400 meter häck!

Anländer till Älven fram på kvällskanten, jag är inte ensam. 8st hoppfulla laxlusar står och dänger flugor och drag i älven i hopp om sitt livs lax. Vissa stigningar var alla Laxfiskares våtaste dröm (Bilden visar inte forsnacke utan stigning av lax strax under ytan). Trots den täta trafiken så felkrokades som tur var få laxar. Ibland, utan en krusning på ytan blir man upplyst om deras närvaro då linan glider över ryggen och ett distinkt rapp nästan får spöt att fara i spat. Straxt efter midnattstimmen slutar laxen att visa sig och lugnet tar över i älven. Kvar blir endast en tossig galning som tror på att nästa kast kan föra med sig något alldeles speciellt. Men tröttheten smyger sig på och jag tar in på Hotel Bergeforsen Hilton får någon timmes vila. Under stilla timmes dås hör jag fotsteg i gruset bakom mig, de stannar, ett svisch viner genom luften och sen ett plums. Kl är 3 på morgonen när jag trycker upp trynet över relingen för att se vem min till lika tokstolle kan vara. Han vänder sig om och håller på att hoppa i älven i ren färskräckelse över den fula varelse som behagar störa i den stilla natten....God morgon säger jag, han flinar till "God morgon, du får inte skrämmas så där" Njaa, det var inte meningen, ska du ha en kopp kaffe, frågar jag? sen rullar fiskehistorier i gång på löpande band i väntan på att fisken skall vakna till liv igen. Efter två tappade fiskar som inte satt där de skulle förmodar jag ,så kommer ett steg upp mot oss. Spänningen stiger då draget vevas långsamt in, en plog kommer alldeles intill när jag bara har 10 meter kvar.......Smällen i spöt känns som 24o volt genom kroppen, Jag hinner inte reagera innan linan försvinner som en avlöning från rullen, det finns inte en chans att stoppa laxen, han tar 170 meter i en våldsam rusning rakt ut över älven och viker sedan nerströms. Jag kan inte annat än springa för glatta livet. Jag har inte ens sett fisken vilket man brukar göra om det är en normalstor lax. Jag försöker att släppa på trycket för att han skall lugna ner sig men det hjälper föga. Nu kommer jag inte längre ut och jag måste bromsa honom med allt jag har, den svagare nylonlinan till betet ger vika och det blir tomt......vilken djä...la resa... Svettig men med ett brett leende börjar jag gå tillbaka de 400 meter han släpade mig nerför älven. Vilken kraft, tyvärr så var nog laxen felkrokad och simmar omkring med lite bling bling på sig, vi får hoppas att det rostar bort. De mindre invånarna i älven simmade lojt runt nedanför mina fötter ovetandes om den resa jag nyss genomgått. Hualigen, men i natt ska vi se om vi kan lura en bumling på riktigt sätt.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!