Kork, Trä o Silver !

Gummisulorna vilar stadigt på armerad betong. Höger hand greppar vilsamt runt korkhandtaget, vänster snurrar orytmiskt varierat mellan korta och långa stopp. Ett knyck i spötoppen, kutlingen drar i sidled faller mot botten, ett vevtag och Beastmastern bockar djupt……!
Härliga B3-träsk!
Inget är hugget i sten. Dagar kommer och dagar går. Jag tror mig bli mer vis för varje tur men man blir pinsamt påmind om att kortleken är större än så hos denna magiska filur. Jag är inte den enda som har tur idag, flera av mina ärrade betongbröder lägger silver på trä i rad.
En härlig tid i strömmen kanske tar sin början, kanske tog det just slut.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Varierad Kvalité

Efter ihållande regn, timmars vadning i 5 gradigt vatten vilket resulterade i absolut ingenting. Inte en känning inte en skugga och min arbetskamrat utbrister ändå.

-Det här var kul! Det kan jag göra igen!

Då förstod jag att jag har väkt ett virus i hans kropp, fiskevirus. Samme man var således inte sen att hänga med och urforska Betongträskets steninga kanter en eftermiddag efter jobbet. En snabb känning i mitt spö och flera vak skvallrar om att Öringen är på plats. En svampangripen HavsÖring i 4 kilosklassen simmar trögt och sjukt förbi nedanför våra fötter. Ingen vidare kvalité på den stackarn.

Straxt innan mörkret sänker sig över storstaden hojtar Juha till. -kolla, kolla! Spöt är böjt och levande. Härligt, det är inte bara hans första HavsÖring, det är bra klass på den också. Inte dåligt för att vara andra försöket på denna kluriga sportfisk. Jag kan bara glädjas åt hans förtjusning, nu är han nog ännu mer smittad! Grattis till en fin HÖ mannen!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Fredagen den 13:e

En dag då många tvivlar och vidskepligheten bygger broar ser jag en lucka med möjligheter. Timmen är sen och mörkret knappar in på minutvisaren dag för dag.
Då kommer den! Den egenartade vibrationen som bara en HavsÖring kan göra på metervis utlagt lina.
Vad mer kan rusa hjärtat så snabbt som detta? Euforin är total, månader av slit och allt är glömt! Nu är det bara jag och varelsen i andra änden som kämpar på var sitt håll med skilda mål.
Idag är det jag som vinner! En bredryggad välnärd Öring får se sig besegrad i den snabba solglimten mellan betongens murar. Nu är jag på gång igen, nu är allt gnetande nollställt och en ny jakt kan ta sin början. Det kan ta känslan av evigheter, det kan räcka med ett sutt.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Svart o Vitt, Minst o Störst!

En degig grå smet klär kusten. Lukten av fuktiga löv och skog blandas med en frisk bräckt pålandsvind, det luktar ÖringVäder. Hela kusten är färglös, svartvit på något vis. Kan en dag som denna förgylla ett hösttyngt sinne med glänsande Silver och knarrande rulle.

Nä, inte det! Naturen bjuder på lite annat istället. Bakom min rygg piper nordens minsting Kungsfågeln, snett över min axel glider Havsörnen majestätisk. Det är tyst och dunkelt, vadderat transporteras ljuden från mina kast ut i det grå.
Ingenting! Och ingenting! Skulle jag ta betalt per fisketimme hade mina HavsÖringar varit den dyraste fisken/kilo i världen. Men det gör föga, det är lugnet, stillheten det däringa Kanske som ger ro och sinnesfrid.

Gott om bytesfisk finns det tydligen. En liten spigg spänner ut sina taggar och fastnar mellan krokböjen och följer med upp i den fuktiga luften. Han får hoppa tillbaka han som många andra.
Jag ser redan fram emot nästa sinnesstund, man vet aldrig vad nästa kast för med sig!