Kirurgiskt finlir!

Dag 2 ger mig ännu en procentuell träffpunkt. Även denna gång är det två småttingar som gapar efter mycket. De måste ha ett stort knippe hybris dessa små Öringar. Vid första anblicken ser det inte ut att bli svårt att knäppa loss den kaxiga krabaten. Men när jag tar tag i draget och vänder honom blir jag lite missmodig.
Hur i allsin dar har han lyckats få in kroken på detta vis? Jag får låta han vila på sidan medans alla tänkbara kirurgiska precisionsverktyg plockas fram. Det är svårt att säga åt öringen att ligga still då man vill ha lite lugn och ro på operationsbordet. På något outgrundligt sätt knixar han till så kroken lossnar så pass att jag kan få loss den utan att skada ögat.

Inget blod, inga slamsor. Skön känsla! Jag hade inte mycket hopp om denna lilling från början.

Det verkar som det finns en del småöring runt kusterna, vart är de stora kan undras....ja, när man står och sneglar ut över havet så inser man.

Så mycket vatten så lite tid!