Pest eller Kolera !

Med ryggen mot vinden o luvan på topp hinner jag lagom ta ett första sipp av honungslent te. Spöböj o det bestämdaste. Jag stirrar på mina upptagna händer, blicken far vilt efter en plats att lägga ifrån mig barlasten. Kroken sitter lätt i läppen så jag väljer att lossa den i hålet och ge han friheten åter.

Men han har inte alls brottom därifrån utan dröjer sig kvar i hålet som om han fruktar något i det mörka djupet. Jag får lite tid att färdigställa min frukost innan det knycker till igen. Denna är mer försiktig, jag anar Röding.

Detta måste vara den vackraste fisk vi har på våra breddgrader i hård kunkurrens med Blågyltan.

Alla har vi nog stått inför val som till synes är lika illa men ett måste genomföras. Ska jag bita i krokförsedd räkbit och få det överstökat eller återgå till terrorn av den gröne jägaren som ständigt ligger på lur efter ett skrovmål.

Kanske var det den tveksamheten som fick RegnBågen att stanna till och fundera under hålet. För att till sist ta sitt mod till fånga och chansa på ett liv efter isen och totalt mörker.