lördag 19 juli 2008

Bergeforsen ryckfiskeparadiset!

Lite mer tråkig läsning om svullryafisket i Indalsälven. Beklämmande och tråkigt. Jag undrar om någon avdankad styrelseledamot i sportfiskarna står och dänger huggkrok här också? Vad kan man göra? Fiskeförbud i hela älven, minera stränderna?
http://www.magentanews.com/cache.asp?n=3737043

onsdag 9 juli 2008

Bergeforsen Blöder!

03:20-10.30 samt 19:00-24:00 igår gav jag laxen en sista chans att bevisa att min tur skulle hålla i sig från i fjol. Men det skulle visa sig att de ville annat. Många känningar och rapp i järntyngden och spinnflugan blev det men ingen ville ta det avgörande beslutet att hugga. Ibland vill det sig inte bara trots ihärdiga försök. Men det är något annat som oroat mig under min vistelse vid älven. Under många timmar har mitt engagemang kommit av sig då jag irriterat iakttagit ”fiskare” som inte hade för avsikt att få laxen att hugga på riktigt sätt. Med smala tunga drag som går som en torped i vattnet, apterade med den största tillåtna och ibland större trekroken så var det inte frågan om annat. En del var så fräcka att de ogenerat stod och drog spöt hej villt i sidled för att rycka fast fisken dvs ryckfiske. Andra vevade för fulla livet så draget höll 20 knop genom vattnet, dvs samma sak som ryckfiske. När de väl krokade en lax drillade de den stenhårt utan en tanke på att den kunde släppa och då få ett ödesdigert sår vilket skulle leda till en säker död, pumpade in den till land baklänges och bonkade den som om det var helt ok! Då jag misstroget frågade om det var policy att bonka felkrokad fisk så blev svaret ”bara den här, då har jag mat över sommaren” men då han redan bonkat en tidigare så blev svaret lika löjligt som fisket i sig. Rekordet slogs på kvällen då 2 ”fiskare” trampar ner på den fredade zon 2 som håller mycket fisk och dänger 50gr tyngder och rycker för glatta livet. När vi 5st (av 14 som försökte få laxen att hugga) konfronterade idioterna så blev bara svaret ”ja vi vet” sen gick de vidare. Ingen vakt har jag sett på hela tiden jag varit där och när jag talat med folk så är svaret entydigt, alla vet att ingen kommer!!!?? Bergeforsens svarta rykte har bevisats gång på gång och det är mer regel än undantag att rycka fast och att slå ihjäl felkrokad fisk.
Den mängd lax som går bara meter från land på zon2 är busenkel att med avsikt felkroka, regelvidrigt och oetiskt. (Killen på bilden var ingen ryckfiskare).
Efter denna resa har mitt intresse för Bergeforsen fått sig en rejäl törn, Jag vet inte om jag kommer tillbaka.

måndag 7 juli 2008

400 meter häck!

Anländer till Älven fram på kvällskanten, jag är inte ensam. 8st hoppfulla laxlusar står och dänger flugor och drag i älven i hopp om sitt livs lax. Vissa stigningar var alla Laxfiskares våtaste dröm (Bilden visar inte forsnacke utan stigning av lax strax under ytan). Trots den täta trafiken så felkrokades som tur var få laxar. Ibland, utan en krusning på ytan blir man upplyst om deras närvaro då linan glider över ryggen och ett distinkt rapp nästan får spöt att fara i spat. Straxt efter midnattstimmen slutar laxen att visa sig och lugnet tar över i älven. Kvar blir endast en tossig galning som tror på att nästa kast kan föra med sig något alldeles speciellt. Men tröttheten smyger sig på och jag tar in på Hotel Bergeforsen Hilton får någon timmes vila. Under stilla timmes dås hör jag fotsteg i gruset bakom mig, de stannar, ett svisch viner genom luften och sen ett plums. Kl är 3 på morgonen när jag trycker upp trynet över relingen för att se vem min till lika tokstolle kan vara. Han vänder sig om och håller på att hoppa i älven i ren färskräckelse över den fula varelse som behagar störa i den stilla natten....God morgon säger jag, han flinar till "God morgon, du får inte skrämmas så där" Njaa, det var inte meningen, ska du ha en kopp kaffe, frågar jag? sen rullar fiskehistorier i gång på löpande band i väntan på att fisken skall vakna till liv igen. Efter två tappade fiskar som inte satt där de skulle förmodar jag ,så kommer ett steg upp mot oss. Spänningen stiger då draget vevas långsamt in, en plog kommer alldeles intill när jag bara har 10 meter kvar.......Smällen i spöt känns som 24o volt genom kroppen, Jag hinner inte reagera innan linan försvinner som en avlöning från rullen, det finns inte en chans att stoppa laxen, han tar 170 meter i en våldsam rusning rakt ut över älven och viker sedan nerströms. Jag kan inte annat än springa för glatta livet. Jag har inte ens sett fisken vilket man brukar göra om det är en normalstor lax. Jag försöker att släppa på trycket för att han skall lugna ner sig men det hjälper föga. Nu kommer jag inte längre ut och jag måste bromsa honom med allt jag har, den svagare nylonlinan till betet ger vika och det blir tomt......vilken djä...la resa... Svettig men med ett brett leende börjar jag gå tillbaka de 400 meter han släpade mig nerför älven. Vilken kraft, tyvärr så var nog laxen felkrokad och simmar omkring med lite bling bling på sig, vi får hoppas att det rostar bort. De mindre invånarna i älven simmade lojt runt nedanför mina fötter ovetandes om den resa jag nyss genomgått. Hualigen, men i natt ska vi se om vi kan lura en bumling på riktigt sätt.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

fredag 4 juli 2008

Laxfrossa!

Tidig morgon, älven flyter lugnt och stilla, ingen vind. Då och då störs ytan av kraftiga ryggfenor och tystnaden bryts av brutala plask . Laxen är här, med ett belåtet flin sitter jag och myser på räggsäcken och riggar spön och verktyg. Minnet från fjolåret sitter kvar som om det var igår jag var här, fajten med bumlingar och träningsvärk i ryggen. Det verkar inte som om det stigit lika mycket fisk i år ännu och zon 1 och 2 är fredade tack vare folk som inte har vett nog att fiska på ett riktigt sätt. Mumlandet över vad som skall få åka i vattnet först avbryts abrupt när ett monster kommer som en projektil ur vattnet, för en mikrosekund tror jag att han skall landa i knät på mig.......Djävul mig, här kan jag inte sitta och glo. Efter fem timmar av drag/flugbyten kommer missmodet smygandes, visst jag var en riktigt turknutte i fjol det får medges men vad är det som säger att det inte kan bli lika i år. Men laxen slutar att visa sig och vandringen upphör, de sista timmarna känns det som att stå och dänga i ett dött hav. Kommer plötsligt på att jag måste lätta på trycket, det skull jag gjort för flera timmar sen men det kom av sig.....Står och muttrar vid gräskanten, hör något bekant bakom ryggen, vänder mig om. Ett helt stim med bumlignar kommer simmandas 4 meter från land.......hel..--te...med vadarbyxorna nere vid knäna och draggen i hand kan jag inte mer än se på när de simmar in på förbjudet område. Jag får erkänna mig besegrad denna dag, men jag har fler chanser att ge dom en fajt framöver.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!