MSX Test !

Jag klassar mig själv som glad amatör inom flugfisket då jag bara har svingat flugklingan i dryga 10 år. Då jag inte svänger mig med komplicerade benämningar på fackspråk och inte har full koll på vad alla fina uttryck egentligen innebär för mig som novis, så får jag ta det på vanligt grabbsnack.
För kustfisket använder jag ett Loop Multi 9.6” #7 med skaplig ryggrad och kraftfull aktion för att motstå tillräckligt knepig vind för denna typ av fiske. Med rätt lina går det ganska lätt att trycka igenom måttligt vinande vind utan att ta i för kung och fosterland.

MSX Sapphire 790 9.0” #7 känns genast lättare då jag greppar korken. Nästan som om det skulle vara någon klass mindre. Loopen väger enligt lärda siffror 123g medans MSX ligger på 129g. Ändå känns Sapphiren lättare att både hålla i och hantera.

Om man går direkt från Loopen till Sapphiren så känns MSX spöt mjukt och lite svajigt.
Men genast då man släpper lös linan och börjar kasta så slappnar det av och tillverkar trevliga linbågar med skön kontroll. Med i princip ingen kraft och ett dubbeldrag försvinner linan lekande lätt iväg lika långt som Loopen. Dock måste jag säga att det känns som det krävs mindre ansträngning och energi för att åstadkomma detta med MSX spöt.

Då jag går tillbaka till Loopen efter att bekantat mig med Sapphiren så greppar jag plötsligt ett kvastskaft. Mycket märkligt! Loopen känns tung och styv och i början stel. Men efter en liten stund kommer kroppen ihåg sin gamla trotjänare och kasten kommer tillbaka. Men känslan är fortfarande att det krävs mindre kraft för att åstadkomma lika långa kast med MSX.
Spontant säger jag att Loopen känns mer kust än Sapphiren till en början men man inser snart att detta inte är fallet. Jag är övertygad om att Sapphiren däremot inte skulle kännas lika tungt att svinga en hel dag längs kusten.
MSX har kommit för att stanna, det är jag säker på och mitt nästa spö kommer att bli ett MSX utan tvekan. Prislappen är inte bara överkomlig det är faktiskt riktigt bra med tanke på vad du betalar för och även får på köpet.
Fotnot:
Detta är min känsla och uppfattning av MSX. Inte någon riktlinje för övriga att anamma.

Kalkens Barriärrev !

En lång väntan är över. Åter står vi med kalksten under sulorna där blåstången vajar och gömmer lömska skrevor och hålor. Man måste hålla koll på stegen för att inte överskrida vadarbyxornas maxdjup.
Vi har till denna resa fått förmånen att granska det nya flugfiskesmärket på marknaden MSX. Nu är ju inte jag någon spöexpert vad gäller flugfiske men det är just det som är det fina i kråksången. Denna spöserie är ju inte ämnad bara för proffs utan även för oss dödliga med en normal penning i lomma.
Nu har inte vinden helt samarbetat vad gäller plats och läge för denna sköna konst men vi har några dagar framför oss fortfarande. Vi återkommer med mer om detta.
För övrigt verkar Öringen gäcka de flesta silverjagande bröder vi mött längs med pallkanterna. Jag mosar iväg en Heksen i grön/silver längs med kalkstenens barriärrev, med sju meter kvar på linan blixtrar det till bakom en sten. En kraftig Besabertil bjuder på hårt motstånd.

Med sina stadiga 80cm tvingar han mig i cirklar innan jag snabbt kan måtta fisken längs spöhantaget för att sedan kroka av och låta denna framtida monsterblänkare gå fri.
Dagen slutar med två missade snabbattacker framför mina fötter utan att jag ser vad som skulle kunnat förgylla min dag än mer. Imorgon är en ny dag full av nya möjligheter.

Man vet aldrig Vad nästa kast för med sig!

Reinfeldt Hunger!

Politik och fiske går inte ihop, eller gör det det. Mnja, fiskarna skiter i vilket, de simmar där de simmar vare sig det är i havet eller utanför maktens boning.

Nu hade väl denna betongbroder hoppats på en fisk av mer ädel art än en rovgirig rosenbadgädda. "finns det fler av denna art inne i huset månne".

Jag tänker inte gå in i en politiskt intrasslad debatt om vem vet vad och hur gör djur monolog men nog finns det jobb att utföra.

Nåja, Öringen verkar svårväckt denna långdragna vintervår. Mälaren pumpar ut sötvatten i saltsjön med så mycket kubik i minuten att det är konstigt att det är lågvatten på andra sidan luckan.
Medan fisken verkar ha det svårt att forsera denna mängd vatten för att ta sig fram till mitt glim glim på tafsänden läggs bomturerna på hög. En och annan B3-Öring mister dock livet runt omkring mig och jag får gott finna mig i att idag inte var min dag.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

April April....

Ja, nog kände jag mig lurad när första öringen för året vinkade retfullt med ryggfenan och försvann i en solglänsande virvel.

Föga anade jag att en ny chans skulle dyka upp en lurendrejardag som denna. En betongbroder smyger upp runt hörnet och undrar om jag haft någon lycka och om jag brukar fånga Öring där jag står.

-Brukar o brukar grimaserar jag lite skämtsamt. Det är en sanning med modifikation och för att inte säga ett olidligt gnetande och trampande i timmar bakom varje fisk.

-Men man vet aldrig! Avslutar jag i ett vevstopp.........pang! En liten Sprallraggare biter till i Mälarens grumliga smältvatten. Vad ska man säga?

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!