En Bild!

                                                                                                Ibland räcker det med bara en bild!

Ofrivillig tvång !

Den sista Heksen i min favoritfärg sitter som berget i kalken. Inte bara färgen utan även vikten 24g börjar gapa tom i boxen. Minspel och svordomar, linan slakar och det blir sådär tråkigt lätt att ta hem det som finn kvar av utanför rullen.

Jag vet att det förmodligen går lika bra med Vicke/Gladsax och diverse andra beten men det känns inte lika bra. Jag blir mer eller mindre tvingad att frilansa i boxen med varierat resultat. Visst följer fisk efter, de petar och smånafsar men ingen vill riktigt bita i. 

Jag hittar en gammal vit/mossgrön Heksen i ett lönnfack i väskan. Glädjen höjs ett snäpp, färgen är dock inte min favorit men det får bli som det blir, det är dock en Heksen. Ett kast räcker......hur är det möjligt? Det är med den absolut största sannolikhet en brutal slump men det är dessa tillfällen som grundar en djup tro för sina favoritbeten.  

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

 

Fyra Nyanser av Brunt !

Det är höstfärger som är överrepresenterade en dag som denna.
I mina ögon brinner det i bruna nyanser när Öringhanen dundrar runt bland stenarna. I solen däremot lyser han av guld. Lite pill hit och dit, en snabb bild och sen iväg.

Oktober, 17 grader i solen och 12 i vattnet. Ja frysa behöver man ju inte i alla fall.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En lucka i molnen!

Jag har lyckats ta mig tillbaka till min Oas för rekreation och återhämtning.
Nu står jag vid strandkanten och kommer mig inte riktigt för att stolpa ner i vattnet. Jag väntar på något....vad vet jag inte riktigt, men känslan är inte som den brukar vara.
Normalt hinner jag knappt få i mig frukost innan jag står utvadad, nu har visarna på uret nästan blivit lunch.Ivern har inte brunnit i mig lika hårt på sista tiden och det kan nog bero på många olika saker. Men det kan vi ta vid ett senare tillfälle.

 Det hänger ett grått draperi över Östersjön. En lite raggare biter på, viftar runt och hoppar loss. Jag har bestämt mig för att köra hullinglöst. Det stryker runt mycket lekfisk den här tiden. 
En glugg i molnen tillåter solen att bryta fram en kort stund. Om det är just det som får den stridbara silvertonade torpeden att bita kan ingen svara på men fart blir det på pallkanten.

Dagen smiter som vanligt förbi bakom ryggen medans det skvätter lite här och där av olika nyanser när en helt otippad farkost dyker upp mitt framför snoken på mig. En båt! Vem fiskar från båt på Gotland?
Det visar sig vara ett par Letter som även de söker lite luckor i tillvaron för rekreation.

 Ja varför inte, Kan erkänna att vi diskuterat detsamma vid olika tillfällen. Allt är möjligt!
Imorgon drar jag till nya outforskade Pallkanter.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

MSX bygger broar!

                                                                                                    Kan en Keps ge tur, på riktigt?
 

Nog har man hört talas om turplagg i form av kepsar och andra intima munderingar. Men skrock är ju en sak, det förmodade ödet ett annat. Hur som helst, jag hade bestämt mig. Jag skulle ner till min barndoms vatten med utmynnande å och hjälpa till med biotopvård för HavsÖringens lek, rulla sten och langa hink med lekgrus.

En resa över dagen på 20mil t&r var egentligen inte så svårt att övertala sig själv om att utföra. Inte om syftet var att förbättra mitt eget framtida fiske och en fortsatt existens för HavsÖringen. En fisk jag brinner för och älskar att hata i sitt lynniga beteende. 

Näveåns HavsÖring tillsammans med Sportfiskarna hade utlyst frivilliga eldsjälar till evenemanget och vi var många entusiaster som slöt upp. Den samlade skaran var ett blandat eldorado av generationer. Från 6 år och uppåt pensionärsstrecket, alla var där. Fantastiskt att ett fritidsintresse kan vara så drivande. 

-Flugfiskar du? Frågan kommer mitt i en langning av en hink sten. Ja! Svara jag, varför tror du det?

-Jag ser det på Kepsen säger främlingen som tar emot hinkarna. Jag har hälsat på honom tidigare men sen briserade alla åt varsitt håll i sina göromål.  Var bor du, vad jobbar du med osv……

Samtalet glider vidare och utan att jag vet ordet av har jag träffat min framtida hyresvärd. Vi har jagat i månader, tänkt och funderat i år men inte hittad vad vi söker i boende i den stad jag ämnar att retirera till. Helt plötsligt dyker den upp, chansen, tillfället och ödet att bara greppa och vara tacksam över.

 Allt detta på grund av en viss beslutsamhet, en Keps och lite socialt nätverkande. När jag tänker efter är det precis som Öringfiske, beslutsamhet, rätt plats och rätt tid……då händer det! 

Man vet aldrig vad nästa möte för med sig J

Harr I Ljungan

2014! Ett år av variation och förändring. Nya möjligheter med oväntade och förväntade resultat. Ingen vet hur det blir eller vad som kommer att hända. Livet går in i ett nytt skede, okänd mark men ändå på ett semikänt vis. Jag har sett det på distans, hört, diskuterat och tyckt till. Men egentligen vet jag ingenting om det som komma skall.

Det är som att komma till ett nytt fiskevatten. Du försöker vara påläst av kartor och webforum men när du väl står där känner du dig ändå lost. Har du lite tur träffar du någon som kan leda dig åt rätt håll, ge dig lite tips och tricks om vart och hur du skall bete dig. Men den krassa sanningen är att du måste lära dig själv och skaffa dig din egen erfarenhet för att lyckas på ditt sätt.

Harren visade sig att vara på helt andra ställen än där jag var, småÖringen högg dock villigt på Gröne Faran (Mr Green)

Allt har sin tid! Jag tror jag kommer att hitta min väg och lyckas på mitt sätt i mina nya fiskevatten.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig J.

Stilla AbborrKväll!

Värmen håller kvar sitt järngrepp över viken. Vattnet är fisljummet och fisken vaknar inte förens sent in på småtimmarna.

Abborrjakten tar sin början runt omkring oss, de små stimmen som tycks finnas i överflöd över hela viken, de flyr åt alla håll det kan tänkas finnas en glugg från de randiga predatorerna.

Vi och andra sidan har ingen större lycka i den ljumma kvällen. Det biter på en och annan borre men de stora håller sig effektivt undan.

Vi snurrar runt en stund men vi har ingen brådska, inte heller spelar det så stor roll en kväll som denna. Det räcker gott och väl att bara sitta och titta på det skådespel som spelas upp.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Ensamhetens sista timmar!

Jag är helt ensam på Kvarnsjön. Vinden lägger sig till ro under koltrastens kvällssång ackompanjerad av en hackspett som irriterat knackar i skogsbrynet.

Solen tycks påverkad av Jordens dragningskraft i en smått accelererande nedåtgående rörelse bakom skogen. En ensam slända kläcker och söker mitt sällskap. Hen tycks sitta och undra vart alla andra håller hus?

Det undrar faktiskt jag också, vart är alla andra fiskare en kväll som denna? Vart är de andra sländorna? Det är bara hen och jag sittandes tysta kikandes ut mot fören.

Och vart är fisken?

Bland kobbar och sund!

Det är vackert så här på vårkantens sista timmar.
Öringens tid har mer eller mindre passerat, de sista ströfiskarna retas sådär lagom ointresserat. Det är dags för Öringen att jaga större stim då strömmingen börjar traska närmare kustlinjerna och vattnet värms upp.

Våren har inte alls varit den jag önskat i jakten på vår blänkande mystiker. Men jag får ta igen det till hösten. DÅ är dom välnärda, ryggbreda och brutalt starka. Men det är då, nu är nu och en annan liten krabat gästar några väl utvalda kustvikar, viktmässigt inte i närheten av en välnärd Öring men dock så sprallig i sin egen ormliknande skrud.

Det kan ju bita på en mystiker också!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En ärbar Man!

Då var det klart!
Högen av listor, bokningar och komihåglappar har nått ett slut.
Nu är man en Ärbar man till synes. Det betyder ju inte bara att jag ser världen med nya ögon jag har även mer tid att smida andra planer.......!
Abstinensen har gjort sig påmind mången gång, muntorrhet, ryckningar i ett otal delar av finmuskulaturen....etc.
Nu kan det kanske låta som om det varit en pina att få detta evenemang av stapeln men så har det givetvis inte varit. Det har varit lite som inför en fiskeresa.
-Planering
-Utförande
-Eftertanke och Goda historier
Dock men en väsentlig skillnad.......jag tänker bara göra denna resa en gång!

Nu är det dags för Fiske!!!!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig :-)

När livet knackar på!

Mången gång har jag dikterat tidens raska passgång över kalenderns blad. Ibland måste man stanna upp och intala sig själv att det du nu upplever är en del av livet, ett fragment av den tid du har till ditt förfogande.

Livet står nu inför stora ting, enligt vissa större än att drilla sitt livs fisk och att ge den livet åter.
(kan det vara så ;-)
Detta skapar förstås ringar på vattnet, jag vrider och vänder på tabeller, scheman och måstegöralappar. Tiden tickar, hur ska man få till det, finns det en lucka?

Jag griper efter halmstrån, pressar och bänder för att få till ett fragment av livskvalité. De finns där, små, korta och nödanpassade men nu är nu och jag har fokus på någor helt annat.

Man vet aldrig vad livet för med sig!

Gråa Vårkänslor!

Betongen har varit grå, blaskig, kall och livlös en längre tid nu. Mitt intresse att patrullera densamma har även det varit förhållandevis svalt.
Men något har förändrats de senaste dagarna. Tallgoxen visslar något ringrostigt men högljutt på sin vårsång, solen har även tittat fram och tryckt upp kvicksilvret ett par tre nivåer. Hela omgivningen tycks bli förtrollad av det plötsliga vårruset. Svordomarna och tutandet är inte lika påtagligt bland stressade bilister, människor går omkring och ler.....faktiskt.
För egen del sätter det igång en hel del impulser i kroppen. Lusten att klampa ner i träsket är tillbaka även fast nollfaktorn är påtaglig. Men en sån här dag gör det egentligen ingenting, man känner sig lite vårberusad mitt i egentlig vintertid.

För att spä på mitt leende än mer så verkar smittan gått ner i vattnet likaså. En stadig Silverpjäs klipper en riktig lågsniff under ytan, stonkar och vrider runt. Bred över ryggen och i god kondition får denna första B3 Öring för året simma vidare ut i vårvädret.
På vägen hem kör en bilist rätt ut framför näsan på mig så jag får hoppa på hejdarn....men jag ler bara, inte lönt att svära och tuta en dag som denna.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Varmt och Rött!

Årets första fisk!

För övrigt svårt att tro att vi klivit över tröskeln till 2014. Frånvaron av både snö och kyla håller mig mentalt kvar i varmgradigt höstrusk. Hörde på Nyheterna att SMHI kan ge dispens från vintern…?

Alltså att helt enkelt hoppa över vintern och deklarera vår direkt, intressant!

Lite skillnad från förra året vid den här tiden.

Jag är å andra sidan glad om jag kan trampa granit i jakten på Östersjöns Silver så länge som möjligt. Nu blev det i och för sig ett snedkliv in på supplementsfiske då jag blev varse om att Nävsjön fortfarande åter blivit öppen för lite Regnbågsjakt. De brukar vara lite revirhävdande så här inför stundande lek och stora drag med skrikiga färger kan göra susen.   

En Kvinnlig romstinn variation av Rudolf med röde mulen bet aggressivt i Heksen.  Ja! Heksen fungerar faktiskt även på denna odlade Fettfenepredator.

 Nytt år Nya Kast!

Gott Nytt SkitfiskeÅr 2014!

Lax i Vättern !

Det har gått några år sedan Landlaxen jagades från Vätterns karga bergsklippor. Efter ett otal kusträder i jakten på silver utan resultat även här kunde jag inte hålla mig längre. Många resor har det blivit med lika många bomturer för de flesta av oss.
Sett fisk har vi gjort, tappat fiska har vi också gjort och det kan vara bra frustrerande att stå vid sidan om när andra drillar fisk utan att ens få känna ett litet naffs.

En och en halv dag hade redan förflutit och slentrianvevandet hade tagit över sedan timmar tillbaka. Friman var inne och kokade glögg, Mattläggarn  satt som i dvala och suttade lika automatiskt.
-Nä, Nu skiter jag i det här, ett kast till sen går jag in i värmen gnisslar jag lite surmulet. Ingenting händer nu heller. Jag lyfter kastdobben och utan att ens tänka på det drar jag ut ett kast till....
-Bannelse, jag skulle ju gå upp.....oppoppopp...jaja ett kast är ju alltid ett kast.

Plötsligt segnar hela redskapet in i en nigning.....Jag har varit för ivrig förrut så nu pratar jag högljutt med mig själv....
-Lugn och fin tills du känner tyngden i fisken...Lugn och fiiiiin, spöt bockar och ett tungt knyck då lyfter jag spöt.
Jag kan knappt tro det är sant, så nära att ge upp, så nära att det inte blev ett kast till!
En riktigt stark Lax hoppar frenetiskt ute i vågorna och jag bara står och flinar. Efter en något spännande landning i form av en enhandstailing med spöet i andra handen så ligger han till slut på land. Min första Landlax från Vättern, vilken känsla, hela jag blir lugn.

Av någon outgrundlig anledning kan jag inte sluta fiska nu (konstigt). Nu står jag med ett belåtet flin i hela ansiktet när Friman kommer ut igen, Han blir lika glad som jag. Det tar 3 sekunder så står han och suttar bredvid mig. Nu vet vi ju båda två att det betyder inte alls att det finns fler Laxar som är huggvilliga därute just nu. Men nu har man fått olja i maskineriet igen och orkar nöta en stund till.

Det rycker till i min lina, jag titta efter Frimans lina men ser den inte.
-Vart har du linan Friman, ligger du över mig eller jag över dig? Frågar jag. Han tittar lite fundersamt.
-Inte alls jag har min åt det hållet!
Det rycker till igen.....
-Då har jag nog fisk som är på o petar konstaterar jag och innan jag avslutat meningen tyngs spöet ännu en gång.

Helt skandalöst, vi hojtar om vart annat och vet knappt vart vi skall ta vägen. Som barn på julafton i princip. Vid det här laget har mörkret börjat lägga sig och fisket avslutas med en så nöjsam känsla med tankar som.
TÄNK om jag inte hade tagit det där sista kastet, TÄNK om jag inte slentrianmässigt i en invand rörelse suttat ut ett kast till!
Ja ni vet ju hur det är.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Öringdans i Solnedgången!

Det tycktes vara en god idé på morgonkvisten att slinka in i flytoverallen för dagens granittrampande Öringjakt. Men redan efter 10 minuters skogspromenad så börjar jag ångra mitt val och dagen blev inte svalare. Men snart skymtar ett pärlband av vattenstänkta stenar mellan trädkronorna.

Det ångar ur alla öppningar på overallen men nu kan jag äntligen känna vind och vattenstänk i ansiktet.
Jag har redan bestämt mig var jag skall lägga mitt första kast. En sten där det rör sig lite extra, där det skvalar över, backar tillbaka och snurrar så där lite pulshöjande.
Heksen smeker så där förfriskt nära att jag förväntar mig att fastna i något och det gör jag.....en Öring!

Fantastiskt, han är inte stor men det är ändå en Öring. Han sprattlar av så där snyggt framför mina fötter så jag slipper bråka med han i onödan. Jag står som lite förstummad en strund och bara ler.
Gött! tänker jag och smeker iväg ett lika stiligt kast mot samma sten. Det blir en blixtsnabb dejavukänsla, allt sker i en exakt repris förutom att denna raggare gapade mycket större. Det blir peangoperation.

Dagar som detta växer inte på en kustvandrande lycksökares träd det vill jag lova. Det kan bara avslutas på ett sätt. En något spralltig Öringdans i solnedången, den bjuder jag på!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Dags att lämna in!

Tiden är ute!
Min tid på öjn har förbrukats för denna gång. Jag lutar mig tillbaka för att nyansera det jag varit med om och vad jag skall tänka på nästa gång jag är på besök.
Solen värmer vårlikt i den ljumma vinden, tankarna spolar fast forward in på 2014, blåsippor och björklöv som musöron.

Men nu är nu och tiden hinner gå tillräckligt fort ändå resonerar jag och drar på en sprall som biter så där knepigt att jag måste trixa lite för att ge han friheten åter.

Sista timmen trampar jag rätt in i ett stim med Formel 1Öringar: det brakar loss i alla hörn och kanter fisk här och fisk där. De hoppar av, missar och följer efter. Sen blir det sådär tomt och allt skådespel från platsen är ett minne blott.

Mina vadarskor däremot, dom har inte glömt alla kilometrar över granit och pall. Dom klarade ännu en resa men nu är dom färdiga för evigheten och skall ömsint tackas för den tid de givit mig ett stadigt grepp om underlaget. Även fast de så sakteliga tappat fästet med tiden precis som vi på ålderns höst tacklar av i något lugnare tempo.

Nu får jag jaga GranitÖring resten av året.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Himlen Brinner!

Vinden mojnar och vrider om, sammalika scenario utspelar sig som från fjolHöst. Fisken kliver in i ett töcken av obeslutsamhet och stalker beteende...de finns här men bara puttar och följer.

Jag orkar inte klättra och springa ikring mer, neoprensockorna tittar snart ut genom vadardojjorna.
Några färgglada hanar tar dock ett så distinkt beslut att jag tappar vevhandtaget i huggen. En virvelvind hoppar av på fullt utkast.

Himlen bjuder dock upp till skådespel. Fantastiska färjer nyanserar sig i ett glödande inferno.
Vad hittar man på imorgon tro?

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Nyanser i brunt och mörkrött!

Egentligast är en förklaring långt överflödig!
Tiden går i höstens fotspår, till och med himlen vill replikera höst.

Gårdagens livfulla harrkvarter har bytts ut mot tveksamma följare och bristfälligt vågskvalp, lika motspeglad  som Yang är mot Ying. Det är egendomligt vilken påverkan detta med väder och vind  verkar ha egentligen.

Men jag har inget val, min tid är begränsad här på öjn, jag kan bara sutta och sutta så länge kastarmen håller och bilen brummar på. Men vad gör väl det egentligast, att bara vara här är en själslig bummulstuss i sig.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Sista Minuten!

Ibland måste man bara bestämma sig!
Dagarna blir kortare och kortare, några snabba sms......"kan sms bli snabbare än snabba" ja, inte vet jag, men har man alerta individer på andra sidan nollekvationen så tar det ingen tid alls att bestämma, boka, packa och sitta i bilen.

Jag slumrar till på kvällsfärjan över, det rycker, gnider , plaskar och fräser i vågorna. Någon ropar högljut......jag fumlar runt för att se vem av polarna som har fisk på! Men inte var det någon drillning som var på tapeten, det är kapten som vänligt talar om att vi har kommit i hamn.......Frisk luft, vågor, klart vatten, havsörn och pallkanter.....

Jag är åter på ön med piskande Öringspolar och sköna kvällsvyer och visst biter det i skummande bränningar och virvlande bakvatten.
Imorgon en ny dag med nya kast som ingen vet vad de för med sig!

Ps/ Träffad två trevliga Gutar På eftermiddagskvisten, de enda fiskande på hela dagen faktiskt, missade dock att komma ihåg deras namn, skitfiske på er :-)  /Ds 

Tid ! En bristvara !

Dagar kommer och dagar går!
Ena stunden kommer det över mig att uppdatera bloggen, innan jag hinner vända ryggen åt andra hållet är det som bortblåst, nya saker måsta styras upp.

Hong Kong-resor, Tyfoner och och Sönderskurna fingrar stoppar allt vad fiske innefattar. Jag har egentligen inte fiskat sedan Glomma. Gotland stod på tapeten denna helg....inte kan jag åka dit med en ihopklistrad hand och jonglera med de starka silverfiskarna.

Nä det får nog vänta en vecka eller två, för inte kan det väl bli en bomhöst till Gotland i år? Nåja, när allt kommer ikring och tristessen gör sig påmind så får man backa tillbaka till det som varit.
Stridbara Öringar och Harrar och så klart.....den Gröne!

Den Gröna faran !

Det finns gott om flugmönster men det verkar som om det i dags datum bara finns 2 Gröna Faran. Gösta Larsson som är far till den första vilken jag inte visste av innan jag kluddra ihop min egen design.

Nu finns det egentligen inte någon direkt likhet mellan flugorna förutom den gröna färgen. Men en sak är säkert, det fungerar riktigt bra. Kanske borde jag fundera ut ett unikt namn till min kreation?

 

Nu är det ju så att denna fluga inte kan eller snarare sagt bör inte fiskas på traditionellt nymfvis eller torrt som ni kanske förstår. Nej det krävs lite andra tankar bakom denna förförelse. 

Den skall fiskas snabbt! Forsnackar med bra drag i vattnet. Från ankelhöjd till midjan, ja till och med djupare bara det drar bra i vattnet. Fullt utkast i 45 graders vinkel nedströms men stram lina och låta flugan pila snett in i strömmen.



Det är inga snälla hugg, det smäller bara på....pang! Det är nog sättet den fiskar som inte ger fisken en chans att fundera så mycket på vad som brinner förbi. Kanske ska den döpas till något snabbt?

 

Jag får nog fundera lite på det.