Bergeforsen ryckfiskeparadiset!

Lite mer tråkig läsning om svullryafisket i Indalsälven. Beklämmande och tråkigt. Jag undrar om någon avdankad styrelseledamot i sportfiskarna står och dänger huggkrok här också? Vad kan man göra? Fiskeförbud i hela älven, minera stränderna?
http://www.magentanews.com/cache.asp?n=3737043

Bergeforsen Blöder!

03:20-10.30 samt 19:00-24:00 igår gav jag laxen en sista chans att bevisa att min tur skulle hålla i sig från i fjol. Men det skulle visa sig att de ville annat. Många känningar och rapp i järntyngden och spinnflugan blev det men ingen ville ta det avgörande beslutet att hugga. Ibland vill det sig inte bara trots ihärdiga försök. Men det är något annat som oroat mig under min vistelse vid älven. Under många timmar har mitt engagemang kommit av sig då jag irriterat iakttagit ”fiskare” som inte hade för avsikt att få laxen att hugga på riktigt sätt. Med smala tunga drag som går som en torped i vattnet, apterade med den största tillåtna och ibland större trekroken så var det inte frågan om annat. En del var så fräcka att de ogenerat stod och drog spöt hej villt i sidled för att rycka fast fisken dvs ryckfiske. Andra vevade för fulla livet så draget höll 20 knop genom vattnet, dvs samma sak som ryckfiske. När de väl krokade en lax drillade de den stenhårt utan en tanke på att den kunde släppa och då få ett ödesdigert sår vilket skulle leda till en säker död, pumpade in den till land baklänges och bonkade den som om det var helt ok! Då jag misstroget frågade om det var policy att bonka felkrokad fisk så blev svaret ”bara den här, då har jag mat över sommaren” men då han redan bonkat en tidigare så blev svaret lika löjligt som fisket i sig. Rekordet slogs på kvällen då 2 ”fiskare” trampar ner på den fredade zon 2 som håller mycket fisk och dänger 50gr tyngder och rycker för glatta livet. När vi 5st (av 14 som försökte få laxen att hugga) konfronterade idioterna så blev bara svaret ”ja vi vet” sen gick de vidare. Ingen vakt har jag sett på hela tiden jag varit där och när jag talat med folk så är svaret entydigt, alla vet att ingen kommer!!!?? Bergeforsens svarta rykte har bevisats gång på gång och det är mer regel än undantag att rycka fast och att slå ihjäl felkrokad fisk.
Den mängd lax som går bara meter från land på zon2 är busenkel att med avsikt felkroka, regelvidrigt och oetiskt. (Killen på bilden var ingen ryckfiskare).
Efter denna resa har mitt intresse för Bergeforsen fått sig en rejäl törn, Jag vet inte om jag kommer tillbaka.

400 meter häck!

Anländer till Älven fram på kvällskanten, jag är inte ensam. 8st hoppfulla laxlusar står och dänger flugor och drag i älven i hopp om sitt livs lax. Vissa stigningar var alla Laxfiskares våtaste dröm (Bilden visar inte forsnacke utan stigning av lax strax under ytan). Trots den täta trafiken så felkrokades som tur var få laxar. Ibland, utan en krusning på ytan blir man upplyst om deras närvaro då linan glider över ryggen och ett distinkt rapp nästan får spöt att fara i spat. Straxt efter midnattstimmen slutar laxen att visa sig och lugnet tar över i älven. Kvar blir endast en tossig galning som tror på att nästa kast kan föra med sig något alldeles speciellt. Men tröttheten smyger sig på och jag tar in på Hotel Bergeforsen Hilton får någon timmes vila. Under stilla timmes dås hör jag fotsteg i gruset bakom mig, de stannar, ett svisch viner genom luften och sen ett plums. Kl är 3 på morgonen när jag trycker upp trynet över relingen för att se vem min till lika tokstolle kan vara. Han vänder sig om och håller på att hoppa i älven i ren färskräckelse över den fula varelse som behagar störa i den stilla natten....God morgon säger jag, han flinar till "God morgon, du får inte skrämmas så där" Njaa, det var inte meningen, ska du ha en kopp kaffe, frågar jag? sen rullar fiskehistorier i gång på löpande band i väntan på att fisken skall vakna till liv igen. Efter två tappade fiskar som inte satt där de skulle förmodar jag ,så kommer ett steg upp mot oss. Spänningen stiger då draget vevas långsamt in, en plog kommer alldeles intill när jag bara har 10 meter kvar.......Smällen i spöt känns som 24o volt genom kroppen, Jag hinner inte reagera innan linan försvinner som en avlöning från rullen, det finns inte en chans att stoppa laxen, han tar 170 meter i en våldsam rusning rakt ut över älven och viker sedan nerströms. Jag kan inte annat än springa för glatta livet. Jag har inte ens sett fisken vilket man brukar göra om det är en normalstor lax. Jag försöker att släppa på trycket för att han skall lugna ner sig men det hjälper föga. Nu kommer jag inte längre ut och jag måste bromsa honom med allt jag har, den svagare nylonlinan till betet ger vika och det blir tomt......vilken djä...la resa... Svettig men med ett brett leende börjar jag gå tillbaka de 400 meter han släpade mig nerför älven. Vilken kraft, tyvärr så var nog laxen felkrokad och simmar omkring med lite bling bling på sig, vi får hoppas att det rostar bort. De mindre invånarna i älven simmade lojt runt nedanför mina fötter ovetandes om den resa jag nyss genomgått. Hualigen, men i natt ska vi se om vi kan lura en bumling på riktigt sätt.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Laxfrossa!

Tidig morgon, älven flyter lugnt och stilla, ingen vind. Då och då störs ytan av kraftiga ryggfenor och tystnaden bryts av brutala plask . Laxen är här, med ett belåtet flin sitter jag och myser på räggsäcken och riggar spön och verktyg. Minnet från fjolåret sitter kvar som om det var igår jag var här, fajten med bumlingar och träningsvärk i ryggen. Det verkar inte som om det stigit lika mycket fisk i år ännu och zon 1 och 2 är fredade tack vare folk som inte har vett nog att fiska på ett riktigt sätt. Mumlandet över vad som skall få åka i vattnet först avbryts abrupt när ett monster kommer som en projektil ur vattnet, för en mikrosekund tror jag att han skall landa i knät på mig.......Djävul mig, här kan jag inte sitta och glo. Efter fem timmar av drag/flugbyten kommer missmodet smygandes, visst jag var en riktigt turknutte i fjol det får medges men vad är det som säger att det inte kan bli lika i år. Men laxen slutar att visa sig och vandringen upphör, de sista timmarna känns det som att stå och dänga i ett dött hav. Kommer plötsligt på att jag måste lätta på trycket, det skull jag gjort för flera timmar sen men det kom av sig.....Står och muttrar vid gräskanten, hör något bekant bakom ryggen, vänder mig om. Ett helt stim med bumlignar kommer simmandas 4 meter från land.......hel..--te...med vadarbyxorna nere vid knäna och draggen i hand kan jag inte mer än se på när de simmar in på förbjudet område. Jag får erkänna mig besegrad denna dag, men jag har fler chanser att ge dom en fajt framöver.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Hjortronbeklädd tjärn!

En och annan vild gissning hävde jag nog ur mig under resans gång och Ingen malt fick jag heller under den nästan tre timmer långa bilturen. Men tur var nog det för vid resans första stopp slog det mig plötsligt att det inte var till Karibien och Bonefishfiske som stod på schemat. På med ett par trälappar och i vattnet bar det bakom propellerförsett vrålåk. Nu var det välan runt 20år sen man kände sig någorlunda bekväm på vattenskidor men det gick förvånande bra ändå, men tro nu inte de gav sig utan att se till att jag fick döppa mig lite.
Framåt kvällningen spred sig doften av vedeld och varmt fuktigt trä över älven ackompanjerad av koltrastens sång, då och då bröts lugnet av ett gäng bleka spöken som inte stod ut i värmen längre, ut kom vi snubblandes i en strid ström för att kyla av både kropp och strupe.
På morgonkvisten trampade ett glatt led genom skogen för att sutta fluga på för ligan oprövad mark. Tattartjärn skulle bli bas för resten av dagen, grillen tändes, kaffe kokades, malt knäcktes och ett gäng Bågar fick bita i gräset under dagens gång för att senare bli kvällsmiddag. Precis lagom med vind för att hålla knotten borta men inte för mycket för att flugfisket skulle bli tebökat. Men si allt gott varar inte för evigt, han däroppe tröck på knappen och silade 2000 kubikmeter nederbörd över tjärn, efter det blev det lika vindstilla som på månen och solen tittade åter fram. Resultat…..mygstift, djungelolja, bikupeklädsel och alla trix möjliga provades för att hålla odjuren borta. Men vad hjälpte det, de hittar in över allt och molnen av knott förvandlade oss till homosapiska maskrosbollar, det gick inte att värja sig längre, tillbaka till bastun och kvällsmiddag.
Tack grabbar för en trevlig helg det gör jag gärna om.

I väntans tider!

Då sitter man framför porrlådan och undrar på vad som komma skall......Oömma kläder, "packad" o klar med flugspö i näven och glad i sinnet stod det att jag skulle vara kl 12:00 SHARP i morgon..... mailet slutade med "räkna med att vara borta till på söndag". Ligan har hittat på posthumoristiskt äventyr till äran av att min ungdomlighet flög sin kos och jag blev helt plötsligt alldeles för tidigt myndig....Nu får jag gå på bolaget, köpa tobak och måste till råga på allt deklarera.
Ja! så är det......
Jag har mina misstankar om vart det bär hän, men kan man lita på dessa urskogstomtar? Nepp det har jag aldrig gjort....Att sova med ett öga öppet är mer regel än undantag. Snabb som ett grisblink måste man vara, på med filttoffelboxarbyxor och sen svullrya rätt ut, då stelnar de till en sekund, det ger en tid att springa åt andra hållet...Nä, det ska bli kul att umgås med grabbarna en hel helg, kanske kan man lura en bumling också.
Skitfiske på er!

Tillbaka till ruta 1

8km ska det vara runt Nävsjön, efter halva vägen över rötter, sten och myrstigar i vadare känns det som man stapplat runt i en evighet i den djupaste djungeln. Men vad gör man inte för att få spänna linan långt borta från tattartermosar och latmetare. Möter en liten kille mitt på stigen, han sneglar lite nyfiket på min dobb med fluga och frågar om jag fått något. Nä, inte än svarar jag...."jag kör med den här.... går det?" frågar han ivrigt och visar upp en Silver Toby 28g. Det fungerar säkert i vissa lägen säger jag, men de är lite tröga nu så du kanske har något mindre i koppar. I samma sekund som mitt svar snubblar ut tänker jag, va vet du egentligen? du trevade runt i mörker hela dagen igår utan ett ryck i kopparförsedd linände. "Jag ska se om farsan har nått" säger han och traskar glatt vidare. Själv muttrar jag iväg och börjar fundera över vårat snabba möte. Bannelse........kanske skulle man göra som grabben, kanske borde jag strunta i det man tror sig veta för en stund och gå tillbaka till ruta 1, dänga ut lite vad som helst och se vad som händer. Men den förmodade erfarenheten sitter för djupt rotad i ryggmärgen och dobben viner iväg genom luften kast efter kast. Två snabba tjuvnyp fortplantar sig i spöt innan han bestämmer sig för att bita i ordentligt. Skönt då gick jag inte hela vägen förgäves i alla fall. Efter landad fisk sitter en kopp kaffe gött, sneglar upp i det blå och ser till min glädje tre Havsörnar glidande i termiken, det värmer i kroppen att se resultatet av DDT och PCB förbud. En och en halv vecka kvar sen ska Laxen tämjas, Gött mos!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Simfötter, knott och blöt röv!

I flytringen glider jag ljudlöst fram på Nävsjöns lugna vatten, 45:orna är laddade med formpressade polymerer. En och annan Regnbåge bryter ytan i det 20 gradiga vattnet men ingen vill smaka på Boobiesen i dag. Som backup sitter Beastmastern surrad på sidan om ringen. Det känns lite skumt i röva.....guppar och vrider lite på mig och misstänker en läcka, Satan....paddlar in till stranden och blir övertygad när jag trär ner handen i byssera.....dyngblöt. Bannelse, bara att packa ihop ringen, byta innerbrallor och begränsa mig till knähögt vatten. Lagom som jag ska bjussa bågen på en ny omgång öppnar sig himlen i fullt raseri, vindökning med 200% och tokregn....jaja vad gör välan det jag har ju gås-tex på mig.

Mitt under det värsta vädret då flugspöt får vila så bjuder en Båge upp till fajt. Beastmastern tyglar snart fisken som kan håvas utan drama. Då solen åter kikar fram och vinden mojnar kommer en familj med riktiga simmfötter patrullerande. De har varit på äventyr i skogen och strosar lite vinglandes ner till det mer lätthanterliga elementet vatten.

Ja, sen kom nästa plågoande, ingen vind innebär knott.....djävulskt med knott, in i alla öppningar de kan hitta på kroppen ska di......Nä nu får det vara bra. Dags att fara upp till tjockhult igen för lite knegande.

Snart smäller det / Mos

Bland Lomar och Boobies

Den ofrivilliga mellanperioden har gjort intåg, Horngäddan har börjat sin långa resa ut i Atlanten och endast under ett fåtal timmar på den senaste av sena timmar kan Öringen luras vid kusten. Supplementfisket får då ta över när den värsta abstinensen måste stillas. Inte för att jag tycker det är tråkigt att sutta fluga på inplanterad fisk men det ger inte riktigt samma tillfredställelse.

Regnbågen kan dock vara riktigt nyckfull i vår lilla sjö ute på värmdö, så också denna dag. Då ingen aktivitet syntes på ytan blev det att ta till lite fusk-knep för att komma åt de färggranna akrobaterna. Sjunklina ner till botten med en boobie apterad i taffsänden gjorde susen. Framåt kvällningen blev det mer fart på ytan och vakvillig fisk retade mig till det yttersta. Inget som jag presenterade tycktes duga och flugasken avverkades i snabb takt utan resultat. En någon skickligare fiskare tyckte nog att jag såg frustrerad ut, gled ljudlöst runt mig och vädrade vingarna efter ännu en lyckad dykning. Men stillheten och all sjönsjungande sång i träd och buskar tränger sig djupt in själen och sakta sjunker storstadspulsen och rensar luftvägarna från föroreningar. Sämre kan man ha det. Snart är det dax för Laxen, en sån tanke håller humöret uppe i de svåraste flugvalen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Du gamla du fria!

På skansen sitter de kungliga, regeringsfolk och andra högt uppsatta individer blandat med TV-profiler och vanliga dödliga, det är Sveriges nationaldag. Verser och tal läses med humoristiska inslag tätt följande av schlagermelodier som inte riktigt gick hem i de europeiska folkhemmen. Sveriga är fantastiskt, ja det är det faktiskt på många sätt. Vem längtar inte efter Svenska jordgubbar, sill och färskpotatis. Jag ser en annan sida av du gamla du fria.......en dag som denna kan man inte låta bli att njuta av det sverige kan ge. Allemansrätten, strandskyddsregeln och fritt handredskapsfiske längs kust och stora sjöar. En dag som denna kan man inte stranda sig i storstan och sälla sig till de stora massorna, nej ut i naturen och inpregnera kroppen med intryck och UV strålning. Bräckt sjödoft är speciell, Östersjön är speciell, det tillsammans med den frihet vi har att röra oss på i vatten och i mark gör Sverige unikt. Nationaldagen för mig kan vara att ge mig ut till kusten laddad till tänderna med stormkök, färsk potatis, sill, gräslök, en rök och så klart en pilsner. Som bonus så kan man fiska medans man kockar ihop en fantastisk skärgårdsmeny.
En dag som denna är det lätt att uppfyllas av allt det goda, En dag som denna är det lätt att leva!

Brända öron!

Mycket trilskandes och provandes vart det denna dag, till slut så blev facit knackad BlueFox i ljusblått. Intresset för allt annat var ljumt, följare blir det på det mesta men ska de ge sig på plåtbiten får det tydligen inte vara vad som helst.

Längden på tafsen blir bäst om man tar den 2 ggr dragets längd kom jag fram till efter lite samtalande med mig själv. Då sitter kroken i mungipan precis lagom. För kort tafs, då missar fisken, för lång tafs så riskerar de att felkrokas.

Öronen hettar....måste fixa en bättre fiskemössa, står och stirrar på tvättbjörnen med röda öron i spegeln......hmm, inte bra!

Silverpilen!

Lite mer än en vecka försenad intar Silverpilarna kustens grundflader. Retfullt följande draget i halsbrytande svängar kommer dom i stim. Nafs efter nafs stampar i spöt men ingen vill göra det avgörande utfallet. Bra! nu vet jag att dom är här.
Jag plockar fram flugspöt, på med en ilsket röd super lull lull med glim glim extra allt. Det är oliiiidligt spännande att följa flugan som strimmar straxt under ytan.
Det dröjer inte länge innan rörelser uppenbarar sig runt den ryckigt hemtagande glitterkreationen...tyngd i spöt...mothugg, nähä han ville inte hela vägen. Dom är försiktiga, ovanligt försiktiga. Tycker även att det inte är fullt lika mycket fisk som förra året. De andra kanske kommer!
Till slut så lyckas jag ändå kroka en vågsurfande blixt. Ska sova på vilken metod som skall överlista dom imorgon, jag ska nog komma på koden till deras huggreflex.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Skatteåterbäring!

Efter mången investerade timmar i jakten på silver så får man nog inse att det börjar ta slut i kistan för denna gång. Trots att vattnet håller 8 grader vid kusten och bara något högre i strömmen så verkar det som om Öringen hittar på hyss under andra tider på dygnet då inte jag är på plats. Belöningen för gediget suttande denna halvlek har för mig blivit något skral, men så är det bara.

Sen finns det dom som gapar efter mycket!
Efter en sväng längs kusten trasslade jag mig igenom fredagstrafiken ner till skeppsholmen för att se om det fanns någon lösdrivare att spendera några kast på. Många knack i draget var det, men det var en liten parvel som stack ut lite extra.
Glupska är de, de små liven, tillbaka och väx till dig och kom igen om ett par tre år, då står jag här och suttar igen, lika sugen på skatteåterbäringen som alltid.

Skuggorna skingras!

Sen är timmen när jag parkerar blixten på skeppsholmen. Solen lägger sig sakta bakom Konungens boning och kylan börjar treva sig innanför västen. Bete? Ja, vi börjar med B3-Fiskets N0:1 Wigglers torskpilk i silver.......Nu ska vi se vad bonkaträsket har att erbjuda?

Inget händer efter ett par kast då jag kommer på att jag har ju med mig superdansken!!!
På med tung kromad Stripperen, dennes yviga dans brukar få liv i Ålrens...
Första kastet....Dansken hinner lagom landa så smäller det. Då kommer de välkända tankarna surrande i huvet igen....."tillfälligheter, betesval" ja, man undrar ju vad som är sant, det får man nog aldrig veta med säkerhet. Inget monster är det heller men dock så laglig den kan bli.
Det jag däremot vet är att den svarta gamen nu flugit vidare och tagit med sig skuggan som vilat över mig i strömmen.
Det är bara att tacka för och nog ska jag hinna med en sväng till innan helgen ,-)

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Öringen är rökt i Norrland!

Trollhättekälken fick ta oss till Norrlandskusten denna helg. Några dagar i goa vänners lag skulle förebygga den kommande veckans mailbomb efter en veckas ledighet. Klart att en dags fiske stod på schemat, ny obruten kust skulle utforskas.

En solig men något vindfattig kust uppenbarar sig i viken där jag och Anders står och sneglar, Japp! vi kör.....Efter att ha avverkat viken och kommit ut till udden och öppet vatten är det dags för kaffe och ostmacka i solen. Vi var inte de enda som mojjade i solskenet, även farbror huggorm låg och jäste i vassflisen. Vi spanar av vattnet efter liv och rörelse, men det enda som rör sig är flockar av fågel och en trollingbåt som segar sig förbi utanför udden.

Nähä, påt igen. Vi suttar av resten av udden och in i nästa vik men si det är ingen hemma i detta läge och vi får bege oss hemmåt till Älgstek med gräddsås, rödvin och potatis, inte fy skam det heller kan jag säga.

Dagen innan så blev det lite Rökt Öring från Gotland till middag, det smakade minst lika gott. Jag ska bege mig ner till Strömmen imorgon och jaga lite, rapporterna visar att det landas bra med fisk nu. Kanske kan jag bryta min nedåtgående trend på fastlandet.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Eftertankens kranka blekhet!

Eftertankens kranka blekhet drabbar mig när jag står och velar vilken kant jag skall börja på, ska jag dit det small på som skrot igår? Jag vet ju att det inte finns någon garanti för att de finns där idag, det har jag redan fått erfara. Nä! jag glider runt längs kanten så får vi se vart de kan vara idag.

Av någon outgrundlig anledning kan jag inte hålla mig borta från gårdagens skådeplats utan dras dit som en magnet. Vågorna är mer besvärliga idag, gång på gång bryter dom där jag står och stänker upp över mig. Men jag står envetet kvar ett tiotal minuter.

Ett bekant känsla sprider sig i spöt, fajten är igång, 30 meter ut vrider sig en blanksida och rusar fram och tillbaka, jag bara njuter av situationen och tackar för fajten. Nästa kast smäller det på igen, den här fisken har några fler år på nacken, några tunga gung och sen upp till ytan och virvlar runt hej vilt. Det är den största fisken jag tagit i år......en riktig brottningsmatch utspelar sig på pallkanten, han vill inte ge med sig i första taget.

Ingan håv har jag eftersom jag inte tänker ta upp nån fisk och ingen våg heller, jaja, man får väl spräcka rekordet nån annan gång. En något brunnyanserad bumling vänder sidan till när jag petar bort kroken och simmar iväg med en irriterad blick.

Det är dags att packa väskan igen för denna gång, jag längtar redan tillbaka när jag senare sitter på båten till fastlandet. Det är något magiskt över HavÖringsfiske och naturen här på Gotland gör det än mer fantastiskt.
Nu väntar nattfiske i hemmalokaler och inte att förglömma de långsmala stjärtdansande näbbgäddorna på lätt utrustning, det är kul det också.

Kom ihåg, Man vet aldrig vad nästa kast för med sig, håll humöret uppe!

Igår är inte idag!

Stursk och full av självförtroende efter gårdagen trevar jag iväg i tidig morgonstund, idag blev det ännu tidigare med förhoppning om att det kanske är morgonkvisten som gäller för tillfället. Raska steg ut på pallen, som vanligt är tobisen laddad. Efter en halvtimme utan så mycket som ett puff börjar jag undra om det var värt den tidiga morgonen. Sover fisken fortfarande?
Ja, vi rör på oss lite så kommer jag snart att hitta raggarna tänker jag fortfarande full av självförtroende. Tiden går och tidig morgon går till förmiddag, ett följe och en kontakt är det enda jag upplevt. Är jag på fel plats tro, mumlar jag för mig själv och börjar byta drag, vevhastighet osv. Efter 5 timmar utan riktig kontakt har min sturska uppsyn trampats långt ner i ett pallhål.
Nu börjar jag fundera på att byta lokal, kanske ska jag dra vidare till andra sidan??? Nä, flugspöt åker fram som vapen istället, de är väl trötta och vill inte jaga snabba tobisraketer. Vinden gör att flugan viner runt örona så mössan håller på att flyga av istället för de välriktade kast jag önskar. Jaha, det får bli rörelse tänker jag, men jag skall bara dra iväg ett kast ut mot denna däringa grundpallen som bilder en undervattensö där ute, sagt och gjort. Tobisen hinner bara landa så biter det i, ha grinar jag lite skevt, en riktigt livlig -50 trasslar runt bland stenarna innan han kan släppas åter till det fria.
Kan detta vara början på det jag trodde jag skulle få uppleva i morse……jag smyger runt för att komma närmare. Bakhåll är bästa försvar, snart står jag bara 30m från sprallens påslag. Nu ska vi se om det finns fler i närheten. En mörk skugga följer draget in över pallkanten och dröjer sig kvar en lång stund, jag står helt still tills den försvinner ner över kanten. Dom verkar vara här!! Efter nästa kast brakar helvetet löst, fisk missar, hoppar loss, jagar ända in till fötterna, sen sitter den där, upp till ytan i fullt raseri så skummet yr. Nästa öring ger mig en tuff match ända in till kanten, då han bestämmer sig för att kliva rakt ner och in under en pallficka….snäpp….och linan gnids av…djä….att draget försvann gör mig mindre men nu simmar han runt med skrot i munnen, hoppas det går att skaka loss.
På med nya grejer och ut igen, smack direkt mosar det på en lika fin fisk som tidigare men han känns som dubbelt så stor, vilket race…en raggare till biter i för fullt och bjuder på allt en Havsöring kan. Samma visa utspelar sig som dagen innan, plötsligt är det bara tomt. Skillnaden från gårdagen då det inte drog på ordentligt var nog att de inte jagade fullt ut, idag var det ingen tvekan i huggen, de fiskar som kom upp hade svalt hela kroken ner i svaljet, beslutsamma var ordet.
Tre fina fiskar får följa med hem, efter intagen lunch med kaffe riggar jag om till hullinglös enkelkrok. Missar också en fisk senare på eftermiddagen men vad gör väl det, imorgon blir det laborering med lite allt möjligt, kanske kan jag hitta ett stim och prova lite teorier under tiden.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Morgonstund har guld i mun!

Med vinden i ryggen smyger jag fram till djupkanten, ska det vara lite frukost månne? Jag klev upp och väckte tuppen i morse! Mulen himmel, lugnt vatten……kaffe i kroppen och två torpeder under läppen. Nu ska di opp!
Smyger iväg ett snekast vid en kant, följer linan med spänning där den bryter ytan, en snabb stöt och en stor virvel uppdagas….satan han missa, ok han får vila lite, drar iväg ett kast i den andra riktningen, följer linan…….en våldsam stöt fortplantar sig i spötoppen men sen inget mer, två grova virvlar bredvid varandra kokar upp på ytan, bannelse…..kan ni inte smacka på som vanligt folk……
Några minuter passerar, ett långt kast rätt ut i det blå följer, tyckte jag inte att det stötte lite….vevstopp, bilden som uppenbarar sig när jag gör ett muthugg får mig att skratta hejdlöst….förmodligen så högg fisken i samma vinkel som mitt muthugg kom, för aldrig har jag sett en fisk fara så högt upp i luften, han måste ha blivit höjdrädd stackarn…haha. Han släppte i samma sekund, hoppas bara inte han blev skadad.
Sen trycker det till i drillarmen och äntligen är det spöböj, efter en trevlig match får en 3+ gå tillbaka till sina göromål på pallen, en blanking sliter sig precis innan håvning, en till men större bumlingraga bjuder på luftsprång innan han spottar ut draget. Flera fiskar vänder vid fötterna och många påslag håller mig alert och fokuserad, men det goda kan inte vara för evigt, till slut så dör det ut och jag börjar valsa runt på pallen som en blind höna.
Står och stirrar ut i tomma intet………vet att draget snart är invevat, sneglar ner lite misstroget och ser stenen jag inte vill fastna i, fallskärmssyndromet……precis bakom stenen döljer sig en stoooor ruska med blåstång, tvärnit…..jag lyfter irriterat rakt upp och känner den sega tyngden som följer med, tung plastpåse…..plötsligt vänder en fet silversida sig och ruskar vilt, borta…..Magnus och Brasses svordomsvisa skulle kunna förlängas med ett antal minuter efter den tabben. Så går det när man inte är på bettet.
En fisk till vänder vid mina fötter, senare lyckas jag till sist lura en blanking till håvning, gött. Provade även lite solnedgångsfiske, även denna gång missar fisken vid mina fötter.
Vilken dag, kan inte bli bättre, ja bumlingen uteblev dock men den ska vi lura imorgon.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig ;-)

Åter på Pallen!

Då sitter man här igen och laddar inför kommande batalj.
Vad kan havet erbjuda på för överraskningar denna gång? Ska gammelfar bjuda upp i en virvlande silvertango eller ska jag få åka hem med svansen mellan benen? Jag sätter mig ner, sveper blicken nyfiket över vattnet, kan det vara idag det skall ske?
Vattenlinjen har kravlat sig ännu längre ut än sist vi var här. Hur påverkar det fisken? Ja, den som det visste med full säkerhet, en kan inte annat än prova. TobisTorpeden brakar iväg genom luften och landar i ett plums. Lagom snabb hemtagning, vevstopp, snabb hemtagning vevstopp…..bang!! Tunga gung sprider sig ända ut i handtaget, det är en bra fisk som bestämt sig för att hugga, dessvärre hinner jag bara se ryggen vid ytan sen blir det tomt, sidärja, ingen dålig start mumlar jag för mig själv. Tiotalet minuter senare missar en fin fisk precis framför mig, endast virveln dröjer sig kvar. Flinet börjar breda ut sig i mitt ansikte ”härligt”. Ett bumlingvak breder ut sig precis som min tobis landar 80 m längre bort i en annan riktning, ”varför vakar alltid fisken vid fullt utkast ” ja man kan bara hoppas att fisken skall åt samma håll. Men det skulle den tydligen inte.
Kvällen bjuder inte på mer denna gång så jag strosar sakta hemåt, men med en lugn harmonisk känsla, än har jag tid kvar att lura de nyckfulla pallinvånarna.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Skygg Öringjägare i Storstan!

Jag var bara tvungen att ge mig ner till Bonkaträsket för att se om jag kunde lura något nystiget.

Med jämna mellanrum blev det ett herrans liv i måskollonin ute på strömmen, men det är väl Norsstimmen som går upp till ytan som de brukar tänkte jag och suttade vidare.

Men någonting stämde inte ändå, måsarna agerade Stukabombare i ett organiserat led som jag inte sett tidigare. Hmmm tänkte jag och stod och stirrade en stund, till slut bröts ytbilden och måsarnas fiende men samtida vän stack spanande upp huvudet.

Dubbelmoralens bevingade skrikhalsar attackerade så fort sälen körde snoken över vattenlinjen tomhänt, men samtidigt om sälen kom upp med en fet fisk och kalasade vid ytan förvandlades fientligheten till sällskapligt middagstjatter och allt groll var glömt. Konstiga fåglar det där!

Ute på djupare vatten där strömmen är som bredast spanade sälen någorlunda högt över vattnet men när han simmde in och hälsade på kungen så var profilen "låg". Han räknade nog inte med att bli adlad av någon sportfiskare längs kajkanten förstås.

Ja! ingen Öring hade då tid att hugga på mina vinglande plåtbitar, nu när de flydde i vild panik från ett monster de inte kan skratta lika lätt åt.

Vi får välan se vad en hittar på till helgen!

Riddare i silver!

Den sista självande striden står för dörren! Pallkanten är mitt slagfält. Jag står en stund och strirrar innan jag bestämmer mig för åt vilket håll jag skall gå där bergklykan spricker i ett ärr. Det får bli vänster, framme vid kanten analyserar jag strukturen framför mina fötter och 50m i en halvcirkel runt mig. Lite tveksam drar jag iväg ett kast längs en utstickande kant och tar hem i ganska rask takt med korta vevstopp.

Pang! kriget är igång, härligt! Solen skiner ikapp med mitt leende och Östersjön visar ett ansikte man inta allt för ofta ser, endast krusningar bryter ytan där inte köldstråken krinklar sig på ytan.
Vattnet är så klart att jag ser minsta detalj på flera meters djup långt ut från min utsiktsplats.
Det är en fin matfisk som bestämt sig för att bjuda på en fight.


Under den kommande timmen räddas hela resan av Pallkrigare i silverrustning, jag kan bara tacka och bocka att fiskeguden än en gång släpper på tyglarna den sista dagen på denna fantastiska ö. Det biter i bra efter ett kast längs pallen, jag misstänker genast en raga då det stånkar tungt och den vildsinta gräddvispen uteblir. När fisken kommer i mitt blickfång är det svårt att avgöra, men det är en bra fisk runt 4 kilo. Efter håvning står jag och stirrar, är den blank eller bara tillblänkt. Nej! lika bra att fria än att fälla, tillbaka till pallen får du gå, men tack för dansen.
Men det dröjer inte länge innan jag står med bugat spö igen, denna gång ännu en bra matfisk. Försöker se om Tedden har någon action, men det är för långt bort för att se om det drillas nån Öring.
En fisk vänder precis vid mina fötter, jag suttar ut igen åt det håll han försvann och börja ta hem, plötslig dyker det upp vakande fisk med riktning mot min inkommande bomb. Påslag direkt men fisken halvmissar och försvinner, resten av stimmet blev tydligen rädda de också och försvann. Till sist så dyker en junior upp och vill smaka på plastlunchen som bjuds, men han kanske blev en erfarenhet klokare att ta med sig tills han har vuxit till sig ett par cm. Japp! det krävs ett par silverriddare för att spika igen kistan även denna gång. Det såg tungt ut ett tag!
Men man vet aldrig vad nästa kast för med sig,
Mos!

Hemmabasen Levererar!

Dagen börjar knackigt, ny kuststräcka skall upptäckas. Misstänksamheten återspeglas i de tidigare dagarna, ”är fisken på plats, osv”? Denna sträcka ger ingen åtstramning i linan förutom bottenkänning.
Regnet som skulle dra in över Gotland uteblir, i alla fall där vi är. Solen skiner värmande hela dagen och ger bra vy över pallens struktur där vi strosar fram. Rastlösheten brinner i oss och en olustig känsla svallar i ryggmärgen om att vi är på fel plats, vi bestämmer oss för att ge oss av.
Det får bli dit vi vet att det brukar finnas fisk. Det dröjer inte länge innan en Öring missar mitt drag framför mina fötter, minuten senar hojtar Tedden om en fisk som missar. Åter igen är det hemmabasen som levererar.
Till slut drar det åt i min lina på nästan fullt utkast. Äntligen! Nu kommer nästa pers……sitter fisken bra? Det blir Öring till middag ikväll, en precis lagom matfisk får bita i stålet. Någon timme löper förbi och Tedden hojtar igen om fisk som missar, kastet senar biter en större öring i och drillning inleds under glada tillrop, jag snubblar genom pallhål och blåstång för att bidra med håvning. Som sig bör med Öringfiske lossnar draget i samma sekund fisken ligger i håven….den var nära!
Sen blir det inget mer under dagen, men nu är torkan i alla fall över. Nu har bumlingÖringen en halv dag kvar på sig att bjuda upp till dans innan det är dags att packa för denna gång .
MOS

Önska i ena näven!

När vi slår upp våra blå denna morgon behöver vi inte titta ut genom fönstret, dånet från gormande hav slår rakt igenom väggen och snöblandat regn knackar irriterat mot fönstret. Ingen idé att stånga huvet blodigt i frustrationen, det är bara att ta skiten, gilla läget och anpassa fiskeplats efter väder och vind.
Men det slutar inte där! Denna dagen ska gå till historien i fiskeloggen.
Vi hinner lagom rigga upp och traska ut på lååååånggrund botten (vem drog proppen ur Östersjön?) har aldrig sett maken till lågt vatten……nåväl, Tedden var enveten och målinriktad, ”jag tänker sutta fluga bannemej, nu ska di opp” tre sutt hinner svaja i vinden innan spötoppen knäcks i ett blygsamt knak, lika lång väg tillbaka till bilen…….kroppsspråket säger allt.
Han hinner lagom tillbaka till pallkanten för att dra iväg en wobbler genom luften och sedan fastna i botten, två missade drag senare ”pallrar” vi oss tillbaka till bilen utan känning. Innan jag kliver in i bilen skall jag lyfta upp de nyinköpta Loopbrillorna på huvudet och blir ståendes med ena bågen i handen….. börjar tro att den 13:e inte är någon vidare dag att bemöda sig att kliva ur sängen ändå.
Även denna dag kammar vi noll efter tre kuststräckor, säga vad man vill men man kan önska i ena näven och skita i den andra och se vilken det blir mest i. Endast 24 fisketimmar kvar om vi jobbar flitigt och fokuserat.
Kvar av dagen blir 2 slagna krigare som sitter och fossiliferar i solnedgången över varsin öl.
Nya tag imorgon.
Man vet aldrig vad nästa dag för med sig.

Borta bra men hemma Bäst!

Filtsulorna blir tunnare och rundare för varje steg, gummisträngen med halkstål är sedan länge borta. Timmar av fossiltrampande längs pallen och förflyttningar med hjälp av fossilt bränsle i en invecklad symbios formar dagen.
Vår position blev bestämd redan igår kväll under samkväm med ett par Norrlands Guld som sällskap. Det spelar ingen roll hur vinden ligger eller om Ra behagar vara på bra humör, vi ska dit…..
RA är på bra humör! Vinden friskar dock i och trycker iväg en stor linbåge vid varje kast, man får jobba hårt för att ha en bra kontakt med draget samtidigt som man vill bromsa farten när vinden driver iväg med lina och drag.
Tre kuststräckor avverkas under denna dag och man kan inte komma ifrån att ”borta bra men hemma bäst”. Det är alltid denna sträcka som levererar till slut. Nu gick vi dock bet på Öringmiddagen, det blev en tappad acceptablo och en sprall som simmade vidare.

Men mycket ska till för att trycka ner humöret på två ärrade suttbröder med Norrländsk malt som sällskap. Nya tag imorgon.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig ;-)

Svindlande Himmel

Ivriga som barn på julaftons morgon kliver vi snubblande ut på pallen, blotta tanken på att äntligen stå här igen i jakten på vilt silver kittlar ända ut i tånaglarna.
Eftermiddagen flyter sakteliga förbi med ett och annat "jag tror nog det var ett nafs" men utan att det river i som vi så länge längtat efter.
Det blir ingen öring idag, men ett oväntat hugg kommer innan timmen blir sen och vi kan glädja oss åt en härlig torskmiddag till kvällen, och tro mig det var inget Bulefiske......
Kvällshimlen bjöd upp på en härlig seans i molnkretioner så det stod härliga till.
Nya tag imorgon,
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Den Vandrande Vålnaden

Han smyger omkring bland klippor och stenar, få har sett honom, andra har ångrat att de mötts.

Den Vandrande Vålnaden.... det är jag! som kantat kustbandet och nött granit i flera månader utan resultat men jag har förtröstan, om endast fyra dagar skall min torka vara över och jag skall åter le de tusen leendenas leende.

En stor och krokig snok är väl det enda jag har gemensamt med mystikens Herre, ja kanske brillerna också.

Bilden arrangerades efter vår förra resa av en fyndig Ligamedlem.
DödskalleGrottland, det är där han bor!!