Flugor och Ballonger

En kväll vid strömmen är sällan långtråkig. Fiskebröder dänger flugor i hopp om att bumlingen väljer just deras fluga, samtal med turister från världens alla hörn och då och då kommer roliga kreationer flygandes över himlavalvet. HavsÖringar hoppar högt upp ur vattnet med stjärtfenan vibrerande på hög frekvens. Det enda som fattas är pulshöjaren och det däringa draget i flugan som man så gärna vill uppleva. Men som så många gånger förr så får man traska hemåt med svansen mellan benen och hoppas att nästa försök skall komma att bära frukt. Mången gång har jag fått frågan om hur jag orkar hålla på, det är just det, hur kul skulle det vara att bara gå ner och klappa ut flugan och veta att man får en fisk vilket kast som helst. Nä, det skall vara lite kämpa, det gör belöningen mången gång större då det stramar till ordentligt i linan.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Elektrifierat fiske!

Suget kommer sakta smygandes efter sol, varma vatten och seg fisk. Det pirrar lite sådär lagom trevligt i kroppen när jag lägger ut första flugan i den lilla sjön på värmdö. Nytt skalbaggsgrönt flugspö och ny lina gör inte saken tråkigare. Lintoppen sjunker sakta ner mot djupet, små ryckiga rörelser får hemmabunden flugan att dansa förföriskt över triggade inplantat. Två snabba stötar och linan spänns till ett fast medium mellan oss. Precis lagom då full pott hugger i flugan drar Tor igång en hissnande symfoni på kullerstenarna med ett dånande trumsolo rakt över huvudet på mig. Bannelse.....inte bra att sitta mitt på sjön i en aluminiumbåt med en 9.6" antenn i handen. In till stada och lite bonkafiske blev beslutet. På skeppsholmen hoppade glada HavsÖringar vart man än vände blicken, retfullt långt ut men ändå så nära. Men man vet ju att lura en lekstinn HÖ är lika lätt som att blåsa upp ett bildäck med en fis.....
Men hur man än ser på det, nu är det på gång.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Stirrande iakttagelse!

Försjunken i tankar, tom blick över sjön. Tänker jag över huvud taget? Nej, det är tomt, ekande tomma tankar studsar runt i huvudet. Känner mig iaktagen.....visst, jag har min gode vän och hans son med mig ut på äventyr men det här är något annat. Det liksom tränger igenom utan att det syns, det är något där ute....och det iaktar mig. Jag tar ett nytt tag för att lägga ut flugan igen och stirrar rakt in i ett par mörka ögon....Jasså du! Det är du din lilla bäverpäls som trängt in i min stilla harmoni. Med klister på fötterna sittar den lille insekten kvar i flera kast innan han bestämmer sig för att miljön är i svängigaste laget. Åter tom i tanken, tom sjö, tomt på kroken.......Det verkar som om fisken är lika chockad över första veckans arbete som jag eller har de kanske tagit semester nu, simmat upp i ena hörnet på sjön där ingen kommer åt och kalasar på nymfer med ena fenan vilandes på ett näckrosblad. Ja, ingen fisk blev det i alla fall, men....man vet aldrig vad nästa kast för med sig!