Fisk på Burk!

Ja, nog grävs det en hel del i draglådor och flugaskar om vart annat. Men det är en tid av sol, värme och grillkvällar, jag har inte samma lust att kliva upp i ottan för att jag mig svettig för en trött regnbåge. Näe, även fast jag snokat reda på lite udda p&t vatten inte allt för långt bort så tar det emot.

Fisk på burk ute i det fria är det närmsta jag kommit på länge. Vi får väl se vad som kan tänkas dyka upp inom snar framtid.

Ljustorpsån !

En något intensiv jakt på den sista HavsÖringen för säsongen tar sin början. Ett sent besök i de norrlänska slingrande strömmarna lockar i det vårtidiga sommarvädret. Trädens färger så här på våren ger oss ett par extra nyanser av grönt. Det känns mjukt och pånyttfött på något vis, även doften en tidig morgon eller sen kväll är även de bara sig själv så här års.

Sanden glimmar guldbrun i krökbankarna av solens glada humör och nog tycker jag att ljudet från skogens invånare är lite extra glatt denna dag. De något mindre invånarna under ytan ger sig till känna. Han är inte hälften än dubbelt så stor som flugan så det darrar knappt till i klingan när han biter på. Jag har överklassat mig brutalt denna dag!

Ytterligare en lite parvel ger mig ett tecken på att reproduktionen verkar fungera i Ljustorpsån vilket är glädjande. Solen stiger och biter på så det börjar bli både varmt innaför rocken och svida en del på naket skinn. Det är nog dags ett ge sig, även fast det skär lite i mig.

Jag kan inte förmå mig att bara ge mig av för ett abrupt avslut på Vårens HavsÖrings tour. Nej jag lär nog sätta mig ner en stund för att insupa en stund av det som ger så mycket förnybar energi för själen.

Funderingar tar sin början, vad skall man hitta på i sommar? Vilka vatten skall besökas och hur skall man förvalta den tid man har till sitt förfogande. Många frågor kräver svar.
Nya äventyr väntar och en något intensiv jakt på den sista HavsÖringen för säsongen möter sitt slut.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Somliga går i trasiga skor !

Meter efter meter avverkas i skiftande terräng och underlag. Man undrar ju lite ibland hur många mil man trampat i ett par vadarsakor. En sak kan man i alla fall vara förhållandevis säker på. Om man avverkar merparten av dessa mil på kalkstensbruten kust så kommer hållbarhetstiden att förkortas avsevärt.

Men vad gör egentligen det då man strosar runt i en fantastisk natur, ginklart vatten och när en och annan silverpjäs bestämmer sig för att bataljera kompositklingan.

Kenta med Blanking

Det är så vackert att till och med Molnen gör tummen upp!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Plötslig Explosion!

Ett sista kast sen går jag vidare....
Ett sista kast, det var det som avgjorde. Duns! En svårdefinierad stöt fortplantar sig från krokspets till korkhandtag. Brytande vågor brukar trycka till på det viset om du har spunnen lina som suger åt sig vatten.


Photo by Kent

Men något väcker min misstanke och blicken fångar en U-format böjd Öring mitt i ett vågbryt. Bet han verkligen? Jag lyfter spöt och en tung och slingrig kamp påbörjas. En mycket vacker ÖringsHane får gå åter i det fria och läka sina fenor efter höstens lite heta åbestyr.

Något händer mitt på dagen, det fullkomligt exploderar med neopren och goretex längs kusten. Vi som känt oss något sånär ensliga i 3 dagar. Nu finns De överallt! De förresten, vi är ju egentligast en del av den främmande skaran men ändå. Var vi än styr vår kosa så ser vi solglasögonbeprydda mössmonster innanför varje vindruta vi passerar.

Det gäller att vara uppe med tuppen imorrn om man skall vara först på plan :-)
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Lika barn leka bäst!

Tårna fryser fortfarande, vissa andra delar på kroppen klagar högljutt om vattennivån överstiger lårhöjd. En och annan vårfrusen tratthatt biter i men det är inga huggsexor som serveras i ginklart vatten. Vi provar outforskade marker men resultatet är skralt samma lika.

Färgnyanserna på draget är kusligt lika jägaren själv, om det i sig har en betydelse kommer nog homosapiens inte klura ut de närmaste veckorna. Vi vankar in och ut för att tina upp tår och andra vitala delar.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Något stelt!

Det känns tydligt att vintern hållit ett fast grepp om Östersjön. Så här års brukar inte tårna domna bort i vadarskorna. Det kan nog tänkas att Öringarna känner av densamma något likstela omgivning i klykor och språng.

Det dröjer till sen eftermiddag innan det hojtas lite lågmält vid min sida. -Nu är det fisk.....
Kenta drillar in en stridbar fisk till kanten för smärtfri frigivning.
Jag själv får även min del av kakan några kast senare. Kvällen lägger sig och morgondagen kommer närmare i sällskap med en singel malt.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Äntligen Kust!

Vi är långtifrån först upp i ottan. Nu är det liv och lust i skärgården bland vassruggar, skrakholkar och bergsknallar. En symfoni av darrande strupar och tutande blåsintrument ackompanjeras av en något rasslig 2 taktare från 1982.

Mycket mer än så hände inte denna dag, 9 timmars nötande gav inte ett enda darr i linänden trots att vinden tilltog och vattnet steg. Så kan livet för en havsöringsfiskare te sig. Belöningen är en bränd snok och vetskapen om att det inte kan gå sämre nästa
gång.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

I Kikaren!

Det man inte har i sin närhet trånar man ofta efter, när men sedan har det utanför farstukvisten trånar man efter det som fanns i ens närhet förut.

Innan jag flyttade upp till tjockhult sa vi ofta ”tänk om vi ändå bodde i sthlm, då kunde vi göra det och det och det, gå på koncerter var o var eviga dag, äta på all världens olika restauranger ” osv. Har jag utnytjat det? Knappast till fullo, än mindre ju längre tiden har förflutit.  

Fiske efter Gädda och Abborre är för längesedan ett svunnet kapitel för mig men HavsÖringens mystik och svårflörtade lynne har triggat och haft mig i sitt totala våld ända sedan den första landade fisken avkrokades.

När jag sedan upptäckte Gotland så fanns ingen återvändo. Tänk om man bodde där, då skulle jag fiska mig krokig i ryggen och stel i lederna av kyla och vind. Min första resa för länge sedan gav mig jackpot o det bestämdaste, en otroligt välnärd Öring utmanade min dåvarande amatörmässiga klinga och erfarenhet. Idag hade jag utan att tvekan släppt densamme friheten.

Vi växer och lär oss och skall föra vår mognare kunskap vidare är mitt motto. Denna fisk är fortafarande min triumffisk och dessa ser man alltmer sällan längs med alla våra kuster, ge dem friheten åter. Idag är det inte lika lätt att lura öringarna inte ens på Gotland.

En blogg jag följer mer eller mindre slaviskt är Nicka Hellenbergs. Nicka komponerar ord och meningar lika förtrollande säkert som han flaxar runt med trumpinnarna i alla väderstreck under sina seanser bakom pukor, kaggar oh cymbaler.  Han har det jag trånar efter, samtidigt trånar han lite efter tex Gäddfiske i ostlig skärgård har jag förstått. Nu har ju Nicka många andra sköna inslag i sitt fiske vilket jag ännu inte har lyckats funnit ro för, även fast det i hans ord ter sig så fantastiskt skönt och avslappnande. Men jag kanske kommer dit en dag jag också.

Det här får mig att undra, skulle jag också börja längta lite efter välgödda raspgomar om jag bodde på Gotland och hade Öringfisket så nära inpå? Borde jag kanske prova på det?

Nu kan jag se Gotlandskusten i tubkikaren, gudingar och ådor, gravänder och blåsippor, 6 månaders väntan av bitande kyla och isbelagda vikar är snart över. Under en tid skall jag vara på trånande mark i harmoni med jagande silver skrockande änder och pipande strandvadare.

Vi hörs!

60cm Dumhet

När man blir tvungen att gå ner på knä för att inte bryta ryggen av sig för att få till ett hål i Isen, ja då är det ren dumhet att överhuvudtaget ge sig ut på densamme. Armarna blir tröttare och tröttare, ryggslutet klagar högt och seanserna på ryggsäcksstolen blir längre och längre.

Man funderar helt enkelt på om det verkligen är värt att borra ett hål till?

Jag stirrar på snön som fastnat på mitt knä efter ännu ett slitsamt hål. Solen smälter snabbt snön vilken går tillbaka till sin tyngsta aggregationsform och som på ett Terminator 2 vis flyter samman med de andra dropparna över impregneringen. Men att en AquaTerminator skall kliva upp framför mig är lika osannolikt som att jag skall få någon fisk verkar det som.

Urban sitter och stirrar lika tomt ner i sitt hål som jag. Han ser liksom gammal och grå ut på något vis. 5 timmars slit resulterade i ingenting, nä precis ingenting.......sol fick vi i alla fall!

Såriga smalben!

En ren chansning var det!
Tjocka isflak nöter på skinnet, såriga smalben och en ovanligt träningsvärk infinner sig dagen efter vågskumpande isbrottning. Det är inte lätt att balansera mellan hala isflak och hala stenar... det blir liksom dubbelt så halt.

Nu är du välkommen vilken dag som helst Våren, jag kommer inte att sakna en segdragen vinter som denna på mycket länge.

HavsÖrings Delirium !

Tiden räcker inte riktigt till, mycket måsten just nu.
Synen av öppet vatten kryper in på kroppen. Isen har nog gått nu, hinner jag ut en sväng, tankar hit o dit. Jag drömmer HavsÖring, svettiga drillningar längs klippkanter och vikar. Skrikande rullar som övergår i ett ilsket ljud från telefonen....dags att gå upp.

Jag måste banne mig ut på en heldag vid kusten innan nätternas äventyr övergår till rena mardrömmar om fisktomma vatten och trasiga redskap.

Isigt värre!

Det gnistrar kallt i snön, sjunger och skrapar i isen från borrstålen. Plopp, plopp plopp låter det lite här och var, Mormyrskor, Rödingblänken samt en och annan hemlig kreation slinker ner i mörkret.

Tystnaden lägger sig för en kort stund, någon hojtar till, fast fisk.......det lugnar ner sig igen. Ny aktivitet, rödingen är på hugget.

Dagen går och aktiviteten avtar, folk börjar plocka med termosar och lunchmackor. Plötsligt hörs ett vrål bakom oss.
-Neeej.......Jag var inte beredd......f-n.....
Spöt har försvunnit ner i djupet, det gäller att vara med när en hungrig regnbåge klipper räkan. Det är inte första gången och säkerligen inte den sista detta senario utspelar sig på isarna.

Gott Nytt Skitfiskeår!

Mellandagar mellan gluggar!

Jakten på öppet vatten har visat sig vara långdragen och hal.
Töandet igår då jag gled i slasken fram o tillbaka mellan dikeskanterna har nu frusit och förvandlats till ren blankis.

På tredje försöket hittar jag en glimt till glugg men det tar inte lång stund innan det packar på sig så var det över för dagen, 3 timmars farande gav ett 10-tal kast. Inte mycket till chans att lura något till hugg, o andra sidan har det ju bitit på vid första kasten förut.
Man får väl helt enkelt fortsätta att brottas på rean istället för att söka silver och lugn vid kusten.  

Midvinterns köld är Hård!

Så var man igång igen.
Då merparten av befolkningen tvekar att köra ut snoken så kliver en annan ner för att om möjligt i bitande snöstorm kanske kroka på en HavsÖring.
Jag har lite tur, jag kan gå längs kanten med vinden i ryggen och lä innanför huvan. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite mysigt. Lite knäpp? Ja kan tänkas enligt många men själv känns det sunt och naturligt, det är ju nu i detta inferno som Öringen trivs.

Vänder man sig om bara i en sekund så penetrerar ett kosmiskt partikelstingande snökaos rakt in i luvan, det känns som att stå i vägen för en sandbläster....Vindbyarna sliter tag i ryggslutet och puttar till en då och då. Det är tur att det finns gott om livbojar ifall man skulle trilla i spat.

Öring fanns det, men de ville inte följa med hela vägen in till land denna dagen!
Man vet aldriga vad nästa kast för med sig!

Fishing In Dubai !

Nya kontinenter och nya möjligheter, bortom snö o elände.
Teleskopresekitet följer med vart jag än styr kosan nu för tiden, ni vet...tillfället gör tjuven!
Nu vart det inte tillfälle dock. I Dubai var det för långt till stranden och för kort om tid och mellan städerna var det, ja rena Öken och i Abu Dhabi skulle jag få böta 10.000:- om jag försökte.....det kändes som lite väl mycket kosing även fast vattnet låg precis nedanför hotellet.....ruskigt lockande.

Till slut blev det för mycket för Herr D, han tacklar utrustninga och far ut på poolområdet...turister och personal  höjer på ögonbrynen...högt. Jag frågar badvakten om han kan ta en bild......-Yes, haha no problem......vid det här laget har folk rest sig upp i solstolarna för att beskåda dåren vid poolen.

Heksen går ruskigt fint i det klara poolvattnet, jassar med höfterna som en riktig magdansös, inte konstigt att HavsÖringen faller för det förföriska rörelsemönstret. Det skulle varit riktigt kul och se om fiskarna talar samma språk över hela världen.
Vi får väl se vad som komma skall, nya möjligheter nya språk, men Heksen blir det!

Nyfikna Oegentligheter!

Vi patrullerar mellan öar, vikar och grund.

Folisofen i mig fundera på hur likt vårat irrande mellan tänkta spots kan liknas med livet själv. På unga dar vek man av åt det håll som tycktes godtyckligt för stunden utan aftertanke på vad beslutet egentligen kunde ge för konsekvenser.
Ibland gav den invalda vägen helt nya perpektiv på livet och en ren lyckoträff, andra val gav mig ett elände och startade en process som krävde ånger och eftertanke.

Idag vet man bättre eller så kanske man bara tänker efter lite mer? Inte för att alla val idag är till guld framvaskat, nejdå inte alls, nog finns det stunder man önskar man vaknat upp tidigare och gjort ett annat val. Men så är livet och så är HavsÖringsfiske. Du kan ångra det du gjort men du kan inte göra det ogjort lik förbannat. Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och fatta de rätta besluten är A och O.

Som ung såg jag endast 1 = en Säl i Östersjön, en! Exotiskt kallades det då. Idag ses de som en invasiv art i vår skärgård. Skulle jag nu vara ute på ornitologiskt ärenda hade jag nog fortfarande tyckt att det var lite roligt att se en säl. Men jag fiskar ju HavsÖring och då vill man inte ha en nyfiken säl simmandes i cirklar runt båten på 20m avstånd.

Men det var en skön dag i trevligt sällskap (förutom Sälen då).
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

StealHead till StålGubbar!

Vi har kommit överens om att träffas vid hamnen kl 7, innan det ljusnar!
Jag vaknar av att regnet piskar asfalten utanför. Jäkla skitväder mumlar jag för mig själv. Något tveksam till vad Peter tycker om tillvaron slår jag en signal.
Vad gör du?
-Dricker Kaffe! svarar Peter
Hur tycker du det ser ut....paus....ska vi ge oss ut?
-Jaja.....visst!
Ok, tänker jag och fortsätter. Men du måste ju sitta regnet i 15 minuter bara för att hämta mig?
-Men det är inga problem!
Ok, då kör vi kontrar jag.

Nu står jag där, i mörker och regn och stirrar ut i ett svart inferno. Jag hör en båt därute, Peter kommer farande i begynnande ljus. Han stänger av motorn och glider in den sista biten. Det blir tyst, vi är tysta och sneglar på varandra.
-Fan va skönt att det finns fler idioter än jag! Utbrister Peter.

Vi skrattar åt varandra och far ut i ovädret. Det regnar hela dagen utan uppehåll. Peter tappar en fisk men i nästa kast fastnar en StealHead och vi resonerar nog att den första var en likasinnad rymling.

Några följare och Gäddushlingar håller humöret uppe. Skitväder är fiskeväder eller hur är det med det där igentligen.
Imorgon kör vi igen, det skall bli bättre väder, fiskeväder?
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

HöstFärger!

Det är ju inte bara löven som färgas i höstens släptåg.
En V formad pallklyka syns tydligt mellan vågbryten, Heksen glider sakta in över kanten, en snabb skugga viker upp i en gymnastisk vänstersväng, det darrar till. Vi står bara och stirrar på varandra, jag kommer mig inte ens för att göra mothugg,  jag lyfter spöt bara för att se om han bet tag eller bara puffade till draget innan det landade på berget.

Explosionen låter inte vänta på sig, rakt upp i luften och sen iväg i en galen dans runt på pallen. Jag backar in till kanten där det finns mjukt gräs som han kan ligga på medans jag pillar bort kroken.

Vilken härlig fisk. Han får självklart knalla vidare mot sitt mål att träffa galanta damer i någon trevlig Å.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

KapitalFiske!

Jag står och studerar två båtar som ger sig ut långt inne i viken på ont försåt. 40 minuter senare ligger 5 längder nät på grundvattnet, 2 av dom utanför Åmynningen!

När jag kommer fram kan jag ställa mig bredvid ett av näten i knähögt vatten. De är knappast ute efter bara flundra...eller? Även om nu så var fallet så är det med STOR sannolikhet och risk att lekfisken kliver in i dödsfällan. Sur blir jag, rent av förbannad......jag kan tänka mig att det ser likadant ut i många av lekvikarna.
Nåja, någon gång i framtiden kanske vi kan få stopp på eländet!

 Det var tur att våra gamla vänner bjudit in oss på en bartömmning senare på kvällen så man kunde få lite skönare känsla innan man borrade huvudet i kudden.

FiskeVäder!

Regn och rusk, ihållande vindar och vågskvalp. De flesta bannar den regniga hösten, de få börjar sakteliga leva upp.
Tempen ligger på 15 grader och regnet är ihållande rakt i ansiktet, det är rena högsommaren för en Öringfiskare, inga rosade kinder eller stelfrusna fingrar trots att de är bara i regnet. Nä, detta är rena rama Fiskevädret och visst biter det i.

Foto By Kent

Ett långt kast resulterar i ett knäpp, misstänksamheten retar mig till att kasta åt samma håll. Mitt i ett vestopp sliter det till, sen blir det åka av. Ett riktigt krutpaket river runt och hoppar ikring. fisken är otroligt bred över ryggen, tjock och välnärd efter sommarens djupvattenbestyr dansar han runt i cirklar.

Foto By Kent

Ute vid en stor sten löper vattnet amok, jag petar iväg ett kast som landar så där förnöjfullt exakt bredvid stenen. Lagom stolt över hur pricksäker jag är börjar jag veva.....men det är tvärnit redan från början? Fisken har dräpt draget vid nedslaget, även denna fisk är bred, välnärd och otroligt stark. Men den häringa damen har andra bestyr i tankarna.

Kents release

Det fortsätter att peta, darra och hoppa av fisk lika ihärdigt som det ihållande regnet.  Framåt kvällningen kikar solen blygt fram för en stund. Ett tacksamt avslut på en fantastisk fiskedag.

Glömde jag säga.....all fisk gick tillbaka oskadda och välmående.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Sommarnyanser!

Sommaren har lämnat in tofflorna för denna gång.
Var det någon sommar, var blev den av? Ett fåtal dagar med solen som sällskap och spö i hand har man lyckats fånga upp, de andra har regnet men framför allt tiden lagt beslag på.

 Flytringsfiske i barndoms insjövatten, lugnt harmoniskt med svårflörtat regnbåge i 22 gradigt vatten. 

                          Abborrfiske i goda vänner lag.

 Tidigt HavsÖringsfiske i Nyköpingsån med huggvillig smolt och småabborre som retsamt tar i flugan vart och vartannat kast.

                   ÖLaguner i bråviken i jakten på en fluggädda.
 
Nu står hösten för dörren....jag älskar vår och sommar men när hösten sen kommer börjar suget krypa på, vindpinad kust, vågsvall och frisk luft som rensar näsborrar och järnspöken!

Snart är det dags!  

Blixtvisit i ÖsterdalÄlven!

Smattret börjar reta mig en aning, idel regn i tre dagar. Internet och lokala kontakter är i det här laget ovärdeliga. Det finns så oändligt många bäckar, åar, gölar, träsk, sjöar och älvar att utforska här uppe.
Skall man ha någon chans över huvud taget att blöta flugan i ett hett vatten utan att ödsla tid bör man ha en lokal kontakt eller förmåga till hjälp.

Enslig väg, jag blir tvungen att gå ut och känna med en pinne för att se om vattengroparna är för djupa för mig att ta mig förbi. Jag vill inte bli ståendes utan täckning här ute i vildmarken "Tänk vad mobilen gjort oss känsliga". Vattnet är högt och snabbt, det knakar till i skogen bakom mig, jag vänder mig om men ser ingenting. Plötsligt kommer jag på att jag är i Björnland.....

Med jämna mellanrum kikar jag till höger, vänster och bakom mig bara för att försäkra mig om min ensamhet. Jag drar hem flugan snabbt efter fullt utlöp....det tar stopp, det börjar gunga sakteliga....fisk, jag flinar lite lagom för att jag tycker det är kul att det biter på.
I nästa sekund inser jag att det är en drömöring som bittit på grunt vatten, han går upp och rullar, visar hela sin helhet för att sedan som på vanligt Öringsätt kliva rätt ner i nacken och gnugga av linan....bannelse vad de här gamla indrivna raggarna kan sin sak....
Åter igen står man där med tom lina och svär för sig själv men jag ger inte upp, en vacker dag sitter den där, DrömÖringen i rinnande norrlänskt vatten. Jag kan vänta, tror jag!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Tidigt Bergeforsen!

Laxen har åter börjat sin vandring för att stånga sig trött mot brunnen betong.
Merparten är ändock uppväxt i bassängerna vid sidan om älven och har nog aldrig saknat eller funderat närmare på varför det helt plötsligt reser sig en vägg i deras väg.
Jag är helt ensam vid älven, stigningen är fortfarande sparsmakad. Reglerna för fisket har blivit hårdare, inget fiske med skedrag, spinnare eller wobler är tillåtet vid den här tiden. Mest för att stävja ryckfisket kan tänkas och det verkar fungera.

En och annan Lax vältrar sig på retsamt nära avstånd men tillräckligt långt ut för att jag inte skall nå med flugan.Men det gör mig inget, jag har ingen som helst förväntan att det skall bita på, men det kan ju göra det så varför inte prova.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!