ÖringBonanza !

Nej, inte direkt. Två av tävlingarna som hoppades ge svar på kommande Öringsäsong har avverkats med ett skralt resultat. 19 förhoppningsfulla lag med 51 personer gav sig ut på Sandhamnsöringen, 2 Öringar vägdes in. Dalaröbonanzan gav 1 godkänd Öring på 15 team. Med detta skall kommas ihåg att de har båt och kunskap om Öringens tillhåll och kommer åt vart de helst vill.

Det sätter en del griller i huvudet på en granittrampare som en an. Hur stor chans har jag att lura på en Öring med mina begränsningar som landburen fläckputsare?

En dag då snö och vind gör livet surt för både bilister och fotgängare i storstada ger sig Herr D ut på äventyr bland betongens hotspots. Det stumnar segt, med nylonlina blir känslan mest som bottennapp. Jag knycker till och höjer spötoppen, håller den still för att förkunna mig om vad som försiggår i andra änden.

Det gungar till, Fisk! Ett fruset flin breder ut sig innanför luvan. Några tappra turister stannar till för att se vad som är på gång men blir bortjagade av yrande snö och kyla.
Man kan nog kalla det för bonanza! För inte är det ofta det biter i de första kasten när undertecknad är ute för en stunds rekreation. En mager lekfisk stångar köldstelt några gånger innan håven omsluter den samme.

Jag låter Öringen ligga håvad i vattnet medans frusna fingrar knappar igång kameran, ställer in fokus och automatiskt lullull. Upp ur vattnet, snabb avkrokning och in framför objektivet. Åter i vattnet är Öringen snabbt iväg mot nya göromål.

Nu får det vara bra, isringsrensning efter varje kast tär på kastlusten och nu har jag ju redan varit lyckosam. Ibland räcker det med en kort seans för att tina fiskesuget.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!