Gatlopp i Vitt !

Vill man ge sig själv en utmaning så grov att bara tanken borde slagits bort redan vid soffkanten. Ja , då ska man bege sig ner till Bonkaträsket en solig februarifredag. Bland strosande turister, vajande isflak, issörja, gräsänder, Kanadagäss, skrak, ålkråka, knipa, vigg och jag slutade räkna vid 97 Svanar.
Att få ut ett rent kast i denna eufori av levande och döda ting är inte bara en utmaning det är ett rent helvete.
Lyckas du så får inte draget lång stund på sig innan det kommer rammande simfötter och nerdansande bevingade monster i kollisionskurs. Till ekvationen lägger vi -6 och isiga spöringar så är gökboet fulländat. Jag brukar inte vara allt för lättskrämd när det gäller utmaningar men detta spelbord lämnade jag utan att se mig om efter en kort sittning.
Söndagen blev befrielsen för en sargad betongkrigare vars värsta fiskeabstinens måste dövas. Ymnigt snöoväder, bitande vind, turisterna är som bortblåsta och fågellivet finns där men inte mer störande än att det går att planera sina kast. Nu fanns bara den "vanliga" utmaningen, fånga en HavsÖring. Ännu har jag inte spräckt den ovala cirkeln i statistiken, men för varje gång jag kommer ut måste ettan komma närmare och närmare och mer och mer spännande blir det. Snart stramar det i linan det är jag säker på.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Filter med Censur !

Två stora Havsörnar störs av min ankomst till kusten, breder ut sina vingar och glider ljudlöst ut mot havet.
På andra sidan mitt filtrerande blickfång dansar fantasin i tvära bågar. Önskar jag bara tillräckligt mycket så ska du se att en skugga kommer smygandes efter flugan snart. Eller kanske en blixtrande snabb attack från en tångruska bakom en sten.
Men inget händer, kan filtret vara så bra att även fisken försvinner bakom mina glasögon. De finns där men jag kan bara inte se dom?
Medans jag sitter och intar en kopp java kommer fåglarnas Jumbojet tillbaka på låg höjd rakt emot mig. De kommer på led, precis som på Arlanda in på finalen. Den första ryggar till och viker av, jag är avslöjad.
Den andre reagerar lika snabbt och försvinner bakom träden. Ett av mina andra sinnen kvicknar till, lungorna fylls av en söt rutten odör som kletar sig fast under huden och fastnar i näshåren. Lika fort som den kom är den borta, men känslan i kroppen är kvar. Jag ser mig om, va kan detta vara för otyg?
Med kaffe i spirorna trampar jag vidare mot den andra sidan viken. Jag hinner bara ett tiotalet meter, svaret på gåtan ligger framför mina fötter. Ett vildsvinskadaver ligger och jäser i solen. Det var det som Havsörnarna hade siktat in sig på. Efter en snabb snurr med blicken ser jag att detta var inte det enda som dessa giganter har smaskat på. Jag står tydligen mitt i deras skafferi.
Aj då! Nu förstörde jag deras frukost muttrar jag och travar vidare. De filtrerade invånarna under ytan var inte heller denna dag sugna på vad jag hade att erbjuda. Men en strålande dag var det, kusten myllrar av liv och solen visar sitt bästa humör. Det känns att det går mot drillningstider.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!