torsdag 5 maj 2011

Blodvite med tveksamheter!

Lyrisk ser jag hur en HavsÖring mitt i en våg tar ett snabbt svep runt draget för att nypa det från utsidan, rörelsen är så smidig, snabb och träffsäker att det ser overkligt ut. Bara att få uppleva den bilden är mödan värt att stå i isande nordan med bränningar över midjan.






Men glädjen förtas när jag ser hur träffsäker Öringen varit. Kroken sitter in i gälbågarna, även fast jag finlirar med kirurgisk precision så ser jag hur blodet rinner utmed sidan. Jag sätter fisken åter och låter han vila i sjögräset. Vattnet färgas smått rött.
jag puffar till han lite för att få lite fart. Han far iväg några meter för att åter stanna. Jag ger han en stund till, han börjar smått få lite slagsida, jag petar igen, samma sak händer. Livet rann ifrån honom.En fråga jag ställer mig när jag står där på pallen är hur man skall hantera detta tråkiga cenario. Skall man låta fisken få sitt öde i naturen eller skall man ta hand om den även fast det är en efterleksfisk? Dock i skaplig kondition!

Finns det en moralisk linje att gå på? Det är inte så ofta Öringen biter så djupt men som sagt det händer!

Vad säger ni ärrade HÖ-jägare där ute?

2 kommentarer:

Anonym sa...

enkel lösning är enkelkrok. använt en säsong och inga problem. gotland4ever

Herr D sa...

Hallå, gotland4ever!
Japp, jag kör med enkelkrok titt som tätt också, mycket på grund av att de sitter bättre i mungipan och tappade fiskar minskar, nu hade jag inte det denna gång. Jag tror inte det hade gjort någon skillnad i det här fallet men chansen hade nog varit 66% större :-)