lördag 15 oktober 2011

Mångfald med singularitet!

Äntligen har tiden kommit!
Friska krispiga mornar, inte för kallt inte för varmt, en lagom vind ligger på från sydväst. Vattnet är högt och klart grönt, strömsatta uddar och sund. Nu börjar det!
Med pirr i kroppen och en moderat förväntan kliver jag ut på spetsen. En handfull kast penetrerar motvinden....sprattel i vatten. Yes! Det har börjat.
En något övermodig HavsÖring har tagit min Heksen. Han är inte mer än dubbelt så lång eller draget inte mer än hälften så kort som han själv. Han är lätt krokad, precis när jag låter klicket gå studsar han iväg på nya äventyr. Bra! Då slipper jag bråka med honom i onödan.

Ny lokal nytt gung, känslan bekant och rapp men inte det jag är ute efter. Stark och vild i begynnande höstvatten bjuder han upp på bra motstånd för sin storlek. Irriterat blängande under fotoseansen håller han sig lugn och sekunderna senare simmar han åter ut mot andra göromål.


Heksen, detta förhäxande drag. Av någon anledning har jag som fisken fastnat för dess vaggande gång. Jag vet att det levererar, jag har "nästan" bevis på att det ger mer fisk än andra drag. Visst kan jag bli frustrerad ibland och kasta mig in i en vild dans i dragboxen. Men jag återkommer alltid till Heksen och då levererar det, konstigt?
HavsÖring, Gädda, Brax och grov Abborre har hypnotiserats av dess väsen. Kan bara le.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Inga kommentarer: