Smattret börjar reta mig en aning, idel regn i tre dagar. Internet och lokala kontakter är i det här laget ovärdeliga. Det finns så oändligt många bäckar, åar, gölar, träsk, sjöar och älvar att utforska här uppe.
Skall man ha någon chans över huvud taget att blöta flugan i ett hett vatten utan att ödsla tid bör man ha en lokal kontakt eller förmåga till hjälp.
Enslig väg, jag blir tvungen att gå ut och känna med en pinne för att se om vattengroparna är för djupa för mig att ta mig förbi. Jag vill inte bli ståendes utan täckning här ute i vildmarken "Tänk vad mobilen gjort oss känsliga". Vattnet är högt och snabbt, det knakar till i skogen bakom mig, jag vänder mig om men ser ingenting. Plötsligt kommer jag på att jag är i Björnland.....
Med jämna mellanrum kikar jag till höger, vänster och bakom mig bara för att försäkra mig om min ensamhet. Jag drar hem flugan snabbt efter fullt utlöp....det tar stopp, det börjar gunga sakteliga....fisk, jag flinar lite lagom för att jag tycker det är kul att det biter på.
I nästa sekund inser jag att det är en drömöring som bittit på grunt vatten, han går upp och rullar, visar hela sin helhet för att sedan som på vanligt Öringsätt kliva rätt ner i nacken och gnugga av linan....bannelse vad de här gamla indrivna raggarna kan sin sak....
Åter igen står man där med tom lina och svär för sig själv men jag ger inte upp, en vacker dag sitter den där, DrömÖringen i rinnande norrlänskt vatten. Jag kan vänta, tror jag!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar