Den lille o Havet !

Regn i storstan, sol på kusten!
Nyfiket trampar jag ut på klippkanten för att se om de snabba krumbuktsimmande Silverormarna intagit kusten. Inte behöver jag vänta allt för länge innan ett kok blossar upp vid sidan om mig. Det knackar långt ner i spöhandtaget då de fäktandes med sin näbb attackerar draget.
Plötsligt hör jag ett villrådigt ljud bakom mig. En ensam Ejderunge kommer spatserande med livligt paddlande simfötter. Jag sonderar terrängen! Jag såg en grupp för en stund sedan på andra sidan udden, men nu syns ingen längre till. Han måste tagit fel sväng och i ett svagt ögonblick tappat kontakten med de andra.

Jag iaktar den lille en stund och pejlar av läget. Nu har han fått syn på mig och till min förvåning sätter rak kurs mot mig, stannar till en liten bit ut som för att avgöra om jag är ond eller god. Jag böjer mig ner och småvisslar lite falskt. Då trampar han på och kliver upp på berget bredvid mig, stannar åter upp och analyserar den tondöva figuren.

Efter en kort stund bestämmer han sig tydligen för att jag är ofarlig, på mjuka vingliga fötter knallar han fram och ställer sig snett bakom mig. Den lille sneglar bort mot andra sidan udden som om han ville säga något. Tankarna far runt i skallen på mig. Kan jag ge han lite extra skjuts till andra sidan udden och ge han en ärlig chans att återförenas med de sina?

Jag kan se Ejdrar sitta på baksidan av den lilla ön runt udden…..borde jag? Gör jag något dumt då? Njaa! Jag borde nog försöka i alla fall. Jag blöter händerna, vad vet jag kanske lukten av homosapiens minskar lite? Den lilla småsprattlar men kommer till rätta i handen och ligger o kikar medans jag raskt smiter över till andra sidan. Sätter försiktigt ner han på klippkanten vid vattnet på sidan av ön där Ejdrarna ligger.
Men si den lille har inte brått, han kilar in mellan benen på mig, lägger sig ner och tittar runt lite. Plötsligt reser han sig och pilar ut i vattnet i rak linje mot ön. Kanske hörde han något jag inte kan uppfatta kanske var det något annat som fick han att ta beslutet. Det får jag aldrig veta. Jag kommer heller aldrig få veta hur framtiden för den lille blev efter vårt möte.
Hur det än går så är jag glad över den upplevelse jag fick en skön dag i Maj.

Dripp Dropp!

Nordvästan driver på, piskande regn i sidled. Fullt munderad i Gore Tex söker jag någon plats där ett mothugg kan skingra molnen. Dvala infinner sig i det sövande smattret mot tyget.

Nej, ny plats nya möjligheter. Måsar, tärnor och trut dyker och jagar varandra febrilt i stimmen av småfisk. Någonstans under massan av beten går jägarna och väntar på sin chans. Varje kast är fyllt av spänning och det pirrar vid varje vevstopp.

Det tar stopp, liv i linan och spögung. Koncentrationen går i topp, regn och vind är bortglömt för en stund. När medvetenheten återgår till smatter och blåst sätter jag mig en stund och iaktar en vacker HavsÖring.

Nu kan jag åka hem och ladda för en ny vecka på jobbet.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

MSX Test Emerald !

Då den svingande klingan sapphire satt som en smekning i kustlabben och levererade trevliga avslappnade longshots ut i det blå, så började grävandet i fiskeskåpet. Kan jag behöva något mer?

Hmm, ett klass 6 spö med lite snällare aktion kanske. Men man vill ju inte köpa grisen i säcken! Sagt och gjort, MSX ger 30 dagars öppet köp "är du inte nöjd" så är det bara att skicka tillbaka.

Ja, men då är det väl bara att prova då! Redan dagen efter beställningen vibrerar det i fickan och ett sms talar om att det är bara att hämta på posten.

MSX Emerald 690-4 9" #6 snyggt förpackad i stryktålig Corduratub. Tanken var att ge det en tuff början vid kusten i 6 m/s i jakten på NäbbGäddan. Vinden var det inget fel på men HornGäddan hade inte hunnit upp till våra breddgrader i det kyliga vattnet tyvärr.

För att vara ett medium-snabbt spö hanterar det vinden bra och nog får jag trycka till lite extra för att klappa ut linan i motvinden. Men o andra sidan är det nog inte i denna applikation som tillverkaren tänkt sig att detta spö skall användas.

I ren sidvind kan jag avslappnat låta klumpen lagom kliva utanför toppöglan för att lägga ut kontrollerade kast utan problem. Välbalanserat och så där trevligt nöjaktigt flinar jag över att jag faktiskt kan flugfiska och det är spöt som hjälper mig på vägen. Då vinden tilltar börjar det bli lite knepigt att få till motvindskast så jag lägger ner för dagen.

Jag får återkomma med en mer beprovad rapport i framtiden för er som funderar men inte riktigt bestämt er för att syna Msx i sömmarna.

25 dagar kvar att testa!

Karp eller Brax ?

Tillbaka i det exploderande landet Kina. Åter stirrandes till höger o vänster gång på gång i ett försök att ta mig till andra sidan vägen utan att bli överkörd.

Bara Peking har 5 miljoner bilar, hur många finns i hela sverige? Lägg till cyklar, mopeder och alla andra fordon jag inte kan namnge.

Åter vid middagsbordet för nya smakupplevelser. Vad sägs om Karp, ja..eller Brax. Jag kan inte direkt artbestämma fenan som sticker upp ur skålen toppad med chili. Men en sak är densamma som vid alla andra tillfällen. Inget går till spillo. Här filèar men inte fisken. Hacka upp med grov yxa och så ner i byttan. En stadig tugga, tryck till med tungan o ut ur truten kommer trehundra ben, det ser ut som jag svalt ett piggsvin. Smaken, ja den var det inget fel på i alla fall.

Mot nya middagsäventyr.

Dolda Hål i Tiden!

Alla inbitna Öringjägare nynnar på samma mantra "En gnutta tur, hitta platsen och finn Luckan i tiden" Det kan vara skillnaden på framgång eller total tomhet.

Förvirrat i en grå hård massa har jag irrat runt i jakten på skimmer i vardagen utan att ens vara nära. -Något är fel! Så låter det längs med betongmurens storstadsbröder och jag är inte sen att hålla med. Något är annorlunda! Besorna lyser med sin frånvaro, dom brukar ge lite gung i mellanperioderna.

Endast sporadiska rapporter dyker upp om en o annan lillblanking och lagom-mått fisk i storstadsurret. Alla jagar vi från partärer, getton, kajkanter och trappor. Men inget vettigt vill egentligast bita i.

I ren hopplöshet ger jag mig av till ett "mindre hett" betongunderlag för att ""vad spelar det för roll" mentaliteten har tagit över mig. Plötsligt...en spricka i betongen, en lucka i tiden, på rätt plats vid rätt tillfälle. Timmar o åter timmar av oändligt många kast ger 15 minuter strålande fiske. Tänk att så lite kan göra så mycket. Dessa fantastiska fiskar, man kan bara älska dom och hata dom öm som sides.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

MSX Test !

Jag klassar mig själv som glad amatör inom flugfisket då jag bara har svingat flugklingan i dryga 10 år. Då jag inte svänger mig med komplicerade benämningar på fackspråk och inte har full koll på vad alla fina uttryck egentligen innebär för mig som novis, så får jag ta det på vanligt grabbsnack.
För kustfisket använder jag ett Loop Multi 9.6” #7 med skaplig ryggrad och kraftfull aktion för att motstå tillräckligt knepig vind för denna typ av fiske. Med rätt lina går det ganska lätt att trycka igenom måttligt vinande vind utan att ta i för kung och fosterland.

MSX Sapphire 790 9.0” #7 känns genast lättare då jag greppar korken. Nästan som om det skulle vara någon klass mindre. Loopen väger enligt lärda siffror 123g medans MSX ligger på 129g. Ändå känns Sapphiren lättare att både hålla i och hantera.

Om man går direkt från Loopen till Sapphiren så känns MSX spöt mjukt och lite svajigt.
Men genast då man släpper lös linan och börjar kasta så slappnar det av och tillverkar trevliga linbågar med skön kontroll. Med i princip ingen kraft och ett dubbeldrag försvinner linan lekande lätt iväg lika långt som Loopen. Dock måste jag säga att det känns som det krävs mindre ansträngning och energi för att åstadkomma detta med MSX spöt.

Då jag går tillbaka till Loopen efter att bekantat mig med Sapphiren så greppar jag plötsligt ett kvastskaft. Mycket märkligt! Loopen känns tung och styv och i början stel. Men efter en liten stund kommer kroppen ihåg sin gamla trotjänare och kasten kommer tillbaka. Men känslan är fortfarande att det krävs mindre kraft för att åstadkomma lika långa kast med MSX.
Spontant säger jag att Loopen känns mer kust än Sapphiren till en början men man inser snart att detta inte är fallet. Jag är övertygad om att Sapphiren däremot inte skulle kännas lika tungt att svinga en hel dag längs kusten.
MSX har kommit för att stanna, det är jag säker på och mitt nästa spö kommer att bli ett MSX utan tvekan. Prislappen är inte bara överkomlig det är faktiskt riktigt bra med tanke på vad du betalar för och även får på köpet.
Fotnot:
Detta är min känsla och uppfattning av MSX. Inte någon riktlinje för övriga att anamma.

Kalkens Barriärrev !

En lång väntan är över. Åter står vi med kalksten under sulorna där blåstången vajar och gömmer lömska skrevor och hålor. Man måste hålla koll på stegen för att inte överskrida vadarbyxornas maxdjup.
Vi har till denna resa fått förmånen att granska det nya flugfiskesmärket på marknaden MSX. Nu är ju inte jag någon spöexpert vad gäller flugfiske men det är just det som är det fina i kråksången. Denna spöserie är ju inte ämnad bara för proffs utan även för oss dödliga med en normal penning i lomma.
Nu har inte vinden helt samarbetat vad gäller plats och läge för denna sköna konst men vi har några dagar framför oss fortfarande. Vi återkommer med mer om detta.
För övrigt verkar Öringen gäcka de flesta silverjagande bröder vi mött längs med pallkanterna. Jag mosar iväg en Heksen i grön/silver längs med kalkstenens barriärrev, med sju meter kvar på linan blixtrar det till bakom en sten. En kraftig Besabertil bjuder på hårt motstånd.

Med sina stadiga 80cm tvingar han mig i cirklar innan jag snabbt kan måtta fisken längs spöhantaget för att sedan kroka av och låta denna framtida monsterblänkare gå fri.
Dagen slutar med två missade snabbattacker framför mina fötter utan att jag ser vad som skulle kunnat förgylla min dag än mer. Imorgon är en ny dag full av nya möjligheter.

Man vet aldrig Vad nästa kast för med sig!

Reinfeldt Hunger!

Politik och fiske går inte ihop, eller gör det det. Mnja, fiskarna skiter i vilket, de simmar där de simmar vare sig det är i havet eller utanför maktens boning.

Nu hade väl denna betongbroder hoppats på en fisk av mer ädel art än en rovgirig rosenbadgädda. "finns det fler av denna art inne i huset månne".

Jag tänker inte gå in i en politiskt intrasslad debatt om vem vet vad och hur gör djur monolog men nog finns det jobb att utföra.

Nåja, Öringen verkar svårväckt denna långdragna vintervår. Mälaren pumpar ut sötvatten i saltsjön med så mycket kubik i minuten att det är konstigt att det är lågvatten på andra sidan luckan.
Medan fisken verkar ha det svårt att forsera denna mängd vatten för att ta sig fram till mitt glim glim på tafsänden läggs bomturerna på hög. En och annan B3-Öring mister dock livet runt omkring mig och jag får gott finna mig i att idag inte var min dag.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

April April....

Ja, nog kände jag mig lurad när första öringen för året vinkade retfullt med ryggfenan och försvann i en solglänsande virvel.

Föga anade jag att en ny chans skulle dyka upp en lurendrejardag som denna. En betongbroder smyger upp runt hörnet och undrar om jag haft någon lycka och om jag brukar fånga Öring där jag står.

-Brukar o brukar grimaserar jag lite skämtsamt. Det är en sanning med modifikation och för att inte säga ett olidligt gnetande och trampande i timmar bakom varje fisk.

-Men man vet aldrig! Avslutar jag i ett vevstopp.........pang! En liten Sprallraggare biter till i Mälarens grumliga smältvatten. Vad ska man säga?

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Fiske i Arktis !

Solen skiner, det droppar från taken och små bäckar bildas längs vägkanten. Det kliar i kroppen, kan det vara så att det finns en glugg någonstans längs kustbandet som går att sutta av.

Jag tvekar en sekund, åka en timme enkel väg för att kanske se draget studsa ut på isen....

Satsar man inget så vinner man inget, det får bära eller brista. Spänningen stiger när kusten börjar skönjas mellan skogen.

En kall kår drar genom ryggen när jag kliver förbi den sista tallen. IS! Men det är något annat som får mig att stanna till lite extra. Detta skulle kunna vara någon helt annanstans. Arktis, stora böljande isblock reser sig som en barriär mot havet. Ett felsteg och hela benet fösvinner ner i ett dolt hål.

Jag sneglar bort mot udden, kan det var öppet vatten. Väl på parkeringen möter jag en lika ivrig FiskeBroder i full gång med att rigga spön och vadarbrallor. Han har redan rekat udden och ger mig det svar jag önskar. Det finns en liten sträcka öppet vatten att doppa fluga som drag i, Gött.

Vattnet är så kallt ett det inte fryser? -1 visar termometern men vattnet rör på sig i skvalpet och hindrar isen att ta fäste.

KustPremiären blev en solskön frisk fisklös dag med islag av HavsÖrn, Sångsvan och trevligt sällskap. Nu är det på gång!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En förfluten framtid!

Känslan och frustrationen börjar bli övermäktig. Nu vill jag sitta på strandbrinken iaktagande en tidig soluppgång med en frisk bris och brytande musik mot putsade stenar. Jag vill sitta med den pirrande rastlösheten av att få göra det första kastet ut i det blå, nyfikenheten av vad dagen kommer att ge. Tvinga mig själv att dricka upp kaffet och ha tålamod några minuter till.

Ivrigt scannar jag igenom all tänkbar fiskelitteratur i mina lådor. Det hjälper inte, snarare tvärtom.

Jag binder några flugor, försöker tränga bort de yttre elementen. Men tankarna återkommer. NU får det vara slut på detta elände.

Snö och Is, överallt.

Fishing in Tokyo !

Då internetcensuren i Kina inte tillåter oss bloggare att förmedla våra välformulerade och olidligt intressanta inlägg för omvärlden så får man vänta tills tillfälle ges.
Hur som haver så hade jag spanat in en något annorlunda fisketur i centrala Tokyo då några timmar fanns till övers.
Ihara-san guidade mig till den tilltänkta platsen.
Vad skådar mitt norra öga, en bommad grind med en något otydlig text för en svenne som mig. Hmm, jag behöver inte veta vad det står. Den tomma och de något halvfulla bassängerna är tillräckligt som svar. Stängt! Bannelse!
Känns inte som att jag skall ta en plats bland de yngre entusiasterna i guldfiskbassängen.
Ihara-san greppar telefonen snabbt som en iller, diskuterar en stund, flinar och säger.
-I know another place not so far. In i tunnelbanan igen och iväg.
Bilar till höger och vänster, känslan är bekant, B3-träsket i annan tappning.
Nyfikna fotgängare studerar den något skraltiga figur med det underdimensionerade spinnspöt i hand.

(Photo by Ihara-san)

Småtjejerna flinar och drar fisk efter fisk. Muttrande suttar jag till vänster och till höger, rakt ut och längs med sidan. Inte nåe!
Jag hade egentligen velat fiska på något mer exotiskt än regnbåge men man får ta vad som står till buds ibland. Jag frågar vänligt om jag får ta en bild på herrarna som sitter i båten och fiskar. Den ena är för koncentrerad för att höra. Den andre reser sig i givakt, spontanfoto.
En timmes fiske har förbrukats och det är dags för middag och en kall Sapporo. Nä, nu för det bli HÖ jakt i det riktiga bonkaträsket istället.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Krabba på Krabba!

Nedsänkt i golvet på fuskjapanvis så vi stela västerlänningar inte bryter våra långa skraltiga ben sitter jag nu förväntansfull på vad som skall serveras.
Jag är på en krabbrestaurang någonstans i Nagoya.

Förrätten skvallrar om vad som komma skall. Bläckfisk, rom i olika slag, tofu och kokt kungskrabba och jag har inget att klaga på än så länge. Sashimi på kungskrabba dyker upp, det ser helt fantastiskt ut....men, ja för första gången måste jag säga att detta var ingen höjdare.

Jag är inte kinkig men det segar och glider runt i munnen. Kan inte komma på något annat än....nä, jag kan faktiskt inte ens komma på vad det kan jämföras med.

Men sen rinner det bara på! Krabbor i alla dess former. En hårig krabat dyker upp filead och skuren som bara en Japan kan göra. Gudomligt!
Inte alls en dålig början på denna resa. Kanske får man tillfälle att kroka något levande också!

Pest eller Kolera !

Med ryggen mot vinden o luvan på topp hinner jag lagom ta ett första sipp av honungslent te. Spöböj o det bestämdaste. Jag stirrar på mina upptagna händer, blicken far vilt efter en plats att lägga ifrån mig barlasten. Kroken sitter lätt i läppen så jag väljer att lossa den i hålet och ge han friheten åter.

Men han har inte alls brottom därifrån utan dröjer sig kvar i hålet som om han fruktar något i det mörka djupet. Jag får lite tid att färdigställa min frukost innan det knycker till igen. Denna är mer försiktig, jag anar Röding.

Detta måste vara den vackraste fisk vi har på våra breddgrader i hård kunkurrens med Blågyltan.

Alla har vi nog stått inför val som till synes är lika illa men ett måste genomföras. Ska jag bita i krokförsedd räkbit och få det överstökat eller återgå till terrorn av den gröne jägaren som ständigt ligger på lur efter ett skrovmål.

Kanske var det den tveksamheten som fick RegnBågen att stanna till och fundera under hålet. För att till sist ta sitt mod till fånga och chansa på ett liv efter isen och totalt mörker.

Orört Mörker !

Det är dagen D.
Varm nyponsoppa i termosen, "nya" skär på isborren. Jag nålar fast två plåtbitar på overallfickan, det är dags. MörtSheriff Herr D är fokuserad, laddad och obeveklig.
Stående vid iskanten iaktar han premiäropportunisterna som sprider ut sig vind för våg runt sjön.
Ögonbrynen stramar åt ner mot näsroten, rynkorna i pannan får en Korp att hest flyga till skogs. Ett stadigt grepp om isborren sen bär det iväg. Idag är jag fast beslutsam, ingen skall slippa undan mitt själsliga raseri. Blicken är spikrak, första offret har ingen aning om vad som komma skall.
Ett knyck i mörkret, ett till, linan drar mot Väst i hålet, mothugg, fast fisk.....Iiihaaa! Den onde och den fule har lämnat borgen, spegelbilden i hålet är ett barn vid sockervaddståndet. Alla hurrar runt om på sjön, fisken är på humör vilket genast färgar av sig på stor som liten i färggranna värmeplagg. Ett knippe vilsna Rödingar fick lämna djupet för att senare få gomseglet att surra.
Jag tror ingen gick hem utan full pott. Imorgon är en annan dag för MörtSheriffen men han har ett lenare drag i nunan.

Hål utan Hål!

En fiskedag kan ta sin början på många sätt. Man kan vara senare än man tänkt sig ut på tilltänkt skådeplats. Man kan ha plånboken i innefickan på jackan som hänger kvar i stugvärmen där man startade. Det är inte bra om det krävs ett fiskekort!

Isborren kan vara så slö att det krävs två man att borra "ett" hål på 20 minuter. Detta kan bero på att man beställt fel skär till borren och får stå sitt kast.

Som tur var finns det vänliga fiskebröder. Utan att tveka får vi låna en borr under dagen av en gentleman vid namn Arne. Nu hjälpte tyvärr inte ens det för att lura Bågarna Söder O Öster men utan denna välgärning hade vi inte orkat borra ett hål till.

Inte den start men vill ha på första fiskeäventyret för året, men nu kan det bara bli bättre, eller?

En glimt av Silver !

Storstadssurrets julpuls är dämpad där snön passerar mig horisontellt. Turisterna drar igen kragen, böjer ner huvudet och biter ihop längs med kajpromenaden. Fåglarna tar det dock med ro och fortsätter som vanligt med sina bestyr i strömmen.

Inne i min egna fjäderdräkt flytoverallen är det varmt och hemtrevligt, med ryggen mot vinden och luvan på topp står jag bara och myser. Grå betong har blivit vit med ett stänk av silver. En redan ärrad liten junior dokumenteras i brådraskets kastvindar för att snabbt få återgå till dess lika kalla element som mitt. Inte lätt att få fukus med en mobilkamera i byarna inte.

I morgon kanske en äldre herre behagar syna mina trumfkort.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

God Jul o Gott Nytt År

Året lider mot sitt slut. Men ännu finns det några få dagar kvar som skall kramas på Öringtid innan ett nytt år tar sin början.

Från Herr D till er alla!

En riktigt God Jul o ett Gott Nytt Skitfiskeår på er!

Död Kust !

En Smörgås med gravad Betongtrutta smakar smaskens vid en väderbiten kust. K-Mark, räddaren i nöden har med sig hett kaffe då jag för en gångs skull travar ut i det vilda utan denna exotiska dryck.








I tryggt sällskap slirar vi runt på såphala berg som i vissa lägen endast ger oss chansen att stå högt över hav i våra försök att truga HavsÖringen. Inte för att vi på något sätt hade förväntat oss en kavalkad av huggvillig HÖ men inom oss plirar hoppet.

Varje sten, vik och tångbeklädd udde ger en ny boost. Är dom här? Kommer det att bita i?
Men idag är kusten död! En dag som många andra tar sitt slut och vi har väl tur ändå att vi inte är födda till Svan i HavsÖrnens Territorium!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Kork, Trä o Silver !

Gummisulorna vilar stadigt på armerad betong. Höger hand greppar vilsamt runt korkhandtaget, vänster snurrar orytmiskt varierat mellan korta och långa stopp. Ett knyck i spötoppen, kutlingen drar i sidled faller mot botten, ett vevtag och Beastmastern bockar djupt……!
Härliga B3-träsk!
Inget är hugget i sten. Dagar kommer och dagar går. Jag tror mig bli mer vis för varje tur men man blir pinsamt påmind om att kortleken är större än så hos denna magiska filur. Jag är inte den enda som har tur idag, flera av mina ärrade betongbröder lägger silver på trä i rad.
En härlig tid i strömmen kanske tar sin början, kanske tog det just slut.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Varierad Kvalité

Efter ihållande regn, timmars vadning i 5 gradigt vatten vilket resulterade i absolut ingenting. Inte en känning inte en skugga och min arbetskamrat utbrister ändå.

-Det här var kul! Det kan jag göra igen!

Då förstod jag att jag har väkt ett virus i hans kropp, fiskevirus. Samme man var således inte sen att hänga med och urforska Betongträskets steninga kanter en eftermiddag efter jobbet. En snabb känning i mitt spö och flera vak skvallrar om att Öringen är på plats. En svampangripen HavsÖring i 4 kilosklassen simmar trögt och sjukt förbi nedanför våra fötter. Ingen vidare kvalité på den stackarn.

Straxt innan mörkret sänker sig över storstaden hojtar Juha till. -kolla, kolla! Spöt är böjt och levande. Härligt, det är inte bara hans första HavsÖring, det är bra klass på den också. Inte dåligt för att vara andra försöket på denna kluriga sportfisk. Jag kan bara glädjas åt hans förtjusning, nu är han nog ännu mer smittad! Grattis till en fin HÖ mannen!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!