SolSkimmer!

Det kvittrar och rasslar i buskarna, solen värmer så där skönt ljummet i ansiktet. Det horisontala strecket framför siffran på termometern är borta, men vintern kommer med stor sannolikhet att ge oss ett hugg i ryggen vilken dag som helst.
Men idag är det vår, utan isiga spöringar och frusna fingrar.

Nordanvind, drivis och koppel efter koppel av patrullerande svanar får mig ur balans med jämna mellanrum, det är som vanligt då det händer. Jag står och småflummar på några svanar som trilskas nedanför mina fötter.
-Kan de inte hålla sig på behörigt avstånd så jag....Tanken avbryts med ett rapp i spöt. Jag stelnar liksom till lite och mothugget uteblir eftersom jag redan flera gånger fått liknande rapp då draget rivit i ett isblock. Men nu rör sig Isblocket på ett särledes konstigt sätt.
Fisk.....Jag hoppar ur koman och de vanliga tankarna tar över. Var skall den landas, hur stor kan den vara, är den blank, kommer den att sprattla loss så där retsamt nära snoken?
Jag får svar på alla mina frågor. Solen skiner vidare och ser inte alla som går förbi lite gladare ut!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En Smakbit!

Locket är på sedan en tid tillbaka. För min del blir det något lugnare på fiskefronten. Pimpla är ju rogivande det också, gärna med solen i ansiktet men inget priofiske.

Varje hål får sin tid, man måste ge de köldstela en chans att närma sig sitt byte. När tålamodet gett vika och funderingar på förflyttning bonkar på brukar jag säga till mig själv -en liten stund till bara. Det är då det brukar rycka till i djupet, inte alltid men ofta.

En Regnbåge i kilosklassen nyper på, åter igen syns bevisen på att det finns elaka rackare där nere. Rovgiriga småmonster som inte drar sig för att gapa efter så mycket att de inte orkar hålla kvar bytet.

Skulle vara lite intressant att jaga gammelmor i dessa vatten....med en riktigt fet betesfisk..