Glögg med armbågs lucka !

Med ryggsäckarna packade av mången goda och även udda ting trampar vi iväg till planerat basläger. Det dröjer inte länge innan Tedden står med vinande rulle och akrobatiska Öringknyckar.
En skaplig Öring får gå tillbaka då vi anser att denna inte tillhör den välnärda silverglans vi önskar. När det 3 gradiga vattnet krupit in till märgen ger vi oss in till stranden för en lockande dryck i termosen. Hjärnan slår volter, juletider blixtrar förbi i aprilväder, Gravänder, Tussilago och blåsippor.
Varm Glögg i koppen värmer. Smaken är som den brukar men omgivningen och atmosfären är allt annat än Jul. Kontrast med mersmak, annorlunda! Ett antal avhoppare och silverglänsande sprall fick gå tillbaka efter en kortare kamp med krombukter och torpedrusningar.
Under alla år vi vandrat pallens kanter har vi oftast varit för oss själva, nu är det andra tider. Fiskereportage i all sköns tidskrifter och TV-inslag har satt Öringfisket på Gotland på kartan ordentligt. Aldrig har vi upplevt en sådan anstormning av likasinnade Öringjägare som nu. Detta kanske på gott och ont, men ”nästan” armbågslucka är aldrig roligt.
Jag är således van vid detta då jag kommer från en stad/kust då detta är mer regel än undantag men en viss fiskeetik kan vara på sin plats. Nog om detta!
Eftermiddagen kom med värme och nästintill spegelblankt vatten, endast dyningarna störde den blanka ytan och hoppet om bumlingen får övergå till morgondagens äventyr. Nyrökt Torsk, Najjad HavsÖring med färsk sparris och potäter står på kvällens gourmetmeny. Det blir inte mycket bättre än så här. Go spis!

Badankerace !

Väder och vind tillåter för dagen ett vinglande par att beträda pallens kanter ifrån utsidan. Under pompa och ståt trumpetar vi ut vår entusiasm över bottenstrukturens Öringvänlighet som inte kan skönjas från vår vanliga skådeplats. Det biter i, Tedden landar en matÖring. Jag å andra sidan får vänta på påslag. Drar iväg ett kast mest på skoj och håller spötoppen högt och paddlar för glatta livet. Hojtar lite om trolling i badenkemanér och plötsligt blir det tungt? Tångruska mumlar jag och knycker till, svaret är tunga gung på lång lina. Känslan är bekant men ändå så främmande. Torsk! In i kylen pallras gravad Öring som senare skall bli najjad tillsammans med Saltad Torsk som skall rökas till morgondagens kvällsmiddag.
Efter en härlig dag med frösen rumpa å tår trampar vi i land med gott humör. I möra kanske bumlingen kliver på.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Påskpyssel !

Många nyfikna och undrande blickar svepte över påskpysslet som pågick under överresan till Öringarnas Ö. Tiden måste fördrivas när ivern elektrifierar varje sena och muskel i kroppen.
Väl på plats är vi åter igen som barn på julafton, vi vill ut, öppna paketen! Fisket pågår till långt efter solen orkar hålla sig uppe. En utlekt Öringhane, efterföljare och nafs blir dagens samling i äggkorgen. Imorgon står en hel dag för dörren och ivern, ja den finns kvar men av en mjukare variant.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Almost there !

I tankarna har jag varit på plats länge. Varje kväll innan John Blund grusat mina ögon har jag placerat kasten med precision över pallens hålor och undervattensöar. Linor har stramat i och tunga fajter har utspelats om och om igen.
Tekniker har finslipats, nya platser uppdagats men varje morgon har jag vaknat i min egen säng.

Om endast sex dagar vandrar jag åter i min verklighets dröm, på plats, åter nötande uråldrig kalksten under sulorna. Kommer det att strama i, vrida, dansa i bränningar och sjunga i en fiskares hjärta?
Jag och min fiskebroder Teddens väntan är snart över och vi vet att den tid vi så länge väntat på kommer att förbrukas i ett grisblink. Därför är väntan och njutningen på plats så mycket mer värd.
(foto Tedden)
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Höga Odds !

En professor i sannolikhetslära berättade en gång om oddsen att vinna på lotto.

Stapla en pelare av lottokupponger lika hög som Eiffeltornet, i den stapeln finns en rätt rad. Ta hissen ner och ryck en kupong i farten, drog du rätt kupong, grattis!

Detta poppar upp i mitt huvud när jag krokar något tungt i strömmens djupa vatten och får upp en kastvikt så finurligt krokad som i fästögglan. Hur stor är sannolikheten för detta? Att just komma så precis i detta myller av cyklar, plåt, grenar, sten och ja vem vet vad.

Kanske skulle jag struntat i en fisketur, trampat in på första bästa ATG-ombud och dragit en lott i högen istället. Det kanske hade varit min tur att vara osannolik en dag som denna?

Som sagt, man vet aldrig vad nästa kast för med sig?

Dagar då Motgång leder till Framgång !

Driftar in draget med smygande vevtag och små ryck, måste ligga så nära botten som möjligt. Jag känner att det studsar till och segar i när det träffar stenar och gräs. Mitt i driften tar det stopp, varje DNA-spiral i kroppen känner igen den rörelsen, FISK!! Lika förvånad som glad återutsätter jag en liten glad men köldstel sprätt.
Efter 2 fruktlösa dagar nötande betong och klippor med en och annan fluga i nacken vid allt för hård sidvind kan jag inte hålla mig borta en dag som denna. Solen skvallrar om en Öringdag, kvicksilvret säger dock något helt annat. Men jag måste ut, ut dit jag funderat på länge. Väl framme kan jag bara konstatera att isflak och sörjan ligger tät längs alla vikar och uddar. På vägen ut såg jag en udde fri från is, sagt och gjort full fart tillbaka. Efter en längre promenad kommer jag fram till en….issörja med isflak som vinden drivit in under tiden det tog att ta sig tillbaka. Mutter, jämmer, lika lång väg tillbaka. Bilder från resan hit snabbspolas i minnet och sorteras, vart ska jag, hur såg det ut där? Ja så får det bli, jag har inget val om jag skall mätta min hunger.
Det var nu, åter i betongträsket vid en liten öppen yta framför betongpelare och strömt vatten som den lille bet i.
Glad över att jag lurat min första HavsÖring för året står jag mest och lullar i tankar om ditt o datt. Jag är nöjd egentligen helt enkelt när känslan slår till igen, FISK!! Denna är större, seg men större, denna Öring är inte bara utlekt den är även ett offer för den Gröne Jägaren. Elaka sår på båda sidor vittnar om ett ordentligt grepp rakt över kroppen. Livet kommer med stor sannolikhet att ta slut alldeles för tidigt för denna Öring. Skonsammast kanske hade varit att avlida den på plats. Men jag väljer att sätta den åter och låta naturen ha sin gång med viss inverkan från min stelfrusna hand.
Kvällen kommer krypande inpå småtimmarna och tankar om hemresa börjar poppa up. FISK!! Det här är ju helt overkligt och denna är Stor! Tunga sega knyck pressar fruset spö till vid båge, sen blev det tomt…..osch. Jag skrattar rakt ut ”den var stor”. –Ja, jag såg det! Säger en röst bakom mig. Jag har tydligen haft lite publik i mina ensamma tankar.
Vissa dagar händer det bara och det är dessa dagar som vi raderar alla bomturer ur minnet och börjar på ny kula igen.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Gatlopp i Vitt !

Vill man ge sig själv en utmaning så grov att bara tanken borde slagits bort redan vid soffkanten. Ja , då ska man bege sig ner till Bonkaträsket en solig februarifredag. Bland strosande turister, vajande isflak, issörja, gräsänder, Kanadagäss, skrak, ålkråka, knipa, vigg och jag slutade räkna vid 97 Svanar.
Att få ut ett rent kast i denna eufori av levande och döda ting är inte bara en utmaning det är ett rent helvete.
Lyckas du så får inte draget lång stund på sig innan det kommer rammande simfötter och nerdansande bevingade monster i kollisionskurs. Till ekvationen lägger vi -6 och isiga spöringar så är gökboet fulländat. Jag brukar inte vara allt för lättskrämd när det gäller utmaningar men detta spelbord lämnade jag utan att se mig om efter en kort sittning.
Söndagen blev befrielsen för en sargad betongkrigare vars värsta fiskeabstinens måste dövas. Ymnigt snöoväder, bitande vind, turisterna är som bortblåsta och fågellivet finns där men inte mer störande än att det går att planera sina kast. Nu fanns bara den "vanliga" utmaningen, fånga en HavsÖring. Ännu har jag inte spräckt den ovala cirkeln i statistiken, men för varje gång jag kommer ut måste ettan komma närmare och närmare och mer och mer spännande blir det. Snart stramar det i linan det är jag säker på.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Filter med Censur !

Två stora Havsörnar störs av min ankomst till kusten, breder ut sina vingar och glider ljudlöst ut mot havet.
På andra sidan mitt filtrerande blickfång dansar fantasin i tvära bågar. Önskar jag bara tillräckligt mycket så ska du se att en skugga kommer smygandes efter flugan snart. Eller kanske en blixtrande snabb attack från en tångruska bakom en sten.
Men inget händer, kan filtret vara så bra att även fisken försvinner bakom mina glasögon. De finns där men jag kan bara inte se dom?
Medans jag sitter och intar en kopp java kommer fåglarnas Jumbojet tillbaka på låg höjd rakt emot mig. De kommer på led, precis som på Arlanda in på finalen. Den första ryggar till och viker av, jag är avslöjad.
Den andre reagerar lika snabbt och försvinner bakom träden. Ett av mina andra sinnen kvicknar till, lungorna fylls av en söt rutten odör som kletar sig fast under huden och fastnar i näshåren. Lika fort som den kom är den borta, men känslan i kroppen är kvar. Jag ser mig om, va kan detta vara för otyg?
Med kaffe i spirorna trampar jag vidare mot den andra sidan viken. Jag hinner bara ett tiotalet meter, svaret på gåtan ligger framför mina fötter. Ett vildsvinskadaver ligger och jäser i solen. Det var det som Havsörnarna hade siktat in sig på. Efter en snabb snurr med blicken ser jag att detta var inte det enda som dessa giganter har smaskat på. Jag står tydligen mitt i deras skafferi.
Aj då! Nu förstörde jag deras frukost muttrar jag och travar vidare. De filtrerade invånarna under ytan var inte heller denna dag sugna på vad jag hade att erbjuda. Men en strålande dag var det, kusten myllrar av liv och solen visar sitt bästa humör. Det känns att det går mot drillningstider.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En chans med möjligheter !

Nytt försök, nya tag, nymåne!
Några timmar hinner jag tillbringa längs Bråvikens kust innan solen åter lägger en dag till historien.

Denna historiens dag blir inte så annorlunda än de jag tidigare upplevt med flugspöt i hand. Men å andra sidan har siktet varit riktat åt ett annat håll denna helg.

HavsÖring kan jag jaga så länge det finns öppet vatten men isen vet man inte hur länge man får ha kvar. Jag har svårt att bara ha ett verktyg till förfogande när jag ger mig ut, alla möjligheter måste tillgodoses. Dyker ett HÖ läge upp vill jag inte stå 10 mil från ett vilande spö i garderoben, nu fick jag en chans och redskapen var med. Det gav inget men det kunde det ha gjort.
Det är morgondagen jag siktat på, en dag på isen i regnbågens tecken. Inte mitt favoritfiske men även det harmoniskt, spännande och fridfullt.
I en tagen chans finns alltid en möjlighet, en missad chans var en möjlighet du förlorade ;-)

Sillbio!

Pulveriserat vatten, dis, dimma, stoft. Den letar sig in i alla skrymslen som möjligen kan absorbera fukt. En rysning elektrifierar kroppen som snabbt svarar med ståpäls. Huvudstaden känns blöt, dov och seg på ett snorigt sätt. Efter en veckas flunsa och frossande i Havsöringens Hemligheter flödar abstinensen ur öronen.
Måste bara ut och vädra redskapen. Ett kast räcker, kastdobben kommer tillbaka i två delar.
Hmm, det här börjar ju bra! Ett objekt i vattnet drar till sig min nyfikenhet. En Tv-dosa....Fantasin skenar! Sidärja, inte undra på att fisken vet vad vi håller på med. De smygtittar naturligtvis på Fiskedrag, jakt & fiske mm. Alla nya knep o trix reflekteras direkt ner till invånarna i den undre världen. Timmar kommer timmar går men det är bara fukten innanför overallen som får mig att kvickna till med jämna mellanrum.
Förvånade turister stannar upp i sina fotoorgier när en mörk gestalt smyger in på Stadshusområdet. Jag verkar vara lika exotisk som jultomten. Tissel, tassel och fnitter surrar i den mättade luften.
Det var jag som fick ge bort en turistupplevelse istället för att bli bjuden på en Öringupplevelse denna dag. Men de bju ja på!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Historiskt HavsÖringsfiske!

Den värsta nyårshetsen efter Öring har lagt sig till ro, endast de inbitna opportunisterna svingar sina lansar i de gamla konungarnas strömmande vatten. 1317 kastades hertigarna Erik och Valdemar i fängelsehålan av Kung Birger för att dö den plågsamma svältdöden.
Spösvingarna blev dock sura och drev Kung Birger på flykt till det heliga Öringlandet Gotland. Hans vistelse blev dock här inte långvarig utan blev tvungen att söka allians hos Danskarna. Kan det vara en slump att Öringfisket är så bra på Gotland och Danmark? Har Birger något med detta att göra? Naaaaa.........inte då, men frågan återstår.
Varför kliver en handfull dårar ut i vatten som håller 0 grader när det äntligen blivit +5 i luften?
Ja si det kan bara vi svara på ;-)

Köldstel Regnbåge!

Både art och naturfenomen söker värme. Fisken går till djupet för att hitta några extragrader. I dimmslöjorna som bildas av det varmare vattnet mot den kalla luften lyckas solen skrämma fram regnbågen trots tidig morgon och -9 grader. I början av Januari, ovanligt?
Ja kanske, inte helt, men nästan. En räkapterad Spättan glider ner mot botten.



Kanske kan man fresta en HavsÖring på pimpel? Kylan kryper snart in under sulorna och tårna börjar klaga. Spinnfiske är en omöjlighet, en jägarvals och värmen stiger åter innanför alla lager. Gröna Lund har lagt sig för vintervila för länge sedan. Blir det uppskjutet, fritt fall eller en rejäl bergodalbana? Ja, det skall bli mycket intressant att se vad 2009 har att erbjuda en något galen fiskefantast.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Mörker!

En chansning som givit resultat förut poppar upp från minnesbanken. Ja, varför inte, mosar iväg ett kast......halvt intagen lina stumnar i en tung vibration, några ilskna knyck sen blir det tomt. Aha, det står en raggare där i alla fall. Havsöringens "förmodade" korta minne får bearbetas i ett tjugotal minuter innan jag åter står beredd att syna hans kort. Det har fungerat förut även denna taktikvila. Nytt kast mitt i prick på samma punkt. Denna gång hinner inte draget lika långt, tvärnit......nu bestämde han sig för att bita i ordentligt tydligen, ryggradsreflexen gör ett mothugg.
Det blir pinsamt lätt i spöt, inte ens draget är kvar? Virveln som uppdagas skulle få en braksit från en val att se liten ut. Bannelse den var så långt ifrån sprall man kan komma. Återigen formas en mörk tankebubbla ovanför mitt röda nylle. Den fylls av konstiga figurer som inte ens wingdings kan uppbringa. Knuten mellan flätlina och nylon har gett vika.... Provar åter en taktikvila, kanske inte draget blev kvar i hans mungipa trots allt. Näpp, han gick nog till djupet för att försöka skaka av sig sin förföljare.
I morgon är det sista dagen på året, då står jag där igen med en vild förhoppning om att denna bumling åter intagit sin plats och är villig att bita i stålet. Kanske kan man få tillbaka draget som en bonus?
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Mödan värt!

Nordan viner in mot kusten,
Minusgrader svider så man nästan tappar lusten.
Månne det snart knacka i draget,
Jag har ingen lust att förlora även det här slaget.
Ack, nog fick jag äta upp min kunskap jag trodde mig lärt,
Men solens resa till sömn gjorde det mödan värt ;-)

.

Öronbedövande tystnad!

Blicken sveper över det stilla vattnet. Jag var tvungen att sätta mig ner på en sten. Aldrig har jag upplevt en sådan stillhet och tysthet. Det känns som om jag är ensam i hela världen. Inte ett minsta pip, ingen mås, inga flygplan eller båtar, total tystnad. Jag håller andan, inte ett ljud hörs, inte ens några vågor bryter lugnet. Fantastiskt! Julafton, alla har tagit ledigt, hela djurlivet verkar gått in i en stilla jullunk. Tänk om alla kunde få uppleva detta bara för ett ögonblick, bomull för själen. Opp, ett litet vak, vadan detta? Ett strömmingsstim kommer lugnt lojandes precis nedanför mina fötter. De som jag verkar vara rörande överens om att några predatorer finns inte i dessa stilla juletider. De tycks inte bry sig nämnvärt om att jag trycker min fula nuna mot vattnet och blixtrar med kameran. Inget kan störa friden som lagt sig över Bråviken. Ett långt knorrande med en brummande slutkläm bryter tystnaden, signalen till hjärnan är rapp, bilder på Prinskorv, köttbullar, sill, gravad regnbåge, rökt HavsÖring mm dyker upp i hjärnans hungercentrum. Som på beställning börjar det snöa, kan det bli mycket bättre. Ja en HavsÖring på kroken skulle ju ha suttit fint, men man kan inte få allt. Hopp hopp, ja lär hem och göra som resten av världen, fira Jul.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Vida vatten på små ytor!

Rapp, knack.....det där var ingen bottenkänning. Pulsen höjs, men lugnet återgår. Nytt kast, spänning......draget har nästan nått strandkanten, två snabba stötar men Öringen visar bara röven för mig och simmar ut igen. Det gör mig ingenting, efter min Hösttorka är jag glad med endast en beröring av Öring. Nytt kast...på något konstigt sätt känns det att det finns fler där ute och att denna dag är den dag jag så länge väntat på. Bra vind, klart vatten, ja! som det ska vara helt enkelt. Smack, bara tiotalet meter från strandkanten biter en gräddvisp i silverskrud på. Dopaminrushen väntar inte på sig, jag ler mitt bredaste leende även fast jag känner att denna filur inte kommer att hamna på julbordet. Känslan är härlig! Med några cm på sin sida får han gå tillbaka lika snabbt som bilden är tagen. Finns det fler?? Det gäller att smida medans järnet är varmt. Vänder mig om drar iväg ett kast....??? Va...F--....en vindsurfare kommer farandes från min högra sida. Vik ut för bövölen mumlar jag. Börjar sakta veva in.....viker blicken till vänster och ser till min fasa att ännu en beseglad raket kommer som ett skott bara meter från land. Ruskigt långt vevstopp följer med doppad spöspets, andningsuppehåll....han gick över. Är jag osynlig??? Tror dom att jag sitter och metar vid kanten? Hela havet har dom till förfogan med si det är tydligen bara här, mitt framför snoken på mig som det duger att surfa. Smått irriterad kan jag bara konstatera att den liga av silver som gick in för att jaga nu har blivit jagad ut mot djupet. Även jag känner mig bortjagad från ett tillfälle av fiske som inte allt för ofta infinner sig. Jag trampar vidare i jakten med det verkar som om det var chansen jag fick och förlorade. Påt igen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

C&R på Gott o Ont!

Efter två dagars jakt på laxen i Vättern, vilket resulterade i en tappad fisk i den sista skälvande halvtimmen av fiske har jag åter landat på kajkanten i tjockhult. Ovanligt många båtar har letat sig in i strömmen denna soldränkta dag, det är fisketävling!
I ögonvrån uppfattar jag en rörelse precis intill kajkanten, en Öring...Han simmar med slagsida i högervarv in i muren, tar ny fart ut mot djupet men krockar åter in i muren som om den vore magnetisk. Han lägger sig på sidan, då syns spåren efter en brutal C&R, käken och ögat är söndertrasade. Ett sista tappert försök får Öringen att vingla över stenhindret och simmar iväg på sidan innan han senare lägger sig på rygg och dör. Att släppa tillbaka fisk som inte håller måttet kan vara på gott och ont. Lagen säger att "All" fisk som inte håller måttet skall återutsättas oberoenda av skick. Denna lag kan bara ha för avsikt att stävja de oseriösa som om lagen inte fanns, på obra sportfiskemaner skulle behålla för liten fisk och mena att den var så skadad att den senare skulle dött ändå. Ett tips till alla sportfiskare där ute är att, ta alltid med er en bra tång för att knipsa av kroken om den gått rak igenom fisken och hullingen uppenbart kommer att trasa sönder den stackarn. En ny krok kostar inte så mycket och tjänslan att sätta tillbaka en glad och pigg fisk är mycket mer värd än att behålla en gammal krok.

Kolbullar och isiga spöringar!

Klipper upp ögonen och funderar nyfiket på om kvicksilvret orkat sig i närheten av nollan. Bugar mig lojt mot ytterglaset och sneglar på den runda uppfinningen som hänger lite på sned. Mumlar en svordomsramsa över SMHI:s vinglande prognoser ännu en gång. Jaja....det kan inte bli sämre än bättre så bra, det är bara att klä sig efter behag. Till min glädje får jag knappt plats på parkeringen när jag kommer ner till Bergeforsen. Området är fullt med neopren och flytoveraller, vissa tappra individer druttar i med andasvadare. I ett av vindskydden bjuder förre arrendatorn och eldsjälen Olle Graneheim på gravad lax, kaffe, julmust och varm janssons, riktigt gött. De skickliga bjöd på kastuppvisning, tips och trixs inför dagens och kommande bataljer med bumlingar. Lidas Kolbullar? japp så heter de. Stekt fläsk med någon sorts pankakssmet ger en riktig energiboost, värmer gott i magen så man klarar av några minuter till i bistert klimat. Sen var det ju det däringa med fisket.......0 grader i vattnet -6 i luften ger dig chansen till två kanske tre vettiga kast sen är det isrensning av hela spöt. De som trotsade strömmande vatten utan reträtt tog båt taxi ut på grundkanterna och skördade de största framgångarna, två tappade fiskar. Jag själv fick nöja mig med en dragning i flugan med följande virvel som minne, Öring eller Harr förblir en gåta. Men med dessa herrar som sällskap kan man bara känna värme och gemenskap så vad betyder en missad firre. Trevlig tillställning med många engagerade sportfiskare som tar ställning mot ryckfisket i Bergeforsen. Tack för en riktigt trevlig dag!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Flugfiskets dag Bergeforsen!

Skulle det nu mot förmodan vara så, Gud förbjude, att ni sitter i stugvärmen och är villrådiga över era kommande helgaktiviteter! Att tända ett ljus på första advent kan väl vara en plan det också, men det känns lite tunnt. Nä, riv fram flugspöt, smörj in linan med antifrysfett, greppa ett stadigt tag i neoprenvadarna, ta ett djupt andetag och bestäm dig för att utmana kylig HavsÖring i rinnande vatten samtidigt som du visar din ståndpunkt mot Ryckfisket i Bergeforsen. http://www.bazzflyfishing.com/Website/bergforsen.html ! Skitfiske på er.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Svidande konkurrens!

Många predatorer och få bytesfiskar ger mig en bra chans att lura bumlingen till hugg. Få predatorer och ett julbord av bytesfisk och andra sidan ger mig en nästan hopplös situation. Att sticka ut från mängden i denna anstorming av Nors och Strömming som nu fyller hamnbassängen inne i Huvudstaden är en riktig utmaning. Släpp in vilket barn som helst i en lösgodisbutik och stå sedan med torkad frukt och försök intala dom att det är lika gott....Jag kan bara tänka mig Havsöringens garv när han ser min stela tråkigt färgade onaturliga pinne svepa genom stimmen. Men jag försökte i alla fall och det är det som räknas!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Med frihet kommer ansvar!

Trodde i min enfald att jag var tidigt ute i jakten på silver denna dimmiga förvintermorgon. Då jag svänger runt hörnet tappar jag nästan andan! Hela perkeringen är full med flytoveraller och spinnspön.....Friluftsfrämjandet hade minsann vaknat tidigare än jag? När tankarna klarnat efter chocken smiter jag vidare till en annan del av kusten men det dröjer inte länge innan armén kommer stormandes runt hörnet. Jaha, då åker väl jag tillbaka dit jag tänkte vara från början då muttrar jag för mig själv. Sagt och gjort men si inte skulle det gå så lätt att få dänga skrot lite lagom ensamt inte. Där fanns tillkommet sällskap, det var värst, ja det är bara att gilla läget och fösas fram längs kusten tätt följd av likasinnade. Dags för fika, där jag trycker ner rumpan ser jag till min förvåning att det tydligen är någon som inte orkat göra rätt för sig. Om vi i fortsättningen skall kunna njuta av friheten i vår natur bör man förvalta det ansvar vi har blivit betrodda att vårda. Allemansrätten och strandskyddsregeln innebär inte att man kan lämna efter sig det man inte orkar ta hem. Kan man släpa dit det kan man också bemöda sig med att släpa hem det igen! Hade den som lämnade detta efter sig struntat i de två sista vågorna så kanske han/hon hade orkat lyfta med sig skräpet till tunnan! För övrigt så, vad jag vet, så gick vi alla hem tomhänta med endast skräp i ryggsäcken.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Börsnoterat väder!

Lågkonjunkturen slår hårt på ekonomin runt om i världen. Frågan är om inte vädret följer hack i häl? SMHI har det inte lätt att hinna med i svängarna mellan storm, snö, regn och sol om vartannat. Borde man inte börsnotera vädret också, släng in ett par börshajar i Smhi-studion så karusellen gungar igång ordentligt. Det verkar vara svart eller vitt vart man än vänder blicken, fredagen slets i småbitar av hård vind, regn och tsunamivågor. Lördagen blev yang i förhållande till fredagens yin, sol och lätt bris. Det är inte så konstigt att fisken blir yr i mössan och varken vet ut eller in. Är det huggperiod eller skall sjön frysa till is? Ska jag jaga spigg eller löja, simma ytligt eller på djupet? Och än värre blir det för en stackars fiskare som inte vet vad F-n han ska kasta i sjön för att fisken ska bita i. Vädret är ur led, så också vårat fiske-ego. En hel helg förlöpte och det enda som fick känna på hullingen var en stackars felkrokad spigg. Nä, nu gäller det att skaka av sig detta och lägga allt i minnesbanken som även den har toppar och dalar. Nya tag!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

I morgon är en annan dag!

Svetten rinner efter ryggraden då fisken trycker till i en rusning så jag tappar fotfästen för en sekund…….nä det är inte svett och inte någon fisk heller, det är Vätterns raseri som sköljer över oss….en våg kastar sig över min vapendragare Tedden som bara kan huka sig och hoppas på att han inte dras med ner i vattnet. Satan, skall det alltid bli storm då vi ger oss ut på äventyr? Det spelar ingen roll när, var, hur eller i vilken världsdel vi befinner oss …..stormen tycks följa oss som en utsvulten byracka efter att lass med Pedigree pal. Ett nytt kast, jag tar i så mycket jag orkar men kastdobben landar bara fjuttiga 20 meter ut, men linbågen har jag 10 meter bakom mig?? Det är bara att ge upp, kanske kan vi få till det bakom piren där vi skall husera över helgen, vad vi vet har ingen Lax någonsin bitit på där men det sista som överger en fiskare är ju hoppet. Väl på plats inser vi det hopplösa i vår jakt på Laxen för dagen. I morgon är en annan dag.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Förutsägbar Trutta!

Jag vet var dom är, jag vet hur de fungerar. Jag kan deras mönster och jag vet vad de äter för tillfället! Tänk om det vore så......
då skulle jag nog inte skrämt livet ur HavsÖringen som stod och solade sig i knähögt vatten bara en halvmeter från land, jag sväljer ner hjärtat under en svordom över mitt klantiga beteende. Man vet ju att de går upp och värmer sig när vattnet är kallt, därför trodde jag inte för ett ögonblick att han skulle stå så nära när vattnet håller 10 grader. Min kunskap verkar vara bristfällig, det är nog så att HavsÖringen inte har ett tydligt mönster. Efter varje ny upplevelse och erfarenhet blir de mer och mer mystiska. Bara en död fisk följer strömmen. Beroende på kust och väderstreck förändras deras beteende och mönster och man kan aldrig vara säker på deras förehavanden runt våra vatten. Denna morgon hade nog gett mig en fajt om jag inte hade klampat fram så oförsiktigt. Men men, en erfarenhet rikare och en strålande morgon vid kusten är en bra start på dagen.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Af Chapman!

Nu sitter en tung gam på min axel igen, han hackar ihärdigt in mitt misslyckade fiskapass långt in bakom skallbenet, han vill vara säker på att jag inte glömmer.......glömmer gör jag inte! Jag kommer nog ihåg alla bomturer lika väl som de lyckade om jag tänker efter, men jag vill inte tänka efter....skulle jag det, ja då tappade jag nog suget helt efter jakten på vår oberäkneliga vän klädd i silver. Efter mången km längs kusten så hamnar jag som vanligt i B3-träsket i hopp om att en blank letat sig in till stan för en shoppingrunda, men nej....inte så mycket som ett drag i flugan. Nyrenoverad ligger hon där Af Chapman, upplyst och vacker. En Öring vakar vid sidan om ankarkättingen en annan hoppar mitt framför snoken på mig. Ja va ska man säga, retas ni bara, jag ska nog knipa en av er vad det lider.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Artificiellt Virus!

Osynliga urtidsorganismer smyger in i kroppen. Luftburna och på ytor du inte anar attackerar de i bakhåll en intet ont anande neoprenstinn fisketok. Jag slår bort tanken, sjuk!...jag....nää, jag ska ju ut och sutta Öring till helgen. Jag är ju frisk som ett granitblock, inget stoppar mig......pustande som en lungsjuk anjovis reser jag mig ur sängen och inser det omöjliga läge jag befinner mig i. Nja, va fan "spik i foten" det finns de som har det värre.

Tanken på Tobisen som jag råkade felkroka i lördags förbryllar mig fortfarande, vad gjorde han där? nu? så här års? och fler fanns det. Det kan ju bara betyda att HavsÖringen finns hack i häl. Tyckte jag inte att det känns lite bättre nu...nähä inte det.

Vi kastar artificiella beten i djupet i försöken att lura havets invånare till hugg. Undrar om de blir lika förvånade som vi, när vi helt plötsligt utan synbar anledning blir tvugna att kröka rygg, landa under täcket och snorproduktionen skenar.

Man vet aldrig vad nästa bacill för med sig!