Något stelt!

Det känns tydligt att vintern hållit ett fast grepp om Östersjön. Så här års brukar inte tårna domna bort i vadarskorna. Det kan nog tänkas att Öringarna känner av densamma något likstela omgivning i klykor och språng.

Det dröjer till sen eftermiddag innan det hojtas lite lågmält vid min sida. -Nu är det fisk.....
Kenta drillar in en stridbar fisk till kanten för smärtfri frigivning.
Jag själv får även min del av kakan några kast senare. Kvällen lägger sig och morgondagen kommer närmare i sällskap med en singel malt.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!