fredag 28 maj 2010

Den lille o Havet !

Regn i storstan, sol på kusten!
Nyfiket trampar jag ut på klippkanten för att se om de snabba krumbuktsimmande Silverormarna intagit kusten. Inte behöver jag vänta allt för länge innan ett kok blossar upp vid sidan om mig. Det knackar långt ner i spöhandtaget då de fäktandes med sin näbb attackerar draget.
Plötsligt hör jag ett villrådigt ljud bakom mig. En ensam Ejderunge kommer spatserande med livligt paddlande simfötter. Jag sonderar terrängen! Jag såg en grupp för en stund sedan på andra sidan udden, men nu syns ingen längre till. Han måste tagit fel sväng och i ett svagt ögonblick tappat kontakten med de andra.

Jag iaktar den lille en stund och pejlar av läget. Nu har han fått syn på mig och till min förvåning sätter rak kurs mot mig, stannar till en liten bit ut som för att avgöra om jag är ond eller god. Jag böjer mig ner och småvisslar lite falskt. Då trampar han på och kliver upp på berget bredvid mig, stannar åter upp och analyserar den tondöva figuren.

Efter en kort stund bestämmer han sig tydligen för att jag är ofarlig, på mjuka vingliga fötter knallar han fram och ställer sig snett bakom mig. Den lille sneglar bort mot andra sidan udden som om han ville säga något. Tankarna far runt i skallen på mig. Kan jag ge han lite extra skjuts till andra sidan udden och ge han en ärlig chans att återförenas med de sina?

Jag kan se Ejdrar sitta på baksidan av den lilla ön runt udden…..borde jag? Gör jag något dumt då? Njaa! Jag borde nog försöka i alla fall. Jag blöter händerna, vad vet jag kanske lukten av homosapiens minskar lite? Den lilla småsprattlar men kommer till rätta i handen och ligger o kikar medans jag raskt smiter över till andra sidan. Sätter försiktigt ner han på klippkanten vid vattnet på sidan av ön där Ejdrarna ligger.
Men si den lille har inte brått, han kilar in mellan benen på mig, lägger sig ner och tittar runt lite. Plötsligt reser han sig och pilar ut i vattnet i rak linje mot ön. Kanske hörde han något jag inte kan uppfatta kanske var det något annat som fick han att ta beslutet. Det får jag aldrig veta. Jag kommer heller aldrig få veta hur framtiden för den lille blev efter vårt möte.
Hur det än går så är jag glad över den upplevelse jag fick en skön dag i Maj.

4 kommentarer:

Jari sa...

Läckert

Micke.S sa...

Många gånger är det inte själva fisket som gör att man kommer ihåg en fisketur utan något annat,kul inlägg.Hmm nu undrar ju jag också hur det gick för den lilla krabaten:)

Jarkko Pykilä sa...

Fina bilder :D varför ta du inte näbbgädda/Horngädda på fluga? Det är mycket roligare än ta dom på spinn..

Herr D sa...

Halloj Jarkko
Jodå, det går det också, av någon anledning var de inte det minsta intresserade av mina flugor denna gång så jag greppade spinnspöt istället :-)