Fiske i Arktis !

Solen skiner, det droppar från taken och små bäckar bildas längs vägkanten. Det kliar i kroppen, kan det vara så att det finns en glugg någonstans längs kustbandet som går att sutta av.

Jag tvekar en sekund, åka en timme enkel väg för att kanske se draget studsa ut på isen....

Satsar man inget så vinner man inget, det får bära eller brista. Spänningen stiger när kusten börjar skönjas mellan skogen.

En kall kår drar genom ryggen när jag kliver förbi den sista tallen. IS! Men det är något annat som får mig att stanna till lite extra. Detta skulle kunna vara någon helt annanstans. Arktis, stora böljande isblock reser sig som en barriär mot havet. Ett felsteg och hela benet fösvinner ner i ett dolt hål.

Jag sneglar bort mot udden, kan det var öppet vatten. Väl på parkeringen möter jag en lika ivrig FiskeBroder i full gång med att rigga spön och vadarbrallor. Han har redan rekat udden och ger mig det svar jag önskar. Det finns en liten sträcka öppet vatten att doppa fluga som drag i, Gött.

Vattnet är så kallt ett det inte fryser? -1 visar termometern men vattnet rör på sig i skvalpet och hindrar isen att ta fäste.

KustPremiären blev en solskön frisk fisklös dag med islag av HavsÖrn, Sångsvan och trevligt sällskap. Nu är det på gång!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En förfluten framtid!

Känslan och frustrationen börjar bli övermäktig. Nu vill jag sitta på strandbrinken iaktagande en tidig soluppgång med en frisk bris och brytande musik mot putsade stenar. Jag vill sitta med den pirrande rastlösheten av att få göra det första kastet ut i det blå, nyfikenheten av vad dagen kommer att ge. Tvinga mig själv att dricka upp kaffet och ha tålamod några minuter till.

Ivrigt scannar jag igenom all tänkbar fiskelitteratur i mina lådor. Det hjälper inte, snarare tvärtom.

Jag binder några flugor, försöker tränga bort de yttre elementen. Men tankarna återkommer. NU får det vara slut på detta elände.

Snö och Is, överallt.