I morgon är en annan dag!

Svetten rinner efter ryggraden då fisken trycker till i en rusning så jag tappar fotfästen för en sekund…….nä det är inte svett och inte någon fisk heller, det är Vätterns raseri som sköljer över oss….en våg kastar sig över min vapendragare Tedden som bara kan huka sig och hoppas på att han inte dras med ner i vattnet. Satan, skall det alltid bli storm då vi ger oss ut på äventyr? Det spelar ingen roll när, var, hur eller i vilken världsdel vi befinner oss …..stormen tycks följa oss som en utsvulten byracka efter att lass med Pedigree pal. Ett nytt kast, jag tar i så mycket jag orkar men kastdobben landar bara fjuttiga 20 meter ut, men linbågen har jag 10 meter bakom mig?? Det är bara att ge upp, kanske kan vi få till det bakom piren där vi skall husera över helgen, vad vi vet har ingen Lax någonsin bitit på där men det sista som överger en fiskare är ju hoppet. Väl på plats inser vi det hopplösa i vår jakt på Laxen för dagen. I morgon är en annan dag.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Förutsägbar Trutta!

Jag vet var dom är, jag vet hur de fungerar. Jag kan deras mönster och jag vet vad de äter för tillfället! Tänk om det vore så......
då skulle jag nog inte skrämt livet ur HavsÖringen som stod och solade sig i knähögt vatten bara en halvmeter från land, jag sväljer ner hjärtat under en svordom över mitt klantiga beteende. Man vet ju att de går upp och värmer sig när vattnet är kallt, därför trodde jag inte för ett ögonblick att han skulle stå så nära när vattnet håller 10 grader. Min kunskap verkar vara bristfällig, det är nog så att HavsÖringen inte har ett tydligt mönster. Efter varje ny upplevelse och erfarenhet blir de mer och mer mystiska. Bara en död fisk följer strömmen. Beroende på kust och väderstreck förändras deras beteende och mönster och man kan aldrig vara säker på deras förehavanden runt våra vatten. Denna morgon hade nog gett mig en fajt om jag inte hade klampat fram så oförsiktigt. Men men, en erfarenhet rikare och en strålande morgon vid kusten är en bra start på dagen.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Af Chapman!

Nu sitter en tung gam på min axel igen, han hackar ihärdigt in mitt misslyckade fiskapass långt in bakom skallbenet, han vill vara säker på att jag inte glömmer.......glömmer gör jag inte! Jag kommer nog ihåg alla bomturer lika väl som de lyckade om jag tänker efter, men jag vill inte tänka efter....skulle jag det, ja då tappade jag nog suget helt efter jakten på vår oberäkneliga vän klädd i silver. Efter mången km längs kusten så hamnar jag som vanligt i B3-träsket i hopp om att en blank letat sig in till stan för en shoppingrunda, men nej....inte så mycket som ett drag i flugan. Nyrenoverad ligger hon där Af Chapman, upplyst och vacker. En Öring vakar vid sidan om ankarkättingen en annan hoppar mitt framför snoken på mig. Ja va ska man säga, retas ni bara, jag ska nog knipa en av er vad det lider.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Artificiellt Virus!

Osynliga urtidsorganismer smyger in i kroppen. Luftburna och på ytor du inte anar attackerar de i bakhåll en intet ont anande neoprenstinn fisketok. Jag slår bort tanken, sjuk!...jag....nää, jag ska ju ut och sutta Öring till helgen. Jag är ju frisk som ett granitblock, inget stoppar mig......pustande som en lungsjuk anjovis reser jag mig ur sängen och inser det omöjliga läge jag befinner mig i. Nja, va fan "spik i foten" det finns de som har det värre.

Tanken på Tobisen som jag råkade felkroka i lördags förbryllar mig fortfarande, vad gjorde han där? nu? så här års? och fler fanns det. Det kan ju bara betyda att HavsÖringen finns hack i häl. Tyckte jag inte att det känns lite bättre nu...nähä inte det.

Vi kastar artificiella beten i djupet i försöken att lura havets invånare till hugg. Undrar om de blir lika förvånade som vi, när vi helt plötsligt utan synbar anledning blir tvugna att kröka rygg, landa under täcket och snorproduktionen skenar.

Man vet aldrig vad nästa bacill för med sig!