Durkblank!

Jag är åter på besök vid Bråvikens dunkla vatten. Peter står för båt och Kaffe, ja det blev lite snabba boliner och blixtrande spontanitet. Hiva in grejorna i bilen och klädbyte i farten. Den gamla Johnson 35:an står redan och bluddrar då jag kliver ur bilen.

Det är ganska fantastisk att motorn fortfarande fungerar. Den var begagnad redan då vi var unga för 30 år sen. Jag kan inte låta bli att sitta och lyssna på symfonin av knack och klonk, det glappar och skramlar. Man väntar nästan på att ett och annat kullager skall komma studsande längs fötterna. Men så fort man ger lite gas så spinner hon till och ungdomens glada dagar kommer åter.

HavsÖringsfisket har tydligen varit lite klent även i Bråviken detta år. Efter att nästan blivit nedstänkta av en Guidebåt som tydligen inte tyckte att vi hade på deras udde att göra beger vi oss till en lävik för lite lunch och kaffe. Vi kastar av några stenrös innan vi äter men ingenting. Efter lunchen drar Peter ett kast på samma ställe vi kastat på precis innan lunchen och helt plötsligt så var det liv i linänden. En riktig bruning visar att det finns fisk i viken ändå.

-Nä! Säger Peter.

-Vi testar några ställen som ingen åker till knappt ens jag. Väl framme vid första stoppet ser det lite Öring ut men inget ställe man skulle haja till på, mera Gädda kanske.

Men det dröjer inte länge innan vi får lön för mödan av att prova lite annat. Det ruskar och biter i, fisk går loss och andra viker vid båten, flera lämnas åter. Några minuter av buskul fiske sen dör det ut som vanligt.

Mobilfoto Peter J

Nästa stopp ser lika samma ut och scenariot spelas upp igen, fisk hit och fisk dit, virvlar och vändningar. En liten grundflad skymtar en bit bort, Peter drar ett kast rakt över och får omgående gensvar. En Durkblank fisk som håller mått får syna stupstocken.
Min tur! Jag lägger draget nästan på samma ställe, en diffus bottennappseg känsla uppenbarar sig men jag ser en grov virvel vid draget. Jag rätar lite fundersamt upp spöt, fast fisk! Ännu en smal efterlekare dock i grövre kaliber får gå åter och avsluta en riktigt härlig dag på viken.Tack Peter för den upplevelsen. 

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!