söndag 15 december 2013

Lax i Vättern !

Det har gått några år sedan Landlaxen jagades från Vätterns karga bergsklippor. Efter ett otal kusträder i jakten på silver utan resultat även här kunde jag inte hålla mig längre. Många resor har det blivit med lika många bomturer för de flesta av oss.
Sett fisk har vi gjort, tappat fiska har vi också gjort och det kan vara bra frustrerande att stå vid sidan om när andra drillar fisk utan att ens få känna ett litet naffs.

En och en halv dag hade redan förflutit och slentrianvevandet hade tagit över sedan timmar tillbaka. Friman var inne och kokade glögg, Mattläggarn  satt som i dvala och suttade lika automatiskt.
-Nä, Nu skiter jag i det här, ett kast till sen går jag in i värmen gnisslar jag lite surmulet. Ingenting händer nu heller. Jag lyfter kastdobben och utan att ens tänka på det drar jag ut ett kast till....
-Bannelse, jag skulle ju gå upp.....oppoppopp...jaja ett kast är ju alltid ett kast.

Plötsligt segnar hela redskapet in i en nigning.....Jag har varit för ivrig förrut så nu pratar jag högljutt med mig själv....
-Lugn och fin tills du känner tyngden i fisken...Lugn och fiiiiin, spöt bockar och ett tungt knyck då lyfter jag spöt.
Jag kan knappt tro det är sant, så nära att ge upp, så nära att det inte blev ett kast till!
En riktigt stark Lax hoppar frenetiskt ute i vågorna och jag bara står och flinar. Efter en något spännande landning i form av en enhandstailing med spöet i andra handen så ligger han till slut på land. Min första Landlax från Vättern, vilken känsla, hela jag blir lugn.

Av någon outgrundlig anledning kan jag inte sluta fiska nu (konstigt). Nu står jag med ett belåtet flin i hela ansiktet när Friman kommer ut igen, Han blir lika glad som jag. Det tar 3 sekunder så står han och suttar bredvid mig. Nu vet vi ju båda två att det betyder inte alls att det finns fler Laxar som är huggvilliga därute just nu. Men nu har man fått olja i maskineriet igen och orkar nöta en stund till.

Det rycker till i min lina, jag titta efter Frimans lina men ser den inte.
-Vart har du linan Friman, ligger du över mig eller jag över dig? Frågar jag. Han tittar lite fundersamt.
-Inte alls jag har min åt det hållet!
Det rycker till igen.....
-Då har jag nog fisk som är på o petar konstaterar jag och innan jag avslutat meningen tyngs spöet ännu en gång.
Helt skandalöst, vi hojtar om vart annat och vet knappt vart vi skall ta vägen. Som barn på julafton i princip. Vid det här laget har mörkret börjat lägga sig och fisket avslutas med en så nöjsam känsla med tankar som.
TÄNK om jag inte hade tagit det där sista kastet, TÄNK om jag inte slentrianmässigt i en invand rörelse suttat ut ett kast till!
Ja ni vet ju hur det är.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!


4 kommentarer:

Anonym sa...

Härligt!! Äntligen efter alla dessa turer. Det har du verkligen förtjänat. Känns som man fick en halv fisk själv.
/Friman

Jocke sa...

Grymt kul låter det, fina fiskar det där!

Anonym sa...

Grattis, 2 landfångade laxar på samma tur!
/FredrikP

Herr D sa...

Tackar och bockar, det kan vara segdraget som sagt men det är glömt en dag som denna :-)