måndag 11 april 2016

Kontroversiella Motsatser

Solen är på humör denna något trevande vårmorgon.
Herr D har lyckats med konststycket att smita ut på äventyr en bra bit bort från blöjor, tvättlappar och mjölkfri gröt. De korta seanser av kusttrampade jag under det senaste året avverkat har inte resulterat i nämnvärt spännande rapporter.
Vädret inbjuder till både Öringfiske och livsnjutning, förresten de går ju hand i hand. Det flaxar förbi både sångsvan och tranor som skvallrar om att våren är här. Jag saknar dock lugnet och fågelskvalet i Bråviken. En motorsåg skriker irriterat från vikbolandet och trasar sönder alla skönsjungande vårivrare.

Ny dag liknande väder, men nu står jag i B3 träsket i något miniatyr, dvs Nyköpingsån. Mindre vattenflöde, färre Bilar, mindre Betong och något mindre Besor. Men något annat pockar på min uppmärksamhet, jag har inte hört denna drill förut. invecklad och tongivande vacker.

En liten tätting kickar på mig nyfiket. En Gärdsmyg, det var som tusan finns dom här tänker jag och suttar torskpirken snett över ån. När linan rätat ut sig smäller det till. Äntligen gung i Beastmastern, en BetongÖring Sträcker och vrider sig illvilligt i ett segt tempo. Ingen fajt att minnas men det är en HavsÖring även fast den inte producerats enligt Darwins principer.

Kan tro att jag smiter ner till B3 Träsket snart igen, det är ju bara 3 minuters gångväg.

Man vet aldrig när nästa lucka kommer!

fredag 15 januari 2016

Nyköpingsån Sportfiske

För er som gillar lite betongfiske som Älvkarleby / Stockholmström och Gävleån tex.
Det finns nu en nyare sida på www.nykopingsan.se
Ån börjar sakta vakna till liv igen. Det skall bli kul att se om den kan få tillbaka sina forna glansdagar!

 
                                                     Det finns bumlingar även i denna ån.

Fångstman okänd
Fångstman: Robin Lindberg

fredag 6 november 2015

Höstfärger!

Flugasken börja gapa lite tom. De stora individerna i sjön sliter ganska hårt på varje fluga och tiden för att binda nya är minst sagt begränsad.

Äventyren har blivit färre men mer koncentrerade. Tiden som finns tillgodo måste vara väl avvägd mot chanserna till spöböj. HavsÖringen har fått stå tillbaka lite men nu är de här och jag väntar bara på den dagen då tid, väder och vind står rätt i tiden.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

torsdag 30 april 2015

Raspgom i u-läge!

Tiden är knapp.....
Det känns som jag alltid klagar på att tiden går för fort. Ja, om den gick fort förut så har den accelererat till Warphastighet sedan tjejerna kom till världen.
Den ena predatorn efter den andra skjuter ut som projektiler ur vassen där jag vadar fram. De hänger kvar efter leken. De stora madammerna har lämnat lokalerna och kvar finns en och annan småtting.

En Gädda stannar till i undervattensläge, hovrar stillsamt och låter mig ta en snabb bild. Jag vågar till och med sticka ut hakan för en närmare syning efter att draget avlägsnats.

En gedigen skara kanyler radar upp sig i led. En riktig raspgom, inte mycket som slipper undan då käftarna slagit igen om bytet.

Våren trampar på, den riktigt gnisslar i skog och sjö.....nya tag.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

 

lördag 14 mars 2015

Kunglig Öring !

Jag tar mig en tur med tjejerna längs med ån för att stilla min abstinens och nyfikenhet.
Vi sätter oss på en parkbänk bakom ett par fiskande herrar med Nyköpings Hus som bakgrund.

-Titta! hojtar min fru.
- Han har fisk på!
Vafalls, tänker jag högt. Det är en skaplig Öring på 3,7 kg som drar runt i strömmen. Fångstmannen ser lite orolig ut när Öringen krumbuktar runt i vallgraven. 
Sammy som han heter pillar runt med Öringen försiktigt och säger till de jublande förbipasserande att dessa skall man vara rädd om. Vi tar några snabba bilder innan han försiktigt ger fisken friheten åter.

Kreti och pleti som stannat till och vill fota och diskutera mumlar lite fundersam varför i hela världen karln släpper tillbaka fisken som var så fin. 
Det gläder mig att det finns likasinnade spösvingare som ser det viktiga i att inte bonka ihjäl allt som fastnar på kroken även fast det är en odlad fisk.

Nu måste jag hitta en lucka, om så bara ett par timmar vid en kuststräcka eller kanske en snabb båttur. 
Det brinner i kastarmen!


torsdag 12 mars 2015

Fiskarna !

Nya tider, undrens tider.
Ja inte var det så att jag/vi planerade att bli 4 i familjen just i det skede som fiskarna huserar som stjärntecken, inte heller då tiden för HavsÖringFIsket står för dörren. 
2 nya tjejer i familjen! Det passar ju ovanligt bra att de föddes i just fiskarna. Men med tanke på vilket otyg de ställt till med när det gäller mitt eget fiske så undrar man om det är något otyg i görningen.
Nu gäller det att planera .......går det med 2 sprattlande småtyg i bakhasorna....ja man måste ju försöka.
Läget kommer med största sannolikhet snart nog.

För tillfället får jag fajtas med de bästa silverfiskarna jag fångat i mitt liv.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

söndag 18 januari 2015

Svinkall simtur!

Tålmodig man, Bo Netteblad heter han, svingar sitt spö så stilla.
Flugan den viner, hit och sen dit, men inget som fisken tycks gilla.

En hund skäller drivande i skogens snår, på stranden tar vi oss en påtår.
Det vakar bredvid Peters mete, nehej, det var tydligen fel bete.

Titta hojtar Bosse till! Det där är ingen säl som jagar sill.
Vi stirrar och spekulerar, Bosse hämtar kikaren och sonderar.
Det är grisar långt ut i viken, de måste ha blivit skrämda av tiken.
För att komma undan har de nog provat allt, man vattnet måste ju vara svinkallt.

Ingen fisk ville idag fastna på kroken, det får bli en nolla i fiskedagboken.
Men tänk vad naturen ibland kan överraska, inte visste jag att svin i vatten så bra kunde traska.

Åt varsitt håll vi åter drar vidare, nästa kast kan nog bli en riktig glädjespridare.



lördag 3 januari 2015

Nya Tider!

Årets första Öringpass går av stapeln mitt under stormande vindar och vårvärme. Man blir ju inte riktigt klok på vädret nuförtiden. -9 ena dagen för att klippa till med +10 den andra....

Jag har bytt lokaler, det som en gång var min barndoms vatten är åter mina jaktmarker på heltid. I 20 år har jag brottats mot betongen i Tjockhult, jagat fritt vatten vid kusten efter timmar av bilkörande. Nu ser det annorlunda ut. Det finns gott om obebodd kust och tiden till kortaste kustfisket är endast 10 minuter bort.

Det saknas dock något, jag sneglar avundsjukt på våra fiskevänner Nicka och Kenny. Att lura en sådan Öring på den här kusten från land kommer nog aldrig att hända.
Jag går bom mitt första pass för året som så många gånger förr.


Skulle jag mot förmodan sakna de grå väggarna och avgaserna kan jag kränga på mig vadarna och trampa ner till NyköpingsÅn på 4 minuter för att åter jaga B3Öring. Det är dock inte lika lockande som kusten. Kusten är friskare, mindre folk och mer yta att kasta av både på gott och ont. I ån vet du att det står en del Öring, på kusten kan du jaga tångräkor i flera km...


Men jag känner mig vid gott mod, många nya platser finns att undersöka. Ni vet ju hur det är.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!   

onsdag 29 oktober 2014

En Bild!

                                                                                                Ibland räcker det med bara en bild!

söndag 19 oktober 2014

Ofrivillig tvång !

Den sista Heksen i min favoritfärg sitter som berget i kalken. Inte bara färgen utan även vikten 24g börjar gapa tom i boxen. Minspel och svordomar, linan slakar och det blir sådär tråkigt lätt att ta hem det som finn kvar av utanför rullen.

Jag vet att det förmodligen går lika bra med Vicke/Gladsax och diverse andra beten men det känns inte lika bra. Jag blir mer eller mindre tvingad att frilansa i boxen med varierat resultat. Visst följer fisk efter, de petar och smånafsar men ingen vill riktigt bita i. 
Jag hittar en gammal vit/mossgrön Heksen i ett lönnfack i väskan. Glädjen höjs ett snäpp, färgen är dock inte min favorit men det får bli som det blir, det är dock en Heksen. Ett kast räcker......hur är det möjligt? Det är med den absolut största sannolikhet en brutal slump men det är dessa tillfällen som grundar en djup tro för sina favoritbeten.  

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

 

fredag 10 oktober 2014

Fyra Nyanser av Brunt !

Det är höstfärger som är överrepresenterade en dag som denna.
I mina ögon brinner det i bruna nyanser när Öringhanen dundrar runt bland stenarna. I solen däremot lyser han av guld. Lite pill hit och dit, en snabb bild och sen iväg.

Oktober, 17 grader i solen och 12 i vattnet. Ja frysa behöver man ju inte i alla fall.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!


torsdag 9 oktober 2014

En lucka i molnen!

Jag har lyckats ta mig tillbaka till min Oas för rekreation och återhämtning.
Nu står jag vid strandkanten och kommer mig inte riktigt för att stolpa ner i vattnet. Jag väntar på något....vad vet jag inte riktigt, men känslan är inte som den brukar vara.
Normalt hinner jag knappt få i mig frukost innan jag står utvadad, nu har visarna på uret nästan blivit lunch.Ivern har inte brunnit i mig lika hårt på sista tiden och det kan nog bero på många olika saker. Men det kan vi ta vid ett senare tillfälle.
 Det hänger ett grått draperi över Östersjön. En lite raggare biter på, viftar runt och hoppar loss. Jag har bestämt mig för att köra hullinglöst. Det stryker runt mycket lekfisk den här tiden. 
En glugg i molnen tillåter solen att bryta fram en kort stund. Om det är just det som får den stridbara silvertonade torpeden att bita kan ingen svara på men fart blir det på pallkanten.

Dagen smiter som vanligt förbi bakom ryggen medans det skvätter lite här och där av olika nyanser när en helt otippad farkost dyker upp mitt framför snoken på mig. En båt! Vem fiskar från båt på Gotland?
Det visar sig vara ett par Letter som även de söker lite luckor i tillvaron för rekreation.
 Ja varför inte, Kan erkänna att vi diskuterat detsamma vid olika tillfällen. Allt är möjligt!
Imorgon drar jag till nya outforskade Pallkanter.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!





fredag 3 oktober 2014

MSX bygger broar!



                                                                                                    Kan en Keps ge tur, på riktigt?
 
Nog har man hört talas om turplagg i form av kepsar och andra intima munderingar. Men skrock är ju en sak, det förmodade ödet ett annat. Hur som helst, jag hade bestämt mig. Jag skulle ner till min barndoms vatten med utmynnande å och hjälpa till med biotopvård för HavsÖringens lek, rulla sten och langa hink med lekgrus.

En resa över dagen på 20mil t&r var egentligen inte så svårt att övertala sig själv om att utföra. Inte om syftet var att förbättra mitt eget framtida fiske och en fortsatt existens för HavsÖringen. En fisk jag brinner för och älskar att hata i sitt lynniga beteende. 


Näveåns HavsÖring tillsammans med Sportfiskarna hade utlyst frivilliga eldsjälar till evenemanget och vi var många entusiaster som slöt upp. Den samlade skaran var ett blandat eldorado av generationer. Från 6 år och uppåt pensionärsstrecket, alla var där. Fantastiskt att ett fritidsintresse kan vara så drivande. 

-Flugfiskar du? Frågan kommer mitt i en langning av en hink sten. Ja! Svara jag, varför tror du det?
-Jag ser det på Kepsen säger främlingen som tar emot hinkarna. Jag har hälsat på honom tidigare men sen briserade alla åt varsitt håll i sina göromål.  Var bor du, vad jobbar du med osv……
Samtalet glider vidare och utan att jag vet ordet av har jag träffat min framtida hyresvärd. Vi har jagat i månader, tänkt och funderat i år men inte hittad vad vi söker i boende i den stad jag ämnar att retirera till. Helt plötsligt dyker den upp, chansen, tillfället och ödet att bara greppa och vara tacksam över.
 Allt detta på grund av en viss beslutsamhet, en Keps och lite socialt nätverkande. När jag tänker efter är det precis som Öringfiske, beslutsamhet, rätt plats och rätt tid……då händer det! 

Man vet aldrig vad nästa möte för med sig J

lördag 6 september 2014

Harr I Ljungan

2014! Ett år av variation och förändring. Nya möjligheter med oväntade och förväntade resultat. Ingen vet hur det blir eller vad som kommer att hända. Livet går in i ett nytt skede, okänd mark men ändå på ett semikänt vis. Jag har sett det på distans, hört, diskuterat och tyckt till. Men egentligen vet jag ingenting om det som komma skall.

Det är som att komma till ett nytt fiskevatten. Du försöker vara påläst av kartor och webforum men när du väl står där känner du dig ändå lost. Har du lite tur träffar du någon som kan leda dig åt rätt håll, ge dig lite tips och tricks om vart och hur du skall bete dig. Men den krassa sanningen är att du måste lära dig själv och skaffa dig din egen erfarenhet för att lyckas på ditt sätt.

Harren visade sig att vara på helt andra ställen än där jag var, småÖringen högg dock villigt på Gröne Faran (Mr Green)
Allt har sin tid! Jag tror jag kommer att hitta min väg och lyckas på mitt sätt i mina nya fiskevatten.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig J.

söndag 10 augusti 2014

Stilla AbborrKväll!

Värmen håller kvar sitt järngrepp över viken. Vattnet är fisljummet och fisken vaknar inte förens sent in på småtimmarna.
Abborrjakten tar sin början runt omkring oss, de små stimmen som tycks finnas i överflöd över hela viken, de flyr åt alla håll det kan tänkas finnas en glugg från de randiga predatorerna.
Vi och andra sidan har ingen större lycka i den ljumma kvällen. Det biter på en och annan borre men de stora håller sig effektivt undan.
Vi snurrar runt en stund men vi har ingen brådska, inte heller spelar det så stor roll en kväll som denna. Det räcker gott och väl att bara sitta och titta på det skådespel som spelas upp.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

tisdag 27 maj 2014

Ensamhetens sista timmar!


Jag är helt ensam på Kvarnsjön. Vinden lägger sig till ro under koltrastens kvällssång ackompanjerad av en hackspett som irriterat knackar i skogsbrynet.

Solen tycks påverkad av Jordens dragningskraft i en smått accelererande nedåtgående rörelse bakom skogen. En ensam slända kläcker och söker mitt sällskap. Hen tycks sitta och undra vart alla andra håller hus?

Det undrar faktiskt jag också, vart är alla andra fiskare en kväll som denna? Vart är de andra sländorna? Det är bara hen och jag sittandes tysta kikandes ut mot fören.

Och vart är fisken?

söndag 18 maj 2014

Bland kobbar och sund!

Det är vackert så här på vårkantens sista timmar.
Öringens tid har mer eller mindre passerat, de sista ströfiskarna retas sådär lagom ointresserat. Det är dags för Öringen att jaga större stim då strömmingen börjar traska närmare kustlinjerna och vattnet värms upp.

Våren har inte alls varit den jag önskat i jakten på vår blänkande mystiker. Men jag får ta igen det till hösten. DÅ är dom välnärda, ryggbreda och brutalt starka. Men det är då, nu är nu och en annan liten krabat gästar några väl utvalda kustvikar, viktmässigt inte i närheten av en välnärd Öring men dock så sprallig i sin egen ormliknande skrud.

Det kan ju bita på en mystiker också!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

onsdag 30 april 2014

En ärbar Man!

Då var det klart!
Högen av listor, bokningar och komihåglappar har nått ett slut.
Nu är man en Ärbar man till synes. Det betyder ju inte bara att jag ser världen med nya ögon jag har även mer tid att smida andra planer.......!
Abstinensen har gjort sig påmind mången gång, muntorrhet, ryckningar i ett otal delar av finmuskulaturen....etc.
Nu kan det kanske låta som om det varit en pina att få detta evenemang av stapeln men så har det givetvis inte varit. Det har varit lite som inför en fiskeresa.
-Planering
-Utförande
-Eftertanke och Goda historier
Dock men en väsentlig skillnad.......jag tänker bara göra denna resa en gång!

Nu är det dags för Fiske!!!!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig :-)

onsdag 2 april 2014

När livet knackar på!

Mången gång har jag dikterat tidens raska passgång över kalenderns blad. Ibland måste man stanna upp och intala sig själv att det du nu upplever är en del av livet, ett fragment av den tid du har till ditt förfogande.


Livet står nu inför stora ting, enligt vissa större än att drilla sitt livs fisk och att ge den livet åter.
(kan det vara så ;-)
Detta skapar förstås ringar på vattnet, jag vrider och vänder på tabeller, scheman och måstegöralappar. Tiden tickar, hur ska man få till det, finns det en lucka?

Jag griper efter halmstrån, pressar och bänder för att få till ett fragment av livskvalité. De finns där, små, korta och nödanpassade men nu är nu och jag har fokus på någor helt annat.

Man vet aldrig vad livet för med sig!

söndag 23 februari 2014

Gråa Vårkänslor!

Betongen har varit grå, blaskig, kall och livlös en längre tid nu. Mitt intresse att patrullera densamma har även det varit förhållandevis svalt.
Men något har förändrats de senaste dagarna. Tallgoxen visslar något ringrostigt men högljutt på sin vårsång, solen har även tittat fram och tryckt upp kvicksilvret ett par tre nivåer. Hela omgivningen tycks bli förtrollad av det plötsliga vårruset. Svordomarna och tutandet är inte lika påtagligt bland stressade bilister, människor går omkring och ler.....faktiskt.
För egen del sätter det igång en hel del impulser i kroppen. Lusten att klampa ner i träsket är tillbaka även fast nollfaktorn är påtaglig. Men en sån här dag gör det egentligen ingenting, man känner sig lite vårberusad mitt i egentlig vintertid.

För att spä på mitt leende än mer så verkar smittan gått ner i vattnet likaså. En stadig Silverpjäs klipper en riktig lågsniff under ytan, stonkar och vrider runt. Bred över ryggen och i god kondition får denna första B3 Öring för året simma vidare ut i vårvädret.
På vägen hem kör en bilist rätt ut framför näsan på mig så jag får hoppa på hejdarn....men jag ler bara, inte lönt att svära och tuta en dag som denna.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

lördag 4 januari 2014

Varmt och Rött!

Årets första fisk!

För övrigt svårt att tro att vi klivit över tröskeln till 2014. Frånvaron av både snö och kyla håller mig mentalt kvar i varmgradigt höstrusk. Hörde på Nyheterna att SMHI kan ge dispens från vintern…?
Alltså att helt enkelt hoppa över vintern och deklarera vår direkt, intressant!
Lite skillnad från förra året vid den här tiden.

Jag är å andra sidan glad om jag kan trampa granit i jakten på Östersjöns Silver så länge som möjligt. Nu blev det i och för sig ett snedkliv in på supplementsfiske då jag blev varse om att Nävsjön fortfarande åter blivit öppen för lite Regnbågsjakt. De brukar vara lite revirhävdande så här inför stundande lek och stora drag med skrikiga färger kan göra susen.   
En Kvinnlig romstinn variation av Rudolf med röde mulen bet aggressivt i Heksen.  Ja! Heksen fungerar faktiskt även på denna odlade Fettfenepredator.

 Nytt år Nya Kast!

söndag 15 december 2013

Lax i Vättern !

Det har gått några år sedan Landlaxen jagades från Vätterns karga bergsklippor. Efter ett otal kusträder i jakten på silver utan resultat även här kunde jag inte hålla mig längre. Många resor har det blivit med lika många bomturer för de flesta av oss.
Sett fisk har vi gjort, tappat fiska har vi också gjort och det kan vara bra frustrerande att stå vid sidan om när andra drillar fisk utan att ens få känna ett litet naffs.

En och en halv dag hade redan förflutit och slentrianvevandet hade tagit över sedan timmar tillbaka. Friman var inne och kokade glögg, Mattläggarn  satt som i dvala och suttade lika automatiskt.
-Nä, Nu skiter jag i det här, ett kast till sen går jag in i värmen gnisslar jag lite surmulet. Ingenting händer nu heller. Jag lyfter kastdobben och utan att ens tänka på det drar jag ut ett kast till....
-Bannelse, jag skulle ju gå upp.....oppoppopp...jaja ett kast är ju alltid ett kast.

Plötsligt segnar hela redskapet in i en nigning.....Jag har varit för ivrig förrut så nu pratar jag högljutt med mig själv....
-Lugn och fin tills du känner tyngden i fisken...Lugn och fiiiiin, spöt bockar och ett tungt knyck då lyfter jag spöt.
Jag kan knappt tro det är sant, så nära att ge upp, så nära att det inte blev ett kast till!
En riktigt stark Lax hoppar frenetiskt ute i vågorna och jag bara står och flinar. Efter en något spännande landning i form av en enhandstailing med spöet i andra handen så ligger han till slut på land. Min första Landlax från Vättern, vilken känsla, hela jag blir lugn.

Av någon outgrundlig anledning kan jag inte sluta fiska nu (konstigt). Nu står jag med ett belåtet flin i hela ansiktet när Friman kommer ut igen, Han blir lika glad som jag. Det tar 3 sekunder så står han och suttar bredvid mig. Nu vet vi ju båda två att det betyder inte alls att det finns fler Laxar som är huggvilliga därute just nu. Men nu har man fått olja i maskineriet igen och orkar nöta en stund till.

Det rycker till i min lina, jag titta efter Frimans lina men ser den inte.
-Vart har du linan Friman, ligger du över mig eller jag över dig? Frågar jag. Han tittar lite fundersamt.
-Inte alls jag har min åt det hållet!
Det rycker till igen.....
-Då har jag nog fisk som är på o petar konstaterar jag och innan jag avslutat meningen tyngs spöet ännu en gång.
Helt skandalöst, vi hojtar om vart annat och vet knappt vart vi skall ta vägen. Som barn på julafton i princip. Vid det här laget har mörkret börjat lägga sig och fisket avslutas med en så nöjsam känsla med tankar som.
TÄNK om jag inte hade tagit det där sista kastet, TÄNK om jag inte slentrianmässigt i en invand rörelse suttat ut ett kast till!
Ja ni vet ju hur det är.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!


måndag 18 november 2013

Öringdans i Solnedgången!

Det tycktes vara en god idé på morgonkvisten att slinka in i flytoverallen för dagens granittrampande Öringjakt. Men redan efter 10 minuters skogspromenad så börjar jag ångra mitt val och dagen blev inte svalare. Men snart skymtar ett pärlband av vattenstänkta stenar mellan trädkronorna.


Det ångar ur alla öppningar på overallen men nu kan jag äntligen känna vind och vattenstänk i ansiktet.
Jag har redan bestämt mig var jag skall lägga mitt första kast. En sten där det rör sig lite extra, där det skvalar över, backar tillbaka och snurrar så där lite pulshöjande.
Heksen smeker så där förfriskt nära att jag förväntar mig att fastna i något och det gör jag.....en Öring!

Fantastiskt, han är inte stor men det är ändå en Öring. Han sprattlar av så där snyggt framför mina fötter så jag slipper bråka med han i onödan. Jag står som lite förstummad en strund och bara ler.
Gött! tänker jag och smeker iväg ett lika stiligt kast mot samma sten. Det blir en blixtsnabb dejavukänsla, allt sker i en exakt repris förutom att denna raggare gapade mycket större. Det blir peangoperation.

Dagar som detta växer inte på en kustvandrande lycksökares träd det vill jag lova. Det kan bara avslutas på ett sätt. En något spralltig Öringdans i solnedången, den bjuder jag på!


Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!