Segel som Segel!

I min iver och klena eftertanke chockas jag när jag svänger runt hörnet och ser parkeringen.

-Vissst F-n! Det är forfarande "Sommar", inte en tanke ängnades åt det troliga senarium som utspelar sig på kusten vid bra vind, sol och skapliga vågor. SensommarÖringen flaxar långt bort in i ett dunkelt tankehörn.

Småabborren var på hugget trots att den gång på gång fick ducka för KiteSurfing och Vindsurfingbrädor som svischande och plaskandes lekte i vattnet. Nog är di färggranna i all sköns kulörer, mönster och former, men jag slår ett slag för Abborrens Ryggsegel, det är något alldeles eget, det finns en mening, en tanke bakom varje krök, tagg och muskel och är inte konstgort på något sätt.

Min längtan efter Silver fortsätter, dag efter dag, månad efter månad......

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Med Rumpan Bar!

Med finkänsliga spöknyck låter jag draget svepa fram precis över den strömmande botten. Laxen står på Menyn. Inte i Bergeforsen denna gång utan i Bonkaträskets mörka vatten där sött möter salt. Det suger i, det blir tungt, ett typiskt bottennapp med linbåge runt en sten. Ännu ett drag åt pipan knorrar jag ilsket på min övermodighet i lågsniffning.

Men! Det följer ju faktisk med, segt och helvetiskt tungt med det följer faktiskt med? Ett ryggkrökande och pumpade påbörjas med ett spö bockat till bristningsgränsen.

-Konstig känsla detta! Kan det vara...?

Nej, inte det minsta gung känns. Vem det än må ha varit så får man hoppas att det var sommar då Jeansen lämnade sin ägare prydligt knäppta för en lång, ensam tid i strömmen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!