilos gormar runt i sjön.
Emeralden ger mig samma respons som tidigare mjuk, förlåtande men på samma gång stark och medgörlig. Actionen reagerar i spöet från toppen mjuk och böjlig ända ner till handtagen där styrkan tar över vid andra spösektionen.
Vid kusten hade jag en WF- flytlina klass 6 som fungerade bra trots att den har 6 år på nacken, något raspig gav den inte det följsamma glidet i holkarna som man kan önska vilket inte gjorde spöet rättvisa, där måste jag köpa ny lina minst sagt.

Nu hade jag laddat på en annan rulle med en DT lina klass 7. Skulle detta funka? Ja visst! Riktigt bra faktiskt. Både med WF och DT linan ger Emeralden kontrollerade kast med bra precision vid kort och hel klump utanför spötoppen. Det går att lyfta mer än hela klumpen från vattnet med lite extra kraft och när linan väl lämnar vattnet styvar spöet upp sig och endast ett drag behövs för att rikta om linan för ett nytt kast. (jag sitter i båten).
Många gånger kom jag på mig själv att ta i för mycket då jag ville få lite distans, när jag sedan la ut lika lina men slappnade av och lät spöet göra jobbet så klev linan iväg längre än jag faktiskt kunde tro. Visst flugfiske har inget med kraft att göra men som sagt, jag är inget proffs i denna golfens fisketeknik.

+ Förlåtande spö som passar både nybörjare som avancerade (och säkert proffs).
Klarar olika linklasser med bravur, (dock så behövs ingen överklassning)
Bra presentationsförmåga med små som stora flugor.
Extra spötopp om olyckan är framme.
Passar perfekt för olika typer av fiske/lätt kustfiske efter HÖ/Insjö Båge/Öring/Harr mm.
Håller man på med denna typ av fiske så behövs bara ett spö.
(skulle det vara svårtrugat kan man ladda på ett drag och sutta J)
Du har förmånen att prova innan du köper!! (med vissa restriktioner)
Livstid garanti/ja med vissa restriktioner.

- Jag skulle önska att varje spösektion hade ett litet märke som visar i vilket läge ringarna skall sitta när man sätter ihop det, kuriosa kanske men ändå.
Ett varningens ord för att spöfodralet är lite stelt, den extra spötoppen är mjuk och är man oförsiktig och glömmer detta är det lätt att i ett svagt ögonblick vika ihop det.

Ja, jag ska väl i ärlighetens namn erkänna att plasten på korkhandtaget försvann kanska raskt.
Ett mycket bra spö som klarar allt ett spö skall klara för en blygsam peng med förmånen att prova innan man bestämmer sig. Livstids garanti kan ju betyda mycket, finns MSX kvar på marknaden i framtiden? Andra märken har ju försvunnit och garantin är värdelös. Men då kan man ju fundera på vad 1795 kr betyder för dig som flugfiskare. En krogkväll med trerätters och lite gottgott att dricka x 2, ja det var kul då sedan var det över.
MSX spöet har du kvar och kan njuta av längre än så om du sköter det som du skall och jag tror i alla fall att MSX är här för att stanna.

Åter igen, detta är mina åsikter och synpunkter och inget för andra att anamma och jag är mer än nöjd, ni andra får prova själva.

Skitfiske på er !

Den lille o Havet !

Regn i storstan, sol på kusten!
Nyfiket trampar jag ut på klippkanten för att se om de snabba krumbuktsimmande Silverormarna intagit kusten. Inte behöver jag vänta allt för länge innan ett kok blossar upp vid sidan om mig. Det knackar långt ner i spöhandtaget då de fäktandes med sin näbb attackerar draget.
Plötsligt hör jag ett villrådigt ljud bakom mig. En ensam Ejderunge kommer spatserande med livligt paddlande simfötter. Jag sonderar terrängen! Jag såg en grupp för en stund sedan på andra sidan udden, men nu syns ingen längre till. Han måste tagit fel sväng och i ett svagt ögonblick tappat kontakten med de andra.

Jag iaktar den lille en stund och pejlar av läget. Nu har han fått syn på mig och till min förvåning sätter rak kurs mot mig, stannar till en liten bit ut som för att avgöra om jag är ond eller god. Jag böjer mig ner och småvisslar lite falskt. Då trampar han på och kliver upp på berget bredvid mig, stannar åter upp och analyserar den tondöva figuren.

Efter en kort stund bestämmer han sig tydligen för att jag är ofarlig, på mjuka vingliga fötter knallar han fram och ställer sig snett bakom mig. Den lille sneglar bort mot andra sidan udden som om han ville säga något. Tankarna far runt i skallen på mig. Kan jag ge han lite extra skjuts till andra sidan udden och ge han en ärlig chans att återförenas med de sina?

Jag kan se Ejdrar sitta på baksidan av den lilla ön runt udden…..borde jag? Gör jag något dumt då? Njaa! Jag borde nog försöka i alla fall. Jag blöter händerna, vad vet jag kanske lukten av homosapiens minskar lite? Den lilla småsprattlar men kommer till rätta i handen och ligger o kikar medans jag raskt smiter över till andra sidan. Sätter försiktigt ner han på klippkanten vid vattnet på sidan av ön där Ejdrarna ligger.
Men si den lille har inte brått, han kilar in mellan benen på mig, lägger sig ner och tittar runt lite. Plötsligt reser han sig och pilar ut i vattnet i rak linje mot ön. Kanske hörde han något jag inte kan uppfatta kanske var det något annat som fick han att ta beslutet. Det får jag aldrig veta. Jag kommer heller aldrig få veta hur framtiden för den lille blev efter vårt möte.
Hur det än går så är jag glad över den upplevelse jag fick en skön dag i Maj.

Dripp Dropp!

Nordvästan driver på, piskande regn i sidled. Fullt munderad i Gore Tex söker jag någon plats där ett mothugg kan skingra molnen. Dvala infinner sig i det sövande smattret mot tyget.

Nej, ny plats nya möjligheter. Måsar, tärnor och trut dyker och jagar varandra febrilt i stimmen av småfisk. Någonstans under massan av beten går jägarna och väntar på sin chans. Varje kast är fyllt av spänning och det pirrar vid varje vevstopp.

Det tar stopp, liv i linan och spögung. Koncentrationen går i topp, regn och vind är bortglömt för en stund. När medvetenheten återgår till smatter och blåst sätter jag mig en stund och iaktar en vacker HavsÖring.

Nu kan jag åka hem och ladda för en ny vecka på jobbet.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

MSX Test Emerald !

Då den svingande klingan sapphire satt som en smekning i kustlabben och levererade trevliga avslappnade longshots ut i det blå, så började grävandet i fiskeskåpet. Kan jag behöva något mer?

Hmm, ett klass 6 spö med lite snällare aktion kanske. Men man vill ju inte köpa grisen i säcken! Sagt och gjort, MSX ger 30 dagars öppet köp "är du inte nöjd" så är det bara att skicka tillbaka.

Ja, men då är det väl bara att prova då! Redan dagen efter beställningen vibrerar det i fickan och ett sms talar om att det är bara att hämta på posten.

MSX Emerald 690-4 9" #6 snyggt förpackad i stryktålig Corduratub. Tanken var att ge det en tuff början vid kusten i 6 m/s i jakten på NäbbGäddan. Vinden var det inget fel på men HornGäddan hade inte hunnit upp till våra breddgrader i det kyliga vattnet tyvärr.

För att vara ett medium-snabbt spö hanterar det vinden bra och nog får jag trycka till lite extra för att klappa ut linan i motvinden. Men o andra sidan är det nog inte i denna applikation som tillverkaren tänkt sig att detta spö skall användas.

I ren sidvind kan jag avslappnat låta klumpen lagom kliva utanför toppöglan för att lägga ut kontrollerade kast utan problem. Välbalanserat och så där trevligt nöjaktigt flinar jag över att jag faktiskt kan flugfiska och det är spöt som hjälper mig på vägen. Då vinden tilltar börjar det bli lite knepigt att få till motvindskast så jag lägger ner för dagen.

Jag får återkomma med en mer beprovad rapport i framtiden för er som funderar men inte riktigt bestämt er för att syna Msx i sömmarna.

25 dagar kvar att testa!

Karp eller Brax ?

Tillbaka i det exploderande landet Kina. Åter stirrandes till höger o vänster gång på gång i ett försök att ta mig till andra sidan vägen utan att bli överkörd.

Bara Peking har 5 miljoner bilar, hur många finns i hela sverige? Lägg till cyklar, mopeder och alla andra fordon jag inte kan namnge.

Åter vid middagsbordet för nya smakupplevelser. Vad sägs om Karp, ja..eller Brax. Jag kan inte direkt artbestämma fenan som sticker upp ur skålen toppad med chili. Men en sak är densamma som vid alla andra tillfällen. Inget går till spillo. Här filèar men inte fisken. Hacka upp med grov yxa och så ner i byttan. En stadig tugga, tryck till med tungan o ut ur truten kommer trehundra ben, det ser ut som jag svalt ett piggsvin. Smaken, ja den var det inget fel på i alla fall.

Mot nya middagsäventyr.

Dolda Hål i Tiden!

Alla inbitna Öringjägare nynnar på samma mantra "En gnutta tur, hitta platsen och finn Luckan i tiden" Det kan vara skillnaden på framgång eller total tomhet.

Förvirrat i en grå hård massa har jag irrat runt i jakten på skimmer i vardagen utan att ens vara nära. -Något är fel! Så låter det längs med betongmurens storstadsbröder och jag är inte sen att hålla med. Något är annorlunda! Besorna lyser med sin frånvaro, dom brukar ge lite gung i mellanperioderna.

Endast sporadiska rapporter dyker upp om en o annan lillblanking och lagom-mått fisk i storstadsurret. Alla jagar vi från partärer, getton, kajkanter och trappor. Men inget vettigt vill egentligast bita i.

I ren hopplöshet ger jag mig av till ett "mindre hett" betongunderlag för att ""vad spelar det för roll" mentaliteten har tagit över mig. Plötsligt...en spricka i betongen, en lucka i tiden, på rätt plats vid rätt tillfälle. Timmar o åter timmar av oändligt många kast ger 15 minuter strålande fiske. Tänk att så lite kan göra så mycket. Dessa fantastiska fiskar, man kan bara älska dom och hata dom öm som sides.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

MSX Test !

Jag klassar mig själv som glad amatör inom flugfisket då jag bara har svingat flugklingan i dryga 10 år. Då jag inte svänger mig med komplicerade benämningar på fackspråk och inte har full koll på vad alla fina uttryck egentligen innebär för mig som novis, så får jag ta det på vanligt grabbsnack.
För kustfisket använder jag ett Loop Multi 9.6” #7 med skaplig ryggrad och kraftfull aktion för att motstå tillräckligt knepig vind för denna typ av fiske. Med rätt lina går det ganska lätt att trycka igenom måttligt vinande vind utan att ta i för kung och fosterland.

MSX Sapphire 790 9.0” #7 känns genast lättare då jag greppar korken. Nästan som om det skulle vara någon klass mindre. Loopen väger enligt lärda siffror 123g medans MSX ligger på 129g. Ändå känns Sapphiren lättare att både hålla i och hantera.

Om man går direkt från Loopen till Sapphiren så känns MSX spöt mjukt och lite svajigt.
Men genast då man släpper lös linan och börjar kasta så slappnar det av och tillverkar trevliga linbågar med skön kontroll. Med i princip ingen kraft och ett dubbeldrag försvinner linan lekande lätt iväg lika långt som Loopen. Dock måste jag säga att det känns som det krävs mindre ansträngning och energi för att åstadkomma detta med MSX spöt.

Då jag går tillbaka till Loopen efter att bekantat mig med Sapphiren så greppar jag plötsligt ett kvastskaft. Mycket märkligt! Loopen känns tung och styv och i början stel. Men efter en liten stund kommer kroppen ihåg sin gamla trotjänare och kasten kommer tillbaka. Men känslan är fortfarande att det krävs mindre kraft för att åstadkomma lika långa kast med MSX.
Spontant säger jag att Loopen känns mer kust än Sapphiren till en början men man inser snart att detta inte är fallet. Jag är övertygad om att Sapphiren däremot inte skulle kännas lika tungt att svinga en hel dag längs kusten.
MSX har kommit för att stanna, det är jag säker på och mitt nästa spö kommer att bli ett MSX utan tvekan. Prislappen är inte bara överkomlig det är faktiskt riktigt bra med tanke på vad du betalar för och även får på köpet.
Fotnot:
Detta är min känsla och uppfattning av MSX. Inte någon riktlinje för övriga att anamma.

Kalkens Barriärrev !

En lång väntan är över. Åter står vi med kalksten under sulorna där blåstången vajar och gömmer lömska skrevor och hålor. Man måste hålla koll på stegen för att inte överskrida vadarbyxornas maxdjup.
Vi har till denna resa fått förmånen att granska det nya flugfiskesmärket på marknaden MSX. Nu är ju inte jag någon spöexpert vad gäller flugfiske men det är just det som är det fina i kråksången. Denna spöserie är ju inte ämnad bara för proffs utan även för oss dödliga med en normal penning i lomma.
Nu har inte vinden helt samarbetat vad gäller plats och läge för denna sköna konst men vi har några dagar framför oss fortfarande. Vi återkommer med mer om detta.
För övrigt verkar Öringen gäcka de flesta silverjagande bröder vi mött längs med pallkanterna. Jag mosar iväg en Heksen i grön/silver längs med kalkstenens barriärrev, med sju meter kvar på linan blixtrar det till bakom en sten. En kraftig Besabertil bjuder på hårt motstånd.

Med sina stadiga 80cm tvingar han mig i cirklar innan jag snabbt kan måtta fisken längs spöhantaget för att sedan kroka av och låta denna framtida monsterblänkare gå fri.
Dagen slutar med två missade snabbattacker framför mina fötter utan att jag ser vad som skulle kunnat förgylla min dag än mer. Imorgon är en ny dag full av nya möjligheter.

Man vet aldrig Vad nästa kast för med sig!

Reinfeldt Hunger!

Politik och fiske går inte ihop, eller gör det det. Mnja, fiskarna skiter i vilket, de simmar där de simmar vare sig det är i havet eller utanför maktens boning.

Nu hade väl denna betongbroder hoppats på en fisk av mer ädel art än en rovgirig rosenbadgädda. "finns det fler av denna art inne i huset månne".

Jag tänker inte gå in i en politiskt intrasslad debatt om vem vet vad och hur gör djur monolog men nog finns det jobb att utföra.

Nåja, Öringen verkar svårväckt denna långdragna vintervår. Mälaren pumpar ut sötvatten i saltsjön med så mycket kubik i minuten att det är konstigt att det är lågvatten på andra sidan luckan.
Medan fisken verkar ha det svårt att forsera denna mängd vatten för att ta sig fram till mitt glim glim på tafsänden läggs bomturerna på hög. En och annan B3-Öring mister dock livet runt omkring mig och jag får gott finna mig i att idag inte var min dag.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

April April....

Ja, nog kände jag mig lurad när första öringen för året vinkade retfullt med ryggfenan och försvann i en solglänsande virvel.

Föga anade jag att en ny chans skulle dyka upp en lurendrejardag som denna. En betongbroder smyger upp runt hörnet och undrar om jag haft någon lycka och om jag brukar fånga Öring där jag står.

-Brukar o brukar grimaserar jag lite skämtsamt. Det är en sanning med modifikation och för att inte säga ett olidligt gnetande och trampande i timmar bakom varje fisk.

-Men man vet aldrig! Avslutar jag i ett vevstopp.........pang! En liten Sprallraggare biter till i Mälarens grumliga smältvatten. Vad ska man säga?

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Fiske i Arktis !

Solen skiner, det droppar från taken och små bäckar bildas längs vägkanten. Det kliar i kroppen, kan det vara så att det finns en glugg någonstans längs kustbandet som går att sutta av.

Jag tvekar en sekund, åka en timme enkel väg för att kanske se draget studsa ut på isen....

Satsar man inget så vinner man inget, det får bära eller brista. Spänningen stiger när kusten börjar skönjas mellan skogen.

En kall kår drar genom ryggen när jag kliver förbi den sista tallen. IS! Men det är något annat som får mig att stanna till lite extra. Detta skulle kunna vara någon helt annanstans. Arktis, stora böljande isblock reser sig som en barriär mot havet. Ett felsteg och hela benet fösvinner ner i ett dolt hål.

Jag sneglar bort mot udden, kan det var öppet vatten. Väl på parkeringen möter jag en lika ivrig FiskeBroder i full gång med att rigga spön och vadarbrallor. Han har redan rekat udden och ger mig det svar jag önskar. Det finns en liten sträcka öppet vatten att doppa fluga som drag i, Gött.

Vattnet är så kallt ett det inte fryser? -1 visar termometern men vattnet rör på sig i skvalpet och hindrar isen att ta fäste.

KustPremiären blev en solskön frisk fisklös dag med islag av HavsÖrn, Sångsvan och trevligt sällskap. Nu är det på gång!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En förfluten framtid!

Känslan och frustrationen börjar bli övermäktig. Nu vill jag sitta på strandbrinken iaktagande en tidig soluppgång med en frisk bris och brytande musik mot putsade stenar. Jag vill sitta med den pirrande rastlösheten av att få göra det första kastet ut i det blå, nyfikenheten av vad dagen kommer att ge. Tvinga mig själv att dricka upp kaffet och ha tålamod några minuter till.

Ivrigt scannar jag igenom all tänkbar fiskelitteratur i mina lådor. Det hjälper inte, snarare tvärtom.

Jag binder några flugor, försöker tränga bort de yttre elementen. Men tankarna återkommer. NU får det vara slut på detta elände.

Snö och Is, överallt.