Krabba på Krabba!

Nedsänkt i golvet på fuskjapanvis så vi stela västerlänningar inte bryter våra långa skraltiga ben sitter jag nu förväntansfull på vad som skall serveras.
Jag är på en krabbrestaurang någonstans i Nagoya.

Förrätten skvallrar om vad som komma skall. Bläckfisk, rom i olika slag, tofu och kokt kungskrabba och jag har inget att klaga på än så länge. Sashimi på kungskrabba dyker upp, det ser helt fantastiskt ut....men, ja för första gången måste jag säga att detta var ingen höjdare.

Jag är inte kinkig men det segar och glider runt i munnen. Kan inte komma på något annat än....nä, jag kan faktiskt inte ens komma på vad det kan jämföras med.

Men sen rinner det bara på! Krabbor i alla dess former. En hårig krabat dyker upp filead och skuren som bara en Japan kan göra. Gudomligt!
Inte alls en dålig början på denna resa. Kanske får man tillfälle att kroka något levande också!

Pest eller Kolera !

Med ryggen mot vinden o luvan på topp hinner jag lagom ta ett första sipp av honungslent te. Spöböj o det bestämdaste. Jag stirrar på mina upptagna händer, blicken far vilt efter en plats att lägga ifrån mig barlasten. Kroken sitter lätt i läppen så jag väljer att lossa den i hålet och ge han friheten åter.

Men han har inte alls brottom därifrån utan dröjer sig kvar i hålet som om han fruktar något i det mörka djupet. Jag får lite tid att färdigställa min frukost innan det knycker till igen. Denna är mer försiktig, jag anar Röding.

Detta måste vara den vackraste fisk vi har på våra breddgrader i hård kunkurrens med Blågyltan.

Alla har vi nog stått inför val som till synes är lika illa men ett måste genomföras. Ska jag bita i krokförsedd räkbit och få det överstökat eller återgå till terrorn av den gröne jägaren som ständigt ligger på lur efter ett skrovmål.

Kanske var det den tveksamheten som fick RegnBågen att stanna till och fundera under hålet. För att till sist ta sitt mod till fånga och chansa på ett liv efter isen och totalt mörker.

Orört Mörker !

Det är dagen D.
Varm nyponsoppa i termosen, "nya" skär på isborren. Jag nålar fast två plåtbitar på overallfickan, det är dags. MörtSheriff Herr D är fokuserad, laddad och obeveklig.
Stående vid iskanten iaktar han premiäropportunisterna som sprider ut sig vind för våg runt sjön.
Ögonbrynen stramar åt ner mot näsroten, rynkorna i pannan får en Korp att hest flyga till skogs. Ett stadigt grepp om isborren sen bär det iväg. Idag är jag fast beslutsam, ingen skall slippa undan mitt själsliga raseri. Blicken är spikrak, första offret har ingen aning om vad som komma skall.
Ett knyck i mörkret, ett till, linan drar mot Väst i hålet, mothugg, fast fisk.....Iiihaaa! Den onde och den fule har lämnat borgen, spegelbilden i hålet är ett barn vid sockervaddståndet. Alla hurrar runt om på sjön, fisken är på humör vilket genast färgar av sig på stor som liten i färggranna värmeplagg. Ett knippe vilsna Rödingar fick lämna djupet för att senare få gomseglet att surra.
Jag tror ingen gick hem utan full pott. Imorgon är en annan dag för MörtSheriffen men han har ett lenare drag i nunan.

Hål utan Hål!

En fiskedag kan ta sin början på många sätt. Man kan vara senare än man tänkt sig ut på tilltänkt skådeplats. Man kan ha plånboken i innefickan på jackan som hänger kvar i stugvärmen där man startade. Det är inte bra om det krävs ett fiskekort!

Isborren kan vara så slö att det krävs två man att borra "ett" hål på 20 minuter. Detta kan bero på att man beställt fel skär till borren och får stå sitt kast.

Som tur var finns det vänliga fiskebröder. Utan att tveka får vi låna en borr under dagen av en gentleman vid namn Arne. Nu hjälpte tyvärr inte ens det för att lura Bågarna Söder O Öster men utan denna välgärning hade vi inte orkat borra ett hål till.

Inte den start men vill ha på första fiskeäventyret för året, men nu kan det bara bli bättre, eller?