Tid en realitet!

Sällan har jag nog.....Nej, aldrig har jag uppfattat tiden så flyktig och ogreppbar som nu.
Jag förmodar att alla föräldrar upplever samma sak i sin egen tillvaro, hur olik den än må vara alla andras sanna upplevelse.

1 inlägg 2018........fiskade jag bara 1 gång.....måste tänka efter, nä, några fler turer blev det väl. Måste titta i bildmapparna.....i samma sekund som jag tänker tanken inser jag att....om jag verkligen måste tänka efter så kan det inte varit ett lukrativt fiskeår?

Jag hittar dock en bild på en fisk vid Höstfisket också, så 2 äventyr han jag med i alla fall.

Man vet aldrig när det blir nästa gång!

Ur betraktarens synvinkel !

Form, färg, längd,höjd, gammal,ung, snabb eller långsam......allt ligger i betraktarens ögon.
Enligt mina barn är jag gammal, jag ser mig hellre som en äldre yngling.
Tjejerna tycker att en mört är en stor fin fisk......jag ser det som en liten skitfisk, dock nödvändig i näringskedjan.
Jag har börjat betrakta mig själv, både på gott och ont. Efter att trampat genom skogen i 40 minuter för att nå en trolig orörd kuststräcka som de flesta ratar på grund av just promenaden. Inser jag att jag inte betraktat min ungdom (ålder) tillräckligt noga eller så är det min fysiska form jag missbedömt.

För 10 år sedan hade jag nog bara sagt, jävla skit och vänt om när jag väl kommit fram och inser att det är mer eller mindre ofiskbart på grund av tunga brytningar och grumligt vatten. Nu sätter jag mig ner och tar en kopp kaffe, riggar spöt för att i alla fall prova och på samma gång vila upp mig....man vet ju aldrig!


Aldrig infann sig och min betraktelse blev än tyngre på vägen tillbaka. Min resa ser ut att bli ett fiasko jag aldrig upplevt tidigare på Gotland, en fisk och några känningar på 3 dagars fiske. Visst har jag haft skitfiske vissa dagar men knappast denna tomhet. Vissa kanske skulle se det som en lyckad resa men jag betraktar den som misslyckad. Dock så har sista dagens fiske ofta förändrat resans resultat.

Den sista dagen bestämmer jag mig för att jag inte orkar jaga fisk längre, jag "pallar" inte åka runt hela ön för att trängas med alla andra racerfiskare som stormar ur bilen sprider ut sig hej vilt framför, bakom, mellan och bredvid för att piska av pallen ett gäng kast och sedan försvinna.
Jag beslutar mig för att inse att jag är gammal...förlåt, äldre. Så jag bestämmer mig för att fiska på ett och samma ställe hela dagen tills båten skall gå.

Det hade nog betraktats som ett dumt drag av vissa men det visade sig vara räddningen på hela resan, igen!
30 minuter innan jag bestämmer mig för att min tid är inne att lämna ön för denna gången så biter 2 riktigt stridbara Öringar i draget och jag betraktar mig själv som en vinnare igen och något yngre herre blev jag på köpet. Fast jag ser rätt trött ut på bilderna!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En dag, tre kast!

Tänk om man visste, visste vart man skulle vara och vid vilken tidpunkt. Skulle det vara lika roligt då?

En välnärd Öring biter långt ut i vågsvallet. Då jag lägger den på sidan för att ta bort kroken anar jag en knäckt ryggfena, jag sneglar ner och ser att det är en fenklippt Stockholmare. Jahaja...du får följa med mig till fastlander resonerar jag.

Jag stegar ut i vattnet igen, samma område. I det andra kastet biter det på igen.....Ha! Trumpetar jag ut högt. Ska det vara så svårt.....en hel dag, hit och dit och så är det här ni är!

Ett lekfärjat krutpacket vill inte hanteras utan en rejäl fajt. Jag uppskattar den till ca 4kg innan den får simma ut i vågorna igen.  



Hur många kast gör man på en dag tro.....vet inte, men det borde räcka med tre!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

I barndoms fotspår!

Tid är en lyxvara, nu som då.
Då då tiden var en evighet framför mig men som nu till synes bara var ett stenkast bort.
Jag var ung och fisketokig redan då. Ute på äventyr i bråvikens vatten letade vi lokaler som höll fisk. Då fanns det gott om fisk fortfarande. Riktat Havsöringsfiske talade man inte om, det bet på en Öring då och då men det var för det mesta Gädda och Abborre som stod på agendan.

På en ö finns en lagun med ett smalt tillopp. Där fanns de, Gäddorna. De låg och lurade i bakhåll på alla de olika yngel som använde lagunen som uppväxtplats.
Där fanns även vi så klart. En óch annan Gädda fick följa med hem. Nu står jag där igen i nostalgins tecken och suttar mitt drag.


Lagunen levererar fortfarande, tiden verkar stått still här medans jag gjort en annan resa. Kanske kommer jag snart tillbaka eller så kanske det tar ett par tiotal år till om man får vara frisk.


Hur som helst, man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

VABruari !!

Jag känner mig som han på reklamen....jag kommer inte ihåg vad reklamen gör reklam för men han sitter i ett rum fullt av snytpapper. Det är lite av min vardag idag......en man i ett rum fullt med snytpapper som inte kommer ihåg något.....
Ni ser...syftningsfel direkt....man kan tro att snytpappret inte kommer ihåg något!!!
VABruari.... en tung månad för småföräldrar....satan...det börjar låta som Familjeliv.se.......näää ryck upp sig nu.

Då får jag en lucka om 156,2 min. Jag lär ut....och ut for jag. Jag glömde det mesta men jag fick åtminstone med mig dragboxen som jag glömde sist. Nu för tiden gå det inte att titta på väder, vind, vattennivå och lullull hit och lullull dit. Jag ska ut, om det så blåser istappar i nordlig vind och är så lågt vatten att jag kan gå till Gotland.

3 kast.......pang................klart.......ska det vara så svårt!

Det fina i kråksången är att jag kan inte kan ha några förväntningar på mitt äventyr eftersom jag inte själv bestämt att det är just nu jag skall ut. Jag tror ta mig tusan att det kan vara bra. För hur många jädrans teorier om ditt o datt, hit o dit, nordan o högvatten finns det inte. Ut och sutta skrot i vattnet bara och se vad som händer.

Men vet aldrig vad nästa lucka för med sig!

Ett annat Fiskeliv!

Jodå........jag finns fortfarande bland er levande!
Jag har till och med hunnit ut och suttat skrot i havet i hopp om vibrationer och glädjeskutt bland klippor och sund. Men det kostar på att vara tvillingfarsa innan de små liven kan hålla i ett spö och förstå meningen med det.
Tills dess kära bloggeriare, om ni finns och har tålamod att vänta så kommer det att skramla till i etern med lagom skralt mellanrum.

Nu vill jag egentligen bara önska er alla en rackarns God Jul & Gott Nytt Skitfiskeår.

Nya tider nya utmaningar :-)

Man vet aldrig vad nästa dag för med sig!

Kontroversiella Motsatser

Solen är på humör denna något trevande vårmorgon.
Herr D har lyckats med konststycket att smita ut på äventyr en bra bit bort från blöjor, tvättlappar och mjölkfri gröt. De korta seanser av kusttrampade jag under det senaste året avverkat har inte resulterat i nämnvärt spännande rapporter.

Vädret inbjuder till både Öringfiske och livsnjutning, förresten de går ju hand i hand. Det flaxar förbi både sångsvan och tranor som skvallrar om att våren är här. Jag saknar dock lugnet och fågelskvalet i Bråviken. En motorsåg skriker irriterat från vikbolandet och trasar sönder alla skönsjungande vårivrare.

Ny dag liknande väder, men nu står jag i B3 träsket i något miniatyr, dvs Nyköpingsån. Mindre vattenflöde, färre Bilar, mindre Betong och något mindre Besor. Men något annat pockar på min uppmärksamhet, jag har inte hört denna drill förut. invecklad och tongivande vacker.

En liten tätting kickar på mig nyfiket. En Gärdsmyg, det var som tusan finns dom här tänker jag och suttar torskpirken snett över ån. När linan rätat ut sig smäller det till. Äntligen gung i Beastmastern, en BetongÖring Sträcker och vrider sig illvilligt i ett segt tempo. Ingen fajt att minnas men det är en HavsÖring även fast den inte producerats enligt Darwins principer.

Kan tro att jag smiter ner till B3 Träsket snart igen, det är ju bara 3 minuters gångväg.

Man vet aldrig när nästa lucka kommer!

Nyköpingsån Sportfiske

För er som gillar lite betongfiske som Älvkarleby / Stockholmström och Gävleån tex.
Det finns nu en nyare sida på www.nykopingsan.se
Ån börjar sakta vakna till liv igen. Det skall bli kul att se om den kan få tillbaka sina forna glansdagar!

 
                                                     Det finns bumlingar även i denna ån.

Fångstman okänd

Fångstman: Robin Lindberg

Höstfärger!

Flugasken börja gapa lite tom. De stora individerna i sjön sliter ganska hårt på varje fluga och tiden för att binda nya är minst sagt begränsad.

Äventyren har blivit färre men mer koncentrerade. Tiden som finns tillgodo måste vara väl avvägd mot chanserna till spöböj. HavsÖringen har fått stå tillbaka lite men nu är de här och jag väntar bara på den dagen då tid, väder och vind står rätt i tiden.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Raspgom i u-läge!

Tiden är knapp.....
Det känns som jag alltid klagar på att tiden går för fort. Ja, om den gick fort förut så har den accelererat till Warphastighet sedan tjejerna kom till världen.
Den ena predatorn efter den andra skjuter ut som projektiler ur vassen där jag vadar fram. De hänger kvar efter leken. De stora madammerna har lämnat lokalerna och kvar finns en och annan småtting.

En Gädda stannar till i undervattensläge, hovrar stillsamt och låter mig ta en snabb bild. Jag vågar till och med sticka ut hakan för en närmare syning efter att draget avlägsnats.

En gedigen skara kanyler radar upp sig i led. En riktig raspgom, inte mycket som slipper undan då käftarna slagit igen om bytet.

Våren trampar på, den riktigt gnisslar i skog och sjö.....nya tag.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

 

Kunglig Öring !

Jag tar mig en tur med tjejerna längs med ån för att stilla min abstinens och nyfikenhet.
Vi sätter oss på en parkbänk bakom ett par fiskande herrar med Nyköpings Hus som bakgrund.

-Titta! hojtar min fru.
- Han har fisk på!
Vafalls, tänker jag högt. Det är en skaplig Öring på 3,7 kg som drar runt i strömmen. Fångstmannen ser lite orolig ut när Öringen krumbuktar runt i vallgraven. 

Sammy som han heter pillar runt med Öringen försiktigt och säger till de jublande förbipasserande att dessa skall man vara rädd om. Vi tar några snabba bilder innan han försiktigt ger fisken friheten åter.

Kreti och pleti som stannat till och vill fota och diskutera mumlar lite fundersam varför i hela världen karln släpper tillbaka fisken som var så fin. 

Det gläder mig att det finns likasinnade spösvingare som ser det viktiga i att inte bonka ihjäl allt som fastnar på kroken även fast det är en odlad fisk.

Nu måste jag hitta en lucka, om så bara ett par timmar vid en kuststräcka eller kanske en snabb båttur. 
Det brinner i kastarmen!

Fiskarna !

Nya tider, undrens tider.
Ja inte var det så att jag/vi planerade att bli 4 i familjen just i det skede som fiskarna huserar som stjärntecken, inte heller då tiden för HavsÖringFIsket står för dörren. 
2 nya tjejer i familjen! Det passar ju ovanligt bra att de föddes i just fiskarna. Men med tanke på vilket otyg de ställt till med när det gäller mitt eget fiske så undrar man om det är något otyg i görningen.

Nu gäller det att planera .......går det med 2 sprattlande småtyg i bakhasorna....ja man måste ju försöka.
Läget kommer med största sannolikhet snart nog.

För tillfället får jag fajtas med de bästa silverfiskarna jag fångat i mitt liv.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Svinkall simtur!

Tålmodig man, Bo Netteblad heter han, svingar sitt spö så stilla.
Flugan den viner, hit och sen dit, men inget som fisken tycks gilla.

En hund skäller drivande i skogens snår, på stranden tar vi oss en påtår.
Det vakar bredvid Peters mete, nehej, det var tydligen fel bete.

Titta hojtar Bosse till! Det där är ingen säl som jagar sill.
Vi stirrar och spekulerar, Bosse hämtar kikaren och sonderar.

Det är grisar långt ut i viken, de måste ha blivit skrämda av tiken.
För att komma undan har de nog provat allt, man vattnet måste ju vara svinkallt.

Ingen fisk ville idag fastna på kroken, det får bli en nolla i fiskedagboken.
Men tänk vad naturen ibland kan överraska, inte visste jag att svin i vatten så bra kunde traska.

Åt varsitt håll vi åter drar vidare, nästa kast kan nog bli en riktig glädjespridare.

Nya Tider!

Årets första Öringpass går av stapeln mitt under stormande vindar och vårvärme. Man blir ju inte riktigt klok på vädret nuförtiden. -9 ena dagen för att klippa till med +10 den andra....

Jag har bytt lokaler, det som en gång var min barndoms vatten är åter mina jaktmarker på heltid. I 20 år har jag brottats mot betongen i Tjockhult, jagat fritt vatten vid kusten efter timmar av bilkörande. Nu ser det annorlunda ut. Det finns gott om obebodd kust och tiden till kortaste kustfisket är endast 10 minuter bort.

Det saknas dock något, jag sneglar avundsjukt på våra fiskevänner Nicka och Kenny. Att lura en sådan Öring på den här kusten från land kommer nog aldrig att hända.
Jag går bom mitt första pass för året som så många gånger förr.

Skulle jag mot förmodan sakna de grå väggarna och avgaserna kan jag kränga på mig vadarna och trampa ner till NyköpingsÅn på 4 minuter för att åter jaga B3Öring. Det är dock inte lika lockande som kusten. Kusten är friskare, mindre folk och mer yta att kasta av både på gott och ont. I ån vet du att det står en del Öring, på kusten kan du jaga tångräkor i flera km...

Men jag känner mig vid gott mod, många nya platser finns att undersöka. Ni vet ju hur det är.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!   

God Jul o Gott Nytt År

En Bild!

                                                                                                Ibland räcker det med bara en bild!

Ofrivillig tvång !

Den sista Heksen i min favoritfärg sitter som berget i kalken. Inte bara färgen utan även vikten 24g börjar gapa tom i boxen. Minspel och svordomar, linan slakar och det blir sådär tråkigt lätt att ta hem det som finn kvar av utanför rullen.

Jag vet att det förmodligen går lika bra med Vicke/Gladsax och diverse andra beten men det känns inte lika bra. Jag blir mer eller mindre tvingad att frilansa i boxen med varierat resultat. Visst följer fisk efter, de petar och smånafsar men ingen vill riktigt bita i. 

Jag hittar en gammal vit/mossgrön Heksen i ett lönnfack i väskan. Glädjen höjs ett snäpp, färgen är dock inte min favorit men det får bli som det blir, det är dock en Heksen. Ett kast räcker......hur är det möjligt? Det är med den absolut största sannolikhet en brutal slump men det är dessa tillfällen som grundar en djup tro för sina favoritbeten.  

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

 

Fyra Nyanser av Brunt !

Det är höstfärger som är överrepresenterade en dag som denna.
I mina ögon brinner det i bruna nyanser när Öringhanen dundrar runt bland stenarna. I solen däremot lyser han av guld. Lite pill hit och dit, en snabb bild och sen iväg.

Oktober, 17 grader i solen och 12 i vattnet. Ja frysa behöver man ju inte i alla fall.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En lucka i molnen!

Jag har lyckats ta mig tillbaka till min Oas för rekreation och återhämtning.
Nu står jag vid strandkanten och kommer mig inte riktigt för att stolpa ner i vattnet. Jag väntar på något....vad vet jag inte riktigt, men känslan är inte som den brukar vara.
Normalt hinner jag knappt få i mig frukost innan jag står utvadad, nu har visarna på uret nästan blivit lunch.Ivern har inte brunnit i mig lika hårt på sista tiden och det kan nog bero på många olika saker. Men det kan vi ta vid ett senare tillfälle.

 Det hänger ett grått draperi över Östersjön. En lite raggare biter på, viftar runt och hoppar loss. Jag har bestämt mig för att köra hullinglöst. Det stryker runt mycket lekfisk den här tiden. 
En glugg i molnen tillåter solen att bryta fram en kort stund. Om det är just det som får den stridbara silvertonade torpeden att bita kan ingen svara på men fart blir det på pallkanten.

Dagen smiter som vanligt förbi bakom ryggen medans det skvätter lite här och där av olika nyanser när en helt otippad farkost dyker upp mitt framför snoken på mig. En båt! Vem fiskar från båt på Gotland?
Det visar sig vara ett par Letter som även de söker lite luckor i tillvaron för rekreation.

 Ja varför inte, Kan erkänna att vi diskuterat detsamma vid olika tillfällen. Allt är möjligt!
Imorgon drar jag till nya outforskade Pallkanter.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

MSX bygger broar!

                                                                                                    Kan en Keps ge tur, på riktigt?
 

Nog har man hört talas om turplagg i form av kepsar och andra intima munderingar. Men skrock är ju en sak, det förmodade ödet ett annat. Hur som helst, jag hade bestämt mig. Jag skulle ner till min barndoms vatten med utmynnande å och hjälpa till med biotopvård för HavsÖringens lek, rulla sten och langa hink med lekgrus.

En resa över dagen på 20mil t&r var egentligen inte så svårt att övertala sig själv om att utföra. Inte om syftet var att förbättra mitt eget framtida fiske och en fortsatt existens för HavsÖringen. En fisk jag brinner för och älskar att hata i sitt lynniga beteende. 

Näveåns HavsÖring tillsammans med Sportfiskarna hade utlyst frivilliga eldsjälar till evenemanget och vi var många entusiaster som slöt upp. Den samlade skaran var ett blandat eldorado av generationer. Från 6 år och uppåt pensionärsstrecket, alla var där. Fantastiskt att ett fritidsintresse kan vara så drivande. 

-Flugfiskar du? Frågan kommer mitt i en langning av en hink sten. Ja! Svara jag, varför tror du det?

-Jag ser det på Kepsen säger främlingen som tar emot hinkarna. Jag har hälsat på honom tidigare men sen briserade alla åt varsitt håll i sina göromål.  Var bor du, vad jobbar du med osv……

Samtalet glider vidare och utan att jag vet ordet av har jag träffat min framtida hyresvärd. Vi har jagat i månader, tänkt och funderat i år men inte hittad vad vi söker i boende i den stad jag ämnar att retirera till. Helt plötsligt dyker den upp, chansen, tillfället och ödet att bara greppa och vara tacksam över.

 Allt detta på grund av en viss beslutsamhet, en Keps och lite socialt nätverkande. När jag tänker efter är det precis som Öringfiske, beslutsamhet, rätt plats och rätt tid……då händer det! 

Man vet aldrig vad nästa möte för med sig J

Harr I Ljungan

2014! Ett år av variation och förändring. Nya möjligheter med oväntade och förväntade resultat. Ingen vet hur det blir eller vad som kommer att hända. Livet går in i ett nytt skede, okänd mark men ändå på ett semikänt vis. Jag har sett det på distans, hört, diskuterat och tyckt till. Men egentligen vet jag ingenting om det som komma skall.

Det är som att komma till ett nytt fiskevatten. Du försöker vara påläst av kartor och webforum men när du väl står där känner du dig ändå lost. Har du lite tur träffar du någon som kan leda dig åt rätt håll, ge dig lite tips och tricks om vart och hur du skall bete dig. Men den krassa sanningen är att du måste lära dig själv och skaffa dig din egen erfarenhet för att lyckas på ditt sätt.

Harren visade sig att vara på helt andra ställen än där jag var, småÖringen högg dock villigt på Gröne Faran (Mr Green)

Allt har sin tid! Jag tror jag kommer att hitta min väg och lyckas på mitt sätt i mina nya fiskevatten.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig J.

Stilla AbborrKväll!

Värmen håller kvar sitt järngrepp över viken. Vattnet är fisljummet och fisken vaknar inte förens sent in på småtimmarna.

Abborrjakten tar sin början runt omkring oss, de små stimmen som tycks finnas i överflöd över hela viken, de flyr åt alla håll det kan tänkas finnas en glugg från de randiga predatorerna.

Vi och andra sidan har ingen större lycka i den ljumma kvällen. Det biter på en och annan borre men de stora håller sig effektivt undan.

Vi snurrar runt en stund men vi har ingen brådska, inte heller spelar det så stor roll en kväll som denna. Det räcker gott och väl att bara sitta och titta på det skådespel som spelas upp.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Ensamhetens sista timmar!

Jag är helt ensam på Kvarnsjön. Vinden lägger sig till ro under koltrastens kvällssång ackompanjerad av en hackspett som irriterat knackar i skogsbrynet.

Solen tycks påverkad av Jordens dragningskraft i en smått accelererande nedåtgående rörelse bakom skogen. En ensam slända kläcker och söker mitt sällskap. Hen tycks sitta och undra vart alla andra håller hus?

Det undrar faktiskt jag också, vart är alla andra fiskare en kväll som denna? Vart är de andra sländorna? Det är bara hen och jag sittandes tysta kikandes ut mot fören.

Och vart är fisken?

Bland kobbar och sund!

Det är vackert så här på vårkantens sista timmar.
Öringens tid har mer eller mindre passerat, de sista ströfiskarna retas sådär lagom ointresserat. Det är dags för Öringen att jaga större stim då strömmingen börjar traska närmare kustlinjerna och vattnet värms upp.

Våren har inte alls varit den jag önskat i jakten på vår blänkande mystiker. Men jag får ta igen det till hösten. DÅ är dom välnärda, ryggbreda och brutalt starka. Men det är då, nu är nu och en annan liten krabat gästar några väl utvalda kustvikar, viktmässigt inte i närheten av en välnärd Öring men dock så sprallig i sin egen ormliknande skrud.

Det kan ju bita på en mystiker också!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En ärbar Man!

Då var det klart!
Högen av listor, bokningar och komihåglappar har nått ett slut.
Nu är man en Ärbar man till synes. Det betyder ju inte bara att jag ser världen med nya ögon jag har även mer tid att smida andra planer.......!
Abstinensen har gjort sig påmind mången gång, muntorrhet, ryckningar i ett otal delar av finmuskulaturen....etc.
Nu kan det kanske låta som om det varit en pina att få detta evenemang av stapeln men så har det givetvis inte varit. Det har varit lite som inför en fiskeresa.
-Planering
-Utförande
-Eftertanke och Goda historier
Dock men en väsentlig skillnad.......jag tänker bara göra denna resa en gång!

Nu är det dags för Fiske!!!!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig :-)

När livet knackar på!

Mången gång har jag dikterat tidens raska passgång över kalenderns blad. Ibland måste man stanna upp och intala sig själv att det du nu upplever är en del av livet, ett fragment av den tid du har till ditt förfogande.

Livet står nu inför stora ting, enligt vissa större än att drilla sitt livs fisk och att ge den livet åter.
(kan det vara så ;-)
Detta skapar förstås ringar på vattnet, jag vrider och vänder på tabeller, scheman och måstegöralappar. Tiden tickar, hur ska man få till det, finns det en lucka?

Jag griper efter halmstrån, pressar och bänder för att få till ett fragment av livskvalité. De finns där, små, korta och nödanpassade men nu är nu och jag har fokus på någor helt annat.

Man vet aldrig vad livet för med sig!