En spegel av pallkust!

Ville bara dela med mig av en stunds ögonblick när man egentligen inte ser vad som blir resultatet av ett snabbt foto i polariserade glasögon. Pallkanter i solgassande ljus dyker upp i datorn vid närmare granskning. En glimt av ett "ögonblick" vid en av Sveriges vackraste fiskeplatser. Jag längtar redan tillbaka!

Senrapport på Brasfiske!

Tiden är knapp, man hinner inte snyta sig mellan pollenattackerna så är det en ny dag. En något förlegad rapport kommer ömsom smygandes i etern.

En grundvik mellan pallkanterna smyckad med stora och små stenar utkastat huller om buller. Ett kast viner genom luften snett mot vinden, vid halvt intagen lina smackar det på rejält med en sidrusning i formelfart, Tomt! Bannelse....Några kast senare biter det i ännu en gång, nu sitter han! En tillblänkare i något slank form får syna linsen innan han går tillbaka bland tång och stenar.
Valborgskvällen kommer smygandes med varma brasor och förfriskningar. Men ensam i det blå står fortfarande en handfull Öringjägare med drömmen om en blank slingrandes på linänden.
Slut från Gotland för denna gång.

Nu är det Kust och betongöring för min del att tag framöver.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Blodvite med tveksamheter!

Lyrisk ser jag hur en HavsÖring mitt i en våg tar ett snabbt svep runt draget för att nypa det från utsidan, rörelsen är så smidig, snabb och träffsäker att det ser overkligt ut. Bara att få uppleva den bilden är mödan värt att stå i isande nordan med bränningar över midjan.

Men glädjen förtas när jag ser hur träffsäker Öringen varit. Kroken sitter in i gälbågarna, även fast jag finlirar med kirurgisk precision så ser jag hur blodet rinner utmed sidan. Jag sätter fisken åter och låter han vila i sjögräset. Vattnet färgas smått rött.

jag puffar till han lite för att få lite fart. Han far iväg några meter för att åter stanna. Jag ger han en stund till, han börjar smått få lite slagsida, jag petar igen, samma sak händer. Livet rann ifrån honom.En fråga jag ställer mig när jag står där på pallen är hur man skall hantera detta tråkiga cenario. Skall man låta fisken få sitt öde i naturen eller skall man ta hand om den även fast det är en efterleksfisk? Dock i skaplig kondition!

Finns det en moralisk linje att gå på? Det är inte så ofta Öringen biter så djupt men som sagt det händer!

Vad säger ni ärrade HÖ-jägare där ute?

Mörka snabba skuggor!

Man kan ana något i kölvattnet när draget far fram in över pallen. Vågorna förvränger bilden men ändå är det något som fångar blicken i svall och krusningar. Vågorna slätar ut sig och en mörk gestalt glider in i släptåg, i synkroniserad rörelse niger både draget och Öringen i ett vevstopp. Fast fisk! Nu blir det fart, i klassisk manér rasar Öringen runt, sprätter och virvlar, blank fisk. Jag blir lite osäker på om den är straxt över eller under 50 lagliga så bättre fria än att fälla, tillbaka i spat.

Timmen går och meter efter meter avverkas, ny skugga, snabbare och mer resolut. Inget vevstopp behövdes här inte. En kort och välnärd tillnyktrare i guldnyans biter till. Så vacker, så perfekt i sitt element. Snabb bild avkrokning och i vattnet du gå.