Mörker!

En chansning som givit resultat förut poppar upp från minnesbanken. Ja, varför inte, mosar iväg ett kast......halvt intagen lina stumnar i en tung vibration, några ilskna knyck sen blir det tomt. Aha, det står en raggare där i alla fall. Havsöringens "förmodade" korta minne får bearbetas i ett tjugotal minuter innan jag åter står beredd att syna hans kort. Det har fungerat förut även denna taktikvila. Nytt kast mitt i prick på samma punkt. Denna gång hinner inte draget lika långt, tvärnit......nu bestämde han sig för att bita i ordentligt tydligen, ryggradsreflexen gör ett mothugg.
Det blir pinsamt lätt i spöt, inte ens draget är kvar? Virveln som uppdagas skulle få en braksit från en val att se liten ut. Bannelse den var så långt ifrån sprall man kan komma. Återigen formas en mörk tankebubbla ovanför mitt röda nylle. Den fylls av konstiga figurer som inte ens wingdings kan uppbringa. Knuten mellan flätlina och nylon har gett vika.... Provar åter en taktikvila, kanske inte draget blev kvar i hans mungipa trots allt. Näpp, han gick nog till djupet för att försöka skaka av sig sin förföljare.
I morgon är det sista dagen på året, då står jag där igen med en vild förhoppning om att denna bumling åter intagit sin plats och är villig att bita i stålet. Kanske kan man få tillbaka draget som en bonus?
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!